Peru del 1

17 dagar borta går fort men känns ändå som en evighet. Vi hann göra så mycket och se så mycket att det känns som vi varit borta betydligt längre! Jag tycker att det är ett väldigt bra mått på hur bra en resa har varit. Den här resen ligger lätt i top 3 av mina resor. Peru, vilket ställe!

Super synd att jag inte har kunnat blogga så mycket när jag väl var borta men det gick helt enkelt inte. Väl uppe i bergen var det total radioskugga och det enda kommunikation med världen som kunde ske var via vår satellit telefon. Efter att vi kommit tillbaka efter den andra vändan på leden så hade vi bara en dag i civilisationen och då var kroppen så slut att all prio gick till sig själv och ingen annan haha. Men nu är jag tillbaka i Stockholm, har vilat upp mig, fått känna på hur det känns att vara riktigt härligt höjddopad (svinbra kondis) och onda kroppsdelar börjar kännas rätt okej nu och alla intryck börjar landa. Vilken jäkla resa det har varit och vilka otroliga platser vi har fått röra oss i. Det är en fröjd att gå igenom allt material och se alla platser igen och igen. Att sitta med filerna i efterhand är magiskt och de är så otroligt roligt att jobba med.

Den här bilden visar den plats som jag anser vara den absolut vackraste platsen jag någonsin sett och som också var vår campingplats för kvällen. Den var helt makalös. En liten sänka i dalen mellan de höga bergen. Runt oss gick våra hästar mellan tälten helt löst och betade. En liten bäck fanns strax bredvid lägret där vi kunde ta friskt vatten och ovanför oss tornade det vackra berget Salkantay upp sig över oss. Jag placerade mitt och Melissas (en av guiderna) tält strategiskt riktat mot den utsikt jag ansåg var absolut finast så vi kunde få vakna med den här magiska utsikten. För wow vilken utsikt. Bättre än såhär blir det inte.


Här är en bild till på samma magiska plats men kvällstid, strax innan alla lampor släcktes i tälten. Det var sån häftig stämning att få sitta där i mörkret och plåta med lite skön musik i öronen och titta medan alla kröp in i sina tält för att jag sedan, som sista person (minus bärarna) att gå och lägga mig.


Fotat med Canon 5D Mark IV

Jag kan säga att det inte är det lättaste att fota på sånna här platser. Finns en miljon saker som kan gå fel. Fotoprylarna är konstant utsatta för fukt, kyla och stötar som kan paja grejer och att hålla reda på allt är fasiken inte lätt. Haha hjälper inte direkt att hjärnan blir mosig och seg på högre höjd. Var världigt frustrerande att inte känna att jag hade stenkoll på exakt vart alla batterier och minneskort tog vägen varje kväll när man gick och lade sig och vilken dry bag som innehöll vad när alla hade samma färg:P Var lite tålamodsprövande och lagom till att man började få koll på grejerna och hade skapat bra rutin på vad som lades var varje kväll så var vi klara hehe.

Fotat med Gopro Hero 5

Fick vid ett tillfälle möjlighet att få rida en kortare sträcka för att få lite extrabilder. Var superläcker att få sitta på en häst i bergen på det sättet. Blir väldigt sugen på att komma tillbaka och rida mig genom Peru!

Fotat med Gopro Hero 5

Fotat med Gopro Hero 5

Jag och världens bästa Clas i början på andra vändans tredje dag.


Fotat med Canon 5D Mark IV
Utöver att vi gick genom helt makalösa landskap så var bland det häftigaste att vi inte träffade någon annan på vägen. Orginal Inkaleden besöks av 75 000 pers om året- man är helt enkelt inte särskilt ensam. Leden vi har gått är en oexploaterad led och på den går det omkring 75 pers om året totalt. För att vi ens skulle kunna gå där var de lokala guiderna tvungna att under några veckors tid jobba rent lederna på flera ställe med machete för att det ens skulle vara möjligt att passera.


Fotat med Canon 5D Mark IV

Fotat med Canon 5D Mark IV

Så var den gjord, första träningsresan – Såhär har vi haft det!

Ciao ciao!

Veckan som vi jobbat inför sedan oktober 2016 då vi startade Rörelsebolaget är över, det var en lååång vecka som gick fort. Kan man säga så? Jag kan fortfarande inte fatta att vi gjort det här, och ännu mindre att allt gick så himla bra!

Innan avgång på Arlanda, något nervösa och med hela veckan framför oss!

Nog för att jag på plats upplevde att det konstant var full rulle, både i min hjärna och runtom, men det är nog först nu när jag kommit hem till Sverige som jag verkligen känner i mig själv att det varit mycket energi, anspänning och nervositet i kroppen. Med det menar jag INTE att det varit negativt påfrestande eller tråkigt, utan snarare en vilja från vår sida (talar nog för både mig och Elin då) att göra allt så bra som möjligt och även ha koll på alla 12 deltagare från morgon till kväll. Vilket inte helt oväntat tar på krafterna, samtidigt som jag upplevt stunder där jag mött Elins blick och bara inte fattat att det är vi som skapat den här stunden. Lycka helt enkelt.

Vad har vi gjort då? Joo, vi har tränat både kropp och knopp. Alla dagar har börjat med promenad och rörelseträning, därefter frukost och sen någon form av workshop/föreläsning och sen ett träningspass. Några timmar under dagen har alla haft ”ledig tid”, och då fick även vi njuta av solen samtidigt som vi passat på att jobba och planera, likaså på kvällarna efter middagarna. På eftermiddagen har gänget tränat ytterligare en gång (korta pass) och sen har vi gjort något socialt innan middagen.

Lite såhär har veckan sett ut!

