Bra dag det här

Höstfeeling idag.

Bodyshop visade nyheter för julen.

Hektisk men härlig dag.

Nya möblerna kom idag!

Tänkte titta in lite snabbt ikväll. Är egentligen för trött för att sitta en enda sekund till framför datorn men ville ju dela med mig av den här fantastiska dagen!

Imorse var jag inbjuden till en frukost av Bodyshop och Ibeyo. Bodyshop visade upp sina julnyheter och jag fick chans att snacka lite med min vän Elin som jag inte sett på säkert ett halvår. Mer om julnyheterna (love them!) kommer i ett separat blogginlägg lite längre fram.

Direkt efter pressvisningen drog jag till kontoret och jobbade innan jag stressade tillbaka hem. Puh!

Ikväll åkte vi och hämtade våra nya möbler som vi beställde förra helgen. Och satte dem på plats. Det blev såååå himla fint! Hundra gånger bättre än jag kunde föreställa mig. Ska fota de nya möblerna när jag har dagsljus så ska ni få se resultatet.

Och så har jag ju ätit vegetariska dumplings idag också. Bara det kan ju göra vilken dag som helst till en toppendag, ha ha!

Nu soffhäng. Puss på er!

/Karin

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Mt Blanc Part 1- Acclimatisation

Det var inte direkt någon rast och ro när vi väl kom till Chamonix där vi valt att utgå ifrån. Planen var som sagt att spendera 4 veckor i Alperna med målet att klättra Matterhorn, Eiger och Mt Blanc så det var bara att sätta igång med en gång med de nödvändiga förberedelserna som krävs för att klättra de bergen.

Planen blev att lägga en vecka på acklimatisering innan vi gav oss på Mt Blanc. Då skulle vi klättra varje dag på hög höjd och sedan sova nere i dalen. Under den veckan skulle vi också bli mer sammansvetsade som klättrare och bli snabba i replagen, allt för att vara så snabba som möjligt på bergen. Matterhorn visste vi sen tidigare att vi skulle behöva hålla högt tempo på för att klara.


There was no time for rest and chill when we arrived to Chamonix (which would work as our base the upcoming weeks). The plan was to spend 4 weeks in the alps with the aim of climbing Matterhorn, Eiger and Mt Blanc. So we had to start right away, when we arrived, with the necessary preparations required to climb the mountains.

The first week our plan was to acclimatise our bodies before we would go for Mt Blanc which would be our first mountain of the three. We climbed every day at high altitudes and then slept down in the valley. During that week we practised a lot of rope work to become faster on the mountain as well become faster climbers in all our rope teams. We knew that Matterhorn would require speed to be able to summit. 

Utsikten från utgången från lifthuset till glaciären. En otroligt vacker syn!
The view from the exit at Aiguille du medi before you enter the glacier. 

Första klättringsdagen tog vi liften upp till Aiguille du Midi (3842 möh) för att klättra en av de vanligaste acklimatiseringsturerna där i kring – Arete des cosmiques. Trotts det medvetna valet att så fort komma upp på höjd blev det en riktig käftsmäll för kroppen. Tur nog slog höjdsjukan till i slutet av dagen när vi började bli klara och det var dags att röra sig ner mot dalen igen.


On the first climbing day, we took the lift up to Aiguille du Midi (3842 m above sea level) to climb one of the most common acclimatisation routes – Arete des Cosmiques. The route is quite high up so it’s really heavy for the body, especially on the first day when you haven’t acclimatised. Fortunately, we didn’t feel the hight sickness until the end of the day wich was good, because then it came with all it’s powers. It was so nice to go down to the valley that day. 
Oskar och Gustav på väg upp för sista pitchen upp till toppen
Oskar and Gustav on their way up the last pitch before the summit.

Cosmiquen är verkligen en vacker tur. Destå sämre är det med antal personer på leden som är väldigt högtrafikerad av både erfarna och mycket oerfarna klättrare. Redan på denna tur fick vi assistera ett annat replag som verkligen inte visste vad de höll på med och det hade kunnat gå riktigt illa för de om vi inte hjälpt till. Sjukt nog var det bara försmak till vad vi skulle vara med om de kommande veckorna och jag kan ännu inte sluta förundras över hur mycket folk det är som rör sig på bergen i alperna som verkligen har noll koll på vad de håller på med och utsätter både sig själva och andra för livsfara i och med det.


Arets de Cosmique is a really a beautiful route. The downside is the number of people climbing the route every day. It’s really popular. Unfortunately it attracts all sorts of climbers, both really experienced but also a lot of inexperienced climbers. Already on our first day of this trip, we had to assisted another rope team that really did not know what they were doing and it could have gone really bad for them if we hadn’t been there to help. I tonight that was really scary but that would only just a taste of what we would experience a week later. I still can’t stop and wonder about how many people spending time in the alps and in the mountains who really don’t know what they are dealing with and risk both their own and the life of others. 

Uppe på toppen på Cosmiquen! Jag, Gustav, Oskar and Tobbe! Magisk vy!
Summit at the Cosmiq. Me, Gustav, Oskar and Tobbe
Väl tillbaka vid liften och lite kaffe och fika innan vi rörde oss ner mot byn. Haha här var jag lagom höjdpåverkad och ville gärna snabba på fikastunden lite men först, en bild!


Finally back at the lift station and time for a little coffee break before we headed back down to the village. Haha I did not feel good here, I was really affected by the hight.

Mera inredning

Kunde inte motstå det här avlastningsbordet med grön marmor.

Beställde detta bord i två olika storlekar. Är osäker på om de kommer passa in här hemma?

Hittade en fin kaktus också.

Fick utegymmet för mig själv.

Och vita favvoskorna förvandlades till… inte så vita. :´(

I helgen åkte jag och Rickard på tu man hand och kollade lite ny inredning. Vi var ute efter nya soffbord och avlastningsbord, krukor och en ny stor kaktus till vardagsrummet.

