Secrets and Zion National Park!

Jag måste nästan börja med att säga att jag är lite chockad men otroligt glad att så många nya har hittat hit till bloggen! Fantastiskt roligt! Välkomna!

Jag slängde ut en fråga igår på Instagram om ni vill se lite mer och läsa mer om USA resan vilket blev ett rungande ja! Jag har ju laggt ut väldigt lite här på bloggen om resan men desto mer på Instagram på grund av att det är lite hemligheter kring vad jag gjorde där som jag tidigare berättat. Jag kan fortfarande inte visa så jättemycket men lite i alla fall!

Det känns lite tråkigt att först posta det här nu i efterhand istället för när vi väl var där men när jag är iväg på jobbresa prioriterar jag all vaken tid till jobbet. Det är bara om jag har några minuter över som jag har tid att uppdatera bloggen. Hinner jag inte får det vänta tills tiden finns- även om det innebär att jag är hemma igen eller på en annan plats. Förr försökte jag hinna med allt samtidigt men har insett att det är fullkomligt omöjligt om jag inte ska krascha rakt in i väggen.

Vi hade två väldigt intensiva veckor i USA och absolut helst av allt hade jag velat berätta på en gång vad jag gjorde där för att jag är så taggad på det och jag vill berätta hela storyn för att det var så jädra roligt men både ni och jag får hålla oss till tåls. Det kommer!

Våra dagar var väldigt långa och vi hade inte så mycket ledig tid vilket var väldigt slitsamt så en av dagarna tog vi ledigt och körde till Zion National Park, ca 2 h från där vi bodde för att få en lugn och skön dag och kika lite på omgivningen. Men denna dag blev inte riktigt som vi tänkt oss. Vi bestämde att vi skulle hika till en utsiktsplats vi läst om som hette ”Angels landing” för att få lite utsikt över parken. Men hiken vi trodde skulle ta någon timme tog absolut hela dagen och när vi väl var tillbaka i bilen så var vi så långt ifrån utvilade för de nästkommande dagarnas aktiviteter att vi inte visste vart vi skulle ta vägen! Haha rätt kul att tänka på i efteråt! Men själva hiken var superhäftig och väldigt luftig. Hade jag kunnat hade jag velat klippa in mig fler gånger påväg upp. Det var så mycket folk som gick leden som absolut inte bör ha gått där och vi blev inte direkt förvånade när vi fick höra att ett tiotal personer dött på när de fallit på leden. Så det var rätt obehagligt att passera folk som hade nära till panik då man ibland trodde att de skulle hugga tag i en och dra med båda i ett fall.


I have to start by saying that I’m a little shocked, but incredibly happy, that so many new readers have found their way to my blog! Welcome!

Yesterday I asked you on Instagram if you would like to see more pictures and read more about the United States trip which became big YES from you! I’ve posted a lot of pictures on Instagram from the trip but only one post on my blog because of the secrecy of why I was there so I thought it was time to show you a little bit more here. I wish I would have the possibility to publish posts like this while more often while  I’m still at the location but it’s really hard. When I’m away on business trips like this, the job is 100% in focus and everything else, like blogging, is secondary. So then I have to post everything afterwards instead when I have time.

We had two very intense weeks in the United States and, most of all, I would have liked to tell you what I was doing there because I’m so keen on it and I want to tell you the whole story because it was so much fun, but I need to wait a bit longer then I’ll promise I will show and tell you everything! 

We had very long days and not so much free time which was very tiring so one of the days we drove to Zion National Park, about 2 hours from where we were staying to have a peaceful and enjoyable day and check out the surroundings. But this day did not turn out as we thought.

We decided that we would hike to a viewpoint that was called ”Angels landing” to get some views of the park. But the hike we thought would take a couple of hours took absolutely all day and when we were back in the car we were so exhausted and far from rested as we hade planed! Haha, really funny to think about afterwards! But the hike itself was super cool and very airy. If this would have been a expedition climb I would have wanted bo be on belay some parts of the hike for safety. One fall and you would actually die. And a top of that there were so many people walking the trail that absolutely should not have gone there and we were not surprised when we were told that more than 10 people died on the trail. So it was quite uncomfortable to pass people who were in panic cuz you thought they would grab on to you and make you fall.  

Utsikten var verkligen värd det. Här är vi ungefär 25 min från själva toppen.

Längs den här kammen gick vi så det var bra stup på båda sidorna. På vissa ställen fanns det en tjock järnkedja att ta tag i men inget mer än så.

Men det var absolut värt det att få komma upp. Får ni en chans att åka hit och ni inte är höjdrädda så ska ni absolut ta er till Angels landing!

Svalbard part 2

I samarbete med Swarovski Optik
#Sponsoredpost

Det var några riktigt kalla dagar på Svalbard. Vi hade mellan minus 16 till minus 24 som lägst. Och då var det ovanligt varmt för årstiden där. Normalt brukar temperaturerna ligga stadigt på minus 30 eller lägre men sorgligt nog och som de flesta känner till så är inte inte riktigt så längre på grund av klimatförändringarna.