Morgonpromenad första dagen, och enda dagen som faktiskt inte var solig!Efter morgonpromenaden körde vi alltid rörelseträning!
Föreläsning av mig och Elin – hur det är möjligt att bromsa åldrandet med hjälp av träning!Cirkelträning i olivlunden, helt underbart!Tre av våra fina deltagare i matchande kläder från Röhnisch!Mellan 12-16 fick alla helt egen tid, och så även vi. Så vi passade på att förbereda inför kommande pass eller kvällsaktivitet! Men ett eller två dopp i poolen hann vi med!Musikquiz var en av kvällsaktiviteterna! 

Och ungefär såhär såg våra dagar ut!

Vi tränade oss själva också!Och en dag gick vi ner till Gardasjön för att hänga där istället för vid poolen, sååå himla vackert där nere!Vi drog även ner till hamnen en kväll för att äta lite glass och bara njuta av den varma kvällen!Sista passet!Jag och Elin fick sååå fina armband av deltagarna, började gråta när vi fick dom haha. Vi var inte alls beredda på det! TACK!Sista kvällen med den här grymma utsikten!Avresa och vi får hjälp med väskorna. Han hade gjort detta förr om man säger så!

SÅ, det här var lite från resan med oss, Rörelsebolaget! I höst har vi en till resa till Garda och mer info om den finns på vår hemsida HÄR!

Det absolut häftigaste med denna resa är att vi återigen fått insikt i att det ”aldrig är försent för att börja träna”. Flera av våra deltagare är 70+ och de har aldrig i hela sitt liv kunnat drömma om att de skulle göra sin första träningsresa (eller träningsresa över huvud taget) när de var över 70 år. Så coolt. Och såå inspirerande! Att bara på en vecka få se hur några av deltagarna förbättrat sin gång uppför en backe, lyfter en tyngre vikt eller faktiskt börjar älska morgonpromenader är lycka. Den här resan, vår första, kunde inte bli bättre och vi ska göra allt för att nästa ska bli minst lika bra!

JN

Vilken jäkla träningsvecka i Italien – känslorna bubblar!

I skrivande stund bubblar min kropp av blandade känslor. Att jag och Elin, Rörelsebolaget, faktiskt ordnat hela den här resan känns såhär i efterhand helt sjukt faktiskt!

Jag känner mig för det första väldigt väldigt glad över att den här resan blev så lyckad som den blev. Vad vi vet så är alla är så nöjda, träningen har gått bra, föreläsningarna och workshopsen har varit uppskattade och till och med vädret som var osäkert till en början har varit helt fantastiskt.

Jag känner mig lättad. Jo, det ÄR en anspänning i hela kroppen inför en sån här resa och främst under tiden vi varit i Italien. Hela tiden finns den där. Vad som ska hända härnäst och vad som ska fixas, hur alla mår, om alla är på plats, att alla trivs och främst att vi som är ansvariga levererar det våra deltagare vill ha.

Jag känner vemod. Att något som vi jobbat för i flera flera månader helt plötsligt är slut känns lite skrämmande. Det är som att mitt fokus mest varit på resan och nu när den är gjord blir det en sorts tomhet… Tur att vi har en till att planera.

Jag känner hopp. Visst, detta är slutet på just den här resan MEN det är förhoppningsvis även början på något nytt, och större. Det här var vår första chans att visa vilka vi, Rörelsbeolaget, är och hur vi jobbar. Har vi gjort det bra borde det visa sig!

Jag är så tacksam. Under resan har vi pratat om tacksamhet och jag har flera gånger nypt mig själv i armen. Några av sakerna jag tänkt på är: Att den här resan ens har varit möjlig att genomföra, att jag fått träffat och lyssnat till så många människors berättelser och att jag har Elin vid min sida. Sen såklart vädret, att jag kunnat springa igen efter uppehåll pga hälsenan, den goda frukosten och att allt gått så bra!

Och sist, jag känner mig så jäkla stolt! Tänk att jag och Elin har gjort det här. Vi har fått människor som aldrig träffats förut att bli ”vänner för livet”, vi har fått människor som hatat morgonpromenader att älska det och ta med sig den nya träningsvanan hem och vi har lyckats visa att träning är roligt och något som alla kan göra. Oavsett ålder!

Nu flyger vi strax tillbaka till Sverige och laddar om för nästa resa i oktober. Är du sugen på att haka så finns mer info på vår hemsida HÄR!

JN

Annons

Peru- 5000 m above sea level, vomit, video production and epic views!

Just nu sitter jag i på ett hotellrum i staden Cuzco i Peru och försöker få så mycket vila jag bara kan innan vi drar upp i bergen igen. Jag är här med resebyrån Swett för att dokumentera deras vandringsresa till Machu picchu. Vi har redan gått hela vandringen en gång då vi som inte gått den tidigare skulle få möjlighet att göra det innan alla gäster kommer, plus att få lite fördel genom att redan vara aklimatiserade. Vi gick hela leden på den dubbla hastigheten än vad vi kommer göra med alla gäster sen och jag kan säga att det var jäkligt tufft att filma och fota lika effektivt som jag brukar på den höjden. Man får typ helt enkelt acceptera att det är omöjligt vilket är en helt ny upplevelse och en jäkla utmaning.

Bergen sedda från flygplanet när vi flög över Anderna. Det var otroligt vackert!

Här sitter vi i bilen på väg till byn där vi skulle utgå ifrån. totalt var vi 11 vuxna och typ 4 barn i den bilen. Det var inte alls trångt… HAHA


Första dagen på vandringen, Johan och Niklas passar på att spexa och bada i floden på väg upp genom regnskogen. 

