Tiden flyger iväg- i morgon bär det hem till Sverige

Tiden här i Kanada börjar rinna ut. I morgon flyger vi redan tillbaka till Sverige. Jag har haft lite dåligt med tid att uppdatera här i dagarna så det blir som en klump istället.

Igår var det tävlingsdag. Tyvärr var det bara Sandra som gick vidare från kvalet i Fredags och blev därmed enda Svensk som startade. Först var det banbesiktning på morgonen, sen var det ett träningsåk och sedan själva tävlingen som gick kanon och Sandra tog hem vinsten!

Vyerna här är verkligen makalösa. Bara i bilresan fram till skidbacken har jag svårt att sitta still! Jag blir inte mindre till mig när solen långsamt reser sig över bergstopparna och lyser upp de som om de var gjorda av guld.

Vi har inte så mycket tid eller möjlighet att göra så mycket annat här än att ha fokus på tävlingarna vilket är lite synd. Inte lika lätt att dra ut och utforska omgivningen på egen hand. Men och andra sidan bor vi mitt i ingenstans på ett hotell/casino haha. Allt runtomkring är berg.

Lisa uppe på start strax innan kvalet ska börja. Ser rätt kul ut när alla tränare trängs på en och samma plats för att hinna filma sina och de konkurrerande åkarna. 
Vid lunch har vi kunnat ta en liten paus och åkarna har kunnat kika på sina åk från träningen för att kunna förbättra åkningen innan tävling. Här är det Sandra Näslund och Erik Mobärg.

Skön vy påväg till skolan. Hoppas kidsen inte sitter med huvudena ner i sina telefoner och förstår hur häftigt det här är!
Här kan ni se starten lite längre ner i bild!

Här har Sandra precis gått i mål efter vinnaråket. Alltid lika kul och se och fota!
Nu ska vi alldeles strax gå ner till bilarna med all packning för att köra till Calgary. Känns både kul att få komma hem (hinner ju inte vara hemma så mycket i vinter) men också tråkigt. Hade mer än gärna stannat kvar här ett bra tag till! Alla biler är fotade med Canon 5D mark IV.

Framme i Kanada!

Äntligen framme i Kanada och wow… 360 grader av undersköna vyer. Det här är bara en liten del men får mig nästan att tappa hakan! Fler bilder kommer men först måste jag ta tag i den här jetlagen. God natt!

Idre och Världscup!

Dagarna flyger verkligen förbi nu. För tillfället sitter jag i en säng, 1 h utanför Calgary i Kanada. För tre dagar gick den sista WC tävlingen i Idre och sedan hoppade jag in i bilen för att åka mot Stockholm för att sedan hoppa på flyget hit. Blev 24 h i Stockholm och jag hann precis göra de ärenden jag behövde få gjort vilket var tur. Det var lite på håret haha.

Idre var riktigt grymt och rejält kallt några av dagarna med temperaturer kring -20. Vad som såklart var en grym bonus var att Sandra vann båda tävlingarna på tjejsidan. Så jäkla mäktigt och imponerande!


Alla tävlingarna såhär långt har skiljt sig väldigt mycket ifrån varandra. Banan i Val Thorens är hittills min absoluta favorit om jag går på fotolägen. Där fanns det bilder överallt! Men jag måste säga att Idres bana lätt är den häftigaste! Inte blir det sämre heller när vinterljuset är sådär släpigt och vackert och man är omringad av vidder!

Lisa Andersson innan första tävlingen i Idre


Här när Sandra Näslund tar hem den första segern i Idre och den 4e raka för säsongen!
En av dagarna fick jag möjlighet att flyga över banan med helikopter! Tror du jag var glad? Tror du jag log? Tror du jag var hög av endorfin i 3 timmar efter? Svaret är JA! Haha:D Wow, blir fortfarande glad i hela kroppen av att bara tänka på det! Helt sinnessjukt fint ljus var det med!


Fotat med Gopro Hero 6

Annons

Några lediga dagar

Jag kom tillbaka till Sverige den 23 December och drog direkt ut till landet för att fira Jul där med familjen. Den 26e åkte jag vidare till Åre och direkt där ifrån till Bruksvallarna för att sedan åka till Idre. Väldigt intensivt men väldigt kul men det var skönt med några lugnare dagar i Åre. På nyår tog vi skotern ut på fjället där vi grävde en snögrop och gjorde kolbullar och på kvällen grillade vi älgstek.


Jag kan inte få nog av det fina vinterljuset. Blir lika glad och varm i själen varje gång!
Pontus uppe på fjället!


Med Storsnasen som kuliss grillade vi kolbullar tills solen gick ner.
Oskar AKA Per Moberg


Min klippa <3 

Det hann bli ganska mörkt när vi hoppade upp på skotern för att åka tillbaka till stugan. I bakgrunden skymtar Åreskutan och de upplysta backarna.

Och hur glad var inte jag att vi lyckades pricka in Åres bästa snöförhållanden på typ 30 år?! Att få pumpa fluffigt puder dag ut och dag in är inget man får göra ofta i Åre.

Att lära sig skala ner och göra mindre för att kunna göra mer

Ja, just precis så. Att lära sig skala ner för att faktiskt kunna göra mer vilket verkligen inte är min starka sida, men något som faktist börjar bli dags att lära sig på riktigt. Bloggen har tyvärr blivit lidande de senaste månaderna i detta och blivit bort prioriterad till förmån för annat.

I skrivandets stund sitter jag i en stuga i Idre där jag är tillsammans med Svenska Skicrosslandslaget för att bevaka/plåta Världscupen som går av stapeln i helgen. Senaste inlägget handlade om just det, att jag kommer följa med laget hela vintern och vi har redan hunnit vara iväg hela december. Vi har varit i Val Thorens, Arosa, Montafon och Innichen och nästa vecka åker vi till Kanada! Sen 5 December har jag varit hemma i min lägenhet i 2 dygn och tvättat mina kläder en gång haha. Super fräscht! Jag kommer hem igen ca den 25 Januari och är hemma i två veckor innan vi drar iväg till OS. Wow, det kommer bli så häftigt!


