En såndär helg man aldrig vill ska ta slut

Sista vandringen mot insteget och Basecamp från Sylarnas Fjällstation

Vissa dagar är det bara något speciellt med. När något sånt där härligt oförutsägbart som händer som man inte riktigt kan ta på men som lämnar efter sig en fantastisk, underbar lycka i hela kroppen. Just det här var en sån helg. Det som förhoppningsvis skulle bli en jättehärlig helg i Åre blev en helg jag sent kommer glömma.

Vi skulle dra upp till Åre, närmare bestämt till Storulvån och ta oss bort mot Sylarna för att gå Syltraversen. Vi hade packat bilen till max med 5 cyklar, tält, sovsäckar, liggunderlag, kläder, mat och klätterutrustning. Vår plan var att cykla in till Sylarnas fjällstation för att vinna lite tid och för att få cykla lite. Tanken var sedan att lämna cyklarna på stationen medan vi gick den sista biten in till Basecamp.

Jennie lär sig ta ut kompassriktning


Väl framme vid basecamp drog vi upp alla tält och bantade utrustning innan vi tog oss vidare mot Sylarna. På grund av ett cykelhaveri (läs jag) så blev vi väldigt försenade in till Sylarna och insåg snart att vi tyvärr hade alldeles för lite tid för att hinna köra hela traversen. Vi bestämde oss istället för att ta oss upp på Storsola via pinacklarna.


Verkligen en helt makalös vy med Storsolas mäktiga top framför sig. I bergen är man verkligen liten.

Jag blev som ett litet barn när vi kom fram på snön. Så jäkla fint! 

Jag och Jennie hade verkligen feeling när vi kom upp på berget och ville få till ett kul toppfoto. Det absolut roligaste topfotot jag tagit, eller snarare varit med på. Killarna bakom kameran var rätt nöjda med haha.

Vi stannade kvar lite extra länge på toppen när vi väl kom upp. Vädret var magiskt och vi hade verkligen inte bråttom ner. Det skulle ju aldrig bli riktigt mörkt. Den solnedgången vi fick på vägen ner är lätt en av de finaste jag upplevt. Det var så otroligt vackert och stå där uppe och titta ut över snöklädda fjällen runtomkring oss som badade i kvällssolen.Strax innan 12 på natten var vi tillbaka i Basecamp. Hade det här varit någon annan tid på året hade det varit alldeles för sent. Verklig magi med den svenska sommaren som tillåter en klättra i solnedgång och på natten. Till middag åt vi halloumi, korv och sallad. Till efterrätt delade vi på lite choklad. Mums! Dagen efter rörde vi oss tillbaka mot Storulvån. Min cykel va ocykelbar så jag ledde cykeln i 2 (!!) mil. Innan vi drog från Sylarna så passade vi på att äta frukost på fjällstationen vilket verkligen var ett smart drag haha annars hade jag varit riktigt ”hangry” på grund av matbrist och paj cykel. Men allt löste sig fint tillslut och jäklar vilken fin helg det blev!

Gränslös kärlek – i Jämtlandsfjällen!

Jag vet inte hur många gånger jag sagt det, skrivit det eller tänkt det. Men, det finns nog inget som påverkar mig eller gör mig så levande som fjällen, och framförallt Jämtlandsfjällen. Jag älskar det helt enkelt!

I torsdags var vi ett gäng som packade bilen till max med tält, klätterutrustning, cyklar, ryggsäckar och så oss själva. Är man minst får man sitta i mitten längst bak, och där trivdes jag rätt bra mellan T och P som blev mitt replag och som peppat och skrattat åt mig om vartannat. Iaf, vi blåste upp till Jämtland och målet var att gå Syltraversen, riktigt så blev det inte pga av lite felberäkning vad gäller tiden haha. Men det blev himla bra ändå, faktiskt sjukt bra!

Jag ska inte gå in i detalj utan låter bilderna tala. Kort sagt började vi fredagsmorgonen vid 10.00 och hojtade från Storulvån till Sylarna, väl framme efter stopp och fotosessions smackade vi upp tälten ganska nära toppen Storsola som var kvällens mål. Runt 18.00 började vi traska uppför den halvbranta toppen och slutet tog vi med klätterutrustning. Sen var det bara att traska ner igen (jag åkte ”pulka” på rumpan sista biten där det var snö) och vid 23.00 var vi tillbaka vid tältet och lagade då middag! Det var alltså en ganska härjig dag!

När vi vaknade dagen efter var det inte alls lika fint väder, men regnet slapp vi fram till sista timman då det vräkte ner. Lyxade till med en frukost på Sylarnas fjällstation och sen tog vi oss ner till Storulvån igen, blöta men otroligt nöjda och glada!

Då jag precis börjat min ”karriär” som MTB-cyklist kan jag ju säga att det inte var det allra lättaste att cykla med en stor rygga på ryggen, men det gick, och jag njöt. Då jag heller aldrig klättrat med utrustning förut så var även det en ny upplevelse. Jag har fått så många nya intryck och känslor i kroppen av dessa dagar och jag tror det bidragit lite till min iver. Trots att jag har tusen blåmärken på min högra vad så tycker jag att det är fruktansvärt fruktansvärt jäkla roligt att cykla, sen att det sker i världens vackraste miljö gör inte känslan sämre!

Dom här dagarna har varit helt fantastiska, jag skulle kunna skriva tusen sidor till om alla fina minnen. Men det ska jag inte. Jag kommer iaf leva otroligt länge på den här helgen!

Frukost i stugan! Så jäkla redo!”Team Kex”Dit skulle vi!Foto ”Mitt Replag”:@Sophie OdelbergUppe!
23.30 Nere från toppen och lagar middag! 05.35 på morgonen!Tillbaka i Storulvån!<3
Hemfärd, mot Stockholm!Team baksätet <3

JN

Kategori

Midsommar bildbomb!

Wow alltså haha ibland går livet verkligen i ett. Tanken var att jag för länge sedan skulle ha lagga upp det här inlägget men livet kom emellan. Har varit och är väldigt mycket jobb just nu så under midsommar valde jag att istället för att umgås med min familj på mitt landställe så tog jag bilen upp med ett gäng kompisar till Åre för att fira en lite annorlunda midsommar. På vägen plockade jag upp Frallan (hunden) och jag fick sällskap av Jennie som ändå skulle till Östersund.

För en dryg månad sedan sålde jag min bil så jag har sen dess lånat min snälla Pappas bil varje gång jag behövt en. Men den här gången blev det lite annorlunda och jag fick köra upp i ett riktigt vrålåk- en Land Rover Discovery Sport som jag fått möjlighet att testa. Och alltså WOW! Haha var verkligen magiskt att ha den bilen med upp med alla cyklar och utrustning plus att livet blev betydligt enklare eftersom den är så hög och hade ett cykelställ som gick att vinkla ner för att komma åt bakluckan. Vägen till mitt hus, när man kör genom skogen är långt ifrån platt och slät och bilar som är för låga går i marken. Men med den här kunde jag bränna rakt genom skogen. MAGISKT!

Jag drog upp några dagar innan alla för att preppa lite och hinna hänga lite med lite andra vänner. Jag och Erik tog bilen till Storulvån på torsdagen för att cykla lite. Det var underbart. Frans sprang runt och gjorde glädjeskutt var 5e meter och solen gassade.


