Eastertime

Bättre sent än aldrig brukar man ju säga. Bloggen har fått vila några dagar, jag har försökt få lite tid för mig själv under påsken (kanske på tiden) och för min familj. Vi hinner inte ses så himla mycket just nu eftersom jag knappt är hemma.

Under påskdagarna var jag i Funäsdalen och varvade kvalitetstid med Gustav med turande i strålande solsken med att sitta och jobba. Just nu sitter jag i en liten lägenhet i Utah och har bytt minusgraderna för några veckor mot 25 +. Väldigt skönt faktiskt, hade nog inte räknat med hur gött det skulle vara att få lite värme. Haha det har ju varit en hel del dagar ute i snön i år.

Livet i ultrarapid- Hej då Svalbard!

Ja, just nu är mitt liv verkligen maxat. I skrivandets stund sitter jag på mitt hotellrum och håller på att förbereda inför resan hem och jobba samtidigt. Gårdagen var HELT FANTASTISK. Vi va ute på skoter i 11 h och hamnade tillslut här- i Tempelfjorden där en enorm glaciär faller ner i havet. Otroligt vackert! Lovar att göra ett längre inlägg i dagarna men just nu är timmarna på dygnet för få. Nu ska jag packa och sen dra till flygplatsen!

En bättre lunchutsikt! Svårslaget. Jag är verkligen helt tagen av den här platsen.

Kategori

Världscup final i Frankrike och pitstop hemma!

Dagarna går verkligen otroligt fort nu och det hinner hända så mycket. Nu var det några dagar sedan jag senast postade ett inlägg på bloggen och jag har redan hunnit vara iväg igen och komma tillbaka. Igår landade jag i Stockholm från Frankrike, efter ha varit där för Världscup finalen för Skicrossen som var i lördags. Nu är jag bara hemma idag och sen åker jag ju igen tidigt i morgon bitti (ja just nu är livet lite absurt) till Svalbard. Så dagen idag består utav att tvätta (som vanligt) packa om och göra ärenden.


Hehe ser rätt roligt ut när det krävs tre personer för att en person ska kunna göra en övning på gymmet. Teamwork delux!

Dagarna i Frankrike var väldigt bra men intensiva.  Vi hade bra väder två dagar annars var det rätt dåligt. Tyvärr ställdes själva tävlingen in på grund av det men eftersom det var den sista tävlingen på säsongen blev det prisutdelning för den totala vinnaren av hela världscupen vilket var Sandra och det var väldigt häftigt. Erik vann också Rookie of the year så det blev mycket priser som fick följa med på flyget hem sen!

I skrivandets stund sitter jag och väntar på att en massa filer ska laddas upp på wetransfer för att skickas till kund. Annars hade jag inte haft tid att ladda upp det här inlägget förrän om några dagar. Jag börjar bli lite sliten nu. I slutet av April ska jag ta en vecka ledigt tillsammans med Gustav för att ta igen lite av den tiden jag inte varit hemma och för att vila upp mig lite. Ska bli väldigt skönt och mysigt. Det är inte helt lätt att vara borta så mycket som jag är just nu även om det är grymt kul.  

Annons

När OS drömmen krossas

Livet tar ibland onekligen för sig och överraskar oss med allt möjligt. Igår var precis en sådan dag och Sandra Näslund, ett av Sveriges största OS hopp hamnade, efter ett dramatiskt finalheat, på 4e plats efter Fanny Smith. En utgång ingen hade räknat med.

Det skär i hjärtat att bevittna när OS drömmen går i kras. Explotionen av känslor som vittnar om allt som ligger bakom en Olympisk satsning. Smärta, glädje, förtvivlan, år av träning, dag ut och dag in inför ett tillfälle som är slut på några minuter.

Sandra är unik, det är det ingen tvivlen om och även om det den här gången slutade på en 4e plats så är hon ändå bäst i världen.

För mig som fotograf var det en väldigt stark upplevelse att få ta del av ett sådant ögonblick framförallt eftersom jag följt laget nu under hela säsongen men också eftersom det här uppdraget inte liknar något jag tidigare har gjort. Det gör att man inte blir mindre berörd. Men all den kärlek som väcks och allt jävlar anamma som föds ur sorgen så kommer det bli mycket spännande att se vad som händer härnäst. För det är inte sista gången ni ser Sandra.


Den rallfalande avslutningen på finalheatet när Sandra och Fanny går i mål.


Lisa gjorde ett fantastiskt OS och slutade på en 6e plats vilket var otroligt imponerande!

Kategori

Ingen OS guld men Skicross med kungen!

Halva grejen med sport är att trotts förberedelser, formtoppar och noga utstakad uppladdning så kan vad som helst hända både till för och nackdel. Men det är också det som bidrar till magin. Tyvärr var det till vår nackdel igår och ingen av killarna tog sig vidare från 8 delfinalen. Ingen känner mer känslor än killarna just nu men det smärtar verkligen när man ser hur hårt de jobbar, hur mycket tid, kraft och känslor som ligger bakom och ändå inte lyckas nå hela vägen fram.


