Rawness

Recept: Raw Food Rocky Road

Raw Food Rocky Road (ca 20 bitar)

1 dl naturella jordnötter (rostade & saltade för icke-raw men lite mer smaksensation)

1 dl ekologiska torkade gojibär

1 msk riven kokos

1 nypa salt

12 färska dadlar (urkärnade)

1/2 msk + 1 dl smakfri/smakneutral kokosolja

1 dl kakao

1/2 dl lönnsirap

1 nypa vaniljpulver

Så här gör du:

1. Gör naturens egen kola. Lägg dadlar och 1/2 msk kokosolja i en matberedare och mixa tills det blivit en seg kola. Forma små kulor/bitar av kolan och lägg på ett stort fat eller i en skål. Ställ in kolorna i frysen.
2. Gör chokladen. Smält 1 deciliter kokosolja på svag värme i ett vattenbad. Blanda ner kakao, vaniljpulver och lönnsirap.
3. Blanda ner jordnötter, gojibär, kokos och en nypa salt (skippa saltet om du har saltade jordnötter).
4. Ta ut kolorna ur frysen och lägg i dem i smeten.
5. Bred ut smeten över ett bakplåtspapper. Ställ in i frysen och låt stelna i några timmar.
6. Ta ut chokladen ur frysen ca 10 minuter innan servering och skär i lagom stora bitar.

Förvara i frys.

Smaklig njutning!

Tack Lina Nerthy Aurell & Mia Clase aka Food Pharmacy för grundreceptet som jag här gjort om något.

– Peace out – 

Min påskhelg i bilder

Bäddat och klart i husbilen för en påskhelg i Dalarna…. eller?

Drog förbi XXL för att haffa nya skidor. Alltid ute i sista sekund, haha!

Blev inte riktigt som vi tänkt. Nästa stopp blev Biltema i Haninge.

Dagen slutade inte i Dalarna men med en helt magisk solnedgång. Parkerade direkt vid havet.

Att vakna upp till den här utsikten!

Mycket vila blev det den här helgen.

Njöt i solen och termosmuggen var laddad med kaffe.

Till och med Rickard tyckte att det var riktigt skönt, trots avsaknad av liftköer.

Det blev flera långa skogspromenader.

Vårtecken!

Raggsockor och en god bok. När hann man med det senast?

Massor av frisk lantluft.

Njutlöpning i skogen.

9 sköna kilometer blev det iaf.

Fullmåne!

Vandrade fornstigen sista dagen. Skönt och lite lärorikt också.

Det blev inte riktigt som vi tänkt oss den här påskhelgen. I torsdags eftermiddag hade vi tänkt gasa upp med husbilen till Dalarna för en långhelg med skidåkning. Vi hade varken fixat längskidor eller campingplats men allt brukar alltid lösa sig för oss så vi åkte bara förbi XXL i Länna och haffade lite nya grejer (nej, komplett skidpaket gick inte att få tag i men det duger väl med pjäxor och skidor, stavar är väl rätt överflödiga? Haha!) Ja, ja, bara att hyra tänkte vi och åkte vidare mot Rickards jobb för att fylla vattentanken (jo, hantverkarna har kopplat bort utkastet med vatten eftersom de renoverar köket). När väl vattentanken var full funkade dock inte pumpen. Eller pumpen lät men det kom inget vatten ur kranarna.

Men inget sådant lite missöde skulle väl stoppa vår påskhelg i Dalarna? Så vi åkte till Biltema i Haninge och tjackade tre 20-liters dunkar med tappkran och fyllde dem i Biltemas städskrubb.

Men så fick vi det slutgiltiga besked att det inte skulle bli någon campingplats trots kölista. Och när vi kollade väderleksrapporten visade den att det skulle bli rejält kallt på natten. Att stå utan el och vatten en hel långhelg kändes genast mindre lockande (ville ju inte frysa ihjäl på kuppen). Nästa steg var bara att åka till vår hemliga lilla campingplats och övernatta till fredagen. Kanske skulle vi trots allt få en campingplats i Dalarna då?

Men det fick vi inte så vi blev kvar på vårt favvoställe hela påskhelgen. Och det blev så bra! Ingen stress, fint väder, god mat, löpning, vandring och massor av tid med familjen. Precis vad vi alla behövde. Så lite tur i oturen kan man säga.

Nu är vi tillbaka hemma i renoveringskaoset, imorgon väntar jobb som vanligt för mig men Embla är ledig. Har ju lovat bilder från renoveringen och ska försöka ladda upp nya bilder senare ikväll eller imorgon. Men nu middag!

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR.

Svalbard del 1

Sponsored post by Swarovski Optik
#Samarbete

Svalbard, ja vart ska jag börja. Som jag redan berättat tidigare är den är platsen nog absolut en av de häftigaste jag någonsin sett. Det är ungefär som Svenska fjällen, brett, öppet och luftigt men topparna är Norska, höga och aggressiva och otroligt mäktiga. Den kombinationen gör att jag blir helt frälst. Jag älskar alperna men kan ibland känna mig lite instängd när man är längre ner i dalarna. Topparna ligger så extremt tätt att man inte ser de om man inte är allra högst upp och solen når knappt ner i dalarna. Här badade allt i ljus!

Svalbard, yes, where should I start? As I’ve already told you, it’s probably one of the coolest places I have ever seen. It’s like the Swedish mountains, wide, open and airy, but the peaks are Norwegian, high and aggressive and incredibly powerful. That combination takes my breath away. I love the Alps, but sometimes I feel a bit trapped when I’m farther down the valleys. The peaks are so extremely close to each other that and you can’t see the unless you are at the top and the sun barely reaches the valleys. Here, everything is soaked in light!

Jag var på Svalbard tillsammans med Swarovski optik för att få testa deras nya kikare som är i fickstorlek. Normalt brukar jag inte använda kikare superofta. Det är mest i samband med skidplåtningar/klätterplåtningar då det är bra att kolla på facen från början för att kunna planera rutt eller vart en bild bör fotas men det var väldigt kul att få ifrågasätta mitt eget användande och mina egna förutfattade meningar om just kikare och jag börjar inse att jag själv kanske kan ha mer nytta av att använda det oftare i jobbet än jag tror.