På midsommarafton var tanken först att vi skulle vara 7 pers som firade tillsammans men dagen innan blev 3 pers sjuka och en föll bort så vi blev tillslut bara tre men det blev väldigt mysigt ändå.  Vi tog bilen till Ottsjö där vi drog upp ett tält på stranden, grillade och badade. Efter ett tag kom Erik och hans bror förbi och hängde med. Det blev inte riktigt som planerat men väldigt mysigt och trevlig ändå! Vi åt jordgubbar, grillade halloumi och grönsaker, åt choklad, skrattade och fick en väldigt mysig kväll!

Frallan var väldigt besviken på mig när han inte fick bada. Det är det absolut bästa han vet men jag hade ingen lust att skeda med en blöt hund hela natten haha. 

Det var verkligen en makalöst vacker vy direkt från tältet.


Jag skulle ljuga om jag sa att vi hade makalöst väder på själva midsommarafton. Det var det inte men i stort sätt hela kvällen var det i alla fall uppehåll och vindstilla. Det var först senare på kvällen som regnet började droppa. Vi hade som tur va plockat med oss ett rejält stort tält från Urberg. Tillräckligt stort för att nästan stå raklång i (för mig i alla fall som inte är så lång) plus att förtältet nästan var lika stort som innertältet så det var perfekt att sitta i förtältet och hänga när det började regna. Sämre utsikt har man ju haft!

 

Dagen efter packade vi ihop väldigt tidigt. Vi vaknade upp till riktigt vidrigt väder med regn på tvären och gasade tillbaka mot Åre och Enafors. Det blev en lugn dag och lite senare på eftermiddagen och kvällen sprack det äntligen upp igen och blev fint. Vi bestämde oss då för att ta oss till Storulvån o vandra lite. Vi passade på att plocka med oss tältet för att sätta upp det på en lämplig plats på vägen så att det kunde få stå och torka lite. Det blev en väldigt mysig avslutning på den helgen innan det var dags att packa ihop och åka ner till Stockholm igen.

– DET HÄR INLÄGGET ÄR I SAMARBETE MED LAND ROVER, CANYON BIKES OCH OUTNORTH- 

Annons

Byter berg mot palmer

Första riktiga slappardagen på semestern.

Vy från dagens löprunda i Dolomiterna.

Kunde ju inte motstå att springa en runda i den här miljön.

Hittar en helt magisk smaragdgrön fjällsjö utefter löprundan.

Lördag 8 juli

Vaknar till ett soligt Italien. Äter frukost i lugn och ro. Tar en extra kopp kaffe. Sätter på mig en bikini. Läser en bok. Första riktiga slappardagen på semestern och det är gudomligt skönt.
Leker med Embla nere vid forsen hela dagen medan Rickard är ute och cyklar MTB.
Frampå seneftermiddagen kan jag dock inte motstå en lugn löprunda i Dolomiterna. Naturen här är så fantastiskt vacker. Okej, Österrike var allt strået vassare men de italienska bergen är också storslagna. Springer uppför berget tills jag kommer till en smaragdgrön sjö. Stannar upp för att bara andas och njuta lite av den vackra naturen innan jag springer vidare. Den svala luften, den värmande solen, de skuggiga partierna med tät granskog, allt det vackra i naturen och ensamheten. Detta blir en löprunda att minnas under kalla, slaskiga rundor runt Tyresö i vinter.
Kommer inte hem förrän efter klockan sex och då börjar jag laga middag. Gör en god thaigryta med grönsaker, kyckling och röd curry. Maten smakar alltid så mycket bättre när man varit ute en hel dag, håller ni inte med?
Sitter ute och äter innan jag och Embla går och duschar och byter om till myskläder. Kvällen bjuder på lördagsgodis och häng med familjen och världens oväder. Regn och åska och översvämning. Ganska mysigt ändå men imorgon drar nog husbilen vidare på nya äventyr.
God natt finingar! Kram!
/Karin

Tar en minihike.

Hur vackert?

Passo Giau

Min lilla vandrare.

Storslagen utsikt från toppen.

Lämnar berg för palmer. Det fina palmarbandet kommer från 7 East (HÄR).

Söndag 9 juli

Strålande sol igen över Olympia Camping. Köper färskt bröd i den lilla shopen och äter frukost ute på våra fällstolar. Det mesta packade Rickard ihop igår, eftersom vi ska åka söderut idag.
Planerar rutten och tar farväl av våra nya italienska vänner, Nicola och Paola, ett äldre par som är helt fantastiska. I gåva får vi italienska viner och Nicolas hemmagjorda marmelad. Hur gulligt?! Vi säger på återseende och gasar upp för ett nytt berg via Passo Giau.
Kringelikrok och 11 kilometer senare når vi en ny fantastisk vandringsled. Tar en kort hike upp till toppen innan vi går tillbaka till husbilen och äter gårdagens thaigryta.
Vägen ner är sjuuuukt lång och krokig men vi beslutar oss ändå för att göra resten av dagen till resdag.
Nu siktar vi in oss på lite beachliv. Kanske någonstans i närheten av Rimini.
Strax för klockan 20 parkerar vi på en totalt ocharmig campingplats på orten Riccione. Varmt och skönt är det iallafall, 34 grader. Funderar ändå lite på varför vi lämnade vackra Dolomiterna. Nu ska vi dra ner och kolla in beachen.
Pussåkram! Hörs imorgon!
Du kan läsa föregående inlägg HÄR.

Trading mountains for palm trees

Sorry guys! Today you need to use Google Translate. I´m too busy seeking adventures.

/Karin

Kategori

Måndag

Fotat med Iphone 6
Så var det måndag igen. Ska jag vara helt ärlig så har jag vansinnigt dålig koll på dagarna. Eftersom jag jobbar som jag gör så har jag inte ”vardag” och ”helg” som de allra flesta utan det är bara dagar. Funkar väldigt bra för mig och jag trivs för jag kan vara sjukt flexibel men det passar verkligen inte alla. Det där men måndagsångest har jag inte känt sen jag gick i skolan tror jag. I helgen satt jag till exempel bara och jobbade men jag passade på att åka ut till mitt landställe för att få lite arbetsro och satt på bryggan med datorn i knät. I morgon har jag lämning på nästa krönika i Kamera & Bild så skulle skriva klart den och lite annat. De här veckorna innan folk går på semester är verkligen helt galna. Det är otroligt mycket att göra men just nu är det (trotts mycket jobb) en fantastik kul period. Jag har 25 bollar i luften o försöker jonglera samtidigt och allt är svinkul!

Strax ska jag sätta mig och skriva igen, tog en liten paus för att få hjärnan att vila lite. Jag sprang lite snabbt ner till ICA för att hämta ett paket som jag fått avi på. Hade ingen aning om vad det var (alltid lika spännande när det kommer grejer man inte känner till). Haha jag blir lite som ett barn på julafton. Det var fina Sophie på Reebok som skickat lite nya träningskläder. Haha jag konsumerar så mycket träningkläder så det var verkligen ett välbehövligt tillskott i garderoben. Några av mina favvogrejer fick åka i sopen här om dagen också efter Peru med så skönt o få lite tillskott så man inte luktar skit på gymmet.