Vi landade på Svalbard på tisdagen och skulle åka tillbaka på torsdagen så vi hade egentligen bara en heldag på ön. På schemat stod skotersafari och vi hade verkligen makalös tur då en fjord, ca 14 mil bort hade fryst till is för första gången på tre år (på grund av det allt varmare klimatet) (!!?) som vi då kunde ta oss till. Platsen var makalöst vacker då en stor glaciär föll ned i havet längst in i fjorden och såklart blev det också vår lunchplats och mitt livs häftigaste backdrop med 40 meter höga ispelare precis bakom ryggen!


We hade some really cool days on Svalbard. We had between – 16 to – 24 at the lowest. And that was unusually hot for the season there. Normally the temperatures usually stay at – 30 or lower but sad enough, due to the klimate chanage, it gets hotter and hotter each year here.

We landed on Svalbard on Tuesday and were going back on Thursday so we only had one full day on the island. Wednesdays schedule was a howl day of scooter safari and we were really unlucky when a fjord, about 140 km away, had frozen for the first time in three years (because of the warmer climate) (!!?) so we would be the first persons in 3 years that would be able to visit the spot. The place was amazingly beautiful with a large glacier crashing into the sea at the far end of the fjord, and of course it became our lunch spot and the most amazing backdrop of my life with 40 meters high ice picks just behind my back!

Till lunch drack vi varm saft och åt frystorkat och spanade på omgivningen och fotade gärnet.


For lunch we had freeze-dryed, drank hot black currant juice and watched the beautiful landscape.

Jag försöker ta mig tiden när jag är iväg och också hinna lägga ifrån mig kameran för att bara hinna njuta själv. Ibland är det svårt eftersom det är så otrolig kul att fota men när jag väl har stillat det behovet så kan jag slappna av på riktigt. Jag passade på när jag ändå skulle äta. Det var så otroligt vackert!


I try to take the time when I’m away, visiting place like this, to leave the camera for a bit to remember to immerse the amazing landscape. Sometimes it’s hard because it’s so incredibly fun to shoot, but once I’ve gotten the pictures I want and need I can really relax. So, when I had my lunch, I took a moment for myself just looking at the amazing glacier. It was so incredibly beautiful!

Här i bakgrunden kan ni se vyn vi hade när vi körde in i fjorden. Ni kan ana att jag tog en hel del bilder! Haha men det var en bra utmaning att fota i 50 km/h i ojämn terräng. Helt galet fysiskt jobbigt och sviiinkallt!


Here in the background you can see the view we had when we drove into the fjord. You can imagine the amount of picture I shoot! Haha it was a good challenge to shoot at 50 km / h in uneven terrain. Absolutely crazy physically hard! I was so tired when we got back to the hotell!

Hela gänget som var med! När vi väl vände hemåt åkte gick solen långsamt ned och skapade ett fantastiskt vacker kvällsljus som färgade hela landskapet lila och orange. Tyvärr såg vi ingen isbjörn den här gången. Får hoppas att jag får göra det nästa gång jag reser hit, för hit måste jag tillbaka!


The whole crew that was on the trip! When we returned home, the sun was slowly setting and created a beautiful evening light that coloured the whole landscape in purple and orange. Unfortunately, we did not see any polar bear this time.  I hope I’ll se one when I get back here next time, because this won’t be my last time on Svalbard!

Från en kontinent till en annan- Hej USA!

Ja, som några av er kanske har sett på Instagram så är jag inte längre i Sverige utan är vips i USA (ja det är ett jäkla flängande just nu, hinner knappt med själv). Exakt vad jag gör här är hemligt men som ni ser handlar det om klättring och höga höjder. Precis i min smak!

Jag är här i ca 2 veckor innan det bär hem igen och är här tillsammans med Matilda och det är allra första i just Utah och jag börjar undra varför jag aldrig varit här tidigare. Vilket jäkla landskap och fotomöjligheter överallt! Jag älskar det! Sen ska jag medge att det kändes väldigt skönt att komma till lite värme. Det har blivit många dagar utomhus i kylan i vinter.


As some of you might have noticed at Instagram, I’m no longer in Sweden but in the USA (yes, haha it’s a lot back and forth over the world right now, even I have a hard time to keep up with myself at the moment and update the blog!). Exactly what my mission here’s is a secret, but what I can tell you and as you can see has to do with climbing and high altitudes. Just my cup of tea!

I’m here for about 2 weeks before returning home. I’m here together with Matilda and it’s my first time ever in Utah and I’m wondering why I’ve never been here before. The landscape is AMAZING with great photo opportunity everywhere! I absolutely love it! And I got to admit that it felt very nice to travel some warmth. It has been many days outdoors in the cold this winter.

Annons

Eastertime

Bättre sent än aldrig brukar man ju säga. Bloggen har fått vila några dagar, jag har försökt få lite tid för mig själv under påsken (kanske på tiden) och för min familj. Vi hinner inte ses så himla mycket just nu eftersom jag knappt är hemma.

Under påskdagarna var jag i Funäsdalen och varvade kvalitetstid med Gustav med turande i strålande solsken med att sitta och jobba. Just nu sitter jag i en liten lägenhet i Utah och har bytt minusgraderna för några veckor mot 25 +. Väldigt skönt faktiskt, hade nog inte räknat med hur gött det skulle vara att få lite värme. Haha det har ju varit en hel del dagar ute i snön i år.