Jag stod först och plåtade nere vid målfållan och hamnade sen väldigt ramdom tillsammans med Sandra och Lisa på läktaren bredvid ingen mindre än kung Carl XVI Gustaf. Det var en upplevelse. Rätt häftigt att kunna säga att man har suttit bredvid kungen och tittat på och diskuterat sport. Det hade jag nog aldrig trott! Himla trevlig var han med.

Men trotts de svenska förlusterna var det fantastiskt fin dag och jag såg till att njuta så mycket som möjligt i solen som värmde fint! Alla bilder är fotade med Canon 5D Mark IV

Ut ur feberbubblan och äntligen utomhus

Fortfarande en aning skakis i kroppen så tog jag äntligen ut utanför lägenheten idag. Det var ingen hejdundrande fart på mig (helt slut och somnade igen när jag kom tillbaka) men oj så skönt det var med lite frisk luft och sol. Idag körde damerna och herrarna sista träningen innan tävlingarna som jag var nere och plåtade. Kul att äntligen få se lite av OS, det var ju på tiden. Jag hade turen med att slå två flugor i en smäll. Samtidigt som Skicrossen körde träning så var det tävling i Halfpipe i baken bredvid så jag kunde följa båda väldigt bra! Kul att se!

Annons

Tiden flyger iväg- i morgon bär det hem till Sverige

Tiden här i Kanada börjar rinna ut. I morgon flyger vi redan tillbaka till Sverige. Jag har haft lite dåligt med tid att uppdatera här i dagarna så det blir som en klump istället.

Igår var det tävlingsdag. Tyvärr var det bara Sandra som gick vidare från kvalet i Fredags och blev därmed enda Svensk som startade. Först var det banbesiktning på morgonen, sen var det ett träningsåk och sedan själva tävlingen som gick kanon och Sandra tog hem vinsten!

Vyerna här är verkligen makalösa. Bara i bilresan fram till skidbacken har jag svårt att sitta still! Jag blir inte mindre till mig när solen långsamt reser sig över bergstopparna och lyser upp de som om de var gjorda av guld.

Vi har inte så mycket tid eller möjlighet att göra så mycket annat här än att ha fokus på tävlingarna vilket är lite synd. Inte lika lätt att dra ut och utforska omgivningen på egen hand. Men och andra sidan bor vi mitt i ingenstans på ett hotell/casino haha. Allt runtomkring är berg.

Lisa uppe på start strax innan kvalet ska börja. Ser rätt kul ut när alla tränare trängs på en och samma plats för att hinna filma sina och de konkurrerande åkarna. 
Vid lunch har vi kunnat ta en liten paus och åkarna har kunnat kika på sina åk från träningen för att kunna förbättra åkningen innan tävling. Här är det Sandra Näslund och Erik Mobärg.

Skön vy påväg till skolan. Hoppas kidsen inte sitter med huvudena ner i sina telefoner och förstår hur häftigt det här är!
Här kan ni se starten lite längre ner i bild!

Här har Sandra precis gått i mål efter vinnaråket. Alltid lika kul och se och fota!
Nu ska vi alldeles strax gå ner till bilarna med all packning för att köra till Calgary. Känns både kul att få komma hem (hinner ju inte vara hemma så mycket i vinter) men också tråkigt. Hade mer än gärna stannat kvar här ett bra tag till! Alla biler är fotade med Canon 5D mark IV.

Framme i Kanada!

Äntligen framme i Kanada och wow… 360 grader av undersköna vyer. Det här är bara en liten del men får mig nästan att tappa hakan! Fler bilder kommer men först måste jag ta tag i den här jetlagen. God natt!

Idre och Världscup!

Dagarna flyger verkligen förbi nu. För tillfället sitter jag i en säng, 1 h utanför Calgary i Kanada. För tre dagar gick den sista WC tävlingen i Idre och sedan hoppade jag in i bilen för att åka mot Stockholm för att sedan hoppa på flyget hit. Blev 24 h i Stockholm och jag hann precis göra de ärenden jag behövde få gjort vilket var tur. Det var lite på håret haha.

Idre var riktigt grymt och rejält kallt några av dagarna med temperaturer kring -20. Vad som såklart var en grym bonus var att Sandra vann båda tävlingarna på tjejsidan. Så jäkla mäktigt och imponerande!


Alla tävlingarna såhär långt har skiljt sig väldigt mycket ifrån varandra. Banan i Val Thorens är hittills min absoluta favorit om jag går på fotolägen. Där fanns det bilder överallt! Men jag måste säga att Idres bana lätt är den häftigaste! Inte blir det sämre heller när vinterljuset är sådär släpigt och vackert och man är omringad av vidder!

Lisa Andersson innan första tävlingen i Idre


Här när Sandra Näslund tar hem den första segern i Idre och den 4e raka för säsongen!
En av dagarna fick jag möjlighet att flyga över banan med helikopter! Tror du jag var glad? Tror du jag log? Tror du jag var hög av endorfin i 3 timmar efter? Svaret är JA! Haha:D Wow, blir fortfarande glad i hela kroppen av att bara tänka på det! Helt sinnessjukt fint ljus var det med!