Och vi lyckades faktiskt hitta alltihop och det är nu beställt. Vill bara att allt ska komma hem omedelbart så att jag kan fixa ordning det sista i vardagsrummet.

Försöker samtidigt förtränga att vi faktiskt ska få hit hantverkare igen om tre-fyra veckor. Då ska alla fönster i huset bytas. Puh! Längtar INTE!

Men tills dess ska jag glädjas åt hur fint vi fått det här hemma. Så snart det är färdigt lovar jag att visa er också!

Annars har det inte hänt så mycket. Embla har hemmastudier måndag och tisdag denna vecka. Så mysigt att ha henne hemma!

Ikväll passade jag på att träna medan E var på judoträning, blev 7 kilometer löpning i ösregn följt av styrketräning i utegymmet. Hade både löpslinga och utegym helt för mig själv. Konstigt att folk inte passar på att springa när det regnar. Det är ju så skönt!

Det enda negativa var att mina favvolöpskor DE HÄR (adlink) förvandlades från vita till… mindre vita.

Läs föregående inlägg HÄR vettja!

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Annons

Ibland tar det en utbrändhet för att lära sig bli lite snällare mot sig själv

Jag sitter på en stol på mitt kontor med blicken på min 27″ skärm. Ute skiner solen från en klarblå himmel. Jag startade morgonen med en löptur och nu flyger fingrarna över tangentbordet när mejlkorgen långsamt checkas av. Det är en bra morgon. Jag är inne i en riktig planeringsperiod just nu med många timmar framför datorn för att få ihop de kommande veckornas projekt och logistik. I rummet bredvid rasslar det och låter från målaren som precis börjat renovera vår lägenhet.

I ett års tid nu har jag haft en kreativ blockering. En blockering som kommit efter sviterna av att jag gick in i väggen för exakt ett år sedan. Det är inte så många som vet om. Jag har valt att inte prata öppet om det för att jag inte har velat, inte varit redo för det. Jag har behövt processa, läka och lära mig hantera en ny vardag utan intryck, tankar och åsikter från alla. Jag delar med mig mycket i sociala medier men håller de mest privata delarna för mig själv. För ja, liksom vänner och familj så är nog jag inte heller så förvånad att jag small in i väggen. Det har varit ett mycket turbulent år som varit fruktansvärt jobbigt. Hade det inte varit för all glädje jag också haft turen att bli pumpad med samtidigt i form av Gustav hade jag aldrig kommit tillbaka så fort som jag gjorde. Kroppen och hjärnan har inte alls fungerat. Jag har haft fruktansvärda migränanfall, varit otroligt kraftlös, haft svårt att formulera mig, tappat ord, inte alls kunnat skriva (det är som om jag glömt bort helt hur man gör) och haft ett minne sämre än en guldfisks. Jag har fått lära mig att bli betydligt snällare mot mig själv och jobba betydligt mindre. I det här har bloggen som en hel del andra, fått lida. Jag har inte uppdaterat lika frekvent och jag har hållit mig från att skriva för jag har liksom inte kunnat. Jag har inte fått ut några ord. Bloggat har jag bara gjort när jag längtat efter det och tyckt det varit kul för att få en bra, positiv  upplevelse till det och inte ett tvång eller måste.

Idag mår jag oerhört mycket bättre och flowet i skrivandet börjar äntligen långsamt släppa liksom minnet som långsamt kommit tillbaka vilket gör mig så glad. Tanken var att jag skulle hållit bloggen betydligt mer uppdaterad i sommars när jag besteg Mt Blanc och klättrade i alperna men kroppen sa nej så den delen fick sättas på paus tills det fanns tid och energi vilket jag äntligen har nu så jag tänkte att jag skulle köra några blogginlägg de närmaste dagarna och berätta om veckorna i alperna och såklart bestigningen av Mt Blanc för ja jäklar, de va några mycket intensiva veckor med känslomässig berg och dahlbana. Så stay tuned!

Fest och njurvärden

Vi bodde på herrgård i helgen.

Älskar badrummet!

Och sänggaveln!

Redo för fest!

Många vänner som samlades för att fira Christian och Cristina.

Här skulle det bli middag.

Så gott!

Dagen efter.

Hotellfrukost.

Och en liten promenad i omgivningarna.

Hej vänner!

Så var det måndag igen. Startade veckan med att gå och lämna nya blodprover för att ha koll på mina njurvärden. Känner att jag börjar bli ganska van vid att hänga på det där labbet.

Efter jag varit på vårdcentralen passade jag på att gå och förtidsrösta. Så skönt att få det från to do-listan. Resten av dagen har jag suttit och jobbat med tidningen och svarat på mail.

Men det var inte för att berätta de här superviktiga grejerna jag tittade in, haha! Jag ville ju berätta om helgens brakfest!

I lördags firade våra vänner Christian och Cristina 100 år och hade abonnerat hela Krusenberg Herrgård. 

Redan vid 15-tiden i lördags var vi på gården och hjälpte till med lite ljud och ljus innan vi gjorde oss iordning på rummet. Vi fick ett helt fantastiskt rum med en egen liten balkong. Ska ni någon gång åka till Krusenberg Herrgård så försök knipa rummet som heter Öfvre Terrassen!

Klockan 17 var det fördrink nere på bryggan. Vi bjöds på supergod stämning och strålande väder! Ja, förutom bubbel i glaset och en mängd gamla och nya vänner.

Framåt kvällen drog vi oss upp mot själva herrgården för en gruppfotografering och lite mer mingel innan vi fick sätta oss till bords. Middagen var så bra anordnad med den mest fantastiska maten, bästa bordsgrannarna och helt underbara tal.

Som sig bör på en fest vad det sedan dags för dans in på småtimmarna. Hade så jäkla kul! Och morgonen efter vaknade jag med träningsvärk i vaderna efter att ha dansat järnet i högklackat.

På söndagsmorgonen åt vi av den dignande frukostbuffén, snackade med vänner och njöt av högsommarvärme.