Vi passerade alla klimatzoner på vägen vilket är en upplevelse i sig. Från varm och fuktig regnskog till snö och minusgrader på 5 000 meter över havet.

Vyerna var helt otroliga. Det är svårt att inte vara ödmjuk när man det fantastiska landskapet kring sig!

Den här dagen började vi vandringen supertidigt för att hinna fram till vårat nästa stop i tid. I bakgrunden ser ni det kända och mäktiga berget Salkantay som en av våra lokala guider bestigit.
Den här bilden tog jag på toppen av det högsta passet vi passerade- på 5000 möh, och med det satte jag också eget höjdrekord vilket känns otroligt kul!!

Jag kommer skriva en längre redogörelse när jag är tillbaka i civilisationen igen för i morgon bär det av igen och jag måste ut på stan och köpa de sista grejerna jag saknar så det är lite stressigt nu. Men det har varit helt galna dagar och det känns som jag redan har varit borta i 3 veckor. Jag har hunnit gå hela rutten i ultrarapid med gänget, jag blev höjdsjuk på 4200 och spydde som ett as på ett jordgolv, jag har blivit biten av amazonas elaka myggor som fick hela min hand att svullna till sin dubbla storlek i en vecka och jag har blivit magsjuk i Cuzco och spenderat en hel natt med huvudet i toaletten. Men nu är jag på benen igen och redo att gör allt igen haha. Wish me luck!! Hade!

What’s going on!?

Häj häj!

Sen jag kom hem från Ottsjö, som jag ju skrev var lugnet själv, så hoppade jag rakt in i ett Stockholm som i princip var raka motsatsen! Det började redan på morgonen påväg till flyget till Stockholm då jag (Rörelsebolaget) fick göra en intervju med en tidning i Jämtland. Sjukt kul och jag hade massor att säga om oss och om det vi gör, så vi får se hur resultatet av det blir sen!

Förutom jobb och träning och sånt vanligt så dök det upp två roliga plåtningar två dagar i rad. Den första var för Sporthälsa (bilaga till DN) och den andra var för Adidas. Det är alltid kul att bryta av vardagen med något sånt, lite lyxigt känns det nästan. Dock måste jag få flika in här att plåtningen för Adidas pågick mellan 05.00-08.00 i ett 4 grader kallt och FRUKTANSVÄRT blåsigt Stockholm. Jag tappade känseln helt i handen så jag inte kunde använda den och råkade dessutom ramla (när jag typ stod stilla) och slog upp knät som nu ser ut som en blå blodig tennisboll… Så, ja lyx och lyx vet jag kanske inte, men jäkligt roligt och det är alltid alltid en fröjd att höra Sophie Odelberg (fotograf, och vän) vråla något i stil med ”Jääävlar vad grymt det blir” fem sekunder efter en bild tagits. Så, jag är mycket tacksam för att jag fick möjlighet att fotas för både Sporthälsa och Adidas.

Här får jag trycka, eller hänga, på Sophie så hon kan fixa kameran utan att falla framåt. Haha

Jag har firat Mindclubs två-årsdag med ett stort event på Norrsken. Daniel som startade Mindclub är inte bara en härlig vän utan också en stor inspiration till, ja… till livet. Och själva Mindclub i sig har varit extremt givande för min del. Jag har skrivit om det förut och HÄR finns lite mer om själva Mindclub. 

Jag och Elin har jobbat med Rörelsebolaget. Om mindre än två veckor drar vi till Italien och vi förbereder för fullt med allt från musik till bokningar av utflykter och träningsscheman. Och nu är det klart, i och med att denna resa blev fullbokad tyckte vi det var läge att styra upp en till. Så, den 4 OKTOBER drar vi på ytterligare en träningsresa och då med 18 platser! Det här är vi sjukt glada för och det innebär också att vi inom loppet av ett år har hunnit med 2 resor (1 år firar vi den 10/10 då vi är på resan).Det var det roliga, det mindre roliga är nog att jag under 2017 dragit på mig fler besök hos kiropraktorn än någonsin tidigare. Jag rehabar just nu en axel, men heey igår fick jag göra ryck med stång igen, så den är snart helt bra. Även hälsenan har fått sig en törn och springa har jag inte gjort (förutom på plåtning) på tre veckor typ. Och ja, sen var det ju tennisbolls-knät, det är jag mest bara lite extra rädd om. Men annars så. Det fina är ju att jag verkligen får möjlighet att uppskatta kroppen såfort den är hel, mår bra och inte gör ont, för det är det som är det viktiga, att må bra!

Så, nu är det helg, SÅÅÅ trevlig helg!

JN

Vad som händer i mig…

Vad som händer i mig när jag kommer till stugan i Ottsjö är något som jag under en ganska lång tid faktiskt försökt att förstå. 

Det börjar med att jag blir alldeles ivrig i bilen på väg dit och liksom gång på gång ropar ”men guuuud vad fint det är” och ”JÄÄVLAR, kolla fjällen NU DÅ”. Mmm, ungefär så låter det ett tag och jag vänder och vrider mig åt alla håll för att se precis allt samtidigt. Sen när jag är framme, gått in i stugan och känner alla dofter och sen ställt mig i fönstret för att kolla på Ottfjället ytterligare en gång så försvinner ivern och ersätts av ett lugn. Här går det rätt fort för helt plötsligt finns det bara där. Det här lugnet får jag inte någon annanstans, jag kanske är i närheten av det, men aldrig så tydligt som i Ottsjö.

Jag saknar ju dessa fjäll så oerhört jäkla mycket när jag bor i Stockholm. Jag saknar att ha en natur som ger mig en chock eller får mig att tappa hakan av beundran. Jag saknar att se solen gå ner över fjällen och jag saknar vindarna och underlaget som i takt med att vädret ändras också gör detsamma. Jag saknar en natur som så starkt visar att den är fullt levande och inget annat!