Här är vi i Innichen


Målbild på Sandra Näslund i Val Thorens


Sekvensbild på Sandra i Val Thorens


Viktor Öhrling Norberg innan start i Val Thorens

De här bilderna är från idag. Vädret idag i Idre har varit helg magiskt med typiskt mjukt, släpande solljus hela dagen som har varit en dröm att fota i. Tyvärr ser det inte riktigt lika bra ut i morgon men jag hoppas verkligen det! Glöm inte följa @Skiteamswedenskicross på Instagram för mer bilder!


Viktor Andersson och VÖN under dagens träningsåk


Viktor Sticko över första rullen i början av banan

V Series – nytt koncept och superjacka från Haglöfs

Haglöfs lanserar idag V Series. Ett nytt koncept serie där man också har använt sig av världens mest hållbara fibrer Dyneema 3L.

Idag lanserades den första produkten från Haglöfs nya koncept som fått namnet V Series. Först ut är jackan Haglöfs V Series Down jacket.

Haglöfs släpper idag en helt ny produkt som är skapad med Dyneema 3L material. Den nya jackan från Haglöfs har förutom bra tekniska funktioner även ett ytterlager som är otroligt slitstarkt med bra väderskydd. Materialet som använts heter Dyneema 3L men som från början hette Ultra High Molecular. Det unika med materialet är dess fibrer som inte bara är ultralätt utan också 40 gånger starkare än aramid fibrer. Jackan finns i en limiterad upplaga och två olika alternativ.

Haglöfs V serie down jacket
Pris 9.500kr

Dyneema 3L

Dyneema 3L återfinns hos Haglöfs nya superjacka V Series down jacket

Annons

Svenska Skicross landslaget

Jaa, nu är det officielt! Jag blir inte i Sverige supermycket i vinter, bara i stötar! Istället kommer jag flänga runt halva världen tillsammans med Svenska Skicrosslandslaget! Jag är så glad och så peppad på det här projektet! Jag kommer såklart vara ansvarig för hela foto och filmsidan men även sitta med lagets digitala strategi! Det känns otroligt bra och kommer bli så spännande att få vara med och utveckla ett lag med så stor potential! Skicross är en ung sport (kom på 90-talet) och blev en OS gren 2010 men är redan det lag som är det mest framgångsrika laget om man ser procentuella vinster i förhållande till deltagare. Mäktigt!

Så, glöm inte följa @skiteamswedenskicross på instagram för att följa resan fram till OS och för att se vad det är jag kommer syssla med hela vintern! Det kommer bli grymt!!

Intervjuad av Husky Podcast!

Förra veckan satte jag mig ner för ett litet snack med ingen mindre än Magnus Ormestad aka Mr Husky i några timmar. Igår släpptes senaste avsnittet av Husky Podcast och resultatet av vår lilla pratstund! Det känns lite extra kul att få bli intervjuat av Magnus då jag själv lyssnat mycket på Husky och på alla häftiga och inspirerande människor som varit med och nu är jag en del av det själv! Tack Magnus! Klicka HÄR för att lyssna på intervjun!

Åre Travel Diary

Resa är verkligen bland det bästa jag vet. Jag är så extremt rastlös och då spelar det ingen roll att jag precis varit i Åre i 4 dagar för så fort jag sen kommer hem vill jag iväg igen. Senast igår satt jag och googlade på flygbiljetter till Island. De var faktist sjukt billiga nu och är väldigt sugen på att boka. Reslusten blev inte heller mindre av att det verkligen var vinter i Åre när jag var uppe och min skidabstinens bara manades på när snön lagt sig på Åreskutan och det var minusgrader. Jag var uppe för att jag hade plåtning med Röhnisch och vi hade verkligen fantastisk tur med vädret. Bara när jag kom inkörandes mot byn möttes jag av norrsken och resten av helgen bjöd på strålande sol. Helt underbart!

I lördags kväll sprang jag och Joline upp på Totthumeln efter alla plåtningar för att hinna se solen gå ner. Det är så magsikt vacker där uppe men var ganska bitigt! Som vanligt bar jag med all fotoutrustning hela vägen upp för att kanske få någon bild. Haha man får bra flås med några extrakilon på ryggen men jag får ta tillfället i akt och ryggsäcksträna. Kan aldrig bli för mycket! Jag ville också ta med mig alla grejer upp för att känna på packningen lite för att jag skulle fota trailrunning upp på Totthumeln dagen efter och då skulle det gå ännu fortare och jag behövde planera lite. fotad med 5D Mark IVPå vägen upp hade jag lyxen att få sällskap i bilen av Jennie. Väldigt mysigt! Bilden är fotad med Gopro 6 och sitter monterad på sidan av ratten så inga bilder tas under körning! Jennie fotar med wifi-funktionen.

Kategori
Annons

Ett hållå och vad vi håller på med – tredje resan!!!

Jag minns inte när jag senast skrev något, eller om vad. MEN, nu finns det mycket tankar och känslor så jag kör på… 

Anledningen till det som finns i kroppen, som just nu är iver och glädje, är Rörelsebolaget. Företaget som jag och Elin startade för nästan precis 1 år sen. Då, när jag precis påbörjat min masterutbildning och Elin jobbade för fullt. Idag ser situationen kring vår vardag i princip lika dan ut, jag är inne på sista året i skolan och Elin har fått nytt jobb. Men däremot har situationen kring Rörelsebolaget blivit mer verkligt, det händer saker, även om jag ibland inte fattar vad fasen vi gör eller hur det blev som det blev.