Svalbard del 1

Sponsored post by Swarovski Optik
#Samarbete

Svalbard, ja vart ska jag börja. Som jag redan berättat tidigare är den är platsen nog absolut en av de häftigaste jag någonsin sett. Det är ungefär som Svenska fjällen, brett, öppet och luftigt men topparna är Norska, höga och aggressiva och otroligt mäktiga. Den kombinationen gör att jag blir helt frälst. Jag älskar alperna men kan ibland känna mig lite instängd när man är längre ner i dalarna. Topparna ligger så extremt tätt att man inte ser de om man inte är allra högst upp och solen når knappt ner i dalarna. Här badade allt i ljus!


Svalbard, yes, where should I start? As I’ve already told you, it’s probably one of the coolest places I have ever seen. It’s like the Swedish mountains, wide, open and airy, but the peaks are Norwegian, high and aggressive and incredibly powerful. That combination takes my breath away. I love the Alps, but sometimes I feel a bit trapped when I’m farther down the valleys. The peaks are so extremely close to each other that and you can’t see the unless you are at the top and the sun barely reaches the valleys. Here, everything is soaked in light!

Jag var på Svalbard tillsammans med Swarovski optik för att få testa deras nya kikare som är i fickstorlek. Normalt brukar jag inte använda kikare superofta. Det är mest i samband med skidplåtningar/klätterplåtningar då det är bra att kolla på facen från början för att kunna planera rutt eller vart en bild bör fotas men det var väldigt kul att få ifrågasätta mitt eget användande och mina egna förutfattade meningar om just kikare och jag börjar inse att jag själv kanske kan ha mer nytta av att använda det oftare i jobbet än jag tror.


I was on Svalbard along with Swarovski Optics to test their new pocket-sized binoculars. Normally, I don’t usually use binoculars that often. I most use it during ski and climbing shoots, when you need to check the faces in advance to be able to plan a rout or a shoot. But it was very fun to question my own use and my own preconceived sentences about just binoculars and I start to realize that maybe I might have more use of using it more often than I think.

Vi lyckades verkligen pricka in en helt perfekt dag men strålande sol för att vara där. Vi hade väldigt kort om tid, jag var bara där i tre dagar totalt, så det hade lika gärna kunnat vara snöstorm. Så jag var verkligen överlycklig! Men kallt som satan var det (som lägst – 24) och jag lyckades tyvärr förfrysa mig på ena kinden (jag var inte ensam). Det var lite onödigt men det hände när jag försökte fota samtidigt som vi satt på skotern och jag var inte tillräckligt uppmärksam att jag först märkte det när det var för sent.

Vi var ett riktigt härligt gäng blandat med Svenskar, Norskar, Danskar, en finne och en Sydafrikan. Några som var med var Angeliqa (vandringsbloggen), Elise Rotterud, och Odd

När vi körde lite pauser på vägen dit vi skulle blev vi ombedda att inte gå för långt ensamma då risken att möta en isbjörn är allt för stor och vi i så fall behövde ha med oss någon beväpnad för skydd. Haha på Svalbard går verkligen isbjörnarna på stadens gator.


We had an absolutely perfect day with bluebird and were very lucky considering we only would visit Svalbard during 3 days. It might as well have been snowstorm. So I was really happy! But it was extremely cold (at the lowest – 24) and unfortunately I managed to get frostbites on my cheek (I was not alone). It was a bit unnecessary but it happened when I tried to shoot while we were on the snowmobile and I was not sufficiently aware that I first noticed it when it was too late.

We were a really lovely gang mixed with Swedes, Norwegians, Danish and a South African. Some of the participants were Angeliqa (the hiking blog), Elise Rotterud, and Odd

When took a few breaks on the way and we were asked not to go too far alone as the risk of meeting a polar bear is far too big and in that case we had to bring one of the guides who had a rifle for protection. Haha on Svalbard, the polar bears really go on the streets of the city.

Flygkaos och nya planer

Jag antar att jag har haft tur de senaste månaderna och vi har haft väldigt lite problem med försenade flyg för nu jäklar small det till med full kraft. Tanken var ju som jag skrivit tidigare att jag skulle åka direkt från Svalbard för att hoppa på nattåget till Åre för att gå Syltraversen under helgen men det blev inte riktigt som jag hade planerat. Från Svalbard gör man en snabb mellanlandning i Tromsö innan man far vidare och det var där allt gick helt åt helskotta. Vårt flyg var redan försenat från Svalbard och när vi gick ner för mellanlandning i Tromsö blev flyget försenat ytligare två timmar av en outgrundlig anledning och jag skulle därmed missa min connection i Oslo och på så vis missa nattåget till Åre. Jag lyckades då få min biljett ombokad till Trondheim samma kväll för att istället komma den vägen mot Sylarna. Det var bara det att det flyget sen blev inställt och det fanns inget annat som skulle gå på kvällen. Jag lyckades då bli ombokad till första flyget på morgonen dagen efter istället. Tyvärr räckte inte det för att hinna med tåget som gick från Trondheim mot Åre på morgonen och vi fick på så vis ställa in Sylarna då jag skulle komma fram för sent. Det sög. Både för att jag själv väldigt länge velat göra Syltraversen (vi har redan försökt en gång och då gick det också åt skogen då min cykel pajade påväg in till Station och vi förlorade för mycket tid) och för att jag hade planerat att fota 2 jobb där.