Därför… Med tanke på alla känslor och saknaden, så var det himla härligt att komma hem till Jämtland för ett tag. Påsken har väl inte precis bjudit på det allra ”påskigaste” vädret, men det har inte spelat någon roll.

Lite såhär har mina dagar hemma sett ut, imorgon bitti händer en sista rolig grej, och sen drar jag till stora staden igen, jag är redo:)

Jag fick ett superfint armband av mamma i mitt påskägg. Det är Jämtlandsfärgerna. Grönt, vitt och blått! Åre för en dag!

JN

Kategori
Annons

Jag nyper mig själv i armen!

10 oktober startade jag och Elin Rörelsebolaget med det primära målet att få personer över 55 år att använda kroppen till det den är skapad för; rörelse! Igår, alltså exakt på dagen 6 månader senare höll vi vår första infoträff inför vår allra första träningsresa som kombinerar fysisk och mental träning för personer 55+. Det var en stor dag för Rörelsebolaget, och ytterligare ett ”moment” där jag fick stanna upp, nypa mig själv lite armen och faktiskt suga in känslan av vad vi har skapat!

Det vi har skapat är en arena där personer 55+ får träna, träffa andra likasinnade samt få möjlighet att arbeta med sig själv. För Rörelsebolaget har det alltid varit viktigt att utforma en miljö som är specifikt anpassad för den här målgruppen. Det går inte riktigt att tänka att det som gäller för 25-åringar också gäller för gruppen 55+ när det kommer till syftet med träningen eller hur man vill att lokalen ska utformas. Prioriteringarna och behoven ser olika ut bland dessa grupper och en av våra grundstenar är att tillgodose dessa  behov som faktiskt inte alltid kommer i första hand hos många större gymkedjor.

Igår fick deltagarna träffa varandra för första gången, de fick information om upplägget och allt praktiskt inför resan och de fick goodiebags med diverse prylar från bland annat Röhnisch, YR-skincare, Sporthälsa, och så vår alldeles egna vattenflaska då! 10-17 maj är vi i Garda i Italien och det känns som det är ett jäkligt roligt gäng som ska med. Vi har en plats kvar, hittills är det 11 kvinnor som bokat och vi ha alltså 12 platser! För intresse så kika rorelsebolaget.se!

Jag längtar tillbaka till Garda, jag trivdes väldigt bra där bland de höga bergen och vattnet. Så nu börjar nedräkningen, mindre än en månad kvar!

JN

On the top of Monte Baldo – Italien!

Ciao!

Jag skrev ju HÄR om att jag tänkte bestiga ett berg här Italien, och det gjorde jag!

Efter lite research så föll valet på Monte Baldo, dock så hade jag ingen riktigt uppfattning om hur lång tid själva vandringen skulle ta. Tjejen i repan sa 30 min, och jag anade på en gång att vi missförstått varandra, medan killen som jobbade vid linbanan som man också kan ta upp sa mellan 3-4 timmar. Perfekt tänkte jag och började gå efter karta och utritade skyltar efter vägen.

Monte Baldo är ca 2000 m högt och ligger ca 40 minuters extremt vacker bussresa från Garda där jag är. Jag åkte till ett vackert litet ställe som heter  Malcesine och därifrån gick jag typ tre minuter till starten som är vid en linbana som går att ta både halva vägen och hela vägen upp. På toppen finns ett liftsystem som INTE var i bruk när jag var där, men snö var det!

Det har varit fint väder här, och som jag också skrev så hade jag varken packat för sån värme eller för vandring. Men, det gick ju så bra ändå! Jag gick i shorts och linne (och toksvettades) och tillslut bara shorts och bikiniöverdel. Jag mötte inte en enda människa på vägen upp men däremot på toppen var det full aktivitet av turister som tagit linbanan upp.

Vandringen upp tog ca 3 timmar och 15 minuter, inklusive fotande och fika efter vägen. Det var mycket skog en bra bit i början och först efter 2/3 var det en helt öppen utsikt. Men vilken utsikt, så sjukt sjukt vackert. Svårt att fånga på bild, men desto lättare att ta mentala kort och spara!

Resten av dagen spenderade jag med en glass i handen och, i väntan på att bussen tillbaka till Garda skulle gå, efter strandpromenaden längs med vattnet! 

JN

Kategori

Gardasjön Italien – jag stannar ett tag till!

Ciao från Garda i Italien!

Här finns berg, blått vatten, skog, total tystnad, lummiga gator, ett hamnliv, små butiker, sjukt fin utsikt och så italiensk glass. I princip allt jag vill ha!

I tisdags morse begav sig jag och Elin, alltså Rörelsebolaget, till Garda för att göra en rek-resa inför vår kommande träningsresa i maj. Det har känts viktigt för oss att veta hur hotellet ser ut, vart träningen ska vara och hur det fungerar med allt runtom INNAN vi kommer ner till Garda i maj med massa deltagare. Så vi hade i princip 24 inplanerade timmar att göra detta på.

Igår när vi skulle åka hem så bestämde jag mig för att stanna kvar några dagar. Jag fick en sånär ”feeling” och tänkte att ”varför inte?”. Så, nu är jag här i Garda och min plan idag (trots en något begränsad packning haha, för typ en dag) är att ta mig uppför något berg… Vi får se hur det går med det!

Rörelsebolaget flyger till Italien!Framme i Garda!Vi tog en löprunda där det var ett spår med massa utplacerade övningar, som ett utegym! Och sen drack vi ett glas Prosecco för att fira vår första resa med Rörelsebolaget! Lite som Nangijala, här någonstans kommer vi ha morgonträningen! Dom kan sin glass, italienarna! Igår kväll, precis när jag insåg att jag tappat rumskortet till min dörr, var det såhär vackert!