I maj hade vi vår första resa till Italien, går att läsa om HÄR! Om en vecka åker vi på vår andra resa, även den till Italien, och igår släppte vi biljetterna till vår tredje resa som går till Grekland och som vi gör i samarbete med Apollo, våra nya researrangörer. Den fjärde resan kommer ske i direkt anslutning till den tredje och platserna till den kommer snart att släppas.

HALLÅ, fyra resor inkörda inom ett år! 

Igår släppte vi som sagt platserna till majresan, och idag är 7 av dom bokade…Därav ivern.  Direkt efter släppet drog vi på inspirationskväll med 4Good och det var så jäkla jäkla bra!  Det kan inte hjälpas men just där och då var min enda tanke ”låt mig bli klaaaar med skolan så jag kan få ge allt, bara köra och öka i allt som har med Rörelsebolaget att göra”. Men, en mer realistisk tanke är kanske att ”skynda långsamt”, som vi gör. Men nyfikenheten och lusten finns där, vad skulle hända om vi fick ringa alla samtal, skicka alla mail, boka upp ännu fler resor och destinationer och bli ännu ännu större…

Så, nu ska jag återvända till skolboken och ta tag i välfärdsstaten och överbefolkade land som behöver nya policys för att sänka sin höga fertilitet…

Och juste, vill ni boka en plats till vackra Parga, in på vår hemsida:) 

JN

Otippat team springer kanske världens vackraste lopp – Salomon 27K 2017

Så var det dags,  i år igen! Den enda löpartävlingen som jag faktiskt brukar vara riktigt taggad på och därför också väljer att genomföra. Salomom 27 K är det jag snackar om och i lördags väntade alltså de tre topparna Hållfjället, Grofjället och Välliste på sammanlagt 1150 höjdmeter!
Jag skulle nog säga att det här loppet är ett av de vackraste loppen som går att springa!
Starten gick kl 9.00 och precis då lättade morgondimman och det liksom känndes i luften att den här dagen kommer att bli grym. Och jävlar vad grym den blev!
Precis i starten och än så länge ser jag ju nöjd ut måste jag säga! 
Uppe på första toppen träffade jag Bingo och ja, sen teamade vi hela vägen till mål!
Vätska och mat #1, bars, banan och påfyllning av vatten som kommer direkt från fjället! 
Pga otroligt snabb fart i leran är bilden suddig;) Iaf, så är det här ett lopp med mycket varierad terräng, och det är ju ändå lite härligt att få klampa ner i leran utan att ens behöva bry sig! 
Från lera till torra leder!
Påväg ner från Grofjället!
Här är vi påväg uppför tredje toppen, framför mig har jag en gammal klasskompis och efter mig har jag Bingo. Mitt uttryck säger att det inte var lika lätt som i början! 
Och här, påväg in i målområdet! Bingo kollar insta och jag vinkar åt mamma. Energin ser ut att vara tillbaka!
MÅL!
Det var det loppet, och det här loppet blev ju allt annat än jag hade kunnat ana. Jag skulle springa själv, var tanken, men med tanke på Bingos pratfrekvens kan man ju säga att jag kände mig långt ifrån själv. Vi gjorde det bra och hade askul på köpet! Min kropp mådde så bra som den kan göra efter 27K uppför tre toppar och jag fick både njuta och kämpa. Precis som jag vill ha det när jag springer! 
Kvällen var otroligt vacker och såhär fint kan det vara i Ottsjö!
JN

En såndär helg man aldrig vill ska ta slut

Sista vandringen mot insteget och Basecamp från Sylarnas Fjällstation

Vissa dagar är det bara något speciellt med. När något sånt där härligt oförutsägbart som händer som man inte riktigt kan ta på men som lämnar efter sig en fantastisk, underbar lycka i hela kroppen. Just det här var en sån helg. Det som förhoppningsvis skulle bli en jättehärlig helg i Åre blev en helg jag sent kommer glömma.

Vi skulle dra upp till Åre, närmare bestämt till Storulvån och ta oss bort mot Sylarna för att gå Syltraversen. Vi hade packat bilen till max med 5 cyklar, tält, sovsäckar, liggunderlag, kläder, mat och klätterutrustning. Vår plan var att cykla in till Sylarnas fjällstation för att vinna lite tid och för att få cykla lite. Tanken var sedan att lämna cyklarna på stationen medan vi gick den sista biten in till Basecamp.

Jennie lär sig ta ut kompassriktning


Väl framme vid basecamp drog vi upp alla tält och bantade utrustning innan vi tog oss vidare mot Sylarna. På grund av ett cykelhaveri (läs jag) så blev vi väldigt försenade in till Sylarna och insåg snart att vi tyvärr hade alldeles för lite tid för att hinna köra hela traversen. Vi bestämde oss istället för att ta oss upp på Storsola via pinacklarna.


Verkligen en helt makalös vy med Storsolas mäktiga top framför sig. I bergen är man verkligen liten.

Jag blev som ett litet barn när vi kom fram på snön. Så jäkla fint! 

Jag och Jennie hade verkligen feeling när vi kom upp på berget och ville få till ett kul toppfoto. Det absolut roligaste topfotot jag tagit, eller snarare varit med på. Killarna bakom kameran var rätt nöjda med haha.

Vi stannade kvar lite extra länge på toppen när vi väl kom upp. Vädret var magiskt och vi hade verkligen inte bråttom ner. Det skulle ju aldrig bli riktigt mörkt. Den solnedgången vi fick på vägen ner är lätt en av de finaste jag upplevt. Det var så otroligt vackert och stå där uppe och titta ut över snöklädda fjällen runtomkring oss som badade i kvällssolen.Strax innan 12 på natten var vi tillbaka i Basecamp. Hade det här varit någon annan tid på året hade det varit alldeles för sent. Verklig magi med den svenska sommaren som tillåter en klättra i solnedgång och på natten. Till middag åt vi halloumi, korv och sallad. Till efterrätt delade vi på lite choklad. Mums! Dagen efter rörde vi oss tillbaka mot Storulvån. Min cykel va ocykelbar så jag ledde cykeln i 2 (!!) mil. Innan vi drog från Sylarna så passade vi på att äta frukost på fjällstationen vilket verkligen var ett smart drag haha annars hade jag varit riktigt ”hangry” på grund av matbrist och paj cykel. Men allt löste sig fint tillslut och jäklar vilken fin helg det blev!