Det här är inte ett sponsrat inlägg!


Monday again! I’m actually really bad at remembering which day it is. The main reason is because of work. I don’t have regular weekends when you’re off work, I just work when I need to which is basically every day. Days are just days. I really like it, I never hate mondays or live for the weekends, I live my life as I want to everyday. This really suits me but definitely not everyone! Like this weekend- I had to work all weekend but I left the city and went to my country hose to get som peace and quiet to be able to concentrate. I’ve been working on my next column for the paper Kamera & Bild and some other stuff.

Thes weeks before everyone will leave for their summer vacation is pretty hectic! A lot of things to do, but it’s so much fun! I’m working on like 25 different projects at the same time right now but all are so much fun! Earlier today I went for a short walk to ICA, to clear my head and have a short break from work, to collect a page I’ve got sent to me. I had no ide what it was and that’s alway super exiting! The package was from Reebok with some new trainingcloths. Super perfect timing, last week I had to throw some of my favorit cloths in the bin after the Peru trip so this was really needed! Thank you Reebok and Sophie! 
This is not a sponsor post!

TEST: Haglöfs L.I.M MID JACKET – plagget du måste ha

Haglöfs L.I.M MID JACKET. Lätt och flexibel är två nyckelord som Haglöfs använder för att beskriva sin nya produkt L.I.M. Mid jacket. Jag har testat den för att se om det ligger något i orden.

Haglöfs som har anor från den svenska skogsindustrin hittar ständigt nya vägar för att skapa nya och intressanta produkter för en aktiv livsstil. Inte minst produkterna i deras L.I.M. -serie som andas friluftsliv och funktion. I dessa tider när klimatet är på allas läppar och konsumenterna är mer pålästa än aldrig förr ställs också tillverkarna inför nya utmaningar när nya produkter ska skapas. Haglöfs har tagit uppgiften på allvar och det gäller inte bara i skapandet utan även i miljöarbetet. Haglöfs har därför infört flera symboler som ska göra det enklare för konsumenterna att välja rätt och riktigt. En sådan symbol är TAKE CARE. En ledstjärna inom Haglöfs som visar att produkten har ett extra högt hållbarhetsfokus. Haglöfs L.I.M MID JACKET är just ett sådant plagg med TAKE CARE symbol.

För att skapa ett unikt plagg med både funktion, stil och viktmedvetenhet fick nog designlaget hos Haglöfs arbeta ett tag för att komma fram till just denna slutprodukt. För den är helt magisk. Superlätt, otroligt ombonande trots sin vikt och funktionell som jag vill ha den. Haglöfs L.I.M MID JACKET som Haglöfs själva kallar den kanske är något missvisande då det pratas om mellanlager i produktbeskrivningen. Under testperioden så användes den mest som mellanlager eller som yttre lager om temperaturen var någorlunda hög. På ganska kort tid har Haglöfs L.I.M MID JACKET blivit en favorit både under kontorstid och utanför. Den är så pass allsidig att den även klarar av högintensiva träningspass på cykel utan att göra bort sig. En an nyckelfunktionerna hos Haglöfs L.I.M MID JACKET är stretchmaterial som återfinns rakt igenom hela plagget. Det är ett otroligt mjukt och följsamt material som ”andas” otroligt bra och som reglerar kroppstemperaturen så att den ständigt är ”lagom”. Plagget har heller inga axelssömmar och i kombination med en kroppsnära komfort flatlocksömmar ger den dig maximal rörelsefrihet. Trots sin ”enkla” design så är den på något sätt fortfarande väldigt funktionell och med en lagom stor bröstficka känns det som en fullträff. Det jag kan sakna (vilket jag ofta inte gör) på detta plagg är handledsvärmare eller lite tydligare avslut kring armarna. Dragkedjan är också något som kan vara lite klurigt att lösa funktionsmässigt till lätta funktionsplagg som detta är, men även här har Haglöfs lyckats få till en bra funktion som inte låser sig eller går upp. Även bröstfickan är riktigt bra och rymmer det jag brukar vilja pula ner i den. En iPhone SE är inga problem och det går även att mata in större prylar om en vill det. Tack vare det stretchiga materialet så kan den expandera ganska bra.

Haglöfs L.I.M MID JACKET

Haglöfs L.I.M MID JACKET har en generös bröstficka som håller det mesta på plats.

Haglöfs L.I.M MID JACKET

Haglöfs L.I.M MID JACKET är otroligt följsam och andningsförmågan är superb.

Haglöfs L.I.M MID JACKET

Haglöfs L.I.M MID JACKET torkar väldigt fort och den väger in på endast 144 gram i storlek medium.

Underhåll
I början av testperioden trodde jag Haglöfs L.I.M MID JACKET skulle klara sig ganska dåligt på sikt men efter flera tvättar lever den vidare och trots lite halvt medveten misshandel vid tvätt så nopprar sig materialet ytterst lite. En annan detalj som jag också uppskattar är att den är skapad med ett ganska så rivsäkert material även om det kanske inte är en uttalad nyckelfunktion hos Pontetorto® TECNOSTRETCH®. Vid några tillfällen har jag svurit till och trott det varit god natt för överdelen när den har fastnat i något. Men den fixade det. Grenar, skrovliga ytor och utstickande skruvar. Allt har den fixat. Otroligt.

Sammanfattning
Haglöfs L.I.M MID JACKET har blivit en ny favorit bland mina mellanlager och lägger sig i klass med Norrönas Bitihorn Powerdry. Plagget torkar också väldigt snabbt och väger in på 144 gram i storlek medium. Haglöfs L.I.M MID JACKET har en fantastisk andningsförmåga och värmer även gott vid lägre temperaturer. Detta är ett plagg som borde finnas hos varje äventyrare där ute. Oavsett om äventyret är runt hörnet eller på andra sidan jorden.

Haglöfs L.I.M MID JACKET
Pris: 1.000kr
Betyg: 5/5 (Utmärkt produkt)

Plus:
– Flexibel
– Bra andningsförmåga
– Lätt
– Bekväm

Minus:

 

 

Kategori
Annons

Vita fjäll och en blå sjö i Jämtland- Jag älskar det!

Alltså WOW, jag är så tacksam och så glad över gårdagen som spenderades hemma i Jämtlandsfjällen! Jag och en kompis som annars bor i Chamonix hade lyckats pricka in samma dagar hemma i Östersund så vi bestämde oss för att dra upp till mina fjälltrakter, Ottsjöfjällen!

Det är verkligen ingen sommarvärme som äntrat Jämtland, men just igår var det stålande sol och ändå 7 grader. För att maxa dagen bestämde vi oss för att gå uppför halva Ottfjället (det mäktiga fjället jag vaknar och somnar framför i stugan i Ottsjö) och därefter traska till Blanktjärn. Det har ju snöat i veckan så det var rätt lagom att gå halva Ottfjället och köra lunch där, sen gå ner igen. Ca 6 km tr. Till Blanktjärn är det 12 km tr så den vändan tog lite längre tid även om den mest är platt. Solen gassade och vi pinnade på bra hela dagen, så när klockan var 16.30 och vi kom tillbaka till bilen var vi båda sådär härligt trötta och mosiga som man bara blir av en heldag på fjället. Älskar älskar älskar den känslan!