Fotat med Gopro Hero 6

Annons

Några lediga dagar

Jag kom tillbaka till Sverige den 23 December och drog direkt ut till landet för att fira Jul där med familjen. Den 26e åkte jag vidare till Åre och direkt där ifrån till Bruksvallarna för att sedan åka till Idre. Väldigt intensivt men väldigt kul men det var skönt med några lugnare dagar i Åre. På nyår tog vi skotern ut på fjället där vi grävde en snögrop och gjorde kolbullar och på kvällen grillade vi älgstek.


Jag kan inte få nog av det fina vinterljuset. Blir lika glad och varm i själen varje gång!
Pontus uppe på fjället!


Med Storsnasen som kuliss grillade vi kolbullar tills solen gick ner.
Oskar AKA Per Moberg


Min klippa <3 

Det hann bli ganska mörkt när vi hoppade upp på skotern för att åka tillbaka till stugan. I bakgrunden skymtar Åreskutan och de upplysta backarna.

Och hur glad var inte jag att vi lyckades pricka in Åres bästa snöförhållanden på typ 30 år?! Att få pumpa fluffigt puder dag ut och dag in är inget man får göra ofta i Åre.

Att lära sig skala ner och göra mindre för att kunna göra mer

Ja, just precis så. Att lära sig skala ner för att faktiskt kunna göra mer vilket verkligen inte är min starka sida, men något som faktist börjar bli dags att lära sig på riktigt. Bloggen har tyvärr blivit lidande de senaste månaderna i detta och blivit bort prioriterad till förmån för annat.

I skrivandets stund sitter jag i en stuga i Idre där jag är tillsammans med Svenska Skicrosslandslaget för att bevaka/plåta Världscupen som går av stapeln i helgen. Senaste inlägget handlade om just det, att jag kommer följa med laget hela vintern och vi har redan hunnit vara iväg hela december. Vi har varit i Val Thorens, Arosa, Montafon och Innichen och nästa vecka åker vi till Kanada! Sen 5 December har jag varit hemma i min lägenhet i 2 dygn och tvättat mina kläder en gång haha. Super fräscht! Jag kommer hem igen ca den 25 Januari och är hemma i två veckor innan vi drar iväg till OS. Wow, det kommer bli så häftigt!


Här är vi i Innichen


Målbild på Sandra Näslund i Val Thorens


Sekvensbild på Sandra i Val Thorens


Viktor Öhrling Norberg innan start i Val Thorens

De här bilderna är från idag. Vädret idag i Idre har varit helg magiskt med typiskt mjukt, släpande solljus hela dagen som har varit en dröm att fota i. Tyvärr ser det inte riktigt lika bra ut i morgon men jag hoppas verkligen det! Glöm inte följa @Skiteamswedenskicross på Instagram för mer bilder!


Viktor Andersson och VÖN under dagens träningsåk


Viktor Sticko över första rullen i början av banan

Hur tar du dig till toppen?

Om man ska vara väldigt kategoriserade så finns det två typer av skid-/snowboardåkare. I alla fall när man pratar om att svänga sig ner från toppar som inte går att ta sig till via skidsystemet. De som tar sig dit på egen hand, och de som inte gör det. 

Många delar samma dröm när det kommer till offpiståkning. Att få ta sig till olika bergstoppar, långt bortanför allt vad skidsystem och civilisation heter, och sedan svänga sig ned därifrån. Helst ospårat, och väldigt gärna i djup, stabil, kallsnö.

Vad som däremot blivit till en vattendelare inom skidvärlden är hur man faktiskt tar sig upp på de där topparna.

Ett alternativ är heliskiing. Det innebär att man köper offpistguidning via helikopter och därmed låter en pilot flyga upp gruppen, och offpistguiden, till olika toppar som de sedan får svänga sig ned ifrån. Väl på botten väntar helikoptern, redo att plocka upp gänget och flyga dem till nästa åk.

Eller så gör man helt ”tvärtom” och tar sig upp på toppen med hjälp av den egna kroppen (vilket fint rim jag fick till där). Med andra ord; alternativet till heliskiing är att gå på topptur. Något som givetvis fortfarande går att göra med offpistguide, vilket är ett smart val om man inte riktigt känner att man har den kunskap som krävs för att vistas i den typ av terräng där åkningen man vill åt finns, men som också går att göra på egen hand.

Vilket alternativ är bäst?

Det säger sig ganska mycket självt att det finns flera rejält stora skillnader mellan de båda tillvägagångssätten. Själv har jag en tydlig åsikt kring vilket alternativ som är det bästa. Och det handlar egentligen inte så mycket om att heliskiing, rent ut sagt, är kasst ur miljösynpunkt. Även om det såklart är en tillräckligt viktig anledning för att de som drömmer om skidrelaterade helikopterupplevelser ska börja tänka om.

För mig är det upplevelsen som är avgörande. En topptur är så mycket mer än svängarna ned. Det krävs bland annat planering och kunskap för att hitta den bästa och minst exponerade vägen upp, erfarenhet för att kunna bedöma snöläget, vänner, eller en guide, man känner sig trygg med och fysisk styrka för att faktiskt orka hela vägen till toppen.

Att till slut stå där på toppen blir dessutom så mycket mer värt när man själv är anledningen till varför man står där.