Var inte jättetaggad på att åka hem och ha släktkalas för att fira Emblas tioårsdag, zzzzz. Men jag piggnade på mig på vägen hem så det blev riktigt trevligt det också.

Nä, dags att skjutsa Embla till aktiviteterna igen. Pusspuss på er!

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Kapa håret lr?

Klippa eller inte?

Är så trött på mitt slitna, torra hår! Har börjat tänka på om jag borde göra en förändring. Kanske kapa av håret lite nedanför axlarna så att det blir mer en frisyr?

Gjorde en liten omröstning på Instagram och det lutar åt… femtio femtio. Inte klokare av den lilla undersökningen med andra ord. Och känner jag mig själv rätt så händer det väl ingenting och jag klipper av det själv hemma i badrummet.

Jo, jag brukar ofta klippa mig själv. Det är sant. Svinenkelt och resultatet blir lika rakt som hos frisören. Okej, det sista är jag inte helt säker på men eftersom jag inte ser hur snett det är själv och alla andra är för snälla/rädda för att säga något om det så lider jag inte av det, ha ha!

Innan helgen blir det iallafall ingen hårförändring för nu är det dags att hämta Embla i skolan, handla lite mat och landa i soffan. Det var länge sedan jag behövde helg så mycket som den här fredagen!

Imorgon vankas det födelsedagsfest och jag har som vanligt inte funderat ut vad jag ska ha på mig. Men det löser sig. Dessutom är det vänner och förhoppningsvis gillar de mig lika mycket oavsett kläder. Och frisyr.

Trevlig helg älsklingar!

/Karin

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Annons

Där drog den dagen!

Hur får ni ihop livspusslet? (Vet att ni kommer fråga så… byxorna kommer HÄRIFRÅN.)

Jag hinner inte med! Dagarna går så fort och jag har så mycket jag vill fylla dem med. Misstänker att det är likadant för alla mammor i karriären. Fattar inte att vi pallar!

Flera timmar varje dag går ju åt till att bara kirra mat, skjutsa, supporta och förbereda nästkommande dag. Det är läxor och idrottskläder, aktiviteter och matsäckar, det behövs nya höstjackor och skor och…. Och för det mesta är det ju kul, det är inte det. Men det är en sådan stress när man ideligen behöver stryka träningen eller häng med vänner för att man helt enkelt inte får ihop det i vardagen.

Hur får ni ihop livspusslet?

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Hemma hos mig

Skulle bloggat igår men sajten låg nere så det blev ingenting med det. Men då vet jag ju iallafall vad jag ska posta idag, haha!

Många av er har varit nyfikna på hur det går med renoveringen. Och det går riktigt bra faktiskt. Som vanligt är det ju en hel del detaljer att fila på. Och en del möbler att köpa in. Men sedan bokhyllan blev klar känns vardagsrummet såååå fint. Tänkte att jag skulle visa er hur det ser ut är det är färdigt. Men tills dess får ni en liten sneak peek av vardagsrummet.

En liten smygtitt på vardagsrummet. Långt ifrån klart men det är på gång iallafall.

Blev lördagsgodis i soffan igår.

Idag har vi varit i stallet. Embla hade hopptävling och hon har blivit så himla duktig! Felfritt och snabbt som sjutton gick det!

Redo för hopptävling.

Sötaste ryttaren blir tio år imorgon.

Resten av dagen har jag piffat i nya bokhyllan och fixat inför Emblas födelsedag imorgon. Blev ingen träning som jag hade tänkt men den som spar hen har. ;)

Nu ska jag försöka få den blivande tioåringen i säng. Hörs imorgon!

Kramkram!

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Du har makten att bli vem du vill!

Du och bara du har makten över ditt liv.

Skrev ett instagraminlägg imorse om vår makt att bestämma hur vi vill leva våra liv. Fick en hel del fin respons på det. Så tänkte att jag ville dela med mig av mina tankar även här för er som inte följer mig på instagram. (Varför gör ni inte det förresten? Haha!)

Många gånger hör man vänner och bekanta klaga på sin situation. Att de är fast på en arbetsplats där de vantrivs eller i en relation. Eller att de är för tjocka eller för smala eller what ever, ni fattar.

Och jag säger inte att man inte kan berätta om hur man mår eller känner inför en viss situation. Absolut kan man yttra det man känner för att kanske få någon annans mer nyanserade bild av det hela, eller för att man helt enkelt inte pallar att bära på det själv. Men ingen kommer fixa biffen åt mig. Till sist är det ändå en själv som bär ansvar för sitt eget liv.

Vi har alla ett val

Jag har alltid ett val. Det har vi alla. Sedan säger jag inte att det på något vis behöver vara lätta beslut att fatta men vi alla har möjlighet att förändra det vi inte trivs med.

Jag kan välja vem jag vill vara, hur jag ska bete mig, var jag vill jobba och vilka relationer jag vill hålla vid liv. Ibland glömmer vi bara bort det och gör oss själva till offer. Vi gnäller och klagar som att det på något vis skulle förbättra vår situation?

När man ser på sitt liv på det viset blir det ganska självklart att man borde göra något åt de där sakerna som stör en. För ingen annan kommer någonsin göra de sakerna åt dig.

Ibland får man bara fråga sig själv om man vill att rädsla ska styra ens liv eller om man faktiskt ska ta ansvar för sin egen lycka?

Hur tänker ni kring detta?

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Annons

Back to reality

Jag är tillbaka i vardagen även om det inte synts på bloggen.

Det har varit mycket semester här på bloggen på sistone trots att jag faktiskt redan har jobbat i två veckor. Har varit lite dålig på att uppdatera er om livet då jag har haft fullt upp med just det, livet.

Embla har börjat Engelska skolan och det har varit mycket fokus på det, och så har hennes aktiviteter dragit igång igen. Ja, förutom att det är fullt ös på jobbet också. Men ska verkligen försöka att prioritera bloggen lite bättre framöver. På Instagram postar jag fortfarande varje dag, så undrar ni vad jag har för mig kan ni alltid kolla in mig DÄR (länk).