”DET ÄR SÅÅ JÄVLA VACKERT” – Sagt säkert tusen gånger av oss båda och jag tror att jämtarna inom oss växte flera meter igår.

Uppe på fjället där vi stannade och fikade lunch!Mot Blanktjärn!

JN

Kategori

Måndagsklubben – Underbart kaos med Rörelsebolaget!

Igår var vi,  Rörelsebolaget, på ett lite annat uppdrag än vad vi är ”vana” vid. Vi hade ingen aning om VAD som väntade, hur många som skulle komma, vad de skulle tycka eller om de ens skulle förstå vad vi sa! Spännande va?

Vad gjorde vi då? JO Rörelsebolagets jobb började kl 11.30 vid fontänen på Rinkeby torg med en gemensam promenad till Spånga IP. En annan grupp startade från Tensta centrum och vid 12.00 möttes de två grupperna vid utegymmet på Spånga IP. Tanken var alltså att få dit seniorer och få dem att träna och röra på sig. Det här var ett samarbete med Akalla Run som är ett integrationsprojekt, de anordnar träning för de som inte kan eller vill springa och då fick vi möjligheten att vara delaktiga i projektet. Och det tackar vi för, för vilken dag vi hade! 

I just det här området bor det många som inte har svensk bakgrund eller levt i Sverige speciellt länge, vilket innebar att de dels kanske inte skulle förstå vad vi sa, eller ha vistats i träningsmiljöer förut (främst kvinnorna). Vi var redo med tolk (som var till hjälp) och hade så gott det gick försökt planera lite träning, även om vi planerade om allt se. Något annat som också är en ovana för oss är att instruera utan att kunna se (pga mängden kläder) om personen tex har knäna rätt i en knäböj eller känna att de trycker ihop skulderbladen i en rodd. Men det gick bra och det är bra för oss att få träffa på nya situationer där vi får lära oss! Vi fick också veta att ramadan började i lördags, de får alltså bara äta och dricka mellan ca kl 22-02 på natten, vilket såklart påverkar deras energi. Dagarna brukar därför vara något lugnare under den här perioden och att de orkade träna är vi väldigt imponerade av.

Totalt kom det 13 seniorer som i princip inte tränat alls förut. De blev som glada barn när de kom till utegymmet och ville helst göra allt på en gång. Väldigt härligt att se och min känsla av det hela var att det var väldigt uppskattat att vi var där och att det är något som flera av dom vill fortsätta med. Vi körde lite styrketräning, rörelse och balans samt lite stavgång. Vi hade en rolig dag och vi kommer med glädje hänga med på fler måndagsklubbar!

Det är ALLTID härligt att få väcka liv i någons träningslust, att se hur en AHA-upplevelse växer fram och att ett leendet kommer. Ett av Rörelsebolagets mål är att skapa rörelse bland seniorer, det här är ett sätt som vi jobbar på för att göra det!

Måndagsklubben kostar ingenting, så är du senior är du VARMT VÄLKOMMEN att träna på utegymmet på Spånga IP varje måndag kl 12.00.

JN

Peru del 1

17 dagar borta går fort men känns ändå som en evighet. Vi hann göra så mycket och se så mycket att det känns som vi varit borta betydligt längre! Jag tycker att det är ett väldigt bra mått på hur bra en resa har varit. Den här resen ligger lätt i top 3 av mina resor. Peru, vilket ställe!

Super synd att jag inte har kunnat blogga så mycket när jag väl var borta men det gick helt enkelt inte. Väl uppe i bergen var det total radioskugga och det enda kommunikation med världen som kunde ske var via vår satellit telefon. Efter att vi kommit tillbaka efter den andra vändan på leden så hade vi bara en dag i civilisationen och då var kroppen så slut att all prio gick till sig själv och ingen annan haha. Men nu är jag tillbaka i Stockholm, har vilat upp mig, fått känna på hur det känns att vara riktigt härligt höjddopad (svinbra kondis) och onda kroppsdelar börjar kännas rätt okej nu och alla intryck börjar landa. Vilken jäkla resa det har varit och vilka otroliga platser vi har fått röra oss i. Det är en fröjd att gå igenom allt material och se alla platser igen och igen. Att sitta med filerna i efterhand är magiskt och de är så otroligt roligt att jobba med.


These 17 days has gone by so fast but at the same time it feels like it’s been an eternity. We’ve done soo much and seen so much that it feels like we’ve been gone for a significantly longer time! I think it’s a very good measure of how well a trip has been. This trip is easy for the top 3 of my travels. Peru, what a place!

It was super sad that I wasn’t able to blog as much as I had hoped for but it just wasn’t possible. There was no connection at all up in the mountains and the only way to communicate with the world was trough a satellite telephone. When we returned to the civilisation from the second push on the track we only had one day of chill, and that entire day was well needed rest without computers and stuff haha. We were pretty tired! But now I’m back in Stockholm, I’ve had some well needed rest and got to know how it feels to work out after the body has been on high altitude (which is a very nice feeling!). What a crazy-amazing trip it’s been and what incredible places we’ve seen. It’s a pleasure to check all the material and see all places again and again. Sitting with the files in post-production is magical.

Den här bilden visar den plats som jag anser vara den absolut vackraste platsen jag någonsin sett och som också var vår campingplats för kvällen. Den var helt makalös. En liten sänka i dalen mellan de höga bergen. Runt oss gick våra hästar mellan tälten helt löst och betade. En liten bäck fanns strax bredvid lägret där vi kunde ta friskt vatten och ovanför oss tornade det vackra berget Salkantay upp sig över oss. Jag placerade mitt och Melissas (en av guiderna) tält strategiskt riktat mot den utsikt jag ansåg var absolut finast så vi kunde få vakna med den här magiska utsikten. För wow vilken utsikt. Bättre än såhär blir det inte.


This picture shows the place that I consider to be the absolutely most beautiful place I’ve ever seen and that was also our campsite for the evening. It was completely mesmerising. A small flat area in the valley between the high mountains. All the horses that helped us carry gear was walking around, totally free, between our tents. There was a small rapid close to the tents as well were we could get fresh water. I placed my and Melissa’s (one of the guides) tents strategically aimed at the view I considered was absolutely finest so we could wake up with this magic view. Cuz, wow what a view! Hard to find something more beautiful than this!


Här är en bild till på samma magiska plats men kvällstid, strax innan alla lampor släcktes i tälten. Det var sån häftig stämning att få sitta där i mörkret och plåta med lite skön musik i öronen och titta medan alla kröp in i sina tält för att jag sedan, som sista person (minus bärarna) att gå och lägga mig.


This picture shows the same magic place but in the evening, just before all the lights were turned of in the tents. It was such a cool feeling to sit there, in the dark, listening to some nice music and watch while everyone crawled into their tent.


