Helg, klättring och GoPro 6

Fotad med Gopro 6
I samarbete med GoPro

Så var ännu en grym helg över. Varför ska det alltid gå så fort? Efter att det har regnat i stort sätt nästan varje dag de senaste veckorna i Stockholm (med några undantag) så var gårdagen helt underbar med strålande sol. Vi bestämde oss väldigt spontant för att dra och klättra. Först hade vi tänkt köra långpass och dra ut och cykla men kom på att det eventuellt kunde bli sista utomhusklättringen för i år och eftersom det var så fint väder tog vi bilen till Gåseborg istället. Jag passade på att plocka med mig min nya Gopro som jag fick häromveckan men inte hunnit testa ordentligt ännu. Gopro 6 ska enligt utsago ha betydligt bättre stabilisator än tidigare modeller och ha väldigt mycket bättre dynamiskt omfång så jag har varit väldigt sugen på att testa den! Det blev ingen filmning igår (ska testa igenom den på rikligt på cykel eller skidor) men jag fotade en hel del med den och jag måste säga att jag är imponerad. Enligt mig är ett av de största problemen med tidigare modeller av Gopro just det dynamiska omfånget- div att den inte klarar hårda ljuskontraster utan att underexponerad eller överexponera bilder och på så vis förstöra de. Himlar blir ofta utfärda och detaljer försvinner. Plus att kameran främst har varit värd att använda vid bra väder annars har det bara blivit platt eller varit för mörkt.

Även om Gopro inte är en systemkamera och såklart inte klarar vad en systemkamera kan i dynamiskt omfång är jag ändå mycket glatt positiv och ser en stor skillnad från tidigare modeller vilket gör mig väldigt glad då jag använder min gopro mycket. Bilden ovan är fotad med Gopro 6 och snabbredigerad i telefonen. Äldre modeller hade haft svårt att få till den här bilden då trädet i bakgrunden förmodligen hade blivit helt förstört och utfätt vilket den inte blev nu. Ändå fotar jag i direkt motljus. Bra gjort Gopro!
Fotad med Iphone 7
Glajjorna är från Chimi! Mina nya favvisar! Fotad med Iphone 7

  Fotad med Iphone 7

Igår ledde jag också min första 6B+ utomhus. Supersketchy (speciellt med kalla fingrar så jag har svårt att lita på mitt grepp) men svinkul! Det är verkligen intressant när det plötsligt bara är hjärnan som sätter stop för en istället för den tekniska och fysiska prestationen.

Kategori

Ny frukostfavorit

Tidigare i veckan var jag på ett frukost event tillsammans med God morgon Juice på Koloni. Jag drog med Carro och njöt av en supergod frukost där vi fick testa nya smaker från God morgon juice och lite annat smått och gott vilket var supertrevligt men det jag fastnade för allra mest var en overnight oatmeal som var helt magisk!! Lucky me så fick vi recept på allt och jag kunde inte låta bli att dra ihop en smet när jag kom hem för att ha som mellanmål. Den kan jag varmt rekommendera!

Receptet:
(2 portioner)
3 dl Havregryn
3 dl Apelsinjuice
Lite salt
1 dl Valfri mjölk (jag tog havremjölk)
2 msk russin
1 tsk Kanel
Lite färsk riven ingefära

Topping:
1 Apelsin
1/2 Granatäpple
1/2 Saltade mandlar
Tahini
Honung
Kanel

Gör såhär:
Blanda ihop alla ingredienser i en burk och ett på ett lock och ställ in i kylskåpet över natten. Fördela i två skålar och toppa med skivad apelsin, granatäpplekärnor och saltade mandlar. Ringla över lite Tahini och honung och sprinkla över lite mer kanel.

Umeå Expo!