I was on Svalbard along with Swarovski Optics to test their new pocket-sized binoculars. Normally, I don’t usually use binoculars that often. I most use it during ski and climbing shoots, when you need to check the faces in advance to be able to plan a rout or a shoot. But it was very fun to question my own use and my own preconceived sentences about just binoculars and I start to realize that maybe I might have more use of using it more often than I think.

Vi lyckades verkligen pricka in en helt perfekt dag men strålande sol för att vara där. Vi hade väldigt kort om tid, jag var bara där i tre dagar totalt, så det hade lika gärna kunnat vara snöstorm. Så jag var verkligen överlycklig! Men kallt som satan var det (som lägst – 24) och jag lyckades tyvärr förfrysa mig på ena kinden (jag var inte ensam). Det var lite onödigt men det hände när jag försökte fota samtidigt som vi satt på skotern och jag var inte tillräckligt uppmärksam att jag först märkte det när det var för sent.

Vi var ett riktigt härligt gäng blandat med Svenskar, Norskar, Danskar, en finne och en Sydafrikan. Några som var med var Angeliqa (vandringsbloggen), Elise Rotterud, och Odd

När vi körde lite pauser på vägen dit vi skulle blev vi ombedda att inte gå för långt ensamma då risken att möta en isbjörn är allt för stor och vi i så fall behövde ha med oss någon beväpnad för skydd. Haha på Svalbard går verkligen isbjörnarna på stadens gator.

We had an absolutely perfect day with bluebird and were very lucky considering we only would visit Svalbard during 3 days. It might as well have been snowstorm. So I was really happy! But it was extremely cold (at the lowest – 24) and unfortunately I managed to get frostbites on my cheek (I was not alone). It was a bit unnecessary but it happened when I tried to shoot while we were on the snowmobile and I was not sufficiently aware that I first noticed it when it was too late.

We were a really lovely gang mixed with Swedes, Norwegians, Danish and a South African. Some of the participants were Angeliqa (the hiking blog), Elise Rotterud, and Odd

When took a few breaks on the way and we were asked not to go too far alone as the risk of meeting a polar bear is far too big and in that case we had to bring one of the guides who had a rifle for protection. Haha on Svalbard, the polar bears really go on the streets of the city.

Osprey Kresta 30- Recension

Det här inlägget är i samarbete med Osprey
#Sponsoredpost

Den här vintern har jag nog slagit alla personliga rekord i antal resor och aktiviteter jag utfört och tidigare i höstas fick jag förfrågan från Osprey om jag var intresserad av att testa deras skidryggsäck Kresta 20 under vintern för att göra en recension. Nu har den hängt fram och tillbaka över världen och jag har försökt använda den så mångsidigt jag bara kunnat.

I normala fall hade jag nog med största sannolikhet inte själv köpt en sån här ryggsäck då den inte är så fotografanpassad och jag sällan använder ryggsäck utan att ha med kamerautrustning. Så jag har försökt använda den både på sånt sätt som den är tänkt att använda men såklart har jag också testat att använda den under plåtning.

Generellt tycker jag det är en väldigt bra allroundryggsäck och det är skönt med en ryggsäck som för en gångs skull är anpassad för tjejer- det vill säga att den inte är lika lång i ryggen som de flesta andra ryggsäckar är eftersom de är skapade efter en mans kropp, så den sitter väldigt bra och både höft och bröstbandet kommer på den höjden som den ska vilket annars är ett problem för mig.

Jag tror nog att de allra flesta som använder den skulle vara väldigt nöjda med den då den har nästan allt grundläggande man kan önska. Den har många bra fack, du får plats med lavinutrustning, extra förstärkningsplagg och lite mat för en dagstur. Ett av facken öppnas i ryggen och ett framifrån (men båda är separerade) och sedan ett litet toppfack. Även på höftspännet finns det bra fack och på utsidan finns ett fäste för hjälm, isyxa och skidor/snowboard.

Det jag däremot verkligen saknar är en fick utanpå, på sidan, där man kan sätta en vattenflaska och att ryggfacket inte går att komma åt från sidan eller ovanifrån alls vilket gör att man alltid måste ta av sig ryggsäcken  så fort man behöver komma åt något där vilket gör det lite osmidigt. För mig hade det inte heller skadat om höftspännets vadering och fack hade slutat lite längre fram på magen och inte så tvärt som den gör.

Rent fotografmässigt så är den ju (förståligt) inte anpassad för detta och man får inte plats med så mycket utrustning på ett smidigt sätt när den är full med allt annat. Oftast när jag fotar skidor brukar jag hänga en liten fotoväska på magen istället för att ha det mer tillgänglig men här saknar jag loopar eller stålringar (som finns på vissa ryggsäckar)  framme på axelbanden för att kunna fästa den.

Men utöver det så tycker jag att det är en jäkligt snygg ryggsäck (jag älskar färgen) och för mig bra att ha som komplement till min stor F-stop rygga när jag vill ha något mindre och lättare men med lite modifikation.

Vill du läsa mer om ryggsäcken så hittar du den HÄR

This winter I’ve broken all personal records in terms of trips and activities and earlier this autumn I received a request from Osprey if I was interested in testing their Kresta 20 backpack during the winter and make a review of it. Now it’s been with me back and forth all over the world and I have tried to use it as versatile as I possibly could.

Normally, I probably would’t have bought a backpack like this, because it is not developed for photographers and I rarely use a backpack without bringing camera equipment. So I’ve tried to use it both in the way it’s supposed to be used but of course I’ve also tried to use it during shoots.

Generally, I think it’s a very good ski/snowboard/climbing backpack and it’s nice that it for once is a backpack developed and adapted to women. Most other backpacks are developed for men wich makes the back of it to long and don’t fit very good on women. The hip and the chest strap often end up to low which is a big problem for me.

I probably think that the vast majority of people who use it would be very pleased with it because it has almost all the basic things one could wish for. It has many good trays, you can fit avalanche equipment, extra reinforcement garments and a little food for a day trip. One of the compartments opens in the back and one from the front (but both are separated) and then a small top compartment. On the outside there is a bracket for helmet, ice ax and skis / snowboards.