Annons

Gränslös kärlek – i Jämtlandsfjällen!

Jag vet inte hur många gånger jag sagt det, skrivit det eller tänkt det. Men, det finns nog inget som påverkar mig eller gör mig så levande som fjällen, och framförallt Jämtlandsfjällen. Jag älskar det helt enkelt!

I torsdags var vi ett gäng som packade bilen till max med tält, klätterutrustning, cyklar, ryggsäckar och så oss själva. Är man minst får man sitta i mitten längst bak, och där trivdes jag rätt bra mellan T och P som blev mitt replag och som peppat och skrattat åt mig om vartannat. Iaf, vi blåste upp till Jämtland och målet var att gå Syltraversen, riktigt så blev det inte pga av lite felberäkning vad gäller tiden haha. Men det blev himla bra ändå, faktiskt sjukt bra!

Jag ska inte gå in i detalj utan låter bilderna tala. Kort sagt började vi fredagsmorgonen vid 10.00 och hojtade från Storulvån till Sylarna, väl framme efter stopp och fotosessions smackade vi upp tälten ganska nära toppen Storsola som var kvällens mål. Runt 18.00 började vi traska uppför den halvbranta toppen och slutet tog vi med klätterutrustning. Sen var det bara att traska ner igen (jag åkte ”pulka” på rumpan sista biten där det var snö) och vid 23.00 var vi tillbaka vid tältet och lagade då middag! Det var alltså en ganska härjig dag!

När vi vaknade dagen efter var det inte alls lika fint väder, men regnet slapp vi fram till sista timman då det vräkte ner. Lyxade till med en frukost på Sylarnas fjällstation och sen tog vi oss ner till Storulvån igen, blöta men otroligt nöjda och glada!

Då jag precis börjat min ”karriär” som MTB-cyklist kan jag ju säga att det inte var det allra lättaste att cykla med en stor rygga på ryggen, men det gick, och jag njöt. Då jag heller aldrig klättrat med utrustning förut så var även det en ny upplevelse. Jag har fått så många nya intryck och känslor i kroppen av dessa dagar och jag tror det bidragit lite till min iver. Trots att jag har tusen blåmärken på min högra vad så tycker jag att det är fruktansvärt fruktansvärt jäkla roligt att cykla, sen att det sker i världens vackraste miljö gör inte känslan sämre!

Dom här dagarna har varit helt fantastiska, jag skulle kunna skriva tusen sidor till om alla fina minnen. Men det ska jag inte. Jag kommer iaf leva otroligt länge på den här helgen!

Frukost i stugan! Så jäkla redo!”Team Kex”Dit skulle vi!Foto ”Mitt Replag”:@Sophie OdelbergUppe!
23.30 Nere från toppen och lagar middag! 05.35 på morgonen!Tillbaka i Storulvån!<3
Hemfärd, mot Stockholm!Team baksätet <3

JN

Kategori

Midsommar bildbomb!

Wow alltså haha ibland går livet verkligen i ett. Tanken var att jag för länge sedan skulle ha lagga upp det här inlägget men livet kom emellan. Har varit och är väldigt mycket jobb just nu så under midsommar valde jag att istället för att umgås med min familj på mitt landställe så tog jag bilen upp med ett gäng kompisar till Åre för att fira en lite annorlunda midsommar. På vägen plockade jag upp Frallan (hunden) och jag fick sällskap av Jennie som ändå skulle till Östersund.

För en dryg månad sedan sålde jag min bil så jag har sen dess lånat min snälla Pappas bil varje gång jag behövt en. Men den här gången blev det lite annorlunda och jag fick köra upp i ett riktigt vrålåk- en Land Rover Discovery Sport som jag fått möjlighet att testa. Och alltså WOW! Haha var verkligen magiskt att ha den bilen med upp med alla cyklar och utrustning plus att livet blev betydligt enklare eftersom den är så hög och hade ett cykelställ som gick att vinkla ner för att komma åt bakluckan. Vägen till mitt hus, när man kör genom skogen är långt ifrån platt och slät och bilar som är för låga går i marken. Men med den här kunde jag bränna rakt genom skogen. MAGISKT!

Jag drog upp några dagar innan alla för att preppa lite och hinna hänga lite med lite andra vänner. Jag och Erik tog bilen till Storulvån på torsdagen för att cykla lite. Det var underbart. Frans sprang runt och gjorde glädjeskutt var 5e meter och solen gassade.


På midsommarafton var tanken först att vi skulle vara 7 pers som firade tillsammans men dagen innan blev 3 pers sjuka och en föll bort så vi blev tillslut bara tre men det blev väldigt mysigt ändå.  Vi tog bilen till Ottsjö där vi drog upp ett tält på stranden, grillade och badade. Efter ett tag kom Erik och hans bror förbi och hängde med. Det blev inte riktigt som planerat men väldigt mysigt och trevlig ändå! Vi åt jordgubbar, grillade halloumi och grönsaker, åt choklad, skrattade och fick en väldigt mysig kväll!

Frallan var väldigt besviken på mig när han inte fick bada. Det är det absolut bästa han vet men jag hade ingen lust att skeda med en blöt hund hela natten haha. 

Det var verkligen en makalöst vacker vy direkt från tältet.