Förra helgen var jag uppe på en snabbvisit till Umeå och Cyberfoto Expo och hade föreläsning. Det var några månader sedan jag hade föreläsning senast så det var väldigt kul att köra igen. När jag kom dit så fick jag också höra av arrangörerna att mina föreläsningar hade haft högst tryck av alla vilket var helt galet kul att höra! TACK alla!! Blir också otrolig glad när ni kommer fram och haffar mig och berättar att ni blir inspirerade osv. Träffade bland annat en tjej som hette Jennifer som jag stod och pratade med länge vilket var jättekul! Blir så glad att jag kan inspirera andra! Jag får ofta frågan, framförallt från tjejer i samband med att jag föreläser, hur man hittar nya vänner (killar som tjejer) som gillar sporter och hur man gör om man skulle vilja börja tillexempel klättra eller åka skidor men inte känner någon som gör det. Mitt allra bästa tips om man är tjej är att gå med facebookgruppen ActionEss och gruppen On Edge – en mötesplats för tjejer som söker äventyr och följa Inspire Us för att hitta likasinnade! De grupperna är kanon!

Under mässan blev jag också intervjuad som ni kan kika på i klippet nedan! Spola fram till 3:45 för att se intervjun!

Ett tag innan det var dags för mitt föredrag.

Haha det var en skön reklamskärm i mässlokalen där plötsligt mitt ansikte poppade upp

Kategori
Annons

Intervjuad i Utemagasinet som en av Sveriges ledande sportfotografer

På grund av min lilla bloggpaus som varit så har jag såklart inte hunnit visa er det här! Jag är med i en intervju i nya numret av Ute Magasinet! I sommars blev jag förfrågad om jag (tillsammans med jättarna Mattias Fredriksson och Claes Grundsten) ville bli intervjuad till en artikelserie om Sveriges ledande sport, natur och äventrysfotografer. Nu är tidningen i butik och det känns supergalet att se sitt eget ansikte i tidningen. Jag är otroligt stolt och jättehedrad att bli lyft på det här sättet, sida vid sida vid namn som jag själv sett upp till och inspirerats av under många år. Stort tack Utemagasinet! Tidningen finns i butik nu om ni vill läsa hela intervjun!


Because of my little blog break, I’ve havn’t shown you this! I’m in an interview in new issue of Ute Magasinet! This summer I was asked if I (together with the giants Mattias Fredriksson and Claes Grundsten) would be interviewed for an article series about Sweden’s leading sports, nature and adventure photographers. Now the paper is in store and it feels so crazy to see my own face in the magazine. I’m incredibly proud and honoured to be lifted in this way, side by side by name that I’ve looked up to and gotten inspired by for many years. Thank you so much Ute Magasinet! The magazine is in store now if you want to read the whole interview!

I’m back!

Det har varit en väldigt lång paus här på bloggen sedan jag senast skrev. Det har varit en lång paus från det mesta faktiskt så det är inte bara bloggen som har lidit. ”Livet” hände helt enkelt och jag har behövt ta ett break från allt. Även om jag älskar mitt jobb och allt som kommer med det, alla fantastiska upplevelser, saker som händer, erbjudanden och utmaningar så blir det ibland för mycket. På den här tiden har jag laddat tillbaka all energi och valt att bara göra saker för mig själv och inte koppla något till jobb. Bland annat var jag iväg på min första resa på jag vet inte hur många år som inte hade ett enda dugg med jobb att göra- i en hel vecka. Det blev till Portugal för att surfa en vecka. Det var min första gång på en bräda och jag är väldigt glad att det äntligen blivit av då jag velat lära mig surfa länge men bara inte haft tid. Det var grymt kul och jag kommer lätt fortsätta med det.

Jag var i Penich tillsammans med min pojkvän och hans två kompisar. Vi åt massa god mat, surfade 1-2 gr om dagen och hade det supersoft. Jag öppnade nog datorn bara en gång under den veckan och kameran var bara framme två gånger. Resten av tiden var jag utloggad. Men nu är jag i alla fall tillbaka och jag är väldigt taggad på resten av hösten och vintern. Igår kom det massor med snö i Åre och det gör inte skidpeppen mindre! Jag längtar såå tills jag får stå på mina skidor igen!

Expedition Lofoten!

Jag älskar ju att hitta på saker, fundera och drömma mig bort till nya platser jag vill besöka  eller andra äventyr jag en dag ska åka på. Min ”att göra” lista är lång och helt underbar att gå igenom. Det finns så mycket spännande att göra här i världen! Nu är jag extremt pepp och glad att berätta att jag tillsammans med de här två grymma systrarna, Emelie och Christine, ska segla från Göteborg till Lofoten om två år! På vägen ska vi åka skidor och bräda och allt kommer jag dokumentera i ett eget projekt!