What I really miss is a compartment on the outside where you can fit a bottle of water and that the back compartment can not be accessed from the side or from the top of the backpack, which means that you always have to remove the backpack from your back as soon as you need something from there which makes it a little inflexible. I would also have peered if the stopping of the hipstrap would have continued further over the hip. 

For photographers, the backpack obviously isn’t (understandably) developed to be used as a photobackpack mainly. It’s not perfect if you need to find your equipment fast and easy. Most often when I’m skiing, I usually hang a small photo bag on my stomach to make the gear more accessible. Unfortunately there are no loops or steel rings (which are on some backpacks) on the shoulder straps to attach it to so I had to rebuild it a bit to make it work for shoots.

But in addition to that, I think it’s a really good looking backpack (I love the color) and it’s a great complement to my big F-stop backback when I want something smaller and lighter but with a little modification.

If you want to read more about the backpack, you will find it HERE

Lite som en OS by

Ryssland är onekligen annorlunda. Vi bor som i en liten OS by här där man inte tar sig runt någonstans utan ackreditering. Vi har en träningsbacke utöver själva tävlingsbacken som vi bara får åka i trotts att det finns fler backar runtom. Tydligen för vår egen säkerhets skull. En aning instängd om ni frågar mig. Tyvärr finns det inte heller tillgång till gym så det blir att träna på rummen om man vill träna. Hittills har det varit tre väldigt fina men kalla dagar med temperaturer kring -20 grader. Idag är det dags för kvalificeringsrace och i morgon och på söndag är det tävling. Det blir kul!

Tero kollar temperaturen och fuktigheten på snön för att veta hur han ska valla skidorna. 

Inte helt idealiska förhållanden att försöka träna här. Det blir mellan skidor och skidställ på rummen. Där det får plats helt enkelt.

Framme i Ryssland

Så då var de 24 h pit-stop i Stockholm över och jag befinner mig nu i Ryssland, närmare bestämt i Miass, Sunny Valley (vem trodde Ryssarna skulle ha engelska namn på sina orter). Det var inte direkt den mest magiska resan jag varit med om hit. Jag tycker normalt inte det är så farligt med själva resandebiten. Jag kan tycka det är relativt avslappnande då man får zooma ut och inte vara tillgänglig ett tag plus att det ju faktiskt är lite spännande med. Men alltså transporten hit igår med jetlag och liknande var inte svinkul haha. Ryssarna gör verkligen allt för att det ska bli omständigt.

Vi flög omänsklig tid från Stockholm 00:50 för att flyga i 2 h till Moskva där vi bytte flyg för att flyga i ytligare 2 h för att sedan ta buss i 1,5 h som nog blev snarare 2 h. Vi gick igenom 25 olika säkerhetskontroller på vägen och när vi väl var framme där vi skulle byta från flyg till buss så var man tvungen att gå igenom en säkerhetskontroll varje gång man gick in i terminalen (och vi behövde ju gå några gånger fram och tillbaka för att hämta allt bagage). Där mellan var flygen förseende och och vi jetlagade och jag tappade räkningen på hur många gånger vi höll på att krocka med bussen påväg från flygplatsen och hit (nej Ryssar kan fasiken inte köra bil). Haha en resa att minnas!

I bussen tillsammans med några av de andra lagen påväg mot slutdestinationen.

Recept: Raw Food Bananchips med chokladkräm

Raw Food Bananchips med chokladkräm (ca 30 bitar)

3 fullt mogna bananer

Så här gör du:

Smält kokosoljan om den är i fast konsistens. Sikta i raw kakaon och karoben i en bunke. Blanda i resten av ingredienserna.

Skiva bananerna.

Lägg ut bananskivorna på två torkugnsplåtar. Lägg en klick chokladkräm på varje bananskiva.

Torka i torkugn på 42grader ca 36-48h, beroende på hur hårda bananchipsen och hur fast chokladkrämen du vill ha. Jag kör vanligtvis 36h, så ges chipsen lite tuggmotstånd och chokladen behåller lite mer krämighet.

Förvara i en kakburk eller plastburk.

Smakliga stunder!

– Peace out – 

Vardagslistan!

Det är inte ofta jag postar listor eller liknande här på bloggen, men hittade denna lista hos min Canon kollega Emma som jag tänkte kunde vara kul att svara på så ni får lära känna mig lite bättre! So here it comes!

Något jag värderar högt i min vardag:

Är all den frihet jag har i mitt jobb. Majoriteten av allt jag kan, får och vill göra privat kan jag göra i mitt jobb. Någon kanske hade tyckt att det var skönt att dela upp privatliv eller jobb och det gör jag väll också i viss mån men inte lika mycket som många andra. Jag behöver inte känna att privata Sophie blir hemma av att jag behöver jobba och vise versa. Ofta går det att kombinera. Inte heller sitter jag och väntar på att veckan ska ta slut så att jag äntligen får göra det jag vill när helgen väl kommer. För mig är det inte ett fungerande sätt att leva- att bara leva för helgen. Vad är det för liv?

Det här äter jag till frukost:

Jag brukar försöka blanda lite i perioder men just nu och en tid tillbaka äter jag yoghurt blandat med kvarg med ett halvt äpple och egengjord musli. Till detta dricker jag oftast 2 koppar kaffe med sojamjölk.

När går jag och lägger mig:

De senaste månaderna har sett väldigt annorlunda ut gentemot hur mitt liv sett ut under många år tidigare. Förr gick jag ofta och la mig vid 12 tiden och somnade med en serie i sängen. Men nu har jag faktiskt blivit mycket bättre på att prioritera sömn och går och lägger mig någon gång mellan 22 och 23.