Fotat med Canon 5D Mark IV

Jag kan säga att det inte är det lättaste att fota på sånna här platser. Finns en miljon saker som kan gå fel. Fotoprylarna är konstant utsatta för fukt, kyla och stötar som kan paja grejer och att hålla reda på allt är fasiken inte lätt. Haha hjälper inte direkt att hjärnan blir mosig och seg på högre höjd. Var världigt frustrerande att inte känna att jag hade stenkoll på exakt vart alla batterier och minneskort tog vägen varje kväll när man gick och lade sig och vilken dry bag som innehöll vad när alla hade samma färg:P Var lite tålamodsprövande och lagom till att man började få koll på grejerna och hade skapat bra rutin på vad som lades var varje kväll så var vi klara hehe.


I can tell you that it’s not easy to shoot at these places. There are a million things that can go wrong. The equipment are constantly exposed to moisture, cold and bumps that can brake things, and keeping track of everything is not easy. The brain gets a bit weird at higher altitude, was less allert and focused which didn’t help! I had a hard time keeping track of all different stuff in the equipment which was a very strange feeling. Normaly I know exactly were I put my camera gear. Everything has it’s own place. But when you work at these places everything is different. To many small things that can dissapear if you don’t have a good system. And even duh I have a great system that worked fine at home, I had a hard time with everything haha.

Fotat med Gopro Hero 5

Fick vid ett tillfälle möjlighet att få rida en kortare sträcka för att få lite extrabilder. Var superläcker att få sitta på en häst i bergen på det sättet. Blir väldigt sugen på att komma tillbaka och rida mig genom Peru!


One time, got the opportunity to ride a shorter distance to get some extra pictures. It was super nice to get to do some horseback riding in that environment. I would love to come back and experience Peru by horse!

Fotat med Gopro Hero 5

Fotat med Gopro Hero 5

Jag och världens bästa Clas i början på andra vändans tredje dag.


Fotat med Canon 5D Mark IV
Utöver att vi gick genom helt makalösa landskap så var bland det häftigaste att vi inte träffade någon annan på vägen. Orginal Inkaleden besöks av 75 000 pers om året- man är helt enkelt inte särskilt ensam. Leden vi har gått är en oexploaterad led och på den går det omkring 75 pers om året totalt. För att vi ens skulle kunna gå där var de lokala guiderna tvungna att under några veckors tid jobba rent lederna på flera ställe med machete för att det ens skulle vara möjligt att passera.


The coolest part, besides the incredible landscapes, was that we didn’t meet one single person during the entire hike. The original Inka trail is visited by 75,000 people every year – simply not very lonely. This track that we hiked is an unexploited track that is only visited by about 75 people per year are in total. The local guides had to walk the track several weeks in advance to clear the path in the rainforest with machetes to make it even possible for us to hike there. 

Fotat med Canon 5D Mark IV

Fotat med Canon 5D Mark IV

Annons

Så var den gjord, första träningsresan – Såhär har vi haft det!

Ciao ciao!

Veckan som vi jobbat inför sedan oktober 2016 då vi startade Rörelsebolaget är över, det var en lååång vecka som gick fort. Kan man säga så? Jag kan fortfarande inte fatta att vi gjort det här, och ännu mindre att allt gick så himla bra!

Innan avgång på Arlanda, något nervösa och med hela veckan framför oss!

Nog för att jag på plats upplevde att det konstant var full rulle, både i min hjärna och runtom, men det är nog först nu när jag kommit hem till Sverige som jag verkligen känner i mig själv att det varit mycket energi, anspänning och nervositet i kroppen. Med det menar jag INTE att det varit negativt påfrestande eller tråkigt, utan snarare en vilja från vår sida (talar nog för både mig och Elin då) att göra allt så bra som möjligt och även ha koll på alla 12 deltagare från morgon till kväll. Vilket inte helt oväntat tar på krafterna, samtidigt som jag upplevt stunder där jag mött Elins blick och bara inte fattat att det är vi som skapat den här stunden. Lycka helt enkelt.

Vad har vi gjort då? Joo, vi har tränat både kropp och knopp. Alla dagar har börjat med promenad och rörelseträning, därefter frukost och sen någon form av workshop/föreläsning och sen ett träningspass. Några timmar under dagen har alla haft ”ledig tid”, och då fick även vi njuta av solen samtidigt som vi passat på att jobba och planera, likaså på kvällarna efter middagarna. På eftermiddagen har gänget tränat ytterligare en gång (korta pass) och sen har vi gjort något socialt innan middagen.

Lite såhär har veckan sett ut!

Morgonpromenad första dagen, och enda dagen som faktiskt inte var solig!Efter morgonpromenaden körde vi alltid rörelseträning!
Föreläsning av mig och Elin – hur det är möjligt att bromsa åldrandet med hjälp av träning!Cirkelträning i olivlunden, helt underbart!Tre av våra fina deltagare i matchande kläder från Röhnisch!Mellan 12-16 fick alla helt egen tid, och så även vi. Så vi passade på att förbereda inför kommande pass eller kvällsaktivitet! Men ett eller två dopp i poolen hann vi med!Musikquiz var en av kvällsaktiviteterna! 

Och ungefär såhär såg våra dagar ut!

Vi tränade oss själva också!Och en dag gick vi ner till Gardasjön för att hänga där istället för vid poolen, sååå himla vackert där nere!Vi drog även ner till hamnen en kväll för att äta lite glass och bara njuta av den varma kvällen!Sista passet!Jag och Elin fick sååå fina armband av deltagarna, började gråta när vi fick dom haha. Vi var inte alls beredda på det! TACK!Sista kvällen med den här grymma utsikten!Avresa och vi får hjälp med väskorna. Han hade gjort detta förr om man säger så!

SÅ, det här var lite från resan med oss, Rörelsebolaget! I höst har vi en till resa till Garda och mer info om den finns på vår hemsida HÄR!

Det absolut häftigaste med denna resa är att vi återigen fått insikt i att det ”aldrig är försent för att börja träna”. Flera av våra deltagare är 70+ och de har aldrig i hela sitt liv kunnat drömma om att de skulle göra sin första träningsresa (eller träningsresa över huvud taget) när de var över 70 år. Så coolt. Och såå inspirerande! Att bara på en vecka få se hur några av deltagarna förbättrat sin gång uppför en backe, lyfter en tyngre vikt eller faktiskt börjar älska morgonpromenader är lycka. Den här resan, vår första, kunde inte bli bättre och vi ska göra allt för att nästa ska bli minst lika bra!

JN

Vilken jäkla träningsvecka i Italien – känslorna bubblar!

I skrivande stund bubblar min kropp av blandade känslor. Att jag och Elin, Rörelsebolaget, faktiskt ordnat hela den här resan känns såhär i efterhand helt sjukt faktiskt!

Jag känner mig för det första väldigt väldigt glad över att den här resan blev så lyckad som den blev. Vad vi vet så är alla är så nöjda, träningen har gått bra, föreläsningarna och workshopsen har varit uppskattade och till och med vädret som var osäkert till en början har varit helt fantastiskt.

Jag känner mig lättad. Jo, det ÄR en anspänning i hela kroppen inför en sån här resa och främst under tiden vi varit i Italien. Hela tiden finns den där. Vad som ska hända härnäst och vad som ska fixas, hur alla mår, om alla är på plats, att alla trivs och främst att vi som är ansvariga levererar det våra deltagare vill ha.