Förra helgen drog vi ut på vår officiellt första segling tillsammans. Det kommer bli många fler för att träna (läs framförallt jag eftersom de andra är en miljon gånger bättre än jag på att segla) men också för att lära känna varandra bättre på havet och få in lite rutin. På resan är jag (som förståeligt) inte i huvudsak med som seglare utan för att dokumentera (läs fota och filma utav bara helskotta). Jag ser fram emot det här extremt mycket.

I helgen seglade vi runt i Stockholms skärgård. Det var fantastiskt väder men tyvärr lite lite vind men haha ja så blir det ibland. Vi åt magisk mat, pratade, skrattade, badade och sov under bar himmel.

Jag kunde som vanligt inte hålla mig från att sitta helt still utan hamnade, efter inte allt för lång tid, högst upp i masten på båten under seglingen. Haha älskar sånt, blir alldeles lycklig. Mina ben var dock inte lika lyckliga dagen efter som vart helg blåslagna då jag offrade lite för att ta mig upp och sedan for som en liten vante, fram och tillbaka, när vågorna fick båten att gunga. Haha, men det var det värt!

Vi mötte även upp en annan segelbåt med Jocke och Niclas (se @sailing_swedes på Instagram) som i höst ska segla jorden runt. Sjukt ballt! Verkligen en otroligt fin båt som vi tog tillfället i akt att leka lite på. Jag hamnade som vanligt i masten efter ett tag…





På kvällen åt vi middag och grillade uppe på en klippa på ön! Det var helt magiskt och slutade med att några av oss valde att stanna och spendera natten där. Vädret visade att det kunde bli en riktigt fin soluppgång så vi satte klockan på 04:00 och höll tummarna. Om det var värt det? Avgör själv, men jag var helt mållös.


Såhär önskar man att man alltid kunde få vakna upp! Vill ni läsa mer om vårt kommande äventyr och följa vår resa så följ vår resa kan ni göra det HÄR och glöm inte följa oss på Instagram där vi heter @expeditionlofoten!

/Sophie

Annons

En såndär helg man aldrig vill ska ta slut

Sista vandringen mot insteget och Basecamp från Sylarnas Fjällstation

Vissa dagar är det bara något speciellt med. När något sånt där härligt oförutsägbart som händer som man inte riktigt kan ta på men som lämnar efter sig en fantastisk, underbar lycka i hela kroppen. Just det här var en sån helg. Det som förhoppningsvis skulle bli en jättehärlig helg i Åre blev en helg jag sent kommer glömma.

Vi skulle dra upp till Åre, närmare bestämt till Storulvån och ta oss bort mot Sylarna för att gå Syltraversen. Vi hade packat bilen till max med 5 cyklar, tält, sovsäckar, liggunderlag, kläder, mat och klätterutrustning. Vår plan var att cykla in till Sylarnas fjällstation för att vinna lite tid och för att få cykla lite. Tanken var sedan att lämna cyklarna på stationen medan vi gick den sista biten in till Basecamp.

Jennie lär sig ta ut kompassriktning


Väl framme vid basecamp drog vi upp alla tält och bantade utrustning innan vi tog oss vidare mot Sylarna. På grund av ett cykelhaveri (läs jag) så blev vi väldigt försenade in till Sylarna och insåg snart att vi tyvärr hade alldeles för lite tid för att hinna köra hela traversen. Vi bestämde oss istället för att ta oss upp på Storsola via pinacklarna.


Verkligen en helt makalös vy med Storsolas mäktiga top framför sig. I bergen är man verkligen liten.

Jag blev som ett litet barn när vi kom fram på snön. Så jäkla fint! 

Jag och Jennie hade verkligen feeling när vi kom upp på berget och ville få till ett kul toppfoto. Det absolut roligaste topfotot jag tagit, eller snarare varit med på. Killarna bakom kameran var rätt nöjda med haha.