Saker som står på min tråkiga vardagliga to-do just nu och som jag aldrig gör:

• Bestämma vilka bilder jag ska printa för att sätta upp som tavlor ovanför soffan i vardagsrummet. Har haft lägenheten i flera år nu och det blir aldrig av. Mycket för att jag är så självkritisk att jag knappt kan ha mina egna bilder printade hemma och att jag samtidigt vägrar köpa någon annans bilder eftersom jag tycker det är onödigt eftersom jag både kan fota och måla själv.
• Sälja kläder. Just nu har jag lite för mycket kläder hemma som jag inte använder. Jag har faktiskt fått iväg lite men behöver verkligen få iväg mera och har varit hemma lite för lite för att hinna ta tag i de när jag väl är hemma. Men jag hoppas jag kommer hinna lägga ut lite grejer när jag är hemma nästa vända. Vi får väll se om jag lyckas!:P
• Rensa gamla flyttkartonger hos mina föräldrar. Herre gud, ja detta har tagit waaay to long (snart 8 år haha) och blir aldrig prioriterat eftersom allt annat hamnar långt före! Stackars mina föräldrar. Jiiez behöver verkligen göra det men vet hur förbannad långt tid det kommer att ta…

Det här äter jag till lunch:

Jag har ingen direkt standardlunch. Beror ju såklart på om jag är hemma eller ute och reser men är jag hemma och har en mer ”normal” arbetsdag så finns det ofta matlådor klara från dagen innan som jag äter av eller så brukar jag koka två ägg och ha på riskakor (de med chia och havssalt, absolut bästa som finns). Brukar äta ganska lite när jag väl sitter stilla och jobbar vid datorn och äter istället ganska ofta.

När jag går upp:

Hemma varierar det mycket såklart men någon gång mellan 06:30- 07:15

Jag går till jobbet:

Det är inte så mycket ”gå” till jobbet för mig som att kliva dit hehe eftersom jag jobbar hemifrån. Jag hamnar vid datorn så snart jag gjort mig klar på morgonen, någonstans mellan 07:30-09:00

Jag kommer hem från jobbet:

Likaså här har mitt liv ändrat sig mycket de senaste halvåret. Förr satt jag och jobbade från 07-16:30 för att gå och träna i 2 h och sen komma hem och fortsätta jobba (med middagen vid datorn) tills jag gick och lade mig vid 12. Nu jobbar jag sällan vid den tiden om jag inte verkligen måste (typ efter plåtningar osv) utan brukar försöka vara klar någonstans vid 16-17 tiden för att sedan pipa till gymmet.

En vanlig vardagsmiddag:

Något vegetariskt (om jag får välja). Jag och Gustav brukar köra varannan dag när vi lagar middag men får jag välja blir det vego nästan varje dag!

Vad jag gör på vardagskvällar:

Just nu jobbar jag på att lära mig ta det lugnt vilket jag har blivit mycket bättre på! Mycket tack vare min pojkvän. Jag är väldigt dålig på att ta ner på tempot annars utan bara kör tills jag inte orkar stå upp mer.

Har jag söndagsångest:

Nope, för mig spelar det ingen roll vilken dag i veckan det är, det är bara dagar för mig och det älskar jag. Då mår jag som bäst. Tycker otroligt synd om de som känner söndagsångest. Då tror jag att man inte har hamnat rätt. Det ska inte vara ångestfyllt att gå till jobbet. Det behöver inte alltid vara det roligaste i världen (tro mig även jag har mina dåliga dagar) men det ska inte ge ångest. Jag låter den här bilden sammanfatta hur jag tycker det ska kännas majoriteten av dagarna man är på jobbet. Då mår i alla fall jag som en prinsessa! 

Ingen OS guld men Skicross med kungen!

Halva grejen med sport är att trotts förberedelser, formtoppar och noga utstakad uppladdning så kan vad som helst hända både till för och nackdel. Men det är också det som bidrar till magin. Tyvärr var det till vår nackdel igår och ingen av killarna tog sig vidare från 8 delfinalen. Ingen känner mer känslor än killarna just nu men det smärtar verkligen när man ser hur hårt de jobbar, hur mycket tid, kraft och känslor som ligger bakom och ändå inte lyckas nå hela vägen fram.

Jag stod först och plåtade nere vid målfållan och hamnade sen väldigt ramdom tillsammans med Sandra och Lisa på läktaren bredvid ingen mindre än kung Carl XVI Gustaf. Det var en upplevelse. Rätt häftigt att kunna säga att man har suttit bredvid kungen och tittat på och diskuterat sport. Det hade jag nog aldrig trott! Himla trevlig var han med.

Men trotts de svenska förlusterna var det fantastiskt fin dag och jag såg till att njuta så mycket som möjligt i solen som värmde fint! Alla bilder är fotade med Canon 5D Mark IV

Vi snackar färgerna gul, blå, grön och röd!

Jag har alltid fascinerats av olika tester, teorier och även stjärntecken som försöker förklara olika personlighetsdrag som finns hos en ”viss typ” av människa. Därför var jag i princip i upplösningsläge igår när jag och Elin var på 4Good på Rival och Annika Malmberg började prata om ”personlighetsprofiler”!

Att lära oss mer om oss själva och vår omgivning gör att vi kan få våra relationer att fungera smidigare! Vi kan lättare förstå varför vissa agerar som dom gör, går igång på vissa saker eller inte alls lyssnar till det vi säger bara genom att förstå hur deras personlighetsprofiler ser ut. 

Kortfattat: Blå, röd, grön och gul är färgerna som kategoriserar olika drag, sällan ”är” en person bara en enda färg utan har flera i sig, men det finns oftast en färg som är lite mer talande än de andra.