Sedan är det en gigantisk bonus att få ett gäng sköna svängar ner. Turandet upp bidrar till en ökad insikt kring hur fantastiskt roligt det är att åka skidor eller bräda.

Så för mig är det givet att välja toppturande när jag vill ta mig upp på på berg/fjäll bortanför skidsystemen. Det finns liksom inget annat sätt; vill man åka det där sköna åket nedför den fina fjällsidan så får man se till att tura upp till toppen först.

Om det fortfarande lockar med heliskiing så får vi backa bakåt och tänka på den miljöpåverkan som de olika sätten har. Vilket säger sig ganska mycket själv. En helikopter släpper ut otroligt mycket mer koldioxid än vad du gör när du går uppför med din topptursutrustning. Och ett ökat utsläpp leder till en fortsatt global uppvärmning som i sin tur påverkar våra framtida vintrar. Bland annat genom färre snöfall, ett minskat antal skiddagar per år och smältande glaciärer. (Läs mer om klimatförändringarna och vinterns framtid på www.protectourwinters.se)

Fler hittar rätt

Det fina är att det har hänt någonting inom skid- och snowboardvärlden när det kommer till den här typen av åkning. Fler och fler införskaffar turutrustning (nästan alla av mina friåkningsvänner sitter på ett par turskidor eller en splitboard). Det märks att det finns ett växande intresse kring att utforska bergen bortanför skidanläggningarna, och då inte med hjälp av en helikopter.

Visst finns det säkert fortfarande en del som vill testa heliskiing, men jag är rätt övertygad om att många börjat tänka om och istället drömmer om rena toppturer. Skid-/snowboardåkare som vill åt naturupplevelsen och äventyret. Som vill förtjäna sina svängar.

Och framförallt – som vill att vi ska ha snörika vintrar med många skiddagar även i framtiden.

P.S. Ett tips för den som vill gå toppturer med guide på ett hållbart sätt (och dessutom få fantastisk åkning) är att vända sig till Skitouring Scandinavia och bergsguiden Carl Lundberg. Mer info hittar du här; http://www.skitouringscandinavia.com

Annons

Konsekvenserna av att krascha i knävridarsnö

Jag skulle vilja säga att jag försökte mig på något supercoolt trick eller liknande, men det var inte riktigt så det gick till… Och ja, när man kraschar i knävridarsnö så säger det säg självt vad som händer. Man vrider knät. 

Många skulle nog säga att jag, fram tills nu, har haft tur. Och jag håller helt med. Mina knän har hållit ihop. Vinter efter vinter. Tills i år.

De flesta av mina vänner inom friåkningsvärlden har haft/har fortfarande problem med sina knän, på olika sätt. Minisker som trasats sönder eller korsband som gått av hör litegrann till sporten. Så det är verkligen ingenting ovanligt, men det är alltid lika tråkigt när det händer.

Grejen är att jag har varit rätt medveten om mina skadefria år när det kommer till snowboardåkningen. För jag har i stort sett alltid varit hel i kroppen. Visst vred jag till knäna någon gång för fyra år sedan, men det var ingenting som höll i sig. Och jag har såklart, när jag var yngre, trillat på ansiktet och börjat blöda näsblod mitt i backen. Men annars har jag sällan kraschat hårt, och när jag gjort det har jag inte fått några riktiga skador som följd. Så jag blev, föga förvånande, rätt chockad när det faktiskt hände.

Det var verkligen ingenting spektakulärt eller coolt som jag försökte mig på. Jag fick helt enkelt världens tåhugg, alltså stålkanten intill mina tår satte stopp för mig och jag slungades ner i marken. I rätt hög fart (jag gillar att åka snabbt). Och det hände, förstås, i riktig knävridarsnö. Alltså vårsnö/tung slasksnö. Klassiker.

Sen låg jag där. Kände efter, märkte att jag blödde näsblod (precis som jag gjorde den där gången då jag faceplantade i Romme Alpin för över 10 år sedan) och hade ont i vänsterknät.

Jag är rätt envis och vill gärna att saker och ting löser sig av sig självt. Så jag åkte ner på mitt skadade knä, bandagerade det och tog mig till den, redan planerade, after-skin som vi skulle på. (En av säsongens enda after-skis vi faktiskt gått på, vi prioriterar ju åkningen och klättringen före drickandet ;)).

Det blev inget doktorsbesök till att börja med, jag tänkte att det skulle bli bättre efter några dagar. Men icke. Så till slut gick jag ändå till en specialist, fick veta att det var menisken, precis som jag misstänkte, och fick smärtstillande tabletter på recept tillsammans med orden ”You can do whatever your pain allows you to do”.

Nice, tänkte jag, och började så småningom kunna gå relativt normalt igen. Jag provade till och med att klippklättra och åka bräda efter ytterligare några dagar (kunde inte låta bli).

Men det är fortfarande något som inte riktigt stämmer, över en månad efter kraschen. Och det tar väl tid. Förmodligen blir det inte bättre av att jag åkte iväg på en två veckor lång turtripp i Narvik/Hunddalen/Riksgränsen (kom precis tillbaka därifrån).