Som ni ser, så är det väldigt fint här! Jag hade inte kunnat tro att det skulle vara såhär varmt så det var tur Elin packat med både shorts och klänning jag kunnat låna! hehe och fula linnebrännor har vi båda dragits på oss, orutinerat men…. Skyller på att vi fick sitta i solen alldeles för länge och vänta på lunchen!

Fortsättning följer…

JN

Annons

Rörelsebolaget hit och Rörelsebolaget dit!

Hej från ett idag soligt och vårigt Stockholm!

Det händer mycket just nu i mitt liv, på precis alla plan. Det är saker som ger mig sjukt mycket energi, och saker som faktiskt också tar energi… Oavsett vilket så leder det till ett huvud fullt av tankar och sånt, och mindre fokus på vissa andra saker. Som att uppdatera här tex, men NU tänker jag att jag ska göra det. En liten uppdatering om oss, Rörelsebolaget!

SÅ, hur går det då, med företaget? Den frågan får jag (och jag kan nog skriva för Elin också) väldigt ofta. Det går framåt, sakta, men framåt. Vi fokuserar just nu främst på vår resa i maj till Italien, och mycket mer än så sker inte just nu, men det är mycket att tänka på. Så det vi jobbar med är alltså mest inför den resan, dvs skaffar samarbetspartners (tack Röhnisch och YR Skincare), ordnar inför infomöten, planerar övningar/träning och schemalägger dagarna där ner och allt sånt. Vi har även börjat planera nästa resa lite, som sker i höst troligtvis.

Nästa vecka åker vi på rek-resa till Italien för att kolla på hotellet osv, för att vara förberedda inför själva resan då vi har våra deltagare med oss. Och som sagt, den 10 maj drar vi till Italien tillsammans med ett gäng. Vi har 11 bokade platser och har 1 plats kvar, så står du i valet och kvalet om du ska åka så säger jag bara: ÅK, och boka nu, det kommer bli kul!

Mer info finns på vår hemsida www.rorelsebolaget.se, och vill man så går det också att följa oss på både Facebook och Instagram där vi kommer ut med diverse nyheter och statusuppdateringar!

I veckan fick vi en stoor leverans av våra alldeles egna tygpåsar!

JN

Fler kvinnor dras till extrema Red Bull Nordenskiöldsloppet

Outdoor, Rawness, Skidor, Stories Förra året återuppstod det 22 mil långa Red Bull Nordenskiöldsloppet på skidor, med start och mål i Jokkmokk. Det extrema distansloppet hade då legat i dvala sedan 1884. Inför årets lopp den 15 april slår man rekord - i antal anmälda till damklassen!

rekord i antalet anmälda till Nordenskiöldsloppet

Trots att det räknas som världens längsta och tuffaste skidlopp är förhandsintresset stort. Sedan förra året har det totala antalet startplatser ökats till 500. Extrema utmaningar lockar och nytt för i år är att antalet anmälda kvinnor blir fler. Dam- och herrklassen tävlar över samma distans och det görs inte heller någon skillnad på prissumman i klasserna. Tävlingsledningen ser ett ökat intresse bland kvinnliga åkare.

Redan förra året när vi återlanserade Red Bull Nordenskiöldsloppet så märkte vi att det fanns ett stort intresse. Att vi sedan fick ett så fantastiskt lopp med mindre än tio sekunder mellan vinnaren och andraplatsen både i dam- och herrklassen har knappast gjort intresset mindre. Lite extra kul är det att vi redan har fler toppåkare anmälda till damklassen än förra året, vilket borgar för ännu bättre resultat och mer spänning i årets lopp, säger Wolfgang Mehl, arrangör.

Bland de föranmälda finns fler toppatleter; Iron Man-atleten Ingela Gahne, svenska mästaren i skidorientering, Ingrid Hellberg och Olivia Hansson som var med 2016 och slutade fjärde plats. Totalt är 29 kvinnor anmälda, fler än antalet startande förra året. Siffran väntas dessutom öka när tävlingssäsongen för Ski Classic nu lider mot sitt slut.

En av de tävlande i damklassen som återvänder till Jokkmokk är Nina Lintzén, som förra året slutade trea bakom vinnaren Lina Korsgren och årets Vasaloppsvinnare Britta Johansson Norgren.

Jag har sett fram emot Red Bull Nordenskiöldsloppet ända sedan jag gick i mål förra året! Timmarna efter loppet ville jag bara fortsätta åka. Jag kände inte ens att jag var trött utan var bara så glad och nöjd med min prestation. Tröttheten kom senare. Dagen efter var jag fullständigt utpumpad! Säger Nina Lintzén.

Red Bull Nordenskiöldsloppet är öppet för både elit och motionärer. Starten går tidigt på morgonen den 15 april och målgången hålls öppen i 30 timmar, fram till lunch dagen efter. Ett unikt lopp för de allra tuffaste skidåkarna från världens hörn.

För anmälan och mer information om Red Bull Nordenskiöldsloppet besök www.redbullnordenskioldsloppet.se 

 

Mer om loppets historia

Den historiska bakgrunden till loppet börjar med en av Nordenskiölds expeditioner till Grönland. Efter att ha kört fast med tunga slädar i issörjan skickade vetenskapsmannen iväg två samiska expeditionsmedlemmar österut med uppdraget att söka efter oupptäckta gröna dalar i inlandet.

Efter att ha skidat nästan oavbrutet i två och ett halvt dygn kom de utmattade tillbaka. Utan att ha sett något annat än snö och is hade de avverkat 460 kilometer på 57 timmar. När expeditionen kom hem till Sverige igen togs Nordenskiölds uppgifter om skidåkarnas prestation emot som rena lögner.