Blå – Analytisk, gillar kvalitet och kritiskt granskande, listor, recept

Röd – Resultat, handlingskraftig och målinriktad, gärna fort, lessnar röd på något så är det tack och hej

Grön – Harmoni, relationer och vara en i familjen, ser till andra

Gul – Synas, påverka, kreativ och vill att det ska vara kul, gör ofta härliga entréer och ifrågasätter sällan

Jag och Elin skrattade så vi dog när hon så otroligt otroligt talande beskrev de olika färgerna genom att så enkelt visa hur dom skulle göra om de blev ombedda att lägga ner en keps i en väska. Jag är ju en rätt så röd person med grönt i mig, och Elin är så blå så det skriker om det, med gröna inslag. Tex så skulle jag fråga ”varför då?” om någon bad mig lägga ner en keps i en väska istället för att bära på den i handen, och så länge ingen kommer med något argument som jag tycker är bättre än mitt egna så kommer jag fortsätta göra som jag själv tycker är bra, men kommer någon med ett bra argument så åker den självklart ner, utan problem. Och åker den ner i väskan, så ska det också ske fort och hur den hamnar är inte så noga, bara den åker ner. (Ja nä, ibland orkar jag inte med mig själv…) Skulle man be Elin lägga ner kepsen skulle hon fråga ”hur tänker du nu, vad är syftet?”, sen skulle hon ta god tid på sig och fundera på vilket sätt som är bäst att lägga ner den, pröva olika alternativ osv för att sen välja ut det optimala sättet, kanske kanske skulle hon skriva ner hur hon gjorde för att kunna göra om det lika bra nästa gång. Som ni hör, vi är raka motsatsen:)

Tex så har ju våra personlighetsdrag varit väldigt tydliga när vi nu har ett företag ihop, eller iofs så räcker det med att vi ska laga mat så är det uppenbart när hon står med ett recept i handen och jag tänker höfta mig igenom hela matlagningen. Det är är iaf en jävla tur att vi har varandra, annars skulle det inte bli så bra!

Som sagt så har man kanske ofta flera färger i sig, och jag har även grön. För det finns ju en del av mig som ibland släpper den röda hetsen, och vill ha det där trygga, som blir osäker när jag känner mig bortglömd eller bortvald. Det som jag känner igen mig i i det gröna som inte det röda har är att jag oftast pratar i hur saker ”känns”, ”hur kändes det?”, istället för ”hur gick det?”… Tycker det är viktigt med bra relationer och gillar inte när det skaver utan vill ha sämja och fred.

Alla som skriver om det här är väldigt noga med att säga att det INTE finns något rätt/fel, eller någon färg som skulle vara sämre eller bättre. I olika lägen är det säkert bra att olika färger lyfts fram, och bara för att någon tex är gul och oftast vill att allt ska vara kul, så betyder ju inte det att gul aldrig kan ha en dålig dag eller vara sur… Lika väl som att en blå (trots sina älskade listor) ibland kan ha sjukt oordning och också tappa bort eller glömma saker.

Ja alltså det HÄR är så intressant och jag kan fortsätta i en evighet, men det ska jag inte. Det finns massa böcker för den som är intresserad och vill veta mer! 

JN

Ut ur feberbubblan och äntligen utomhus

Fortfarande en aning skakis i kroppen så tog jag äntligen ut utanför lägenheten idag. Det var ingen hejdundrande fart på mig (helt slut och somnade igen när jag kom tillbaka) men oj så skönt det var med lite frisk luft och sol. Idag körde damerna och herrarna sista träningen innan tävlingarna som jag var nere och plåtade. Kul att äntligen få se lite av OS, det var ju på tiden. Jag hade turen med att slå två flugor i en smäll. Samtidigt som Skicrossen körde träning så var det tävling i Halfpipe i baken bredvid så jag kunde följa båda väldigt bra! Kul att se!

Dåligt internet, Kina, Sydkorea och feber

Ja, det är verkligen inte helt lätt alla gånger att fortsätta uppdatera bloggen kontinuerligt när jag är iväg såhär. Jobbet jag är iväg på är såklart högsta prio och ofta är jag så trött på kvällarna när jag är klar med det att jag inte orkar göra annat än att sova och de gånger jag faktist har haft energi så har nätet inte funkat (eller som i Kina så är alla sidor blockerade) .

För ögonblicket ligger jag i en säng i Sydkorea och försöker parera frossatackerna med paniksvättningarna från febern jag har. Vi landade i Seoul för tre dagar sedan och jag har inte sett mycket annat än bussresan till Pyeong Chang och rummet jag sover på. Det var inte riktigt såhär jag hade förväntat mig att min resa till OS skulle vara. Snacka om dålig timing.

Innan vi kom hit hann jag vara hemma i Stockholm i 1,5 vecka innan vi for iväg. Då var vi först en sväng till Idre för att köra ett Pre-camp där innan jag sedan hade ett dygn hemma i Stockholm innan vi hoppade på planet till Kina för att ha acklimatiseringsläger (främst för att vänja oss vid tidszonen) innan vi for hit.

Jag har aldrig varit i Kina tidigare så det var verkligen otroligt kul att få möjlighet att komma dit. Bortsett från att kineserna på det första hotellet vi bodde på inte hade en aning om vad hygien var (de hostade och nös rakt ut i luften varesig det stod en preson precis brevid eller en hel buffe med mat så det var med största sannolikhet på det hotellet som jag blev smittad) så har det varit kanon.

Utsikt över Peking innan vi for vidare mot bergen och Genting

Det var lite kul att den skidorten vi bodde på är den skidort där OS kommer att gå 2022. Idag ser man inte mycket än fragment av det som komma skall med nakna, tomma hus skelett och stora skyltar som gör reklam om områdets framtida event. På bilden ovan ser du Sandra Näslund glida nedför backen i Genting med den framtida olympiska byn i bakgrunden. En mycket underlig känsla att åka skidor genom en byggarbetsplats.

Det andra stället vi bodde på hette Wanlong och låg på andra sidan berget. Här hade vi hunnit lära oss av vårt misstag med maten och fick förstklassig Olympisk mathållning i form av plasthandskar och munskydd. We like!!


Det sista vi gjorde innan vi lämnade Kina var att besöka den Kinesiska muren vilket var mycket häftigt och något jag velat göra länge!

Long time no see, bloggeen!

HÄR var det inte igår jag hängde och anledningarna till det är lite blandade, och något jag också tänkt en del på, varför jag inte har skrivit ett ord sen höstresan till Italien… Kanske kommer det mer babbel om det sen i någon form av text, förmodligen. Ibland är det bara inte läge att skriva helt enkelt, men NU fick jag feeling och här kommer en liten status!

Statusen får idag mest handla om Rörelsebolaget. Konkret, informativt och lagom bra. 