Jag känner vemod. Att något som vi jobbat för i flera flera månader helt plötsligt är slut känns lite skrämmande. Det är som att mitt fokus mest varit på resan och nu när den är gjord blir det en sorts tomhet… Tur att vi har en till att planera.

Jag känner hopp. Visst, detta är slutet på just den här resan MEN det är förhoppningsvis även början på något nytt, och större. Det här var vår första chans att visa vilka vi, Rörelsbeolaget, är och hur vi jobbar. Har vi gjort det bra borde det visa sig!

Jag är så tacksam. Under resan har vi pratat om tacksamhet och jag har flera gånger nypt mig själv i armen. Några av sakerna jag tänkt på är: Att den här resan ens har varit möjlig att genomföra, att jag fått träffat och lyssnat till så många människors berättelser och att jag har Elin vid min sida. Sen såklart vädret, att jag kunnat springa igen efter uppehåll pga hälsenan, den goda frukosten och att allt gått så bra!

Och sist, jag känner mig så jäkla stolt! Tänk att jag och Elin har gjort det här. Vi har fått människor som aldrig träffats förut att bli ”vänner för livet”, vi har fått människor som hatat morgonpromenader att älska det och ta med sig den nya träningsvanan hem och vi har lyckats visa att träning är roligt och något som alla kan göra. Oavsett ålder!

Nu flyger vi strax tillbaka till Sverige och laddar om för nästa resa i oktober. Är du sugen på att haka så finns mer info på vår hemsida HÄR!

JN

Peru- 5000 m above sea level, vomit, video production and epic views!

Just nu sitter jag i på ett hotellrum i staden Cuzco i Peru och försöker få så mycket vila jag bara kan innan vi drar upp i bergen igen. Jag är här med resebyrån Swett för att dokumentera deras vandringsresa till Machu picchu. Vi har redan gått hela vandringen en gång då vi som inte gått den tidigare skulle få möjlighet att göra det innan alla gäster kommer, plus att få lite fördel genom att redan vara aklimatiserade. Vi gick hela leden på den dubbla hastigheten än vad vi kommer göra med alla gäster sen och jag kan säga att det var jäkligt tufft att filma och fota lika effektivt som jag brukar på den höjden. Man får typ helt enkelt acceptera att det är omöjligt vilket är en helt ny upplevelse och en jäkla utmaning.

Bergen sedda från flygplanet när vi flög över Anderna. Det var otroligt vackert!

Här sitter vi i bilen på väg till byn där vi skulle utgå ifrån. totalt var vi 11 vuxna och typ 4 barn i den bilen. Det var inte alls trångt… HAHA


Första dagen på vandringen, Johan och Niklas passar på att spexa och bada i floden på väg upp genom regnskogen. 

Vi passerade alla klimatzoner på vägen vilket är en upplevelse i sig. Från varm och fuktig regnskog till snö och minusgrader på 5 000 meter över havet.

Vyerna var helt otroliga. Det är svårt att inte vara ödmjuk när man det fantastiska landskapet kring sig!

Den här dagen började vi vandringen supertidigt för att hinna fram till vårat nästa stop i tid. I bakgrunden ser ni det kända och mäktiga berget Salkantay som en av våra lokala guider bestigit.
Den här bilden tog jag på toppen av det högsta passet vi passerade- på 5000 möh, och med det satte jag också eget höjdrekord vilket känns otroligt kul!!

Jag kommer skriva en längre redogörelse när jag är tillbaka i civilisationen igen för i morgon bär det av igen och jag måste ut på stan och köpa de sista grejerna jag saknar så det är lite stressigt nu. Men det har varit helt galna dagar och det känns som jag redan har varit borta i 3 veckor. Jag har hunnit gå hela rutten i ultrarapid med gänget, jag blev höjdsjuk på 4200 och spydde som ett as på ett jordgolv, jag har blivit biten av amazonas elaka myggor som fick hela min hand att svullna till sin dubbla storlek i en vecka och jag har blivit magsjuk i Cuzco och spenderat en hel natt med huvudet i toaletten. Men nu är jag på benen igen och redo att gör allt igen haha. Wish me luck!! Hade!

Annons

What’s going on!?

Häj häj!

Sen jag kom hem från Ottsjö, som jag ju skrev var lugnet själv, så hoppade jag rakt in i ett Stockholm som i princip var raka motsatsen! Det började redan på morgonen påväg till flyget till Stockholm då jag (Rörelsebolaget) fick göra en intervju med en tidning i Jämtland. Sjukt kul och jag hade massor att säga om oss och om det vi gör, så vi får se hur resultatet av det blir sen!

Förutom jobb och träning och sånt vanligt så dök det upp två roliga plåtningar två dagar i rad. Den första var för Sporthälsa (bilaga till DN) och den andra var för Adidas. Det är alltid kul att bryta av vardagen med något sånt, lite lyxigt känns det nästan. Dock måste jag få flika in här att plåtningen för Adidas pågick mellan 05.00-08.00 i ett 4 grader kallt och FRUKTANSVÄRT blåsigt Stockholm. Jag tappade känseln helt i handen så jag inte kunde använda den och råkade dessutom ramla (när jag typ stod stilla) och slog upp knät som nu ser ut som en blå blodig tennisboll… Så, ja lyx och lyx vet jag kanske inte, men jäkligt roligt och det är alltid alltid en fröjd att höra Sophie Odelberg (fotograf, och vän) vråla något i stil med ”Jääävlar vad grymt det blir” fem sekunder efter en bild tagits. Så, jag är mycket tacksam för att jag fick möjlighet att fotas för både Sporthälsa och Adidas.

Här får jag trycka, eller hänga, på Sophie så hon kan fixa kameran utan att falla framåt. Haha

Jag har firat Mindclubs två-årsdag med ett stort event på Norrsken. Daniel som startade Mindclub är inte bara en härlig vän utan också en stor inspiration till, ja… till livet. Och själva Mindclub i sig har varit extremt givande för min del. Jag har skrivit om det förut och HÄR finns lite mer om själva Mindclub. 

Jag och Elin har jobbat med Rörelsebolaget. Om mindre än två veckor drar vi till Italien och vi förbereder för fullt med allt från musik till bokningar av utflykter och träningsscheman. Och nu är det klart, i och med att denna resa blev fullbokad tyckte vi det var läge att styra upp en till. Så, den 4 OKTOBER drar vi på ytterligare en träningsresa och då med 18 platser! Det här är vi sjukt glada för och det innebär också att vi inom loppet av ett år har hunnit med 2 resor (1 år firar vi den 10/10 då vi är på resan).Det var det roliga, det mindre roliga är nog att jag under 2017 dragit på mig fler besök hos kiropraktorn än någonsin tidigare. Jag rehabar just nu en axel, men heey igår fick jag göra ryck med stång igen, så den är snart helt bra. Även hälsenan har fått sig en törn och springa har jag inte gjort (förutom på plåtning) på tre veckor typ. Och ja, sen var det ju tennisbolls-knät, det är jag mest bara lite extra rädd om. Men annars så. Det fina är ju att jag verkligen får möjlighet att uppskatta kroppen såfort den är hel, mår bra och inte gör ont, för det är det som är det viktiga, att må bra!

Så, nu är det helg, SÅÅÅ trevlig helg!