Det blev istället en plan B med isklättring. Gustav och Tobbe hämtade upp mig i Järpen och så åkte vi direkt till Risen, Offerdal för att isklättra. Sen åkte vi hem till Gustavs föräldrar i Östersund.

Det blev en bra lösning trots att jag allra helst hade velat gå Syltraversen men det var nog bra ändå då lavinläget inte alls var bra då det snöat och blåst mycket tidigare i veckan. Så det var väll meningen.


Isen i Offerdal var inte superbra men klättringsbar. Tyvärr hade vi egentligen inte med oss riktigt rätt grejer eftersom vi inte packat för att isklättra utan för att göra en alpintur så vi körde allt på topprep för att ta det säkre före det osäkra.

Annons

Tiden flyger iväg- i morgon bär det hem till Sverige

Tiden här i Kanada börjar rinna ut. I morgon flyger vi redan tillbaka till Sverige. Jag har haft lite dåligt med tid att uppdatera här i dagarna så det blir som en klump istället.

Igår var det tävlingsdag. Tyvärr var det bara Sandra som gick vidare från kvalet i Fredags och blev därmed enda Svensk som startade. Först var det banbesiktning på morgonen, sen var det ett träningsåk och sedan själva tävlingen som gick kanon och Sandra tog hem vinsten!

Vyerna här är verkligen makalösa. Bara i bilresan fram till skidbacken har jag svårt att sitta still! Jag blir inte mindre till mig när solen långsamt reser sig över bergstopparna och lyser upp de som om de var gjorda av guld.

Vi har inte så mycket tid eller möjlighet att göra så mycket annat här än att ha fokus på tävlingarna vilket är lite synd. Inte lika lätt att dra ut och utforska omgivningen på egen hand. Men och andra sidan bor vi mitt i ingenstans på ett hotell/casino haha. Allt runtomkring är berg.

Lisa uppe på start strax innan kvalet ska börja. Ser rätt kul ut när alla tränare trängs på en och samma plats för att hinna filma sina och de konkurrerande åkarna. 
Vid lunch har vi kunnat ta en liten paus och åkarna har kunnat kika på sina åk från träningen för att kunna förbättra åkningen innan tävling. Här är det Sandra Näslund och Erik Mobärg.

Skön vy påväg till skolan. Hoppas kidsen inte sitter med huvudena ner i sina telefoner och förstår hur häftigt det här är!
Här kan ni se starten lite längre ner i bild!

Här har Sandra precis gått i mål efter vinnaråket. Alltid lika kul och se och fota!
Nu ska vi alldeles strax gå ner till bilarna med all packning för att köra till Calgary. Känns både kul att få komma hem (hinner ju inte vara hemma så mycket i vinter) men också tråkigt. Hade mer än gärna stannat kvar här ett bra tag till! Alla biler är fotade med Canon 5D mark IV.

Framme i Kanada!

Äntligen framme i Kanada och wow… 360 grader av undersköna vyer. Det här är bara en liten del men får mig nästan att tappa hakan! Fler bilder kommer men först måste jag ta tag i den här jetlagen. God natt!

Idre och Världscup!

Dagarna flyger verkligen förbi nu. För tillfället sitter jag i en säng, 1 h utanför Calgary i Kanada. För tre dagar gick den sista WC tävlingen i Idre och sedan hoppade jag in i bilen för att åka mot Stockholm för att sedan hoppa på flyget hit. Blev 24 h i Stockholm och jag hann precis göra de ärenden jag behövde få gjort vilket var tur. Det var lite på håret haha.

Idre var riktigt grymt och rejält kallt några av dagarna med temperaturer kring -20. Vad som såklart var en grym bonus var att Sandra vann båda tävlingarna på tjejsidan. Så jäkla mäktigt och imponerande!


Alla tävlingarna såhär långt har skiljt sig väldigt mycket ifrån varandra. Banan i Val Thorens är hittills min absoluta favorit om jag går på fotolägen. Där fanns det bilder överallt! Men jag måste säga att Idres bana lätt är den häftigaste! Inte blir det sämre heller när vinterljuset är sådär släpigt och vackert och man är omringad av vidder!

Lisa Andersson innan första tävlingen i Idre


Här när Sandra Näslund tar hem den första segern i Idre och den 4e raka för säsongen!
En av dagarna fick jag möjlighet att flyga över banan med helikopter! Tror du jag var glad? Tror du jag log? Tror du jag var hög av endorfin i 3 timmar efter? Svaret är JA! Haha:D Wow, blir fortfarande glad i hela kroppen av att bara tänka på det! Helt sinnessjukt fint ljus var det med!