Så nu är det rehab som gäller så att knäet fortsätter hålla ihop i framtiden, för jag planerar såklart att åka snowboard i en jäkla massa fler år framöver. Och som sagt, någonstans har jag varit medveten om att mina knän till slut kommer få ta lite stryk, och jag har hela tiden påmint mig själv att vara glad så länge de håller ihop. Så nu gäller det bara att få dem ännu starkare. Och sen är det ju en fördel att inte krascha i knävridarsnö.

Kategori

Påskhelg i Åre

Jag fick snö i påsk!

Åre

Träffade upp vänner i Åre.

Spenderade påskhelgen i backen.

Så himla vackert!

Ni som följer mig på Instagram Stories vet lite vad jag har haft för mig i helgen. Ni andra… följ mig HÄR.

Tog en bild under löprundan. Hur vackert?

Svingod mat har vi ätit också.

Åre

Hej finingar!

Ledsen att jag inte uppdaterat bloggen på hela påskhelgen (ja, förutom Happiness Challenge så klart som jag tidsinställt). Jag kände att jag behövde lite ledigt från datorn några dagar.

I torsdags kväll tog vi husbilen upp mot Åre (ni som följer mig på Instagram Stories vet ju lite vad jag pysslat med). Och för er andra; vi har hängt med vänner, åkt skidor, varit ute och sprungit, ätit gott och softat. En riktigt bra påskhelg med andra ord. Nu är vi i alla fall hemma igen och jag har precis kommit hem från stallet med Embla. Därmed är bloggordningen återställd ;)

Hoppas att ni alla haft en fantastisk påskhelg!

Hello from the slopes in Åre!

Easter in Åre

Hello lovelies!

Sorry, I have not updated the blog throughout the Easter weekend (well, except from our ”Happiness Challenge” though that I timed). I felt I needed some time off from my computer for a few days.

On Thursday evening we drove the camper up to Åre (you who follow me on Instagram Stories know a little what I´ve been up to). And for the rest of you, we’ve been hanging out with friends, skiing, running, eating great food and just chilling. A really good Easter weekend in other words. Now we are back home and thus, the blog will be updated as usual again.

Hope you all had a great Easter!

Kategori

Fler kvinnor dras till extrema Red Bull Nordenskiöldsloppet

Outdoor, Rawness, Skidor, Stories Förra året återuppstod det 22 mil långa Red Bull Nordenskiöldsloppet på skidor, med start och mål i Jokkmokk. Det extrema distansloppet hade då legat i dvala sedan 1884. Inför årets lopp den 15 april slår man rekord - i antal anmälda till damklassen!

rekord i antalet anmälda till Nordenskiöldsloppet

Trots att det räknas som världens längsta och tuffaste skidlopp är förhandsintresset stort. Sedan förra året har det totala antalet startplatser ökats till 500. Extrema utmaningar lockar och nytt för i år är att antalet anmälda kvinnor blir fler. Dam- och herrklassen tävlar över samma distans och det görs inte heller någon skillnad på prissumman i klasserna. Tävlingsledningen ser ett ökat intresse bland kvinnliga åkare.

Redan förra året när vi återlanserade Red Bull Nordenskiöldsloppet så märkte vi att det fanns ett stort intresse. Att vi sedan fick ett så fantastiskt lopp med mindre än tio sekunder mellan vinnaren och andraplatsen både i dam- och herrklassen har knappast gjort intresset mindre. Lite extra kul är det att vi redan har fler toppåkare anmälda till damklassen än förra året, vilket borgar för ännu bättre resultat och mer spänning i årets lopp, säger Wolfgang Mehl, arrangör.

Bland de föranmälda finns fler toppatleter; Iron Man-atleten Ingela Gahne, svenska mästaren i skidorientering, Ingrid Hellberg och Olivia Hansson som var med 2016 och slutade fjärde plats. Totalt är 29 kvinnor anmälda, fler än antalet startande förra året. Siffran väntas dessutom öka när tävlingssäsongen för Ski Classic nu lider mot sitt slut.

En av de tävlande i damklassen som återvänder till Jokkmokk är Nina Lintzén, som förra året slutade trea bakom vinnaren Lina Korsgren och årets Vasaloppsvinnare Britta Johansson Norgren.

Jag har sett fram emot Red Bull Nordenskiöldsloppet ända sedan jag gick i mål förra året! Timmarna efter loppet ville jag bara fortsätta åka. Jag kände inte ens att jag var trött utan var bara så glad och nöjd med min prestation. Tröttheten kom senare. Dagen efter var jag fullständigt utpumpad! Säger Nina Lintzén.

Red Bull Nordenskiöldsloppet är öppet för både elit och motionärer. Starten går tidigt på morgonen den 15 april och målgången hålls öppen i 30 timmar, fram till lunch dagen efter. Ett unikt lopp för de allra tuffaste skidåkarna från världens hörn.

För anmälan och mer information om Red Bull Nordenskiöldsloppet besök www.redbullnordenskioldsloppet.se 

 

Mer om loppets historia

Den historiska bakgrunden till loppet börjar med en av Nordenskiölds expeditioner till Grönland. Efter att ha kört fast med tunga slädar i issörjan skickade vetenskapsmannen iväg två samiska expeditionsmedlemmar österut med uppdraget att söka efter oupptäckta gröna dalar i inlandet.