För att bevisa uppgifterna och återupprätta sin heder anordnade polarfarare Nordenskiöld en tävling. Den 3 april 1884 klockan 18.00 ställde sig 18 samer och nybyggare bakom en startlinje i Purkijaur utanför Jokkmokk. I obanad terräng och utan nattvila skulle de skida 22 mil längs sjöarna i Lilla Luleälvens sjösystem.

Efter en tajt uppgörelse med Per-Olof Länta de sista två milen gick Pavva-Lasse Nilsson Tourda i mål efter 21 timmar och 22 min, bara fem sekunder före Länta.  Sedan dess har ingen gjort om bedriften!

Bloppis, Skynda fynda!

Så, jag försöker alltid rensa lite hemma för jag har tillräckligt med grejer så nu var det dags igen! Det mesta av dessa är nästintill helt oanvända. Kläder till plåtningar och så vidare så mycket sparsamt använda.

Haglöf LIM Jacka

Använd vid ett fåtal tillfällen. Som ny.
Storlek: M
Nypris 1600 kr      Säljs för: 900 kr

Fjällräven Jacka

Greenland Jacket Fjällräven
Storlek : XS, women (ganska stora i storlekarna)
Mycket sparsamt använd
Nypris: 2 200            Säljs för: 1100

Haglöfs LIM Jacka

En tunn ”jacka” som är som ett vindlager. Mjukare än en skaljacka och nättare. Perfekt för löpning. Använd ett fåtal gånger vid plåtningar. Som ny!

Storlek: M
Nypris 1700          Säljs för: 800 kr

 

Houdini Power houdi

Storlek: S
Nypris: 1900          Säljs för: 650 kr

SÅLD

 

Peak Performance

Använd en gång för plåtning
Storlek: S
Pris: 500 kr

Taggar
Kategori
Annons

Nära äventyr på Stockholmsmässans tak

Äventyraren Fredrik Hjorth, tältade en natt på Stockholmsmässans tak under Vildmarksmässan från den 11-12 mars. 

Nära äventyr, är ett begrepp som på senare år blivit allt mer populärt. Det är inte alltid man har råd med dyra resor runtom i världen, speciellt när allt man egentligen vill bara är att få komma bort från storstadslivet och ut i naturen.

Det var just därför Fredrik Hjorth beslöt sig för att skapa nya utmaningar under kommande året. Han kommer under en natt i veckan att tälta utomhus, och har redan hunnit med att tillbringa en natt bakom en bensinmack på Lidingö, på Bockholmen i Stockholm och i Val di Fassa i Italien.

Nära äventyr / Fredrik Hjorth / Foto: Daniel Breece

Nära äventyr / Fredrik Hjorth / Foto: Daniel Breece

-Jag vill inspirera och skapa enkla äventyr i vardagen och påvisa att det inte kräver mycket pengar eller exklusiva resor för att skapa spännande utmaningar och äventyr en vanlig vardag i veckan. Jag hoppas på att inspirera fler människor som vill utmana sig själva och att se möjligheter, säger Fredrik Hjorth.

När Fredrik inte spenderar sin tid med att vara en hängiven äventyrare så arbetar han som reseguide och studierektor på Adventure Academy som managementkonsult inom bank- och finansvärlden.

Han har hittills hunnit med tio övernattningar utomhus, hans utmaning nu är att hålla sitt löfte för resten av året.

 

De utses till Årets äventyrare 2016

Årets äventyrare Johanna Davidsson och Robin Trygg bevisar att inget är omöjligt. Den prestigefulla utmärkelsen Årets äventyrare syftar till att lyfta fram och tydliggöra äventyr, men också den beslutsamhet som krävs för att ta sig igenom ett äventyr.

Årets äventyrare som får ta emot det ärofyllda priset visar även på att det krävs mer än beslutsamhet, hjärtat ska bulta lite extra för att verkligen ta sig igenom svåra hinder.

Under Vildmarksmässan den 11 mars blev det prisceremoni för Davdisson och Trygg, och det var en stolt stund för bägge äventyrare där de genom olika föreläsningar tog oss med sig på deras resa i både bild och film.

Tidigare vinnare som fått motta utmärkelsen som Årets äventyrare är bland annat Vera Simonsson, Fredrik Sträng, Rune Larsson, Ola Skinnarmo och Renata Chlumska.

Johanna Davidsson - årets kvinnliga äventyrare

Johanna Davidsson – årets kvinnliga äventyrare

Årets kvinnliga äventyrare Johanna Davidsson tilldelas priset för sitt 227 mil långa äventyr när hon under 39 dagar på skidor tog sig till Sydpolen, och sen tillbaka med kite på endast 12 dagar. Det gör henne till den första svensk som för egen kraft har genomfört sin expedition till Sydpolen tur och retur. Äventyret lyckades på ett föredömligt sätt tack vare god planering, innovativt genomförande och ett aldrig sinande gott humör.

Robin Trygg - årets manliga äventyrare

Robin Trygg – årets manliga äventyrare

Årets manliga äventyrare Robin Trygg har satt ett exempel att det finns saker som är viktigare än att nå toppen. Trots att jordbävningen I Nepal tvingade honom att avbryta sin expedition så stannade han kvar och hjälpte folket på plats. Han återvände mot alla odds ett år senare och denna gång kom han hela vägen upp och blev i och med det den förste svensken att ha bestigit Mount Everests nord- och sydsida.

– Årets vinnare, Johanna och Robin, är inte bara fantastiska och inspirerande personer. Båda har genomfört sina expeditioner med bravur, noggrannhet och hjärta, säger Fredrik Hjorth, VD Årets Äventyr AB.