Nu mer jobb innan jag ska iväg och hämta i skolan. Puss!

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

BAMM2018 och när inget slutar som man tänkt sig!

Idag är det onsdag och jag har precis förflyttat mig från mitt skrivbord och stationära dator till balkongen med laptopen i knät. Vissa dagar har jag verkligen ett otroligt stillasittande jobb och andra dagar rör jag på mig betydligt mer än de flesta. Men idag är en sån väldigt stilla dag. Jag sitter  och jobbarmed alla bilder från i sommar (ni kan ju tänka er att det är en hel del) och rensar och uppdaterar olika saker som borde gjorts för länge sedan. Helt enkelt en såkallad ”admin dag”. Det kliar förvånansvärt nog rejält i kroppen som vill ut och röra på sig trotts helgens bedrifter på BAMM. Ja, jag kan faktiskt säga att BAMM blev allt jag inte tänkt att det skulle bli. På ALLA sätt.

Jag vet att jag skrivit lite om det tidigare på bloggen, att jag har en höftskada sen gymnasietiden som hela tiden gör sig påmind och har gjort att jag begränsats en del både i vardagen men framförallt i träningen då jag har haft mycket ont. Varje dag. Bland annat har jag inte kunnat springa eller åka längdskidor sedan gymnasiet utan att få brutalt ont efter 1o minuter och trotts operation har jag inte blivit bra. En enormt stor del av min tid har gått åt att söka hjälp för det här. Jag har varit hos naprapater, ostiopater, sjukgymnaster och akupunktörer. Ringt runt och besökt halva läkarsverige och träffat kirurger, nevrospecialister, höftspecialister, ryggspecialister och många fler och gjort av med tusentals kronor i behandling. Jag har fått kortisonbehandlingar, stötvågsbehandlingar, mobiliseringsbehandlingar, massage, bedövningar i ryggen och bäcknet, ja fasiken allt för att hitta vad som orsakar smärtan men utan resultat. Och vad gör man när läkarna säger att de inte längre kan hjälpa dig?

Jag har gråtit, känt förtvivlan och velat ge upp så många gånger men alltid fortsatt därför att ”tänk om” och jag försökt hitta nya vägar och hela tiden sökt ny motivation för att orka fortsätta. Jag minns i maj förra året, då hade det gått 1 år sedan operationen och min kirurg sa att jag måste låta det gå ett helt år för att låta höften läka helt efter operationen för att kunna säga om den varit lyckad eller inte. Jag kämpade så mycket det året och rehabbade 5 gånger om dagen de första 3 månaderna och sedan i stort sätt varje dag resten av året. Allt för att äntligen kanske kunna få gå en lång promenad, ett år efter operationen. Så kom dagen och jag gick 25 minuter och sen hade jag så ont att jag grät. Jag grät i 3 dagar, sen köpte jag min MTB cykel och jag fick upp gnistan igen. Inte heller den gången gav jag upp för drömmen och önskan om att en dag kunna få röra min höft utan smärta, att få kunna dra ett löppass eller gå en lång promenad var starkare.

Inför BAMM har jag varit väldigt nervös. Jag har velat springa ett Fjällmara så länge men det har inte ens varit en ide att försöka för det kostar mycket och de pengarna vill man inte direkt i första taget lägga ut  om man ändå kommer bryta efter 45 minuter. Men så frågade Haglöfs om jag ville springa BAMM och först tänkte jag nej. Men när jag fick höra att det var uppdelat på två dagar tänkte jag att ”man kan ju i värsta fall gå runt” så jag tackade jag. För det skumma med det här är att jag får mindre ont när jag gått i kuperad terräng och framförallt när jag har haft en tyngre ryggsäck på mig och det har man under BAMM så jag tänkte att vi kunde försöka.

När vi åkte upp till Riksgränsen hade vi väldigt låga ambitioner. Vi skulle ta det superlugnt och brydde oss inte alls om placering. Vi skulle umgås och sköta Haglöfs sociala medier. That was it. Men chocken som följde efter dag 1 när vi nådde nattens campingplats och vi fick vet att vi gått in på en 7e plats och att jag inte hade ondare var helt otrolig men jag var helt säker på att jag bara haft tur och att bakslaget skulle komma dagen efter. Jag visste ju att jag haft väldigt ont hela sommaren när jag klättrat i Alperna och att det inte hade blivit något bättre alls under året over all. Men när vi sedan gick i mål, dag 2, hade höften inte blivit värre och då hade vi gå/sprungit 4 ish mil på två dagar och vi slutade på en 9 (!!?) placering var jag var helt chockad. Det är 9 år sedan jag slutade springa. 9!!!! ÅR!

Jag vet inte säkert ännu men det är mycket möjligt att all tung klättring i sommar med ryggsäck och all jädra rehab och behandlingar nu plötsligt gett mig ett genombrott! Första gången på 9 år! Jag vet inte än om jag bara hade tur i helgen och om det kommer hålla i sig eller inte men när jag skriver det här rinner tårarna långsamt ner för mina kinder. Min lycka inombords är total och jag är så glad att jag aldrig gett upp på att jag en dag kanske bli hel för om det här håller nu så har jag fått en enormt stor del av mitt liv tillbaka.

I måndags när jag väl kommit hem från Riksgränsen kunde jag inte hålla mig utan drog ut och sprang. Tror det  blev 4 km totalt (2 mer än jag planerat) och det blev min bästa löprundan någonsin. Nu ska jag verkligen skynda långsamt!

Ett ENORMT TACK till Sara Ölvestad Naprapatkliniken Åre som hjälpt mig så mycket i att försöka hitta förståelse och lösning till min skada och till min sjukgymnast Jeanette Berggren som är hjärnan bakom det senaste årets rehab och behandlingar och alltid haft idéer på nya spår när inget funkat. <3

BAMM var för övrigt otroligt roligt! Helt underbara miljöer att springa i och jag kan verkligen rekommendera det till andra! Jag och Jennie sprang BAMM 30 K för er som undrar. I ryggsäcken hade jag med mig min Canon EOS M50 som jag fotade de mesta av bilderna med när jag inte använde min Iphone 7.