Läget sen Italien har varit rätt lugnt (på företagsfronten!!!), vi hade redan innan den resan bokat in Parga i maj tillsammans med Apollo. Resan blev fullbokad redan i december tror jag, vilket är gäälet! Och snart maj insåg vi nu, och det gick fortare än vi tänkt oss.

Förutom all planering som kommer med en sån här resa så måste jag och Elin åka ner till stället innan vår riktiga resa eftersom det är ny destination för oss, vilket tidigare i Italien inte varit något problem. Men när vi insåg att direktflygen till Parga under lågsäsong (mars) låg på ca 18.000 (JAA ARTON TUSEN) spänn så blev det hela något mer komplicerat än vi tänkt… Så, det kommer nog sluta med att vi får se hela projektet som en trevlig liten semester istället för ett snabbrek på 1,5 dag. Vi kommer få några härliga mellanlandningar, och tänker då att Athen kan va en fin stad att passa på att stanna i om vi ändå mellanlandar där, så där stannar vi nog någon dag. Sen kommer jag få pröva de grekiska vägarna ca 20 mil bakom ratten och ja, lite sånt där blir det. Men egentligen, jag och Elin på en liten tour, det blir kul! 

Till den STORA nyheten för Rörelsebolagets del: vi kommer att börja med träningsresor/event inom Sverige! Vi har hittat ett koncept som vi tror kan locka alla som inte vill åka utomlands en hel vecka, men ändå få ta del av träning, god mat, workshops och gemenskap. Det lockar nog iofs de som åkt med utmanads också… Men så är det iaf, mer info om våra resor i Sverige kommer snart! Men att det kommer bli väldigt väldigt härligt kan jag säga redan nu…. 

Det var allt för nu!

JN

Tips på bra hemmaträning

Igår skulle jag och Embla dra ut och springa men det blev några ändringar i planeringen så jag körde ett eget litet hemmaträningspass istället. Oftast tycker jag att det är lätt att hitta på övningar men emellanåt tryter inspirationen och då är det riktigt gött att följa ett bra program.

Igår testade jag att köra Fashionablefits träningspass på Spotify. Svettigt och peppigt med riktiga girlpowerlåtar. Och idag känns det faktiskt lite i både bröst och ben. Vill ni testa passet söker ni bara på spellistan ”Träna med fashionablefit” på Spotify.

Idag blev det fem kilometer njutlöpning med Embla. Älskar att vi har fått in det som helgtradition. Hoppas och tror att jag lyckats föra rörelseglädjen vidare till henne.

Nu blir det våfflor här och sedan är det dags att börja röja lite i köket. Om två och en halv vecka är det dags att börja riva för renoveringen. Tjohooo!

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR.

Superstark liten löpare.

Älskar vår träningstradition!

Tips on good home training

Yesterday, me and Embla was about to go for a run, but there were some changes in the planning so instead I enjoyed my own little home training session. Most often, I think it’s easy to come up with exercises for my training, but sometimes you just don’t have that inspiration and then it’s really nice to follow a good program.

Yesterday I tried  Fashionablefit’s workout routine on Spotify. Sweaty and peppy with real girlpower hits. And today, it actually feels a bit in both breast and legs. If you want to try the routine just search for the playlist ”Träna med fashionable fit” on Spotify.

Today, Embla and I enjoyed a five kilometer winter run. Love our weekend tradition! 

Now it´s time for waffles with jam and then will will start cleaning out our kitchen. In just two and a half weeks it’s time to start tearing down the old kitchen for the renovation. Super stoked!

Read previous post HERE.

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

Recept: Raw Food Frukost

Gör så här:

Dela bananerna och mangon i mindre bitar. Lägg upp i två skålar.

TEST: Osprey Tropos 32 – bekväm och rymlig vardagskamrat

Osprey Tropos 32, ryggsäcken som både rymmer allt du behöver och lite till. Samtidigt som den är bekväm att bära och smart nog att kunna stå själv. Jag har testat Osprey Tropos 32 – din vardagskompis.

Att hitta den ultimata ryggsäcken för vardagliga äventyr är kanske inte det enklaste. Ibland kan det vara någon funktion som man saknar eller så kanske man inser med tiden att ryggsäcken helt enkelt är för liten och inte tål väder och vind lika bra som det stod i produktbeskrivningen. Jag har långtidstestat Tropos 32 och här kommer mina tankar om Osprey’s – do it all ryggsäck.

Första intrycket av ryggsäcken handlade om att jag upplevde den som tung och hård. Det hårda kom från ryggsäckens ram och konstruktion som gör att den själv kan stå upp utan att falla pladaskt ner i marken. Vikten på 1.24 kg med maxdimension (cm): 56 (l) x 33 (w) x 31 (d) gör att väskan till en början kändes ganska stor och klumpig. Huvudmaterialet som är av: 420HD Nylon kändes mjuk och följsam. Många funktioner som ryggsäcken har går att blotta med ögat vilket också gav ett bra intryck om funktion.

Användning
Osprey klassar själva denna ryggsäck som en jobb & fritidsryggsäck vilket jag helt kan instämma med. Under testperioden så har jag just använt den i arbetet, på fritiden och en del gånger jag varit ute och fotograferat. Ryggsäckens sköna ram och ventilationssystem gör att ryggsäcken sitter väldigt bekvämt på ryggen samtidigt som den håller ryggen väl ventilerad. Något som jag dock lade märke till var att fodrade jackor passade bättre tillsammans med Tropos 32 än tunna skaljackor. Med fodrade jackor så fylldes ryggsäckens ”passform” ut av jackans foder medan tunnare jackor kunde medföra tryck på delar av ryggen som inte ibland var helt sköna att stå ut med. Speciellt inte när ryggsäcken var tungt lastad.