Fotat med Gopro Hero 6

Annons

Några lediga dagar

Jag kom tillbaka till Sverige den 23 December och drog direkt ut till landet för att fira Jul där med familjen. Den 26e åkte jag vidare till Åre och direkt där ifrån till Bruksvallarna för att sedan åka till Idre. Väldigt intensivt men väldigt kul men det var skönt med några lugnare dagar i Åre. På nyår tog vi skotern ut på fjället där vi grävde en snögrop och gjorde kolbullar och på kvällen grillade vi älgstek.


Jag kan inte få nog av det fina vinterljuset. Blir lika glad och varm i själen varje gång!
Pontus uppe på fjället!


Med Storsnasen som kuliss grillade vi kolbullar tills solen gick ner.
Oskar AKA Per Moberg


Min klippa <3 

Det hann bli ganska mörkt när vi hoppade upp på skotern för att åka tillbaka till stugan. I bakgrunden skymtar Åreskutan och de upplysta backarna.

Och hur glad var inte jag att vi lyckades pricka in Åres bästa snöförhållanden på typ 30 år?! Att få pumpa fluffigt puder dag ut och dag in är inget man får göra ofta i Åre.

Att lära sig skala ner och göra mindre för att kunna göra mer

Ja, just precis så. Att lära sig skala ner för att faktiskt kunna göra mer vilket verkligen inte är min starka sida, men något som faktist börjar bli dags att lära sig på riktigt. Bloggen har tyvärr blivit lidande de senaste månaderna i detta och blivit bort prioriterad till förmån för annat.

I skrivandets stund sitter jag i en stuga i Idre där jag är tillsammans med Svenska Skicrosslandslaget för att bevaka/plåta Världscupen som går av stapeln i helgen. Senaste inlägget handlade om just det, att jag kommer följa med laget hela vintern och vi har redan hunnit vara iväg hela december. Vi har varit i Val Thorens, Arosa, Montafon och Innichen och nästa vecka åker vi till Kanada! Sen 5 December har jag varit hemma i min lägenhet i 2 dygn och tvättat mina kläder en gång haha. Super fräscht! Jag kommer hem igen ca den 25 Januari och är hemma i två veckor innan vi drar iväg till OS. Wow, det kommer bli så häftigt!


Här är vi i Innichen


Målbild på Sandra Näslund i Val Thorens


Sekvensbild på Sandra i Val Thorens


Viktor Öhrling Norberg innan start i Val Thorens

De här bilderna är från idag. Vädret idag i Idre har varit helg magiskt med typiskt mjukt, släpande solljus hela dagen som har varit en dröm att fota i. Tyvärr ser det inte riktigt lika bra ut i morgon men jag hoppas verkligen det! Glöm inte följa @Skiteamswedenskicross på Instagram för mer bilder!


Viktor Andersson och VÖN under dagens träningsåk


Viktor Sticko över första rullen i början av banan

V Series – nytt koncept och superjacka från Haglöfs

Haglöfs lanserar idag V Series. Ett nytt koncept serie där man också har använt sig av världens mest hållbara fibrer Dyneema 3L.

Idag lanserades den första produkten från Haglöfs nya koncept som fått namnet V Series. Först ut är jackan Haglöfs V Series Down jacket.

Haglöfs släpper idag en helt ny produkt som är skapad med Dyneema 3L material. Den nya jackan från Haglöfs har förutom bra tekniska funktioner även ett ytterlager som är otroligt slitstarkt med bra väderskydd. Materialet som använts heter Dyneema 3L men som från början hette Ultra High Molecular. Det unika med materialet är dess fibrer som inte bara är ultralätt utan också 40 gånger starkare än aramid fibrer. Jackan finns i en limiterad upplaga och två olika alternativ.

Haglöfs V serie down jacket
Pris 9.500kr

Dyneema 3L

Dyneema 3L återfinns hos Haglöfs nya superjacka V Series down jacket

Annons

Svenska Skicross landslaget

Jaa, nu är det officielt! Jag blir inte i Sverige supermycket i vinter, bara i stötar! Istället kommer jag flänga runt halva världen tillsammans med Svenska Skicrosslandslaget! Jag är så glad och så peppad på det här projektet! Jag kommer såklart vara ansvarig för hela foto och filmsidan men även sitta med lagets digitala strategi! Det känns otroligt bra och kommer bli så spännande att få vara med och utveckla ett lag med så stor potential! Skicross är en ung sport (kom på 90-talet) och blev en OS gren 2010 men är redan det lag som är det mest framgångsrika laget om man ser procentuella vinster i förhållande till deltagare. Mäktigt!

Så, glöm inte följa @skiteamswedenskicross på instagram för att följa resan fram till OS och för att se vad det är jag kommer syssla med hela vintern! Det kommer bli grymt!!

Intervjuad av Husky Podcast!

Förra veckan satte jag mig ner för ett litet snack med ingen mindre än Magnus Ormestad aka Mr Husky i några timmar. Igår släpptes senaste avsnittet av Husky Podcast och resultatet av vår lilla pratstund! Det känns lite extra kul att få bli intervjuat av Magnus då jag själv lyssnat mycket på Husky och på alla häftiga och inspirerande människor som varit med och nu är jag en del av det själv! Tack Magnus! Klicka HÄR för att lyssna på intervjun!