Jag och Jennie väl i tältet när vi nått nattlägret. Jäklar va kalla vi var när vi kom dit! Var så skönt att krypa in i en varm sovsäck och komma bort lite från regnet vi hade på eftermiddagen. Två riktigt blöta katter haha!

Tillbaka i Sverige och nu dags för nästa utmaning!

Jag har verkligen hållit nere aktiviteten på bloggen under sommaren och jag är lite ledsen för det men jag har verkligen känt att jag har behövt det. Det har varit en så otroligt intensiv vinter och nu, i och med all klättring har jag behövt zona ut för att kunna lägga allt fokus på klättringen. Därav varför ingen uppdatering om hur all klättring i alperna gått och såklart hur tusan det gick på Mt Blanc?! Jag lämnade er ju lite där, lite som en cliffhanger men för er som följer mig på instagram så har ni kanske sett att vi tog oss upp (yeey!!) något jag är väldigt glad över. Jag skriver inte mer än så för jag håller på att förbereda ett långt inlägg för att berätta om hela resan. Det kommer i dagarna.

Nu är jag i alla fall tillbaka i Sverige efter ca 5 veckors resande. Det är rätt skönt att få komma hem med men det är inte så mycket till vila. På torsdag packar jag väskorna igen och åker upp till Riksgränsen tillsammans med Jennie för att springa BAMM för Haglöfs! Jag har aldrig sprungit ett marathon, inte orienterat sen gymnasiet och jag är skadad så det kommer bli en rejäl utmaning men jag är väldigt peppad! Det kommer bli så kul! Jag och Jennie kommer att springa 30 km klassen. Loppet är ett orienteringslopp där sträckan är 30 km fågelvägen. Sträckan kan alltså bli väldigt mycket längre om man har otur och orienterar fel. Distansen är uppdelad på två dagar och man bor i tält på fjället på natten.

Dagarna innan loppet nu har jag vräkt på med rehab och rörlighetsträning (kroppen är rätt trött efter klättringen) och idag och i morgon ska jag till min sjukgymnast Jeanette som ska ge mig behandling. Jag ska erkänna att jag är lite nervös, men som sagt, mest taggad!

På Haglöfs hemsida kan ni läsa mer om mig och Jennie och om hur vi har laddat upp med träning inför tävlingen och hur vi kommer packa våra ryggsäckar! För att läsa hela intervjun tryck HÄR!


Jag och Jennie under resan i Alperna. Jennie är en av mina närmaste vänner som jag lärde känna för 3 år sedan i samband med att jag sökte modeller för en kund. Jag hittade Jennie efter ett tips på Facebook och sen dess är hon den jag troligtvis fotat mest och har också blivit en av mina närmsta vänner.

Annons

Château Bertinerie – campa gratis på slottet

Château Bertinerie

Lämnar camping Jobel, självklart träffar vi hästar på vägen.

Château Bertinerie

Lunch från la cabane i Belin Béliet.

Château Bertinerie

Blir visst en natt på vingård.

Château Bertinerie

Château Bertinerie

Skulle kunna flytta in på Château Bertinerie.

Château Bertinerie

Château Bertinerie

God natt från husbilen/ Château Bertinerie.

Lördag 4 augusti

Packade ihop och lämnade camping Jobel för att hitta en ny campingplats där vi kunde stanna ett par nätter. Men i vanlig ordning när man åker husbil så blev det inte som vi först tänkt…

Istället hamnade vi på en vingård utanför Bordeaux. Château Bertinerie heter slottet och här bjuds det, förutom på vin även på parkering, el och vatten. På samma parkering har vi två andra husbilar, en ensam herre från Tyskland och ett äldre franskt par med fem hundar och fyra katter. 

Förutom alla platser man får se på husbilsäventyret så får man också träffa så oerhört mycket människor som man aldrig skulle stött på annars. 

Château Bertinerie

Soluppgången på Château Bertinerie.

Château Bertinerie

Drar ut på en morgonpromenad.

Château Bertinerie

Château Bertinerie

Så härligt att upptäcka nya platser.

Château Bertinerie

Gick in till staden Cézac.

Château Bertinerie

Där hade man redan tidigt på morgonen dukat upp för loppis.

Château Bertinerie

Svettigt även fast klockan inte hunnit bli åtta på morgonen.

Château Bertinerie

Så mysig liten stad.

Château Bertinerie

Château Bertinerie

Våra fina grannar.

Château Bertinerie

Vi bjöds på äkta franska crêpes.

Sista natten på slottet.

Söndag 5 augusti

Igår blev det bara en promenad här runt ägorna innan vi åt middag och sedan satt vi och pratade med vår tyska granne tills solen gått ner.

Idag startade jag dagen med en lång promenad till grannbyn. Hade tänkt springa men har haft ont i ett öra ett par dagar så vill ta det lugnt. Resten av dagen tar vi som den kommer. Embla är lite hostig, Rickard har musikjobb och jag känner med lite nere av en grej som hänt på Instagram. Vet att jag inte borde ta illa upp men vissa saker svider ändå och tankarna börjar mala negativt. Ska försöka muntra upp mig själv och tala mig själv till rätta, för vad har egentligen Instagram för betydelse?

Fick en fantastisk dag! Pratade (gestikulerade) med de äldre franska paret, de med fem hundar och fyra katter. Så himla härliga människor. Frun kunde bara franska och vi förstod inte ett ord, mannen kunde lite tyska men deras värme och kärlek gick rakt in i hjärtat. Vänner för livet!

På eftermiddagen bjöd de oss på riktiga franska crêpes med smak av vanilj och med massor av socker och härligt frasiga kanter. Himmelskt goda!

Under kvällen packade vi ihop våra saker för imorgon åker vi i riktning mot Sverige. Satsar nog på en heldag i bilen.

Nattinatti!