Jag skulle ljuga om jag sa att vi hade makalöst väder på själva midsommarafton. Det var det inte men i stort sätt hela kvällen var det i alla fall uppehåll och vindstilla. Det var först senare på kvällen som regnet började droppa. Vi hade som tur va plockat med oss ett rejält stort tält från Urberg. Tillräckligt stort för att nästan stå raklång i (för mig i alla fall som inte är så lång) plus att förtältet nästan var lika stort som innertältet så det var perfekt att sitta i förtältet och hänga när det började regna. Sämre utsikt har man ju haft!

 

Dagen efter packade vi ihop väldigt tidigt. Vi vaknade upp till riktigt vidrigt väder med regn på tvären och gasade tillbaka mot Åre och Enafors. Det blev en lugn dag och lite senare på eftermiddagen och kvällen sprack det äntligen upp igen och blev fint. Vi bestämde oss då för att ta oss till Storulvån o vandra lite. Vi passade på att plocka med oss tältet för att sätta upp det på en lämplig plats på vägen så att det kunde få stå och torka lite. Det blev en väldigt mysig avslutning på den helgen innan det var dags att packa ihop och åka ner till Stockholm igen.

– DET HÄR INLÄGGET ÄR I SAMARBETE MED LAND ROVER, CANYON BIKES OCH OUTNORTH- 

Byter berg mot palmer

Första riktiga slappardagen på semestern.

Vy från dagens löprunda i Dolomiterna.

Kunde ju inte motstå att springa en runda i den här miljön.

Hittar en helt magisk smaragdgrön fjällsjö utefter löprundan.

Lördag 8 juli

Vaknar till ett soligt Italien. Äter frukost i lugn och ro. Tar en extra kopp kaffe. Sätter på mig en bikini. Läser en bok. Första riktiga slappardagen på semestern och det är gudomligt skönt.
Leker med Embla nere vid forsen hela dagen medan Rickard är ute och cyklar MTB.
Frampå seneftermiddagen kan jag dock inte motstå en lugn löprunda i Dolomiterna. Naturen här är så fantastiskt vacker. Okej, Österrike var allt strået vassare men de italienska bergen är också storslagna. Springer uppför berget tills jag kommer till en smaragdgrön sjö. Stannar upp för att bara andas och njuta lite av den vackra naturen innan jag springer vidare. Den svala luften, den värmande solen, de skuggiga partierna med tät granskog, allt det vackra i naturen och ensamheten. Detta blir en löprunda att minnas under kalla, slaskiga rundor runt Tyresö i vinter.
Kommer inte hem förrän efter klockan sex och då börjar jag laga middag. Gör en god thaigryta med grönsaker, kyckling och röd curry. Maten smakar alltid så mycket bättre när man varit ute en hel dag, håller ni inte med?
Sitter ute och äter innan jag och Embla går och duschar och byter om till myskläder. Kvällen bjuder på lördagsgodis och häng med familjen och världens oväder. Regn och åska och översvämning. Ganska mysigt ändå men imorgon drar nog husbilen vidare på nya äventyr.
God natt finingar! Kram!
/Karin

Tar en minihike.

Hur vackert?

Passo Giau

Min lilla vandrare.

Storslagen utsikt från toppen.

Lämnar berg för palmer. Det fina palmarbandet kommer från 7 East (HÄR).

Söndag 9 juli

Strålande sol igen över Olympia Camping. Köper färskt bröd i den lilla shopen och äter frukost ute på våra fällstolar. Det mesta packade Rickard ihop igår, eftersom vi ska åka söderut idag.
Planerar rutten och tar farväl av våra nya italienska vänner, Nicola och Paola, ett äldre par som är helt fantastiska. I gåva får vi italienska viner och Nicolas hemmagjorda marmelad. Hur gulligt?! Vi säger på återseende och gasar upp för ett nytt berg via Passo Giau.
Kringelikrok och 11 kilometer senare når vi en ny fantastisk vandringsled. Tar en kort hike upp till toppen innan vi går tillbaka till husbilen och äter gårdagens thaigryta.
Vägen ner är sjuuuukt lång och krokig men vi beslutar oss ändå för att göra resten av dagen till resdag.
Nu siktar vi in oss på lite beachliv. Kanske någonstans i närheten av Rimini.
Strax för klockan 20 parkerar vi på en totalt ocharmig campingplats på orten Riccione. Varmt och skönt är det iallafall, 34 grader. Funderar ändå lite på varför vi lämnade vackra Dolomiterna. Nu ska vi dra ner och kolla in beachen.
Pussåkram! Hörs imorgon!
Du kan läsa föregående inlägg HÄR.

Trading mountains for palm trees

Sorry guys! Today you need to use Google Translate. I´m too busy seeking adventures.

/Karin

Kategori
Annons

Måndag

Fotat med Iphone 6
Så var det måndag igen. Ska jag vara helt ärlig så har jag vansinnigt dålig koll på dagarna. Eftersom jag jobbar som jag gör så har jag inte ”vardag” och ”helg” som de allra flesta utan det är bara dagar. Funkar väldigt bra för mig och jag trivs för jag kan vara sjukt flexibel men det passar verkligen inte alla. Det där men måndagsångest har jag inte känt sen jag gick i skolan tror jag. I helgen satt jag till exempel bara och jobbade men jag passade på att åka ut till mitt landställe för att få lite arbetsro och satt på bryggan med datorn i knät. I morgon har jag lämning på nästa krönika i Kamera & Bild så skulle skriva klart den och lite annat. De här veckorna innan folk går på semester är verkligen helt galna. Det är otroligt mycket att göra men just nu är det (trotts mycket jobb) en fantastik kul period. Jag har 25 bollar i luften o försöker jonglera samtidigt och allt är svinkul!