Vi stannade kvar lite extra länge på toppen när vi väl kom upp. Vädret var magiskt och vi hade verkligen inte bråttom ner. Det skulle ju aldrig bli riktigt mörkt. Den solnedgången vi fick på vägen ner är lätt en av de finaste jag upplevt. Det var så otroligt vackert och stå där uppe och titta ut över snöklädda fjällen runtomkring oss som badade i kvällssolen.Strax innan 12 på natten var vi tillbaka i Basecamp. Hade det här varit någon annan tid på året hade det varit alldeles för sent. Verklig magi med den svenska sommaren som tillåter en klättra i solnedgång och på natten. Till middag åt vi halloumi, korv och sallad. Till efterrätt delade vi på lite choklad. Mums! Dagen efter rörde vi oss tillbaka mot Storulvån. Min cykel va ocykelbar så jag ledde cykeln i 2 (!!) mil. Innan vi drog från Sylarna så passade vi på att äta frukost på fjällstationen vilket verkligen var ett smart drag haha annars hade jag varit riktigt ”hangry” på grund av matbrist och paj cykel. Men allt löste sig fint tillslut och jäklar vilken fin helg det blev!

När ett helvete öppnar dörren till en ny värld!

För nästan exakt ett år sedan startade jag den här bloggen. Det var något jag funderat på att gör länge men aldrig riktigt haft tid för att dra igång. Men så ändrades mitt livsläge rätt realt för ett år sedan. Jag har haft en höftskada under flera år som jag äntligen skulle få operera i början av sommaren. Men med operation innebar kryckor i 6 veckor och sjukskrivning i nästan 3 månader. Jag har inte skrivit så mycket om det här medvetet för jag har inte velat göra det till en big deal för mig själv för att jag inte skulle tappa det mentala medan jag var tvungen att vara stilla. Men det var en big deal. Jag var på riktigt sjukt rädd för hur jag skulle hantera att delvis vara sjukskriven och inte få jobba men också att inte heller få röra sig. Skulle jag flippa? Jag är en väldigt rastlös person och insåg att jag behövde sysselsätta mig så gott det gick med andra saker för att lyfta fokus från det jobba till något annat. Istället för att grotta ner mig för att jag inte fick springa runt med kameran så köpte jag en drönare så jag kunde plåta och filma i alla fall. Jag såg det som den bästa mentala träningen och tog det som en utmaning och försökte hitta vad den upplevelsen kunde ge mig och satan va mycket idéer jag fick. Jag hade plötsligt så mycket tid att tänka. Ett resultat av den här tiden var att den här bloggen kom till liv. Det var ett perfekt sätt att fylla dagarna. Jag kunde fundera på kul saker att skriva om, få tänka kreativt och äntligen börja skriva igen som jag gjorde väldigt mycket förr.

Nu är det ett år senare. Jag, läkarna och sjukgymnasterna hade satt ett år som en rimlig tid att vara helt tillbaka från operationen. Den tidigare skadan hade tvingat mig avstå från flera saker i träningen som jag älskar absolut mest- bland annat att springa (jag har inte kunnat löpträna sen jag gick i gymnasiet) och gjort flera saker i jobbet väldigt tunga och svåra. Men nu står jag här, ett år senare och inser att bara en procentuell del har blivit bättre, trotts timmar på gymmet, rehab dag efter rehab dag, positivt tänkande och inställning så har det inte gått bra och jag får inse att jag måste lägga på ett år till som ett mål för att jag ska kunna få springa igen. Det är en fruktansvärt jobbit tanke- som att börja om igen och all tid man redan har lagga ner bara har varit förgäves. Ett helt år av sitt liv och ingen läkare förstår varför jag fortfarande har ont. Totalt är det 7 år av smärta.