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Château Bertinerie – free camping at the castle

Sorry guys! Today you need to use Google Translate, I’m to busy pretending to be a royalty.

Read previous post HERE

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

Lite strul, det hör till husbilslivet

Kaffe i San Sebastian.

De hydrauliska stödbenen vill inte jobba med oss idag.

Rickard mekar och jag och Embla går på upptäcksfärd i hettan i San Sebastian.

Så tålmodig och fin.

Hittade till och med fina fotoväggar, ha ha!

Nästa Biarritz? Eller?

Hamnade här istället. Så mycket bättre!

Badade till middagsdags på nya campingen i Tarnos.

Tog cyklarna på en kvällsrunda och njöt av solnedgången.

Fredag 3 augusti

Blev en skön natts sömn i San Sebastian. Vi hade bestämt att vi skulle äta frukost i lugn och ro och sedan åka ner och kolla in stan innan vi körde mot vårt nästa stopp, Biarritz.

Men så blev det inte.

När vi skulle dra iväg började fjärrkontrollen för de hydrauliska stödbenen tjuta. Så det blev bara att vända tillbaka och för Rickard att börja meka med dem. Efter en hel del mekande och några samtal till Sverige så var stödbenen åtminstone tillfälligt så lagade att vi kunde åka vidare. Nu hade klockan hunnit bli efter 14.

Vi beslutade att sightseeing runt stan fick strykas och att vi skulle satsa på att ta oss till Biarritz och den camping vi kollat in.

Väl framme i Biarritz visade det sig att alla campingplatser, ställplatser och parkeringar var överfulla. Blev inget Biarritz med andra ord.

Istället hittade vi en liten camping med pool som låg mitt i ett litet bostadsområde utanför Tarnos. Det fanns bara plats att stanna en natt men vi beslutade att ta platsen ändå. Vi orkade inte dra iväg och leta efter nya campingplatser.

Det visade sig vara ett väldigt bra beslut. Fram till klockan 18 låg vi i/vid poolen innan vi gick bort till husbilen och lagade middag.

När middagen låg i magen tog vi cyklarna på en tur. Njöt av solnedgången på stranden innan vi cyklade tillbaka hem igen.

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Some struggle – a part of camper life 

Sorry guys today you need to use Google Translate. I’m busy being a happy camper.

Read previous post HERE

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

 

Brandrisken får oss att lämna Portugal

Tar farväl av Nazaré.

Det har brunnit på flera platser längs vägen.

Korsar gränsen till Spanien.

Stannar för att tanka och för att Embla ska få leka lite.

Ja, och jag också, haha!

Torsdag 2 augusti

Det är ingen vanlig dag, nej, det är faktiskt min namnsdag, hurra, hurra, hurra! Ha ha!

Sov som en stock hela natten på vår fina klippa.

Igår bestämde vi att vi skulle vara kvar i Nazaré några timmar på dagen, hänga på stranden lite, innan vi skulle köra typ 15 mil norrut längs kusten och stanna där en natt. Men imorse när jag vaknade kände jag bara efter allt snack om 50 graders värmebölja i Portugal att jag ville härifrån. Även om det än så länge inte verkar vara några direkta topptemperaturer kände jag ändå, med förra årets storbrand här i Portugal i minnet, att jag ville komma bort från extremvädren och brandrisker.

Nu siktar vi på att ta en heldag i bilen och komma en bit in i Spanien. Rickard blev lite besviken men snäll som han är lyssnade han på min oro.

Vi har under våra tidigare år med husbilen i Europa varit med om några stora bränder längsmed vägen. Värst var nog i Italien förra året när vi i totalt mörker åkte rakt mot en stor brand bredvid motorvägen. Tror aldrig jag har känt sådan panik som då.

Så nu sitter vi alltså i bilen och Rickard kör så tålmodigt. Strax är det dags att tanka och fylla på termosmuggen med kokkaffe. Om en mil korsar vi gränsen in till Spanien.

Körde exakt hela dagen. Klockan 22 parkerade vi på en stor parkering bakom en sportarena i Donostia-San Sebastian. Helt slutkörda, ja, bokstavligt talat borstade vi tänderna och kröp ner och la oss.

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

The fire risk causes us to leave Portugal

It’s no ordinary day, no, it’s actually my name day, hurray, hurray, hurray! Ha ha!

Slept all night, didn’t wake up once, on our nice cliff.

Yesterday we decided we should stay in Nazaré a few hours today, hang on the beach a little before driving approximately 150 kilometers north along the coast and stay there for one night. But this morning when I woke up I felt, after all the talking about the extreme heat here in Portugal that I wanted to leave. Even though, this far it did not seem to be any peak temperatures, I still remembered last year’s tragic fires here in Portuga. So I just wanted to get away from the extreme temperatures and fire hazards.

Now we are having a full day in the car and and hoping to get to Spain. Rickard got a little disappointed but kind as he is, he listened to my worries.

During our previous years traveling through Europe we have experienced a few big fires along the way. The worst fire was in Italy last year when we were driving in the dark towards a big fire next to the highway. I have never felt such panic like that.

So now, we’re in the car and Rickard drives so patiently. Soon it is time to refuel and refill the thermos with coffee. In ten kilometers, we cross the border to Spain.

We have been driving exactly all day. At 22 o’clock we parked on a large parking lot behind a sports arena in Donostia-San Sebastian. Super tired, we brushed our teeth and crawled into bed.

Read previous post HERE

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

 

Annons

Nazaré har världens högsta vågor

Nazaré

Iiiiiskallt vatten!

Nazaré

Så fina stränder här. Och fin liten ryttare.

Nazaré

På väg igen.

Nazaré

Kommer fram till vackra Nazaré.

Nazaré

Får söta grannar.

Nazaré

Drar ut på vågspaning.

Nazaré

Och restaurangspaning.

Nazaré

Så vackert vid torget.

Nazaré

Vår sovplats i Nazaré. Första parkett för att se solnedgången.