Strax ska jag sätta mig och skriva igen, tog en liten paus för att få hjärnan att vila lite. Jag sprang lite snabbt ner till ICA för att hämta ett paket som jag fått avi på. Hade ingen aning om vad det var (alltid lika spännande när det kommer grejer man inte känner till). Haha jag blir lite som ett barn på julafton. Det var fina Sophie på Reebok som skickat lite nya träningskläder. Haha jag konsumerar så mycket träningkläder så det var verkligen ett välbehövligt tillskott i garderoben. Några av mina favvogrejer fick åka i sopen här om dagen också efter Peru med så skönt o få lite tillskott så man inte luktar skit på gymmet.


Det här är inte ett sponsrat inlägg!


Monday again! I’m actually really bad at remembering which day it is. The main reason is because of work. I don’t have regular weekends when you’re off work, I just work when I need to which is basically every day. Days are just days. I really like it, I never hate mondays or live for the weekends, I live my life as I want to everyday. This really suits me but definitely not everyone! Like this weekend- I had to work all weekend but I left the city and went to my country hose to get som peace and quiet to be able to concentrate. I’ve been working on my next column for the paper Kamera & Bild and some other stuff.

Thes weeks before everyone will leave for their summer vacation is pretty hectic! A lot of things to do, but it’s so much fun! I’m working on like 25 different projects at the same time right now but all are so much fun! Earlier today I went for a short walk to ICA, to clear my head and have a short break from work, to collect a page I’ve got sent to me. I had no ide what it was and that’s alway super exiting! The package was from Reebok with some new trainingcloths. Super perfect timing, last week I had to throw some of my favorit cloths in the bin after the Peru trip so this was really needed! Thank you Reebok and Sophie! 
This is not a sponsor post!

TEST: Haglöfs L.I.M MID JACKET – plagget du måste ha

Haglöfs L.I.M MID JACKET. Lätt och flexibel är två nyckelord som Haglöfs använder för att beskriva sin nya produkt L.I.M. Mid jacket. Jag har testat den för att se om det ligger något i orden.

Haglöfs som har anor från den svenska skogsindustrin hittar ständigt nya vägar för att skapa nya och intressanta produkter för en aktiv livsstil. Inte minst produkterna i deras L.I.M. -serie som andas friluftsliv och funktion. I dessa tider när klimatet är på allas läppar och konsumenterna är mer pålästa än aldrig förr ställs också tillverkarna inför nya utmaningar när nya produkter ska skapas. Haglöfs har tagit uppgiften på allvar och det gäller inte bara i skapandet utan även i miljöarbetet. Haglöfs har därför infört flera symboler som ska göra det enklare för konsumenterna att välja rätt och riktigt. En sådan symbol är TAKE CARE. En ledstjärna inom Haglöfs som visar att produkten har ett extra högt hållbarhetsfokus. Haglöfs L.I.M MID JACKET är just ett sådant plagg med TAKE CARE symbol.

För att skapa ett unikt plagg med både funktion, stil och viktmedvetenhet fick nog designlaget hos Haglöfs arbeta ett tag för att komma fram till just denna slutprodukt. För den är helt magisk. Superlätt, otroligt ombonande trots sin vikt och funktionell som jag vill ha den. Haglöfs L.I.M MID JACKET som Haglöfs själva kallar den kanske är något missvisande då det pratas om mellanlager i produktbeskrivningen. Under testperioden så användes den mest som mellanlager eller som yttre lager om temperaturen var någorlunda hög. På ganska kort tid har Haglöfs L.I.M MID JACKET blivit en favorit både under kontorstid och utanför. Den är så pass allsidig att den även klarar av högintensiva träningspass på cykel utan att göra bort sig. En an nyckelfunktionerna hos Haglöfs L.I.M MID JACKET är stretchmaterial som återfinns rakt igenom hela plagget. Det är ett otroligt mjukt och följsamt material som ”andas” otroligt bra och som reglerar kroppstemperaturen så att den ständigt är ”lagom”. Plagget har heller inga axelssömmar och i kombination med en kroppsnära komfort flatlocksömmar ger den dig maximal rörelsefrihet. Trots sin ”enkla” design så är den på något sätt fortfarande väldigt funktionell och med en lagom stor bröstficka känns det som en fullträff. Det jag kan sakna (vilket jag ofta inte gör) på detta plagg är handledsvärmare eller lite tydligare avslut kring armarna. Dragkedjan är också något som kan vara lite klurigt att lösa funktionsmässigt till lätta funktionsplagg som detta är, men även här har Haglöfs lyckats få till en bra funktion som inte låser sig eller går upp. Även bröstfickan är riktigt bra och rymmer det jag brukar vilja pula ner i den. En iPhone SE är inga problem och det går även att mata in större prylar om en vill det. Tack vare det stretchiga materialet så kan den expandera ganska bra.

Haglöfs L.I.M MID JACKET

Haglöfs L.I.M MID JACKET har en generös bröstficka som håller det mesta på plats.

Haglöfs L.I.M MID JACKET

Haglöfs L.I.M MID JACKET är otroligt följsam och andningsförmågan är superb.

Haglöfs L.I.M MID JACKET

Haglöfs L.I.M MID JACKET torkar väldigt fort och den väger in på endast 144 gram i storlek medium.

Underhåll
I början av testperioden trodde jag Haglöfs L.I.M MID JACKET skulle klara sig ganska dåligt på sikt men efter flera tvättar lever den vidare och trots lite halvt medveten misshandel vid tvätt så nopprar sig materialet ytterst lite. En annan detalj som jag också uppskattar är att den är skapad med ett ganska så rivsäkert material även om det kanske inte är en uttalad nyckelfunktion hos Pontetorto® TECNOSTRETCH®. Vid några tillfällen har jag svurit till och trott det varit god natt för överdelen när den har fastnat i något. Men den fixade det. Grenar, skrovliga ytor och utstickande skruvar. Allt har den fixat. Otroligt.