JN

Vad som händer i mig…

Vad som händer i mig när jag kommer till stugan i Ottsjö är något som jag under en ganska lång tid faktiskt försökt att förstå. 

Det börjar med att jag blir alldeles ivrig i bilen på väg dit och liksom gång på gång ropar ”men guuuud vad fint det är” och ”JÄÄVLAR, kolla fjällen NU DÅ”. Mmm, ungefär så låter det ett tag och jag vänder och vrider mig åt alla håll för att se precis allt samtidigt. Sen när jag är framme, gått in i stugan och känner alla dofter och sen ställt mig i fönstret för att kolla på Ottfjället ytterligare en gång så försvinner ivern och ersätts av ett lugn. Här går det rätt fort för helt plötsligt finns det bara där. Det här lugnet får jag inte någon annanstans, jag kanske är i närheten av det, men aldrig så tydligt som i Ottsjö.

Jag saknar ju dessa fjäll så oerhört jäkla mycket när jag bor i Stockholm. Jag saknar att ha en natur som ger mig en chock eller får mig att tappa hakan av beundran. Jag saknar att se solen gå ner över fjällen och jag saknar vindarna och underlaget som i takt med att vädret ändras också gör detsamma. Jag saknar en natur som så starkt visar att den är fullt levande och inget annat!

Därför… Med tanke på alla känslor och saknaden, så var det himla härligt att komma hem till Jämtland för ett tag. Påsken har väl inte precis bjudit på det allra ”påskigaste” vädret, men det har inte spelat någon roll.

Lite såhär har mina dagar hemma sett ut, imorgon bitti händer en sista rolig grej, och sen drar jag till stora staden igen, jag är redo:)

Jag fick ett superfint armband av mamma i mitt påskägg. Det är Jämtlandsfärgerna. Grönt, vitt och blått! Åre för en dag!

JN

Kategori

Jag nyper mig själv i armen!

10 oktober startade jag och Elin Rörelsebolaget med det primära målet att få personer över 55 år att använda kroppen till det den är skapad för; rörelse! Igår, alltså exakt på dagen 6 månader senare höll vi vår första infoträff inför vår allra första träningsresa som kombinerar fysisk och mental träning för personer 55+. Det var en stor dag för Rörelsebolaget, och ytterligare ett ”moment” där jag fick stanna upp, nypa mig själv lite armen och faktiskt suga in känslan av vad vi har skapat!

Det vi har skapat är en arena där personer 55+ får träna, träffa andra likasinnade samt få möjlighet att arbeta med sig själv. För Rörelsebolaget har det alltid varit viktigt att utforma en miljö som är specifikt anpassad för den här målgruppen. Det går inte riktigt att tänka att det som gäller för 25-åringar också gäller för gruppen 55+ när det kommer till syftet med träningen eller hur man vill att lokalen ska utformas. Prioriteringarna och behoven ser olika ut bland dessa grupper och en av våra grundstenar är att tillgodose dessa  behov som faktiskt inte alltid kommer i första hand hos många större gymkedjor.

Igår fick deltagarna träffa varandra för första gången, de fick information om upplägget och allt praktiskt inför resan och de fick goodiebags med diverse prylar från bland annat Röhnisch, YR-skincare, Sporthälsa, och så vår alldeles egna vattenflaska då! 10-17 maj är vi i Garda i Italien och det känns som det är ett jäkligt roligt gäng som ska med. Vi har en plats kvar, hittills är det 11 kvinnor som bokat och vi ha alltså 12 platser! För intresse så kika rorelsebolaget.se!

Jag längtar tillbaka till Garda, jag trivdes väldigt bra där bland de höga bergen och vattnet. Så nu börjar nedräkningen, mindre än en månad kvar!

JN

Annons

On the top of Monte Baldo – Italien!

Ciao!

Jag skrev ju HÄR om att jag tänkte bestiga ett berg här Italien, och det gjorde jag!

Efter lite research så föll valet på Monte Baldo, dock så hade jag ingen riktigt uppfattning om hur lång tid själva vandringen skulle ta. Tjejen i repan sa 30 min, och jag anade på en gång att vi missförstått varandra, medan killen som jobbade vid linbanan som man också kan ta upp sa mellan 3-4 timmar. Perfekt tänkte jag och började gå efter karta och utritade skyltar efter vägen.

Monte Baldo är ca 2000 m högt och ligger ca 40 minuters extremt vacker bussresa från Garda där jag är. Jag åkte till ett vackert litet ställe som heter  Malcesine och därifrån gick jag typ tre minuter till starten som är vid en linbana som går att ta både halva vägen och hela vägen upp. På toppen finns ett liftsystem som INTE var i bruk när jag var där, men snö var det!

Det har varit fint väder här, och som jag också skrev så hade jag varken packat för sån värme eller för vandring. Men, det gick ju så bra ändå! Jag gick i shorts och linne (och toksvettades) och tillslut bara shorts och bikiniöverdel. Jag mötte inte en enda människa på vägen upp men däremot på toppen var det full aktivitet av turister som tagit linbanan upp.

Vandringen upp tog ca 3 timmar och 15 minuter, inklusive fotande och fika efter vägen. Det var mycket skog en bra bit i början och först efter 2/3 var det en helt öppen utsikt. Men vilken utsikt, så sjukt sjukt vackert. Svårt att fånga på bild, men desto lättare att ta mentala kort och spara!

Resten av dagen spenderade jag med en glass i handen och, i väntan på att bussen tillbaka till Garda skulle gå, efter strandpromenaden längs med vattnet! 

JN

Kategori

Gardasjön Italien – jag stannar ett tag till!

Ciao från Garda i Italien!

Här finns berg, blått vatten, skog, total tystnad, lummiga gator, ett hamnliv, små butiker, sjukt fin utsikt och så italiensk glass. I princip allt jag vill ha!

I tisdags morse begav sig jag och Elin, alltså Rörelsebolaget, till Garda för att göra en rek-resa inför vår kommande träningsresa i maj. Det har känts viktigt för oss att veta hur hotellet ser ut, vart träningen ska vara och hur det fungerar med allt runtom INNAN vi kommer ner till Garda i maj med massa deltagare. Så vi hade i princip 24 inplanerade timmar att göra detta på.

Igår när vi skulle åka hem så bestämde jag mig för att stanna kvar några dagar. Jag fick en sånär ”feeling” och tänkte att ”varför inte?”. Så, nu är jag här i Garda och min plan idag (trots en något begränsad packning haha, för typ en dag) är att ta mig uppför något berg… Vi får se hur det går med det!

Rörelsebolaget flyger till Italien!Framme i Garda!Vi tog en löprunda där det var ett spår med massa utplacerade övningar, som ett utegym! Och sen drack vi ett glas Prosecco för att fira vår första resa med Rörelsebolaget! Lite som Nangijala, här någonstans kommer vi ha morgonträningen! Dom kan sin glass, italienarna! Igår kväll, precis när jag insåg att jag tappat rumskortet till min dörr, var det såhär vackert!

Som ni ser, så är det väldigt fint här! Jag hade inte kunnat tro att det skulle vara såhär varmt så det var tur Elin packat med både shorts och klänning jag kunnat låna! hehe och fula linnebrännor har vi båda dragits på oss, orutinerat men…. Skyller på att vi fick sitta i solen alldeles för länge och vänta på lunchen!