Åre Travel Diary

Resa är verkligen bland det bästa jag vet. Jag är så extremt rastlös och då spelar det ingen roll att jag precis varit i Åre i 4 dagar för så fort jag sen kommer hem vill jag iväg igen. Senast igår satt jag och googlade på flygbiljetter till Island. De var faktist sjukt billiga nu och är väldigt sugen på att boka. Reslusten blev inte heller mindre av att det verkligen var vinter i Åre när jag var uppe och min skidabstinens bara manades på när snön lagt sig på Åreskutan och det var minusgrader. Jag var uppe för att jag hade plåtning med Röhnisch och vi hade verkligen fantastisk tur med vädret. Bara när jag kom inkörandes mot byn möttes jag av norrsken och resten av helgen bjöd på strålande sol. Helt underbart!

I lördags kväll sprang jag och Joline upp på Totthumeln efter alla plåtningar för att hinna se solen gå ner. Det är så magsikt vacker där uppe men var ganska bitigt! Som vanligt bar jag med all fotoutrustning hela vägen upp för att kanske få någon bild. Haha man får bra flås med några extrakilon på ryggen men jag får ta tillfället i akt och ryggsäcksträna. Kan aldrig bli för mycket! Jag ville också ta med mig alla grejer upp för att känna på packningen lite för att jag skulle fota trailrunning upp på Totthumeln dagen efter och då skulle det gå ännu fortare och jag behövde planera lite. fotad med 5D Mark IVPå vägen upp hade jag lyxen att få sällskap i bilen av Jennie. Väldigt mysigt! Bilden är fotad med Gopro 6 och sitter monterad på sidan av ratten så inga bilder tas under körning! Jennie fotar med wifi-funktionen.

Kategori
Annons

Ett hållå och vad vi håller på med – tredje resan!!!

Jag minns inte när jag senast skrev något, eller om vad. MEN, nu finns det mycket tankar och känslor så jag kör på… 

Anledningen till det som finns i kroppen, som just nu är iver och glädje, är Rörelsebolaget. Företaget som jag och Elin startade för nästan precis 1 år sen. Då, när jag precis påbörjat min masterutbildning och Elin jobbade för fullt. Idag ser situationen kring vår vardag i princip lika dan ut, jag är inne på sista året i skolan och Elin har fått nytt jobb. Men däremot har situationen kring Rörelsebolaget blivit mer verkligt, det händer saker, även om jag ibland inte fattar vad fasen vi gör eller hur det blev som det blev.

I maj hade vi vår första resa till Italien, går att läsa om HÄR! Om en vecka åker vi på vår andra resa, även den till Italien, och igår släppte vi biljetterna till vår tredje resa som går till Grekland och som vi gör i samarbete med Apollo, våra nya researrangörer. Den fjärde resan kommer ske i direkt anslutning till den tredje och platserna till den kommer snart att släppas.

HALLÅ, fyra resor inkörda inom ett år! 

Igår släppte vi som sagt platserna till majresan, och idag är 7 av dom bokade…Därav ivern.  Direkt efter släppet drog vi på inspirationskväll med 4Good och det var så jäkla jäkla bra!  Det kan inte hjälpas men just där och då var min enda tanke ”låt mig bli klaaaar med skolan så jag kan få ge allt, bara köra och öka i allt som har med Rörelsebolaget att göra”. Men, en mer realistisk tanke är kanske att ”skynda långsamt”, som vi gör. Men nyfikenheten och lusten finns där, vad skulle hända om vi fick ringa alla samtal, skicka alla mail, boka upp ännu fler resor och destinationer och bli ännu ännu större…

Så, nu ska jag återvända till skolboken och ta tag i välfärdsstaten och överbefolkade land som behöver nya policys för att sänka sin höga fertilitet…

Och juste, vill ni boka en plats till vackra Parga, in på vår hemsida:) 

JN

Otippat team springer kanske världens vackraste lopp – Salomon 27K 2017

Så var det dags,  i år igen! Den enda löpartävlingen som jag faktiskt brukar vara riktigt taggad på och därför också väljer att genomföra. Salomom 27 K är det jag snackar om och i lördags väntade alltså de tre topparna Hållfjället, Grofjället och Välliste på sammanlagt 1150 höjdmeter!
Jag skulle nog säga att det här loppet är ett av de vackraste loppen som går att springa!
Starten gick kl 9.00 och precis då lättade morgondimman och det liksom känndes i luften att den här dagen kommer att bli grym. Och jävlar vad grym den blev!
Precis i starten och än så länge ser jag ju nöjd ut måste jag säga! 
Uppe på första toppen träffade jag Bingo och ja, sen teamade vi hela vägen till mål!
Vätska och mat #1, bars, banan och påfyllning av vatten som kommer direkt från fjället! 
Pga otroligt snabb fart i leran är bilden suddig;) Iaf, så är det här ett lopp med mycket varierad terräng, och det är ju ändå lite härligt att få klampa ner i leran utan att ens behöva bry sig! 
Från lera till torra leder!
Påväg ner från Grofjället!
Här är vi påväg uppför tredje toppen, framför mig har jag en gammal klasskompis och efter mig har jag Bingo. Mitt uttryck säger att det inte var lika lätt som i början! 
Och här, påväg in i målområdet! Bingo kollar insta och jag vinkar åt mamma. Energin ser ut att vara tillbaka!
MÅL!
Det var det loppet, och det här loppet blev ju allt annat än jag hade kunnat ana. Jag skulle springa själv, var tanken, men med tanke på Bingos pratfrekvens kan man ju säga att jag kände mig långt ifrån själv. Vi gjorde det bra och hade askul på köpet! Min kropp mådde så bra som den kan göra efter 27K uppför tre toppar och jag fick både njuta och kämpa. Precis som jag vill ha det när jag springer! 
Kvällen var otroligt vacker och såhär fint kan det vara i Ottsjö!
JN