Sammanfattning
Haglöfs L.I.M MID JACKET har blivit en ny favorit bland mina mellanlager och lägger sig i klass med Norrönas Bitihorn Powerdry. Plagget torkar också väldigt snabbt och väger in på 144 gram i storlek medium. Haglöfs L.I.M MID JACKET har en fantastisk andningsförmåga och värmer även gott vid lägre temperaturer. Detta är ett plagg som borde finnas hos varje äventyrare där ute. Oavsett om äventyret är runt hörnet eller på andra sidan jorden.

Haglöfs L.I.M MID JACKET
Pris: 1.000kr
Betyg: 5/5 (Utmärkt produkt)

Plus:
– Flexibel
– Bra andningsförmåga
– Lätt
– Bekväm

Minus:

 

 

Kategori

Vita fjäll och en blå sjö i Jämtland- Jag älskar det!

Alltså WOW, jag är så tacksam och så glad över gårdagen som spenderades hemma i Jämtlandsfjällen! Jag och en kompis som annars bor i Chamonix hade lyckats pricka in samma dagar hemma i Östersund så vi bestämde oss för att dra upp till mina fjälltrakter, Ottsjöfjällen!

Det är verkligen ingen sommarvärme som äntrat Jämtland, men just igår var det stålande sol och ändå 7 grader. För att maxa dagen bestämde vi oss för att gå uppför halva Ottfjället (det mäktiga fjället jag vaknar och somnar framför i stugan i Ottsjö) och därefter traska till Blanktjärn. Det har ju snöat i veckan så det var rätt lagom att gå halva Ottfjället och köra lunch där, sen gå ner igen. Ca 6 km tr. Till Blanktjärn är det 12 km tr så den vändan tog lite längre tid även om den mest är platt. Solen gassade och vi pinnade på bra hela dagen, så när klockan var 16.30 och vi kom tillbaka till bilen var vi båda sådär härligt trötta och mosiga som man bara blir av en heldag på fjället. Älskar älskar älskar den känslan!

”DET ÄR SÅÅ JÄVLA VACKERT” – Sagt säkert tusen gånger av oss båda och jag tror att jämtarna inom oss växte flera meter igår.

Uppe på fjället där vi stannade och fikade lunch!Mot Blanktjärn!

JN

Kategori
Annons

Måndagsklubben – Underbart kaos med Rörelsebolaget!

Igår var vi,  Rörelsebolaget, på ett lite annat uppdrag än vad vi är ”vana” vid. Vi hade ingen aning om VAD som väntade, hur många som skulle komma, vad de skulle tycka eller om de ens skulle förstå vad vi sa! Spännande va?

Vad gjorde vi då? JO Rörelsebolagets jobb började kl 11.30 vid fontänen på Rinkeby torg med en gemensam promenad till Spånga IP. En annan grupp startade från Tensta centrum och vid 12.00 möttes de två grupperna vid utegymmet på Spånga IP. Tanken var alltså att få dit seniorer och få dem att träna och röra på sig. Det här var ett samarbete med Akalla Run som är ett integrationsprojekt, de anordnar träning för de som inte kan eller vill springa och då fick vi möjligheten att vara delaktiga i projektet. Och det tackar vi för, för vilken dag vi hade! 

I just det här området bor det många som inte har svensk bakgrund eller levt i Sverige speciellt länge, vilket innebar att de dels kanske inte skulle förstå vad vi sa, eller ha vistats i träningsmiljöer förut (främst kvinnorna). Vi var redo med tolk (som var till hjälp) och hade så gott det gick försökt planera lite träning, även om vi planerade om allt se. Något annat som också är en ovana för oss är att instruera utan att kunna se (pga mängden kläder) om personen tex har knäna rätt i en knäböj eller känna att de trycker ihop skulderbladen i en rodd. Men det gick bra och det är bra för oss att få träffa på nya situationer där vi får lära oss! Vi fick också veta att ramadan började i lördags, de får alltså bara äta och dricka mellan ca kl 22-02 på natten, vilket såklart påverkar deras energi. Dagarna brukar därför vara något lugnare under den här perioden och att de orkade träna är vi väldigt imponerade av.

Totalt kom det 13 seniorer som i princip inte tränat alls förut. De blev som glada barn när de kom till utegymmet och ville helst göra allt på en gång. Väldigt härligt att se och min känsla av det hela var att det var väldigt uppskattat att vi var där och att det är något som flera av dom vill fortsätta med. Vi körde lite styrketräning, rörelse och balans samt lite stavgång. Vi hade en rolig dag och vi kommer med glädje hänga med på fler måndagsklubbar!

Det är ALLTID härligt att få väcka liv i någons träningslust, att se hur en AHA-upplevelse växer fram och att ett leendet kommer. Ett av Rörelsebolagets mål är att skapa rörelse bland seniorer, det här är ett sätt som vi jobbar på för att göra det!

Måndagsklubben kostar ingenting, så är du senior är du VARMT VÄLKOMMEN att träna på utegymmet på Spånga IP varje måndag kl 12.00.

JN

Peru del 1

17 dagar borta går fort men känns ändå som en evighet. Vi hann göra så mycket och se så mycket att det känns som vi varit borta betydligt längre! Jag tycker att det är ett väldigt bra mått på hur bra en resa har varit. Den här resen ligger lätt i top 3 av mina resor. Peru, vilket ställe!

Super synd att jag inte har kunnat blogga så mycket när jag väl var borta men det gick helt enkelt inte. Väl uppe i bergen var det total radioskugga och det enda kommunikation med världen som kunde ske var via vår satellit telefon. Efter att vi kommit tillbaka efter den andra vändan på leden så hade vi bara en dag i civilisationen och då var kroppen så slut att all prio gick till sig själv och ingen annan haha. Men nu är jag tillbaka i Stockholm, har vilat upp mig, fått känna på hur det känns att vara riktigt härligt höjddopad (svinbra kondis) och onda kroppsdelar börjar kännas rätt okej nu och alla intryck börjar landa. Vilken jäkla resa det har varit och vilka otroliga platser vi har fått röra oss i. Det är en fröjd att gå igenom allt material och se alla platser igen och igen. Att sitta med filerna i efterhand är magiskt och de är så otroligt roligt att jobba med.