Nazaré – Onsdag 1 augusti

Vaknade vid åttatiden av att en skir liten solstråle sken in genom takluckan. Öppnade mitt fönster och såg rakt ut över Atlanten och de höga vågorna som slog in över stranden. Detta uppvaknade borde man ju få varje morgon? Hursomhelst har jag minnet väl bevarat nu inför mörka vintermorgnar i Tyresö.

Efter frukosten gick vi ner på stranden, tog en strandpromenad och försökte bada men fötterna domnade bort direkt av det iskalla vattnet. La oss och solade en stund innan vi tyckte det var dags att åka vidare.

Med siktet inställt på snabblunch, mataffär och Nazaré startade vi upp husbilen och knixade oss ut från klippavsatsen där nu mängder av folk kommit och parkerat för att bada över dagen.

Efter en halvdag i bilen kom vi lagom till kvällen till Nazaré. Hade sett ut en ny klippa med utsikt över Atlanten. Förutom utsikt fick vi även två supersöta kattungar som grannar. De var magra och rädda men så söta och vi gav dem lite kalkon som de girigt tuggade i sig. Kattmys, kvällspromenad, vågspaning och fisksoppa på restaurang blev kvällens nöjen. Vet ni förresten att världens högsta surfvåg är uppmätt här i Nazaré? 34 meter hög! Kolla in de sjuka vågarna HÄR.

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Nazaré has the world’s highest waves

Nazaré – Wednesday August 1

Woke up at eight o’clock of a little ray of sunshine shone through the roof window. Opened my sidewindow and looked straight out over the Atlantic ocean and the high waves that rolled in over the beach. You should get this kind of awakening every morning, right? Nevertheless, I have this moment well preserved in my head now for dark winter mornings in Tyresö.

After breakfast, we went down to the beach, took a walk and tried to swim, but the water was cold as ice, in fact we couldn’t feel our feet. So we laid in the sun instead for a while before we thought it was time to move on to a new spot.

With the aim set for a quick lunch, a supermarket and Nazaré we started the car and got ourselves out of the cliff where there by that time were a lot of people coming to swim over the day and lots of cars parked.

After half a day in the car, we arrived to Nazaré in the evening. Had found a new cliff overlooking the Atlantic ocean. In addition to the view, we also got two super cute kittens as our new neighbors. They were skinny and afraid but so cute and we gave them some turkey which they really liked. Cat cuddles, evening walk, wave watching and fish soup at a restaurant were the pleasures of the night. Do you know, by the way, that the world’s highest surfing wave is measured here in Nazaré? 34 meters high! Check out the sick waves HERE.

Read previous post HERE

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

Fricampa i Portugal

Fricampa i Portugal

Startade morgonen med löpning uppför ett berg.

Fricampa i Portugal

Belönades med den här utsikten.

Fricampa i Portugal

Vår husbil står till höger i bild. Ser ni den?

Fricampa i Portugal

Tog farväl av hästarna innan vi drog vidare.

Fricampa i Portugal

På väg igen!

Fricampa i Portugal

Blev en blåsig lunch i Sagres. Klänning inte att rekommendera.

Fricampa i Portugal

Framme i Almograve.

Fricampa i Portugal

Så vackert här!

Fricampa i Portugal

Skiftande väder vid Atlanten.

Fricampa i Portugal

Snabbmiddag innan vi gick ner på stranden.

Fricampa i Portugal

Älskar Portugal!

Fricampa i Portugal

Vi hade stranden nästan helt för oss själva den kvällen. Älskar att fricampa i Portugal!

Fricampa i Portugal

Massor av lek…

Fricampa i Portugal

… en sunset beer…

Fricampa i Portugal

… och charader.

Fricampa i Portugal

Fricampa i Portugal

Vad Embla och jag ska föreställa här har jag ingen aning om, haha!

Fricampa i Portugal

Familjemys

Fricampa i Portugal

Dags att rida hem till husbilen.

Tisdag 31 juli – Fricampa i Portugal

Fricampa i Portugal

Vaknade ganska tidigt och fick löpfeeling så jag klädde på mig träningskläder för att dra iväg på en runda. Hade tänkt att springa ner till stranden men sen såg berget bredvid så lockande ut så det blev en rejäl trailrun uppför berget. Vägen upp bjöd på smala igenväxta stigar med låga växter och buskar som rev mig på benen, alternerat med sand, sten och rullgrus. Belöningen för den svettiga bergsbestigningen var en fantastisk utsikt över staden, havet och stranden. Magnifikt!

Att sedan ta sig ner för berget var en inte alltför enkel historia. Att springa var inte ett alternativ om jag säger så… snarare klättra på alla fyra.

Efter löpning och gos med hästarna startade vi upp bilen igen. Rickard ville vidare mot nya mål.

Stannade i Sagres för lunch, det stormade på rätt bra där. Ingen tvekan om att vi har vilda Atlanten inom räckhåll!

Körde vidare efter en kort lunch. Även idag passerade vi mängder av söta portugisiska byar och små orter. Ville stanna i varenda en!

Runt 16-tiden var vi så färdiga med dagens etapp och framme vid vårt mål Almograve. Tänk dig en fin vit sandstrand omgiven av höga klippor, och så bruset av enorma vilda vågor. Där uppe på en klippa med utsikt över Atlanten parkerade vi för natten.

Det som är skönt med Atlantkusten är ju att den oftast ger svala vindar även under stekheta dagar.

Blev häng utanför husbilen, lite fotograferande och en wrap till middag innan vi gick trapporna ner till stranden för att njuta av solnedgången. Så otroligt vackert! Varje gång! Och så lekte vi charader också, på Emblas begäran, ha ha!

Somnade till ljudet av vågorna. Älskar att fricampa!

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Camping in Portugal

Sorry guys, you need to use Google Translate. I’m too busy exploring Portugal.

Read previous post HERE

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

Portugal nästa

Kö i Sevilla.

Stannar på lunch här.

Ett riktigt spanskt hak.

Spanska delikatesser.

Hej Portugal!

Vår bil var lite stor för kurvan där nere.