Förutom att cykla med väskan så har jag åkt buss, bil och tåg med Tropos 32. Resultaten har varit olika men bäst så gillade jag nog att cykla med den på ryggen. I kollektivtrafiken kändes den lite för stor och ruffig i rusningstid och medresenärer kunde lite väl ofta ställa sig på någon av väskans alla lösa band. På bussen var ryggsäcken för stor för att ställa på golvet och ryggsäckens stödben gjorde det svårt att ha ryggsäcken i knäet. Även i bilen var det trixigt att förvara ryggsäcket på annat ställe än på golvet. Det där klassiska med att kunna luta ryggsäcken mot ryggstödet gick liksom inte om man inte radikalt lutade ryggsäcken mot ryggdelen av sätet. Ett litet minus där också.

Att cykla med Osprey Tropos 32 gick väldigt bra och även om jag kunde justera passformen med bröst-eller midjebandet så gick det skapligt att cykla på ojämnheter och ta sig runt i stan i alla fall. Även om ryggsäcken har ett midjeband så var det långt ifrån funktionellt. Visst, den gjorde sitt jobb med att hålla väskan på plats men det smala banden som är ovadderat skar liksom in vid midjan vilket inte alltid var så uppskattat.

Bortsett från det så var väskan riktigt trevlig att cykla med och kändes inte alls tung med sina 1.24kg.

Bekväm vardagsryggsäck från Osprey.

Funktion
Något som är säkert är att Osprey Tropas 32 har fack, fickor och förvaring så det räcker. En vanlig bärbar dator, tillsammans med lite ombyte, lunchlåda och en kamera var inga konstigheter att bära runt på. Ryggsäcken sväljer en 15″-bärbar dator utan problem och väl inne i ryggsäcken ligger den väl förvar mot eventuella stötar och slag utifrån. På insidan finns flera smarta fack som både kan rymma den ena och det andra så du kan organiserar saker du vill ha åtkomst till snabbt.

Utöver förvaring på insidan finns det även förvaring på sidorna som är djupa nog att klara allt från vinflaskor till burkkonserver och vattenflaskor. Sidofacken är väldigt elastiska och förlåtande om det är något otympligt man vill trycka ner i sidfickorna. På ryggsäckens framsida finns ett smart och smidigt vertikalt förvaringsfack. Perfekt för den där boken eller kartan.

Vertikalt centrerad ficka med dragkedja

Bra småförvaring i Osprey Tropos 32

Nyckelfunktioner hos Osprey Tropos 32

• AirSpeed™ som ger luftflöde mellan din rygg och ryggsäcken
• Framficka för organisation
• Integrerat stöd håller ryggsäcken på rätt köl och gör innehållet lättillgänglig
• Invändig säkerhetsklämma för nycklar
• Innerfickor för organisation
• Fäste för cykellampa
• Vadderad ficka med dragkedja för laptop eller surfplatta
• Reflekterande tryck
• Löstagbart näthöftbälte
• Kompressionsremmar på sidorna
• Bröstrem med visselpipa
• Stretchfickor på sidorna
• Vertikalt centrerad ficka med dragkedja

Till det stora hela så tycker jag Osprey har lyckats skapa en riktigt trevlig ryggsäck för vardagsbruk och fritid. Tyvärr kom jag inte riktigt överens med midjestödet som saknande vaddering eller stå-själv funktionen som kändes överflödig när ryggsäcken inte var mellan till fullt fylld. Att bara kunna kasta in ryggsäcken i baksätet i bilen gick inte heller alltid bra då den hellre ville stå upp vilket senare ledde till att den föll ner på golvet under färd. Mest hemma med Osprey Tropos 32 var som jag skrivit tidigare på en cykel. Även om jag hade en dator i ryggsäcken och lite andra grejer så kändes den aldrig tung. Inte heller kände jag av att jag hade en dator där bak vilket är bra. Tyvärr gjorde sig passformen hos Tropos 32 påmind när jag bar en tunnare jacka tillsammans med den vilket kunde leda till att ryggsäckens hårdare delar låg emot huden vissa gånger.

Väderskydd
Osprey Tropos 32 är enligt min erfarenhet ganska bra på att hålla tätt. Även utan regnskydd som jag saknade hos denna modell. På flera Osprey modeller jag sett på stan så verkade det vara något som finns med på en en del ryggsäckar, dock inte min. Men trots flera snöoväder, regnskurar och liknande väderslag har jag kunnat öppna ryggsäcken och ta fram allt ifrån datorer till kameror och kläder utan att det läckt in. Även om det gått ganska bra för min del så tycker jag ändå man bör överväga ett regnskydd i fall ovädret infinner sig. Man vet aldrig när man kanske slarvar med förslutningen.

AirSpeed™ som ger luftflöde mellan din rygg och ryggsäcken

I en Osprey Tropos 32 ligger din bärbara dator väl skyddad mot stötar och slag utifrån. En bärbar dator med 15″ skärm är inga problem för Tropos 32.

Sammanfattningsvis så började jag att trivas med Tropas 32 även om jag ibland kunde uppleva den som något stor. Även om jag ibland tyckte den var lite stor så är Tropas 32 väldigt inbjudande till att bära i handen. Handtaget ger en bra balans och är dessutom behaglig att hålla i då den är lagom mjukt vadderad.
Utöver att den är bekväm att bära i handen eller på ryggen kommer ryggsäcken med en rad justeringsmöjligheter. För egen del hade jag uppskattat om dom vadderade axelbanden varit lite längre. Väskan packar det mesta jag har velat bära med mig och ibland även svalt det där lilla extra. Vid överlastning så blir ryggsäcken märkbart obalanserad och något baktung, men det ska ganska mycket till om man nu väljer att fylla den till max.

Osprey Tropos 32
Pris: 1.500kr
Betyg: 4/5

Plus
-Bekväm
-Bra förvaring av både stort och smått
-Bra väderskydd
-Självstående funktion
-Bra justeringsmöjligheter
-Finns i flera färgalternativ
-reflexdetaljer

Minus
-Smalt midjeband
-Svår att ha i knäet
-Osmidig ramkonstruktion

Osprey Tropos 32 on the move. Riktigt trevlig att cykla med.

Jag är hemma!

Har lämnat mitt tillfälliga hem på Bali.

Hej allesammans! Vad hände med bloggen sista veckan på semestern? Nä, just det, ingenting!