Bland det tyngsta med att inte kunna få springa är att få vara ute, att det är så lättillgängligt, kompromisslöst och att man fylls av en sån enorm frihetskänsla. Att benen kan ta dig vart du än vill och att få lyssna på det sköna rytmiska smattrandet av fötter mot marken är bland det bästa som finns. Jag saknar det något oerhört. När jag väl förstod att jag kan glömma att börja springa den här sommaren sjönk hela jag ihop till en liten klump och tänkte först- jag orkar inte mer. Jag hade gjort ett upplägg för att testa, jag sprang några gånger, bara 1 km o sen två gånger 5 km sen hade jag så ont att jag fick avbryta. Men det var inte då jag bröt ihop. Jag älskar att ta promenader, ofta tidigt på morgonen innan alla andra vaknar och det är lugnt ute. Men jag har knappt kunnat göra det då jag brukar få väldigt ont. Konstigt nog går det bra att gå med tung ryggsäck, jag går mer sittande och det påfrestar inte höften på samma sätt. Men att gå plant utan tyngd har tidigare varit döden. Den här dagen ville jag verkligen, det var så fint väder och jag hade inte vågat ta en promenad på jättelänge för jag var rädd för hur det skulle gå. Jag skulle bara gå runt djurgården. Inget dramatiskt. Jag hade ju vilat länge och skött rehaben exemplariskt, det var ju bara 45 min gång. Jag kom halvvägs, sen gjorde det så ont att jag behövde sätta mig ner. Hjärtat blödde och jag hade så svårt att behärska mig. Jag funderade till och med på att ringa min Pappa och fråga om han kunde komma och hämta mig med bilen. Jag visste inte om jag skulle klara av att ta mig hem. Men efter lång tid kom jag tillslut hem och hamnade sen i en hög av sorg och ilska i soffan. Jag är 25 år gammal och kan inte ens ta en promenad runt Djurgården.

Jag gav mig själv två dagar att vara ledsen och tycka synd om mig själv. Jag stängde in mig och grät och ville inte träffa någon. Dag tre hade jag köpt en ny cykel. Min egen MTB, en Canyon Spectral som jag nu har haft i ca 2 månader. Jag hatar att köpa dyra saker, som jag har sagt många gånger förr så är jag ingen prylmänniska och jag avskyr att köpa ny kamerautrustning. Det är ett trauma varje gång. Men det här är första gången jag utan att ha ont i magen har spenderat den mängden pengar på en sak och bara är glad. Och nu, två månader senare är jag nöjdare än någonsin. Jag kan fortfarande inte springa men cyklingen ger nästan samma känsla fast man kan ta sig längre på kortare tid. Jag har upptäckt nya platser i Stockholm som jag aldrig har varit på tidigare och jag har fått så många nya kompisar tack vare cyklingen.

Vissa saker undrar man om det bara är meningen att de ska hända. De 20 000 :- jag lade på min cykel är den bästa investeringen jag någonsin har gjort.

Inspire Us Wildcard


Carro Strömberg (t.v) är en av hjärnorna bakom Inspire Us- En riktig jävel till skidåkare! Här är en bild på oss från Redbull Homerun tidigare i år

Jag är så otroligt peppad och glad att kunna berätta att jag en av de tjejer som är det kommande årets Inspire Us Wildcards. Inspire Us gör så grymt mycket bra och inspirerar så många brudar på så många sätt så det känns fantastiskt kul att  nu få vara en del i gänget! Jag ser verkligen fram emot det här året. Det är en grymt bra spridning på alla wildcard i år. Det är:

Surf – Linn Oredson
Wake – Eira Johansson
Kite – Anna Gros
Skate – Smilla Kallin
Cykel – Elina Davidsson
Snowboard – Kajsa Määttä
Skidor – Hannah Hagberg
Foto – Sophie Odelberg
Klättring – Nanna Söderin

Ni som inte känner till Inspire Us borde bums hoppa in HÄR och kolla deras hemsida och Instagramkonto– Get inspired!

 

Annons

Ny krönika ute!

I förra veckan damp den här ner i brevlådan- det senaste numret av Kamera & bild  med min tredje krönika för i år. Himla kul! Den ska finnas i butiker i veckan. Hope you like it!

Midsommar bildbomb!

Wow alltså haha ibland går livet verkligen i ett. Tanken var att jag för länge sedan skulle ha lagga upp det här inlägget men livet kom emellan. Har varit och är väldigt mycket jobb just nu så under midsommar valde jag att istället för att umgås med min familj på mitt landställe så tog jag bilen upp med ett gäng kompisar till Åre för att fira en lite annorlunda midsommar. På vägen plockade jag upp Frallan (hunden) och jag fick sällskap av Jennie som ändå skulle till Östersund.