Här parkerar vi för natten.

Nya grannarna. <3

Blev en kväll på stranden.

Måndag 30 juli Portugal

Lämnade Tarifa vid 11-tiden för att ta oss mot vårt nästa mål, Portugal. Det blev en rätt lång dag i bilen på grund av långa köer kring Sevilla, där vi även stannade för att äta lunch. 

Vi hade sett ut en plats för natten i Lagoa men den visade sig vara för trång för oss att ta oss in på. Så det blev bomkörning och en mindre skada på balken under bilen i en 180 graders kurva. Men vi var vid gott mod ändå och körde vidare mot vårt nästa mål för natten, Luz.

Hade hittat en bra parkering via park4night-appen. Ni som campar, ladda ner den! Där finns mängder av fina fricampingalternativ via en sökfunktion på karta, med beskrivning av platsen, foton, recensioner och allt! Perfekt när man inte orkar åka runt och leta själv!

Parkeringen låg bara några hundra meter från stranden och restauranger och precis bredvid en äng med tre vackra skimmlar.

Hade inga problem att få plats på parkeringsplatsen, bara en husbil till stod parkerad på den stora stenbelagda ytan.

När vi parkerat gick vi ner och kollade in stranden och tog varsin öl och nachos innan vi gick hem till husbilen och la oss för kvällen.

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´

Next: Portugal 

Sorry guys today you need to use Google Translate. I´m too busy exploring.

Read previous post HERE

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

Annons

Tarifa – kitesurfing och beachhäng

Tarifa kitesurfing

Fruktstund efter träning.

Tarifa kitesurfing

Övar inversions.

Tarifa kitesurfing

Muurikkan, årets absolut bästa köp.

Tarifa kitesurfing

Embla och jag ”fiskade” på stranden.

Tarifa kitesurfing

Blev en härlig dag på stranden.

Tarifa kitesurfing

Lördag 28 juli Tarifa kitesurfing

Vi hade egentligen tänkt lämna Tarifa idag men eftersom vi alla trivs så bra här blir det en natt till. Åtminstone. 

Klockan är 12.30 och det enda vi har hunnit med idag är frukost och slapp/bloggning utanför husbilen. Nu har dock Rickard börjar dammsuga bilen och jag tänkte riva av ett träningspass innan vi går ner en stund till stranden.

Rickard har kitelektion ikväll igen. Jag och Embla kanske drar dit och kollar lite eller så hittar vi på något annat. Det som är det bästa med semester, man behöver inte bestämma något alls utan bara gå på känsla. Nu säger känslan att det är dags för kroppen att röra på sig. Hörs sen!

Efter träning och lunch gick vi ner till stranden. Rickard drog iväg till kiteskolan och jag och Embla tog med oss hink och hov för att ”fiska” lite. Var kvar på stranden ända tills klockan 19, då gick vi hem och hängde utanför husbilen. Så härligt liv det här!

Tarifa kitesurfing

Bloggmorgon i Tarifa.

Tarifa kitesurfing

I vanlig ordning fick vi en fin dag med strålande sol.

Söndag 29 juli Tarifa beachhäng

Men vad tiden går när man har roligt! Vore det inte för bloggen skulle jag varken ha koll på dag eller datum.

Vaknade vid sju imorse och gick upp och satte mig under markisen utanför husbilen. Vädret var molnigt/disigt och ganska svalt, som alltid på morgnarna här  i Tarifa. Satte på mig en stickad tröja och mina Uggs och började ladda upp bilder och texter som jag ännu inte hunnit publicera på bloggen. Har fortfarande mycket kvar att blogga ikapp så tänkte ta kvällen också att sitta vid datorn. 

Nu blir det påtår och sedan i vanlig ordning en dag på stranden. 

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Tarifa – kitesurfing and beach life 

Sorry guys! Today you need to use Google Translate. ´m too busy soaking up the sun.

Read previous post HERE

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

En egen ponny i Tarifa

Tarifa

Blev en cykeltur runt Tarifa.

Tarifa

Hittade en camping med en egen ponny!

Tarifa

Säg hej till Pirata på Camping Rio Jara.

Tarifa

Tarifa ligger på Europas sydligaste udde, bara 15 kilometer från Afrika.

Tarifa

Lång och fin sandstrand.

Tarifa

På många ställen helt ord sand.

Tarifa

Rickard ska kitesurfa.

Tarifa

Och är superglad för det.

Tarifa

Hej då!

Tarifa

Embla och jag är glada att vara hangarounds.

Tarifa

Happy in Tarifa!

Tarifa

Torsdag 26 juli 

Cyklade iväg på morgonen för att hitta en bankomat och för att köpa vatten. Hittade en camping lite längre bort med både ATM, vatten och bröd. Och en egen liten ponny. Bestämde oss för att flytta ifrån fricampingplatsen till  Camping Rio Jara. 

Cyklade tillbaka längs kanske världens mest trafikerade väg, haha, packade ihop allt i husbilen och körde mot campingen. 

Sådan lyx att ha en egen liten ponny att pyssla med nu! Dessutom träffade jag och Embla ett gäng ryttare igår på vår kvällspromenad så nu har vi bokat in ridning till imorgon kväll. Längtar ihjäl oss!

Rickard har hittat en kiteinstruktör också så även han trivs här i Tarifa. Medan han har surfat idag har jag och Embla lekt på stranden. Bästa med Tarifa är att det är så mycket vind så man slipper svettas ihjäl på beachen.

På kvällen beställde vi varsin hämtpizza som vi käkade utanför husbilen. Det här är livet hörrni!

Läs föregående inlägg HÄR

För mer inspiration följ mig på Instagram HÄR , Facebook HÄR och Bloglovin´HÄR

Your own pony in Tarifa 

Sorry guys, todays you need to use Google Translate. I’m too busy getting to know Tarifa.

Read previous post HERE

For more inspiration please follow me on Instagram HERE , Facebook HERE and Bloglovin´HERE.

Ladda mer innehåll