En såndär helg man aldrig vill ska ta slut

Sista vandringen mot insteget och Basecamp från Sylarnas Fjällstation

Vissa dagar är det bara något speciellt med. När något sånt där härligt oförutsägbart som händer som man inte riktigt kan ta på men som lämnar efter sig en fantastisk, underbar lycka i hela kroppen. Just det här var en sån helg. Det som förhoppningsvis skulle bli en jättehärlig helg i Åre blev en helg jag sent kommer glömma.

Vi skulle dra upp till Åre, närmare bestämt till Storulvån och ta oss bort mot Sylarna för att gå Syltraversen. Vi hade packat bilen till max med 5 cyklar, tält, sovsäckar, liggunderlag, kläder, mat och klätterutrustning. Vår plan var att cykla in till Sylarnas fjällstation för att vinna lite tid och för att få cykla lite. Tanken var sedan att lämna cyklarna på stationen medan vi gick den sista biten in till Basecamp.

Jennie lär sig ta ut kompassriktning


Väl framme vid basecamp drog vi upp alla tält och bantade utrustning innan vi tog oss vidare mot Sylarna. På grund av ett cykelhaveri (läs jag) så blev vi väldigt försenade in till Sylarna och insåg snart att vi tyvärr hade alldeles för lite tid för att hinna köra hela traversen. Vi bestämde oss istället för att ta oss upp på Storsola via pinacklarna.


Verkligen en helt makalös vy med Storsolas mäktiga top framför sig. I bergen är man verkligen liten.

Jag blev som ett litet barn när vi kom fram på snön. Så jäkla fint! 

Jag och Jennie hade verkligen feeling när vi kom upp på berget och ville få till ett kul toppfoto. Det absolut roligaste topfotot jag tagit, eller snarare varit med på. Killarna bakom kameran var rätt nöjda med haha.

Vi stannade kvar lite extra länge på toppen när vi väl kom upp. Vädret var magiskt och vi hade verkligen inte bråttom ner. Det skulle ju aldrig bli riktigt mörkt. Den solnedgången vi fick på vägen ner är lätt en av de finaste jag upplevt. Det var så otroligt vackert och stå där uppe och titta ut över snöklädda fjällen runtomkring oss som badade i kvällssolen.Strax innan 12 på natten var vi tillbaka i Basecamp. Hade det här varit någon annan tid på året hade det varit alldeles för sent. Verklig magi med den svenska sommaren som tillåter en klättra i solnedgång och på natten. Till middag åt vi halloumi, korv och sallad. Till efterrätt delade vi på lite choklad. Mums! Dagen efter rörde vi oss tillbaka mot Storulvån. Min cykel va ocykelbar så jag ledde cykeln i 2 (!!) mil. Innan vi drog från Sylarna så passade vi på att äta frukost på fjällstationen vilket verkligen var ett smart drag haha annars hade jag varit riktigt ”hangry” på grund av matbrist och paj cykel. Men allt löste sig fint tillslut och jäklar vilken fin helg det blev!

Annons

Gränslös kärlek – i Jämtlandsfjällen!

Jag vet inte hur många gånger jag sagt det, skrivit det eller tänkt det. Men, det finns nog inget som påverkar mig eller gör mig så levande som fjällen, och framförallt Jämtlandsfjällen. Jag älskar det helt enkelt!

I torsdags var vi ett gäng som packade bilen till max med tält, klätterutrustning, cyklar, ryggsäckar och så oss själva. Är man minst får man sitta i mitten längst bak, och där trivdes jag rätt bra mellan T och P som blev mitt replag och som peppat och skrattat åt mig om vartannat. Iaf, vi blåste upp till Jämtland och målet var att gå Syltraversen, riktigt så blev det inte pga av lite felberäkning vad gäller tiden haha. Men det blev himla bra ändå, faktiskt sjukt bra!

Jag ska inte gå in i detalj utan låter bilderna tala. Kort sagt började vi fredagsmorgonen vid 10.00 och hojtade från Storulvån till Sylarna, väl framme efter stopp och fotosessions smackade vi upp tälten ganska nära toppen Storsola som var kvällens mål. Runt 18.00 började vi traska uppför den halvbranta toppen och slutet tog vi med klätterutrustning. Sen var det bara att traska ner igen (jag åkte ”pulka” på rumpan sista biten där det var snö) och vid 23.00 var vi tillbaka vid tältet och lagade då middag! Det var alltså en ganska härjig dag!