Fortsättning följer…

JN

Rörelsebolaget hit och Rörelsebolaget dit!

Hej från ett idag soligt och vårigt Stockholm!

Det händer mycket just nu i mitt liv, på precis alla plan. Det är saker som ger mig sjukt mycket energi, och saker som faktiskt också tar energi… Oavsett vilket så leder det till ett huvud fullt av tankar och sånt, och mindre fokus på vissa andra saker. Som att uppdatera här tex, men NU tänker jag att jag ska göra det. En liten uppdatering om oss, Rörelsebolaget!

SÅ, hur går det då, med företaget? Den frågan får jag (och jag kan nog skriva för Elin också) väldigt ofta. Det går framåt, sakta, men framåt. Vi fokuserar just nu främst på vår resa i maj till Italien, och mycket mer än så sker inte just nu, men det är mycket att tänka på. Så det vi jobbar med är alltså mest inför den resan, dvs skaffar samarbetspartners (tack Röhnisch och YR Skincare), ordnar inför infomöten, planerar övningar/träning och schemalägger dagarna där ner och allt sånt. Vi har även börjat planera nästa resa lite, som sker i höst troligtvis.

Nästa vecka åker vi på rek-resa till Italien för att kolla på hotellet osv, för att vara förberedda inför själva resan då vi har våra deltagare med oss. Och som sagt, den 10 maj drar vi till Italien tillsammans med ett gäng. Vi har 11 bokade platser och har 1 plats kvar, så står du i valet och kvalet om du ska åka så säger jag bara: ÅK, och boka nu, det kommer bli kul!

Mer info finns på vår hemsida www.rorelsebolaget.se, och vill man så går det också att följa oss på både Facebook och Instagram där vi kommer ut med diverse nyheter och statusuppdateringar!

I veckan fick vi en stoor leverans av våra alldeles egna tygpåsar!

JN

Annons

Fler kvinnor dras till extrema Red Bull Nordenskiöldsloppet

Outdoor, Rawness, Skidor, Stories Förra året återuppstod det 22 mil långa Red Bull Nordenskiöldsloppet på skidor, med start och mål i Jokkmokk. Det extrema distansloppet hade då legat i dvala sedan 1884. Inför årets lopp den 15 april slår man rekord - i antal anmälda till damklassen!

rekord i antalet anmälda till Nordenskiöldsloppet

Trots att det räknas som världens längsta och tuffaste skidlopp är förhandsintresset stort. Sedan förra året har det totala antalet startplatser ökats till 500. Extrema utmaningar lockar och nytt för i år är att antalet anmälda kvinnor blir fler. Dam- och herrklassen tävlar över samma distans och det görs inte heller någon skillnad på prissumman i klasserna. Tävlingsledningen ser ett ökat intresse bland kvinnliga åkare.

Redan förra året när vi återlanserade Red Bull Nordenskiöldsloppet så märkte vi att det fanns ett stort intresse. Att vi sedan fick ett så fantastiskt lopp med mindre än tio sekunder mellan vinnaren och andraplatsen både i dam- och herrklassen har knappast gjort intresset mindre. Lite extra kul är det att vi redan har fler toppåkare anmälda till damklassen än förra året, vilket borgar för ännu bättre resultat och mer spänning i årets lopp, säger Wolfgang Mehl, arrangör.

Bland de föranmälda finns fler toppatleter; Iron Man-atleten Ingela Gahne, svenska mästaren i skidorientering, Ingrid Hellberg och Olivia Hansson som var med 2016 och slutade fjärde plats. Totalt är 29 kvinnor anmälda, fler än antalet startande förra året. Siffran väntas dessutom öka när tävlingssäsongen för Ski Classic nu lider mot sitt slut.

En av de tävlande i damklassen som återvänder till Jokkmokk är Nina Lintzén, som förra året slutade trea bakom vinnaren Lina Korsgren och årets Vasaloppsvinnare Britta Johansson Norgren.

Jag har sett fram emot Red Bull Nordenskiöldsloppet ända sedan jag gick i mål förra året! Timmarna efter loppet ville jag bara fortsätta åka. Jag kände inte ens att jag var trött utan var bara så glad och nöjd med min prestation. Tröttheten kom senare. Dagen efter var jag fullständigt utpumpad! Säger Nina Lintzén.

Red Bull Nordenskiöldsloppet är öppet för både elit och motionärer. Starten går tidigt på morgonen den 15 april och målgången hålls öppen i 30 timmar, fram till lunch dagen efter. Ett unikt lopp för de allra tuffaste skidåkarna från världens hörn.

För anmälan och mer information om Red Bull Nordenskiöldsloppet besök www.redbullnordenskioldsloppet.se 

 

Mer om loppets historia

Den historiska bakgrunden till loppet börjar med en av Nordenskiölds expeditioner till Grönland. Efter att ha kört fast med tunga slädar i issörjan skickade vetenskapsmannen iväg två samiska expeditionsmedlemmar österut med uppdraget att söka efter oupptäckta gröna dalar i inlandet.

Efter att ha skidat nästan oavbrutet i två och ett halvt dygn kom de utmattade tillbaka. Utan att ha sett något annat än snö och is hade de avverkat 460 kilometer på 57 timmar. När expeditionen kom hem till Sverige igen togs Nordenskiölds uppgifter om skidåkarnas prestation emot som rena lögner.

För att bevisa uppgifterna och återupprätta sin heder anordnade polarfarare Nordenskiöld en tävling. Den 3 april 1884 klockan 18.00 ställde sig 18 samer och nybyggare bakom en startlinje i Purkijaur utanför Jokkmokk. I obanad terräng och utan nattvila skulle de skida 22 mil längs sjöarna i Lilla Luleälvens sjösystem.

Efter en tajt uppgörelse med Per-Olof Länta de sista två milen gick Pavva-Lasse Nilsson Tourda i mål efter 21 timmar och 22 min, bara fem sekunder före Länta.  Sedan dess har ingen gjort om bedriften!

Bloppis, Skynda fynda!

Så, jag försöker alltid rensa lite hemma för jag har tillräckligt med grejer så nu var det dags igen! Det mesta av dessa är nästintill helt oanvända. Kläder till plåtningar och så vidare så mycket sparsamt använda.

Haglöf LIM Jacka

Använd vid ett fåtal tillfällen. Som ny.
Storlek: M
Nypris 1600 kr      Säljs för: 900 kr

Fjällräven Jacka

Greenland Jacket Fjällräven
Storlek : XS, women (ganska stora i storlekarna)
Mycket sparsamt använd
Nypris: 2 200            Säljs för: 1100

Haglöfs LIM Jacka

En tunn ”jacka” som är som ett vindlager. Mjukare än en skaljacka och nättare. Perfekt för löpning. Använd ett fåtal gånger vid plåtningar. Som ny!

Storlek: M
Nypris 1700          Säljs för: 800 kr

 

Houdini Power houdi

Storlek: S
Nypris: 1900          Säljs för: 650 kr

SÅLD

 

Peak Performance

Använd en gång för plåtning
Storlek: S
Pris: 500 kr

Taggar
Kategori
Ladda mer innehåll