Efter att ha skidat nästan oavbrutet i två och ett halvt dygn kom de utmattade tillbaka. Utan att ha sett något annat än snö och is hade de avverkat 460 kilometer på 57 timmar. När expeditionen kom hem till Sverige igen togs Nordenskiölds uppgifter om skidåkarnas prestation emot som rena lögner.

För att bevisa uppgifterna och återupprätta sin heder anordnade polarfarare Nordenskiöld en tävling. Den 3 april 1884 klockan 18.00 ställde sig 18 samer och nybyggare bakom en startlinje i Purkijaur utanför Jokkmokk. I obanad terräng och utan nattvila skulle de skida 22 mil längs sjöarna i Lilla Luleälvens sjösystem.

Efter en tajt uppgörelse med Per-Olof Länta de sista två milen gick Pavva-Lasse Nilsson Tourda i mål efter 21 timmar och 22 min, bara fem sekunder före Länta.  Sedan dess har ingen gjort om bedriften!

Annons

Äntligen onsdag – varför inte åka lite skidor!

Snö. Snö. Mera snö. Ja, det har snöat och ja. Snön ligger kvar. Så varför inte ta vara på det vita guldet innan det försvinner? Här kan du åka skidor redan ikväll!

Nu när Vasaloppsveckan är över har trycket vid Stockholms konstsnöanläggningarna lagt sig lite. Det finns risk alltså att få spåren helt för sig själv om en råkar pricka in besöket rätt. Med två dagar av snöfall i Stockholm ligger det vita guldet kvar på marken och utanför stan är det ett nytt landskap som väntar.

För den som är sugen att ta tillvara på säsongens kanske sista åk har Rudans konstsnöspår precis fått full pott i betyg på Skidspår.se. Så varför inte förgylla kvällen med lite längdskidåkning. Det kommer jag göra.

Rudans Konstsnöspår
– Fri parkering
– Pendeltåget stannar precis intill
– Belysning till 22.00
– Längd ca.1.500m

Bild: Rudans konstsnöspår

Fina spår och belysning fram till 22.00. Kom och åk lite skidor ikväll. Bild: Rudans konstsnöspår

Kategori

Skidåkning, tinder-missions, Cool Cats och en jäkla massa snö – Hälsningar från Chamonix!

Bonjour!

Jag är precis hemkommen från Chamonix där jag varit i några dagar. Det har varit så otroligt skönt att bara få ta ett litet break från allt och komma dit ner, till bergen och till kompisar. Sist jag var där var i augusti (går att läsa om HÄR och HÄR) och redan då visste jag att jag skulle tillbaka, och det vet jag med säkerhet nu med!

Dagarna har varit bra, fina och härliga, dock liiiite otur med vädret. Eller, det har väl iofs inte varit någon supervinter för någon där nere, men lite sol fick jag, och så en jäkla massa härlig snö att surfa runt på! Nästa gång ska jag försöka pricka in några fler soliga dagar också!

Dessa dagar har varit skidåkning, massa god mat och trevliga middagar, gamla bekantskaper, nya bekantskaper, prosecco som nog faktiskt är den enda alkohol som jag verkligen verkligen gillar, massa prat om livet, tinder-missions åt kompis, bokläsning och väldigt lite sömn. Helt fantastiska dagar alltså! 

Första riktiga dagen var i princip hela liftsystemet stängt pga vindar, så då blev det en löprunda (i den smoggiga dalen) och sjukt god lunch på ett ställe som heter Cool Cats. Kan jag varmt rekommendera om ni är i Cham! Det är ett ”lyxigt” korvställe. På bilden är det skagenröra, falafel och en lammkorv (under all sallad) och så en avokadomacka!

Morgon över Mont Blanc från balkongen!
Vi åkte upp till Le tour!

Under nästa natt kom det massa snö så vi gav oss ut tidigt för att få det bästa! Det var ingen sikt över huvud taget och lavinrisken var 4/5. Så vi höll oss innanför pisten men med tanke på all snö så var det offpist i pisten, så galet med snö! Här är tomtetrion, i väntan på mat från Cool Cats!

Fina dagar ger fina minnen som lägger sig i kroppen och kan plockas fram när det behövs!

JN

Vad är väl ett Vasalopp mot att samla höjdmeter i alperna?

Man hör om det under hela sin uppväxt, det där mytomspunna Vasaloppet. Hur mängder av människor från hela Sverige, och även platser utanför landet, vallfärdar till oss i Dalarna för att genomföra 90 km (eller 45 km) på längdskidor mellan Sälen och Mora.

Man får också klart för sig att det är en riktig merit att genomföra loppet, så pass att det nästan är värt att ha med på CV:t. Och jag tänker verkligen inte säga emot; jag är imponerad av alla de tusentals längdskidsentusiaster, både erfarna och amatörer, som tar jag till startspåren.

Men trots att det på ett sätt känns lite som en skyldighet, som född och uppväxt i Dalarna, att någon gång åka till Sälen, spänna fast ett par välvallade längdskidor under fötterna och spendera ett antal timmar i spåren tillsammans med en stor skara andra åkare, så har jag fortfarande inte tagit mig dit. Även om planen definitivt är att jag ska göra det någon gång i livet.