Vinterstaden – Östersund!

Östersund, Öset eller kanske Vinterstaden… Oavsett namn så är det min hemstad där jag alltså är både född och uppvuxen. Min hemstad som dagar som dessa förmodligen skulle kunna ta hem priset som en av Sveriges bästa städer. Varför…?

Jo, därför…

Mitt i stan ligger Badhusparken som (för er som inte varit i Östersund) är en stor mötesplats för verkligen alla. Det ligger 30 sekunders promenad från själva city och precis invid Storsjön och med utsikt över fjällen och Frösön. Där finns bland annat:

  • En 2 mil lång skridskobana
  • Ett 2 mil långt längdspår, eller ja, 4 spår…
  • En liten men alldeles duglig hockeyrink
  • En snöborg
  • Möjlighet till att grilla
  • Pulkabacke
  • Solstolar med filtar
  • Möjlighet till att hyra diverse utrustning som tex skridskor
  • Caféer och foodtrucks
  • Kolbullar 
  • Isexpressen, alltså en specialbyggd släde som går att åka med ut till Verkön
  • Häst och släde
  • Otroligt otroligt fin utsikt
  • PLUS en massa andra aktiviteter som skapar möjligheter för både barn och vuxna att vara ute och röra på sig, träffa vänner och nya bekanta samt hålla näringslivet i staden levande.

Det här är unikt för att vara en stad, och i helgen när jag var hemma var det verkligen helt fantastiskt att se det här. Så mycket liv och såna möjligheter! Själv hoppade jag på skidorna i Odensala och gjorde mitt egna spår eftersom det inte är draget där, åkte in till badhusparken, kollade läget för att sen hoppa på ett riktigt skidspår till Kunsgården.

Oavsett ålder, så skapar den här platsen glädje och liv! För de allra minsta är det kanske lek i snöborgen eller i pulkabacken som är det roligaste, för de lite äldre kanske det är hockey, sen blir det Medvinden (skridskobanan eller skidspåret) som är roligast. Eller som jag gjort miljoner gånger, suttit i en solstol och solat och bara njutit. Och för föräldrar och far/morföräldrar är det bara att haka på ungarna eller få lite egen tid medan de leker. Det finns något för alla!

Östersund – jo, Sveriges finaste vinterstad!

JN

Annons

Skidåkning, tinder-missions, Cool Cats och en jäkla massa snö – Hälsningar från Chamonix!

Bonjour!

Jag är precis hemkommen från Chamonix där jag varit i några dagar. Det har varit så otroligt skönt att bara få ta ett litet break från allt och komma dit ner, till bergen och till kompisar. Sist jag var där var i augusti (går att läsa om HÄR och HÄR) och redan då visste jag att jag skulle tillbaka, och det vet jag med säkerhet nu med!

Dagarna har varit bra, fina och härliga, dock liiiite otur med vädret. Eller, det har väl iofs inte varit någon supervinter för någon där nere, men lite sol fick jag, och så en jäkla massa härlig snö att surfa runt på! Nästa gång ska jag försöka pricka in några fler soliga dagar också!

Dessa dagar har varit skidåkning, massa god mat och trevliga middagar, gamla bekantskaper, nya bekantskaper, prosecco som nog faktiskt är den enda alkohol som jag verkligen verkligen gillar, massa prat om livet, tinder-missions åt kompis, bokläsning och väldigt lite sömn. Helt fantastiska dagar alltså! 

Första riktiga dagen var i princip hela liftsystemet stängt pga vindar, så då blev det en löprunda (i den smoggiga dalen) och sjukt god lunch på ett ställe som heter Cool Cats. Kan jag varmt rekommendera om ni är i Cham! Det är ett ”lyxigt” korvställe. På bilden är det skagenröra, falafel och en lammkorv (under all sallad) och så en avokadomacka!

Morgon över Mont Blanc från balkongen!
Vi åkte upp till Le tour!

Under nästa natt kom det massa snö så vi gav oss ut tidigt för att få det bästa! Det var ingen sikt över huvud taget och lavinrisken var 4/5. Så vi höll oss innanför pisten men med tanke på all snö så var det offpist i pisten, så galet med snö! Här är tomtetrion, i väntan på mat från Cool Cats!

Fina dagar ger fina minnen som lägger sig i kroppen och kan plockas fram när det behövs!

JN

Beachvolley – Första dagen på grundkurs med The Beach

Beachvolley grundkursen med Thebeach har börjat och jag har gått mitt första tillfälle. Vilken känsla det var att kliva in i beachhallen alltså. Kändes som att jag var på semester redan. Men jag kan säga att vi körde pang på från start. 

90 minuter av beachvolley fylldes med: 

Uppvärming 2 varv runt hallen. Att springa i sand, inte enkelt. Alla kom flåsandes och svettandes i mål.

Därefter hittade vi en partner, och eftersom jag gick dit själv lyckades jag hitta en kvinna som var där även hon själv. Vi började med att lära oss Bagger. Mina handleder tyckte inte om det kan jag säga. Men jag klarade av det. Vi började med att lära oss tekniken, snabbt därefter märkte man hur mycket teknik som krävdes för att få till ett bra pass. När bollen inte hamnade där jag ville att den skulle hamna så kom en instruktör fram och sa att jag ska försöka tänka att riktningen på mina armar är där bollen kommer hamna, och att jag skulle försöka rikta åt rätt håll.

Att ha distans till bollen

Det här är svårare än jag hade trott. Man ska helst passa höga bollar än raka och hårda. Men jag gjorde tvärtom. Det gjorde nästan alla, men efter att ha tränat in det så började det sitta mer och mer. Till slut blev det mer naturligt att passa höga än långa och raka.