För en dryg månad sedan sålde jag min bil så jag har sen dess lånat min snälla Pappas bil varje gång jag behövt en. Men den här gången blev det lite annorlunda och jag fick köra upp i ett riktigt vrålåk- en Land Rover Discovery Sport som jag fått möjlighet att testa. Och alltså WOW! Haha var verkligen magiskt att ha den bilen med upp med alla cyklar och utrustning plus att livet blev betydligt enklare eftersom den är så hög och hade ett cykelställ som gick att vinkla ner för att komma åt bakluckan. Vägen till mitt hus, när man kör genom skogen är långt ifrån platt och slät och bilar som är för låga går i marken. Men med den här kunde jag bränna rakt genom skogen. MAGISKT!

Jag drog upp några dagar innan alla för att preppa lite och hinna hänga lite med lite andra vänner. Jag och Erik tog bilen till Storulvån på torsdagen för att cykla lite. Det var underbart. Frans sprang runt och gjorde glädjeskutt var 5e meter och solen gassade.


På midsommarafton var tanken först att vi skulle vara 7 pers som firade tillsammans men dagen innan blev 3 pers sjuka och en föll bort så vi blev tillslut bara tre men det blev väldigt mysigt ändå.  Vi tog bilen till Ottsjö där vi drog upp ett tält på stranden, grillade och badade. Efter ett tag kom Erik och hans bror förbi och hängde med. Det blev inte riktigt som planerat men väldigt mysigt och trevlig ändå! Vi åt jordgubbar, grillade halloumi och grönsaker, åt choklad, skrattade och fick en väldigt mysig kväll!

Frallan var väldigt besviken på mig när han inte fick bada. Det är det absolut bästa han vet men jag hade ingen lust att skeda med en blöt hund hela natten haha. 

Det var verkligen en makalöst vacker vy direkt från tältet.


Jag skulle ljuga om jag sa att vi hade makalöst väder på själva midsommarafton. Det var det inte men i stort sätt hela kvällen var det i alla fall uppehåll och vindstilla. Det var först senare på kvällen som regnet började droppa. Vi hade som tur va plockat med oss ett rejält stort tält från Urberg. Tillräckligt stort för att nästan stå raklång i (för mig i alla fall som inte är så lång) plus att förtältet nästan var lika stort som innertältet så det var perfekt att sitta i förtältet och hänga när det började regna. Sämre utsikt har man ju haft!

 

Dagen efter packade vi ihop väldigt tidigt. Vi vaknade upp till riktigt vidrigt väder med regn på tvären och gasade tillbaka mot Åre och Enafors. Det blev en lugn dag och lite senare på eftermiddagen och kvällen sprack det äntligen upp igen och blev fint. Vi bestämde oss då för att ta oss till Storulvån o vandra lite. Vi passade på att plocka med oss tältet för att sätta upp det på en lämplig plats på vägen så att det kunde få stå och torka lite. Det blev en väldigt mysig avslutning på den helgen innan det var dags att packa ihop och åka ner till Stockholm igen.

– DET HÄR INLÄGGET ÄR I SAMARBETE MED LAND ROVER, CANYON BIKES OCH OUTNORTH- 

Idrotts och ledarskapspodden!

Som ni vet så blev jag intervjuad för ”Idrotts och ledarskapspodden” för några veckor sedan! Nu ligger äntligen avsnittet ute som ni kan lyssna på via Jennys blogg eller direkt på Acast. Haha alltid lika knäppt att höra sig själv prata:P Hoppas ni gillar det!

Annons

Musikvideo inspelning!

Juste! Jag har helt missat att lägga upp här men strax efter att jag kom hem från Peru gjorde jag jobb för Universal Music och Robin Stjernberg och Niello. Jag filmade deras ”lyricvideo” (en typ av musikvideo) till deras senaste samarbete med låten ”Sista ordet” och plåtade alla pressbilder och i slutet av förra veckan släptes låten. Det här blev resultatet! Va tycks? Tycker för övrigt att det är en sjukt bra låt! HÄR kan ni lyssna på den på spotify!