När vi vaknade dagen efter var det inte alls lika fint väder, men regnet slapp vi fram till sista timman då det vräkte ner. Lyxade till med en frukost på Sylarnas fjällstation och sen tog vi oss ner till Storulvån igen, blöta men otroligt nöjda och glada!

Då jag precis börjat min ”karriär” som MTB-cyklist kan jag ju säga att det inte var det allra lättaste att cykla med en stor rygga på ryggen, men det gick, och jag njöt. Då jag heller aldrig klättrat med utrustning förut så var även det en ny upplevelse. Jag har fått så många nya intryck och känslor i kroppen av dessa dagar och jag tror det bidragit lite till min iver. Trots att jag har tusen blåmärken på min högra vad så tycker jag att det är fruktansvärt fruktansvärt jäkla roligt att cykla, sen att det sker i världens vackraste miljö gör inte känslan sämre!

Dom här dagarna har varit helt fantastiska, jag skulle kunna skriva tusen sidor till om alla fina minnen. Men det ska jag inte. Jag kommer iaf leva otroligt länge på den här helgen!

Frukost i stugan! Så jäkla redo!”Team Kex”Dit skulle vi!Foto ”Mitt Replag”:@Sophie OdelbergUppe!
23.30 Nere från toppen och lagar middag! 05.35 på morgonen!Tillbaka i Storulvån!<3
Hemfärd, mot Stockholm!Team baksätet <3

JN

Kategori

Midsommar bildbomb!

Wow alltså haha ibland går livet verkligen i ett. Tanken var att jag för länge sedan skulle ha lagga upp det här inlägget men livet kom emellan. Har varit och är väldigt mycket jobb just nu så under midsommar valde jag att istället för att umgås med min familj på mitt landställe så tog jag bilen upp med ett gäng kompisar till Åre för att fira en lite annorlunda midsommar. På vägen plockade jag upp Frallan (hunden) och jag fick sällskap av Jennie som ändå skulle till Östersund.

För en dryg månad sedan sålde jag min bil så jag har sen dess lånat min snälla Pappas bil varje gång jag behövt en. Men den här gången blev det lite annorlunda och jag fick köra upp i ett riktigt vrålåk- en Land Rover Discovery Sport som jag fått möjlighet att testa. Och alltså WOW! Haha var verkligen magiskt att ha den bilen med upp med alla cyklar och utrustning plus att livet blev betydligt enklare eftersom den är så hög och hade ett cykelställ som gick att vinkla ner för att komma åt bakluckan. Vägen till mitt hus, när man kör genom skogen är långt ifrån platt och slät och bilar som är för låga går i marken. Men med den här kunde jag bränna rakt genom skogen. MAGISKT!

Jag drog upp några dagar innan alla för att preppa lite och hinna hänga lite med lite andra vänner. Jag och Erik tog bilen till Storulvån på torsdagen för att cykla lite. Det var underbart. Frans sprang runt och gjorde glädjeskutt var 5e meter och solen gassade.


På midsommarafton var tanken först att vi skulle vara 7 pers som firade tillsammans men dagen innan blev 3 pers sjuka och en föll bort så vi blev tillslut bara tre men det blev väldigt mysigt ändå.  Vi tog bilen till Ottsjö där vi drog upp ett tält på stranden, grillade och badade. Efter ett tag kom Erik och hans bror förbi och hängde med. Det blev inte riktigt som planerat men väldigt mysigt och trevlig ändå! Vi åt jordgubbar, grillade halloumi och grönsaker, åt choklad, skrattade och fick en väldigt mysig kväll!

Frallan var väldigt besviken på mig när han inte fick bada. Det är det absolut bästa han vet men jag hade ingen lust att skeda med en blöt hund hela natten haha. 

Det var verkligen en makalöst vacker vy direkt från tältet.


Jag skulle ljuga om jag sa att vi hade makalöst väder på själva midsommarafton. Det var det inte men i stort sätt hela kvällen var det i alla fall uppehåll och vindstilla. Det var först senare på kvällen som regnet började droppa. Vi hade som tur va plockat med oss ett rejält stort tält från Urberg. Tillräckligt stort för att nästan stå raklång i (för mig i alla fall som inte är så lång) plus att förtältet nästan var lika stort som innertältet så det var perfekt att sitta i förtältet och hänga när det började regna. Sämre utsikt har man ju haft!

 

Dagen efter packade vi ihop väldigt tidigt. Vi vaknade upp till riktigt vidrigt väder med regn på tvären och gasade tillbaka mot Åre och Enafors. Det blev en lugn dag och lite senare på eftermiddagen och kvällen sprack det äntligen upp igen och blev fint. Vi bestämde oss då för att ta oss till Storulvån o vandra lite. Vi passade på att plocka med oss tältet för att sätta upp det på en lämplig plats på vägen så att det kunde få stå och torka lite. Det blev en väldigt mysig avslutning på den helgen innan det var dags att packa ihop och åka ner till Stockholm igen.

– DET HÄR INLÄGGET ÄR I SAMARBETE MED LAND ROVER, CANYON BIKES OCH OUTNORTH- 

Ladda mer innehåll