Hållningen

Man ska tydligen se ut som att man har en dålig hållning fick vi höra. Man ska skjuta fram axlarna och hålla armarna raka framför sig, så att man har en rundad rygg. På så vis har man mer stabilitet och raka armar betyder att man får in slagen bättre.

Ja det var mycket att hålla koll på, men jag kan säga att när jag väl lämnade beachen så rusade det endorfiner i hela kroppen. Så kul!

Nyfiken på hur det kom sig att jag började på beachvolley? Kika här.

 

Snabbvisit till Åre!

Så var jag tillbaka i Stockholm! Eller, jag har varit här sen i söndags men inte hunnit blogga något. I torsdags förra veckan drog jag iväg på en spontanare till Åre på jobb med Röhnisch och smackade in lite andra möten. Det blev en snabbvisit men så mysigt! Fick även tid över att få några åk i backen så jag var mycket nöjd.

Jag hade helt missat att 1000-metersliften är paj då vajern blåst av! Helt sjukt och supertråkigt, det är den lätt bästa liften på våren i solen! Men satan va vackert det är när stolparna är såhär igen isade!

Blev två varv på baksidan o fick faktiskt några fina svängar trotts att det blåst brutalt dagarna innan. Vi körde två vändor i östra ravin också och jag lyckades med en såndär fantastisk krasch haha. Erik filmade så det finns på film men droppet jag gjorde känns så jäkla mycket högre än videon visar (ser sjukt muppigt ut) så haha jag kommer inte lägga upp det.

På lördagen fick jag även möjlighet att köra Audi test drive på Åresjön (köra bana på isen). Jag har velat göra det sen jag skaffade körkort (8 år sen!!) men aldrig lyckats få till det tidsmässigt och de gånger jag kunnat så har det inte funnits lediga tider. Men så, äntligen!! Och vad ska jag säga, det är nog det roligaste jag har gjort!!! Jag och syrran satt i samma bil och fick köra Audi RS. Haha om jag skulle bestämma mig för att byta karriär någon gång så ska jag bli racerförare haha:D

Annons

Yoga på is – för dig som vill testa en ny upplevelse från Lappland

Outdoor, Stories Om det är så att du missat det, har du kanske tid att testa på det nu innan vintern är över. Active North har nämligen tagit fram en ny typ av upplevelse inom yoga. Något som kallas Arctic winter yoga. Meditation på Lapplands egna kalla och frusna vatten.

Föreställ er en kombination av de svenska tallskogarna, ljudet från naturen, och ren härlig luft. Detta skapar en perfekt tillvaro för den som söker en stund yoga långt ifrån den dagliga stressen i stan. En chans att andas in naturen och fokusera på sig själv.

Arctic winter yoga är ett koncept utvecklat av Active Norths egna Rebecca Björk. Inspirerad av naturen är yoga på is ämnat för personer som söker en relation mellan kropp, tankar, själ, och naturens egna rörelser och ljud. Det är en upplevelse som bjuder på mer än bara en matta på gymmet.

Yoga är annars i allmänhet bra för kroppen då det motverkar stressrelaterade effekter som spänningsverk, försämrat immunförsvar, och dåligt näringsupptag. Det gör oss mindre mottagliga för sjukdomar och skador. Att också variera mellan värme och kyla kan vara bra då det höjer blodcirkulationen.

”När man är i kylan jobbar kroppen hårdare för att bevara värmen, vilket höjer mängden endorfin i kroppen som bidrar till en stark känsla av lycka” Säger Rebecca själv.

Kategori

Min nya gimbal

Ja, det blev inte så mycket bloggande den andra vändan jag var i Engelberg. Vi var i byn en natt sen bodde vi i en hytta uppe i bergen, utan wifi (så skönt!) och jag zonade ut och la all energi på jobbet på plats. Vi hade tur och det hade kommit lite nysnö så vi fick väldigt fin åkning i fluffigt puder. Vi bodde i hyttan i två nätter och jag flög tillbaka till Sverige på torsdagkvällen. När jag plockade ut mitt bagage på Arlanda så tyckte jag att det såg konstigt ut. Jag var lätt stressad när jag packade (vi åkte direkt från liften till flyget jag och Lotten så vi packade om alla våra grejer på parkeringen). Lotten lyckades glömma sina pjäxor (!!) i bilen och jag missade att jag råkade lägga batterierna till min sprillans nya gimbal i den incheckade väskan (vilket är olagligt, batterier ska alltid vara i handbagaget). Och såklart så lyckades security i Zurich upptäcka det och konfiskera rubbet. Kul, hade haft den i en vecka haha. Men skönt att bara batterierna togs men jäkligt onödigt i alla fall. Ibland slår det slint i huvudet men det är faktiskt första gången som jag blivit av med någon utrustning när jag flugit. Jag flyger alltid men brutal övervikt i min incheckade väska och fastnar alltid i säkerhetskontrollen på något sätt haha.

Har föresten inte hunnit visa den men den är ifrån Feiyu tech, en nättare variant är storebror Ronin från DJI. Jag kikade på den först men så tipsade Johan på Scandinavian Photo om Feiyu tech och den kostade typ hälften och var lite nättare så jag tänkte att jag skulle ge den en chans. Jag måste säga hittils gillar jag den skarpt. Hade lite svårt att få till balansen på den i början men nu går det ganska fort. Den jag köpte heter Feiyu tech MG V2 och går att bygga om på lite olika sätt för användning.

Här är två enkla screenshots på när jag filmade med den i Engelberg. På gimbalen sitter min 5D Mark IV och en fast 50 mm 1,2.

Ladda mer innehåll