Har varit så himla skönt att bara fokusera på familjen utan att irritera sig på segt internet eller att sitta framför datorn. Jag har så mycket jag vill berätta om Baliresan nu men först måste jag bocka av mailkorg och några deadlines. Ses här ikväll igen!

/Karin

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR.

I´m home!

Hi guys! What happened to the blog the last week of my vacation? Yes, you are right, nothing! At all!

It has been quite nice to just focus on my family without being frustrated about weak wi-fi and sitting infront of the computer. I have so much I want to tell you about my Bali trip now but first; mail inbox and a few deadlines. But see you again tonight!

Read previous post HERE.

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

2017 – året som gick

Vid en tillbakablick inser jag att 2017 var ett riktigt bra år. Ett år där jag fick se underbara platser och möta de mest fantastiska människor. Känner på mig att 2018 också kommer att leverera…

Startade året i Mexiko och besökte Chichén Itzá. Läs mer om det HÄR.

Läs mer om Las Coloradas HÄR.

Simmade i en cenote (läs mer om det HÄR)…

… och med vilda sköldpaddor. (läs mer HÄR)

I februari åkte jag till Dominikanska Republiken.

Läs mer om den resan HÄR.

Läs mer om löpareventet HÄR.

I april åkte jag till Åre.

Läs mer om Åreresan HÄR.

Maj bjöd på massor av rolig träning.

Läs mer om ridningen HÄR.

I juli vandrade jag i Österrike. Läs mer om vandringen HÄR. och HÄR

Augusti spenderade jag i Italien på stranden… (Läs mer om Italienäventyret HÄR.)

Läs mer om vandringen HÄR.

Läs mer om min resa till Israel HÄR.

Läs mer om hikingen HÄR.

I november åkte jag till vackra Oman.

Läs om mitt ökenäventyr HÄR.

Avslutade året i Indonesien.

Och blev helt förälskad i vackra Bali.

Sjukdom i paradiset!

Löprunda i paradiset!

Lunch med utsikt.

Torsdag 28 december

Rickard är fortfarande sjuk. Så tråkigt!

Trots det har jag och Embla ändå haft en bra dag på egen hand. Startade dagen med en powerwalk/löprunda, kom hem, käkade frukost, slängde oss i poolen. Låg i skuggan och körde fyra i rad (tack Anna för julklappen!), käkade lunch på en mysig restaurang på stranden, spelade pingis, gick och handlade. Ja, så var det helt plötsligt kväll och dags för middag.

Efter middagen fick vi uppleva det första regnet på semestern. Ett riktigt härligt tropiskt skyfall! Körde några bollar kring pingisbordet innan vi gav upp för kvällen. Klockan är nu tio och jag är sååå trött. Men det blir väl så när en kliver upp klockan 05.

Hoppas på en tidig löprunda imorgon också. Men nu: god natt!

Bästa badkompisen

Lyckan när en hittar en hundvalp. <3

Det blev en dag på stranden.

Fredag 29 december

Ooops! Blev sovmorgon idag, eller sovmorgon? Vaknade halv åtta och var inte sugen på löpning alls. Det är väldigt varmt och soligt idag så hoppade morgonrundan. Istället blev det rostat bröd, croissant, färsk frukt och svart kaffe. Mums!

Rickard är fortfarande hängig och ligger inne på rummet. Så synd om honom! Jag och Embli solar och badar i havet och poolen, kör fyra i rad och målar i målarbok. Mysigt iallafall.

I eftermiddag tänkte jag köra en yogaklass annars är inte planerna så många. Typ käka lunch på beachen, haha!

Resten av planerna sparar vi förhoppningsvis till R är frisk igen. Nu fyra i rad-revansch!

Blev en del bad idag också och en lång promenad och lunch på stranden. Om en timme ska jag köra yoga. Ska försöka övertala Embla att hänga på också.

21.28

Sedan sist har jag avverkat yogaklass och middag. Efter det har det inte hänt mycket. Vi har legat i sängarna och slappat bara. Det är semester det!

Hörs imorgon!

Lördag 30 december

Vad hände idag då? Vi sov så länge att vi nästa missade frukosten?!

Jag och Embla sprang och käkade frukost medan Rickard låg kvar i sängen. Han är fortfarande sjuk men idag träffade han iallafall en läkare, fick en rejäl undersökning, en spruta (med vad vet jag) och antibiotika. Hoppas att han blir piggare av det.

Idag har han bara legat och sovit hela dagen medan jag och Embla har badat i poolen. Tror jag har bränt mig lite trots solskyddsfaktor och skuggläge.

Ikväll blir det inte några större äventyr eftersom R är sjuk. Middag på en närliggande restaurang på sin höjd. Men det är inte fy skam det heller!

Hörs sen!

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR.

Disease in paradise!

Sorry guys! Today you have to use Google Translate, I´m too busy beachbabein´.

Recept: Raw Food Choklad

För att denna fantastiska choklad ska få den fina smak och hårda textur av en vanlig chokladkaka, som gör att den inte smälter så fort du tar chokladen i handen, så krävs att du tempererar chokladen. Jag beskriver nedan hur du gör.

Raw Food Choklad (ca 20 bitar)

120 g kakaosmör

60 g raw kakao

50 g kokossocker

1/2 tsk vaniljpulver

1/2 dl halverade hasselnötter

1/2 dl halverade mandlar

1/2 dl halverade torkade tranbär

Så här gör du:

För att nå en annan nivå med smaken av nötterna bör du rosta dem i en panna. Då blir det dock ej raw.

Lägg kokossockret i en high speed blender (t.ex. vitaminx). Mixa sockret till ett fint pulver.

Smält smöret över ett vattenbad. Låt det komma upp i 46 grader.

Blanda i sockret, kakaon och vaniljen. Låt blandningen svalna över ett isbad till 27 grader.

Sä blandningen återigen över ett vattenbad och värm upp till 31 grader.

Du har nu tempererat chokladen.

Häll upp smeten tunt på en upp-och-ner vänd ugnspanna med bakplåtspapper. Använd slickepott för att göra ett tunt lager.

Häll över nötter och bär.

Låt svalna och stelna. Förvara i kylen.

Smaklig stund!

– Peace out –