These 17 days has gone by so fast but at the same time it feels like it’s been an eternity. We’ve done soo much and seen so much that it feels like we’ve been gone for a significantly longer time! I think it’s a very good measure of how well a trip has been. This trip is easy for the top 3 of my travels. Peru, what a place!

It was super sad that I wasn’t able to blog as much as I had hoped for but it just wasn’t possible. There was no connection at all up in the mountains and the only way to communicate with the world was trough a satellite telephone. When we returned to the civilisation from the second push on the track we only had one day of chill, and that entire day was well needed rest without computers and stuff haha. We were pretty tired! But now I’m back in Stockholm, I’ve had some well needed rest and got to know how it feels to work out after the body has been on high altitude (which is a very nice feeling!). What a crazy-amazing trip it’s been and what incredible places we’ve seen. It’s a pleasure to check all the material and see all places again and again. Sitting with the files in post-production is magical.

Den här bilden visar den plats som jag anser vara den absolut vackraste platsen jag någonsin sett och som också var vår campingplats för kvällen. Den var helt makalös. En liten sänka i dalen mellan de höga bergen. Runt oss gick våra hästar mellan tälten helt löst och betade. En liten bäck fanns strax bredvid lägret där vi kunde ta friskt vatten och ovanför oss tornade det vackra berget Salkantay upp sig över oss. Jag placerade mitt och Melissas (en av guiderna) tält strategiskt riktat mot den utsikt jag ansåg var absolut finast så vi kunde få vakna med den här magiska utsikten. För wow vilken utsikt. Bättre än såhär blir det inte.


This picture shows the place that I consider to be the absolutely most beautiful place I’ve ever seen and that was also our campsite for the evening. It was completely mesmerising. A small flat area in the valley between the high mountains. All the horses that helped us carry gear was walking around, totally free, between our tents. There was a small rapid close to the tents as well were we could get fresh water. I placed my and Melissa’s (one of the guides) tents strategically aimed at the view I considered was absolutely finest so we could wake up with this magic view. Cuz, wow what a view! Hard to find something more beautiful than this!


Här är en bild till på samma magiska plats men kvällstid, strax innan alla lampor släcktes i tälten. Det var sån häftig stämning att få sitta där i mörkret och plåta med lite skön musik i öronen och titta medan alla kröp in i sina tält för att jag sedan, som sista person (minus bärarna) att gå och lägga mig.


This picture shows the same magic place but in the evening, just before all the lights were turned of in the tents. It was such a cool feeling to sit there, in the dark, listening to some nice music and watch while everyone crawled into their tent.


Fotat med Canon 5D Mark IV

Jag kan säga att det inte är det lättaste att fota på sånna här platser. Finns en miljon saker som kan gå fel. Fotoprylarna är konstant utsatta för fukt, kyla och stötar som kan paja grejer och att hålla reda på allt är fasiken inte lätt. Haha hjälper inte direkt att hjärnan blir mosig och seg på högre höjd. Var världigt frustrerande att inte känna att jag hade stenkoll på exakt vart alla batterier och minneskort tog vägen varje kväll när man gick och lade sig och vilken dry bag som innehöll vad när alla hade samma färg:P Var lite tålamodsprövande och lagom till att man började få koll på grejerna och hade skapat bra rutin på vad som lades var varje kväll så var vi klara hehe.


I can tell you that it’s not easy to shoot at these places. There are a million things that can go wrong. The equipment are constantly exposed to moisture, cold and bumps that can brake things, and keeping track of everything is not easy. The brain gets a bit weird at higher altitude, was less allert and focused which didn’t help! I had a hard time keeping track of all different stuff in the equipment which was a very strange feeling. Normaly I know exactly were I put my camera gear. Everything has it’s own place. But when you work at these places everything is different. To many small things that can dissapear if you don’t have a good system. And even duh I have a great system that worked fine at home, I had a hard time with everything haha.

Fotat med Gopro Hero 5

Fick vid ett tillfälle möjlighet att få rida en kortare sträcka för att få lite extrabilder. Var superläcker att få sitta på en häst i bergen på det sättet. Blir väldigt sugen på att komma tillbaka och rida mig genom Peru!


One time, got the opportunity to ride a shorter distance to get some extra pictures. It was super nice to get to do some horseback riding in that environment. I would love to come back and experience Peru by horse!

Fotat med Gopro Hero 5

Fotat med Gopro Hero 5

Jag och världens bästa Clas i början på andra vändans tredje dag.


Fotat med Canon 5D Mark IV
Utöver att vi gick genom helt makalösa landskap så var bland det häftigaste att vi inte träffade någon annan på vägen. Orginal Inkaleden besöks av 75 000 pers om året- man är helt enkelt inte särskilt ensam. Leden vi har gått är en oexploaterad led och på den går det omkring 75 pers om året totalt. För att vi ens skulle kunna gå där var de lokala guiderna tvungna att under några veckors tid jobba rent lederna på flera ställe med machete för att det ens skulle vara möjligt att passera.


The coolest part, besides the incredible landscapes, was that we didn’t meet one single person during the entire hike. The original Inka trail is visited by 75,000 people every year – simply not very lonely. This track that we hiked is an unexploited track that is only visited by about 75 people per year are in total. The local guides had to walk the track several weeks in advance to clear the path in the rainforest with machetes to make it even possible for us to hike there. 

Fotat med Canon 5D Mark IV

Fotat med Canon 5D Mark IV

Ladda mer innehåll