För min del har de senaste åren inte inneburit speciellt många avverkade kilometrar, eller mil, på längdskidor. Men jag måste villigt erkänna att jag saknar det emellanåt. Att ta sig ut till närmsta längdskidspår och få både en naturupplevelse och ett träningspass samtidigt. Och kanske även en fika på valfri plats längs vägen.

Det är nämligen just den grejen, naturupplevelsen och utflyktskänslan, som, i mitt tycke, är charmen med längdskidåkningen. Det är ungefär som att ta en springtur i skogen, bara att man gör det på vintern. Och får lite extra mys, i form av en kaffetermos och vintriga landskap, på köpet.

Men som sagt, jag har inte samlat ihop speciellt många längdmeter de senaste åren. Istället har det, för min del, handlat om att samla höjdmeter.

Och det, att gå på tur, ger egentligen nästan precis samma sak (naturupplevelse, träning och mysiga fikastunder i vintriga landskap), men med en, oftast, flera gånger härligare betalning. Turandet gör också att man kan ta sig betydligt längre bort från alla andra skid- och brädåkare (vilket är fantastiskt skönt, speciellt nu i sportlovstider) och dessutom blir åket ned galet mycket mer värt. Även om man ibland kan vara rätt trött i benen när det väl är dags att åka utför.

Så trots att jag säger mig sakna längdskidåkningen skulle jag mot allt i världen inte välja bort splitboarden mot ett par längdskidor. Istället vill jag samla ännu fler höjdmeter. Jag vill fortsätta utforska och ta mig längre bort, bli mindre beroende av liftsystem och mer bekväm med min egen utrustning. Och planen är att de närmsta månaderna ska innehålla mer av just det.

Med andra ord – höjdmeter går före mil i längdskidspåren. Om man nu måste välja.

Annons

TEST: ALFA TRAC A/P/S GTX – en pjäxa full av överraskningar

ALFA TRAC A/P/S GTX är nykomlingen som har det mesta. Våra kära grannar i Norge har nu släppt en serie riktigt trevliga pjäxor för längdskidåkning. Jag har testat TRAC A/P/S GTX som både är lätt, snygg och varm. Men hur är den att åka i? 

Denna vinter har ALFA’s vinternyheter  inom längdskidåkning slagit igenom riktigt bra både här hemma i Sverige men också även i Norge. När jag för första gången fick se vinternyheter så blev jag riktigt glad över att hittat nyheter inom längdskidor som stack ut. Speciellt när det kom till längdpjäxor. ALFA har inför denna säsong släppt en serie med längdpjäxor som både kan tilltala den flitiga motionären men också den renodlade tävlingsåkaren som jagar placeringar. Jag har i vintern testat ALFA TRAC A/P/S GTX som är deras svar på tal när du vill kapa tid. Oavsett om det handlar om Vasaloppet eller nationell tävling.

FÖRSTA INTRYCK
Efter att jag hade öppnade kartongen till ALFA TRAC A/P/S GTX så slogs jag direkt av hur pass lätta pjäxorna var när jag höll ena pjäxan i handen. Den välbalanserade känslan jag fick av pjäxan gav goda aningar om vad som väntade mig ute i spåren. Utöver en sleek och annorlunda design på ett bra sätt glänste också GORE-TEX märket fint i morgonljuset. I handen hade jag nu en riktig utmanare till dagens stora märkens toppmodeller.

ALFA TRAC A/P/S GTX

ALFA TRAC A/P/S GTX

MATERIAL
ALFA TRAC A/P/S GTX har en mycket följsamt och mjuk ovandel med elastisk baksida på skaftet av pjäxan. PRF Gaiter (PVC) som ovandelen är skapad av håller effektivt bort smuts, vatten och snö. ALFA TRAC A/P/S GTX har även GORE-TEX® PERFORMANCE COMFORT membran som levererar gott skytt mot vatten samtidigt som den ventilerar ut fukt. Tillsammans bidrar dessa komponenter en fin helhet både funktionellt men också även hög komfort åt foten. Innerskon hos TRAC är mjuk med anatomiskt stöd för foten men återger ändå något styv känslan. TRAC erbjuder inte direkt till fredagsmys i innerskon men komforten och materialet på insidan är ändå helt godkänd och i linje med liknande modeller från andra tillverkare. Känslan kring material ligger väldigt nära Alpina.

FUNKTION
När det kommer till funktion och tekniska lösningar så erbjuder ALFA TRAC A/P/S GTX några intressanta lösningar. Om vi börjar med innerskon så är den precis som flera liknande modeller väldigt låg i snittet vilket ger fin kontroll och balans i åkningen.  En annan trevlig funktion att den även har asymmetrisk snörning och kommer utan plös.  Känslan i åkningen blir helt klart något annat mot vad jag kanske är van vid men på ett bra sätt. ALFA FLEX L-BOARD är också en intressant egenskap hos TRAC. Funktionsmässigt ger den dig en fin kick och mina tår tackade mig efteråt efter distanspasset.

ALFA TRAC A/P/S GTX är kompatibel med NNN-system eller Salomons PROLINK-system. Sulan som är en XCELERATOR SOLE svarar ruggit bra i svängar och styvar till sig när det blir allvar. Bra egenskaper som behövs helt enkelt. Tack vare tillhörigheten till NNN-familjen ger det åkaren också en fin bredd på kompatibla bindningar för olika typer av åkning. Vikten som också är väldigt låg landar på hela 430g för storlek 42. Snyggt jobbat Alfa.

ALFA TRAC A/P/S GTX

ALFA TRAC A/P/S GTX är kompatibel med NNN-system eller Salomons PROLINK-system.

ANVÄNDNING
När jag först började att använda ALFA TRAC A/P/S GTX så kom jag inte riktigt överens med skaftet och ovandelen. Till skillnad från liknande modeller så kändes ovandelen (GAITER ELASTIC) något pösig när man gick omkring i pjäxorna och skaftet något smalt och stelt. Ovandelen veckade sig också ganska fult men komforten var enastående. Med tiden fick jag lära mig att plumsigheten i ovandelen hade en bra fördel. Den klämde inte mina tår vid kompression. Det gillade jag. Efter det passet tänkte jag inte så mycket mer på det. Skaftet däremot blev visserligen bättre med tiden men ändå inte helt bra när skidbyxorna/tightsen landade innanför skaftet. För min del blev känslan bättre med byxorna/tightsen utanför. Men det finns tydligen någon oskriven regel om att byxorna Ska vara innanför. Men men. Det blev på något sett för trångt och skapade obehag vid åkning så för egen del är det byxor utanför som gäller. Som ni kanske kan se på bilderna så har ovandelen små kratar vilket påminner väldigt mycket om Alpinas pjäxor. Konstruktionen är av liknande art och det går att se igenom hålen om man vill. Funktionellt, annorlunda och lite hippt tycker jag.

Prestationsmässigt sett så tycker jag pjäxan levererar och kan mycket väl mäta sig mot liknande modeller i samma klass. För långa distanspass eller hårda och korta pass fungerar pjäxan klanderfritt från start till mål. Jag har heller inte under testperioden haft speciellt mycket problem med att snörningen gått upp eller blivit för lös. Yttersulan håller även den en bra klass och trots ihärdiga försök till att misshandla den mot barmark men den lever än idag. Sammanfattningsvis så är ALFA TRAC en riktigt grym skidpjäxa men som kanske borde få en lite ansiktlyftning när det kommer till skaftet och ovandelens utformning vid skaftet. Passformen kunde vara lite mer ”race” men den återspeglar storlekstabellen bra men överraskade mig med sin fina bredd framtill utan att bli för glappig eller lös i hälen. För den som eftersöker en extra bred innersko finns samma modell i ett XL-utförande. Vattenskyddet iform av ovandelen och innerskon med Gore-Tex gör ett mycket bra jobb med att hålla foten fri från snö och väta. Temperaturmässigt klarar skon att hålla värmen vid låga temperaturer med endast en tunnare ullstrumpa på foten

ALFA TRAC

Vattentät, lätt och mycket tävlingskänsla i nya ALFA TRAC

ALFA TRAC APS GTX

ALFA TRAC APS GTX är en bra tävlingspjäxa men kunde ha haft en något mer följsam och åtsittande skaftparti.

SAMMANFATTNING
ALFA TRAC A/P/S GTX är vinterns stora nyhet på längdskidan. Det är en enastående pjäxa som kombinerar komfort och prestanda i ett ultralätt format som med små tekniska lösningar bjuder på många överraskningar i spåret. ALFA TRAC får högt betyg men prislappen kunde ha fått vara lite lägre.

ALFA TRAC A/P/S GTX
Betyg: 5/5 (Utmärkt produkt)
Pris: 3.500kr

Plus:
– Lätt
– Vattentät
– Vridstyv
– Bra åkkänsla

Minus: 
– Färgval
– Priset

Vad är RECCO? Nytt utbildningspaket från säkerhetsjätten

Ja. Vad är då RECCO för något? Det är en fråga många kunder men också butikspersonal ställer sig. Nu har RECCO tagit fram ett utbildningspaket för att göra fler medvetna om hur systemet fungerar och vad det är för något.

Flera av er har säkert sett logotypen för RECCO någon gång. Det är också med stor sannolikhet så att du någon gång ägt ett plagg med en RECCO enhet insytt. För er som inte känner till RECCO så handlar det ofta för konsumentens del om lavinsökningsprodukter. Man syr helt enkelt in en liten bricka/reflektor som ger utslag på en sökare som sökstyrkorna har när de letar efter försvunna personer i lavinområden. Systemet är väldigt smart, enkel att ha med sig och det finns även lösa 3D-liknande klisteretiketter att tillgå om man vill utrusta sig själv eller sin utrustning med taggar i efterhand.
RECCO’s utbildningsmaterial som tagits fram i syfte om att på ett enkelt sätt informera butikerna kring funktionalitet och hur man för detta vidare ut mot kunder. Utöver en lista på sju punkter som kortfattat går igenom funktionen så har även fyra filmer tagits fram som visar mer i praktiken hur systemet fungerar. Bra jobbat RECCO!

..

Kategori
Ladda mer innehåll