Under det här projektet har jag både bearbetat gamla och ohälsosamma relationer samtidigt som en ny fantastisk människa klev in i mitt liv. Tillsammans påbörjade vi ett samarbete som har varit flawless redan från start, och detta är bara början! För mig har det aldrig varit så roligt, inspirerande och glädjefyllt att göra musik ❤

Publicerat av Niello den 6 juni 2017

https://www.facebook.com/NielloMusic/videos/1567614263289652/

Kategori

Poddinspelning!

Gårdagen gick verkligen i ett och jag gick och la mig alldeles för sent. Idag ska jag försöka ta det lite lugnare för att det har varit lite för många dagar i sträck nu som jag har suttit från 07-24 o jobbat. Det får jag verkligen inte men det är svårt när man sitter själv och gör allting själv och saker måste bli klara.

På morgonen hade jag först ett möte, direkt efter det jag träffade Jenny Hagman för att spela in en podd. Jenny är före detta golfproffs, som idag driver en podcast som heter Idrotts- och ledarskapspodden. Vi pratade mycket om hur det är att bygga ett varumärke och mental träning. Det var väldigt kul och avsnittet då jag är med kommer ut om ungefär 4 veckor. Haha stackars Jenny har jagat mig i några månader för att försöka få till det här så jag var väldigt glad över att vi ny lyckade synka våra scheman så att det faktiskt blev av! HÄR kan ni spana in podden!


Mellan alla möten

Senare fick jag äntligen tid att träna. Usch gillar inte när det är så mycket att jag inte hinner träna men ibland är det bara så. Men kände mig riktigt fräsch i kroppen igår vilket jag inte hade räknat med så det var väldigt kul! Vart ett tungt styrkepass som avslutades med rörlighet.

På kvällen sprang jag en snabbis förbi Clarion hotell Sign där det var Husky Afterwork. Hann vara där i 45 min innan jag sprang vidare. På kvällen blev det första Grönan för i år!

Måndag

Fotat med Iphone 6
Så var det måndag igen. Ska jag vara helt ärlig så har jag vansinnigt dålig koll på dagarna. Eftersom jag jobbar som jag gör så har jag inte ”vardag” och ”helg” som de allra flesta utan det är bara dagar. Funkar väldigt bra för mig och jag trivs för jag kan vara sjukt flexibel men det passar verkligen inte alla. Det där men måndagsångest har jag inte känt sen jag gick i skolan tror jag. I helgen satt jag till exempel bara och jobbade men jag passade på att åka ut till mitt landställe för att få lite arbetsro och satt på bryggan med datorn i knät. I morgon har jag lämning på nästa krönika i Kamera & Bild så skulle skriva klart den och lite annat. De här veckorna innan folk går på semester är verkligen helt galna. Det är otroligt mycket att göra men just nu är det (trotts mycket jobb) en fantastik kul period. Jag har 25 bollar i luften o försöker jonglera samtidigt och allt är svinkul!

Strax ska jag sätta mig och skriva igen, tog en liten paus för att få hjärnan att vila lite. Jag sprang lite snabbt ner till ICA för att hämta ett paket som jag fått avi på. Hade ingen aning om vad det var (alltid lika spännande när det kommer grejer man inte känner till). Haha jag blir lite som ett barn på julafton. Det var fina Sophie på Reebok som skickat lite nya träningskläder. Haha jag konsumerar så mycket träningkläder så det var verkligen ett välbehövligt tillskott i garderoben. Några av mina favvogrejer fick åka i sopen här om dagen också efter Peru med så skönt o få lite tillskott så man inte luktar skit på gymmet.


Det här är inte ett sponsrat inlägg!


Monday again! I’m actually really bad at remembering which day it is. The main reason is because of work. I don’t have regular weekends when you’re off work, I just work when I need to which is basically every day. Days are just days. I really like it, I never hate mondays or live for the weekends, I live my life as I want to everyday. This really suits me but definitely not everyone! Like this weekend- I had to work all weekend but I left the city and went to my country hose to get som peace and quiet to be able to concentrate. I’ve been working on my next column for the paper Kamera & Bild and some other stuff.

Thes weeks before everyone will leave for their summer vacation is pretty hectic! A lot of things to do, but it’s so much fun! I’m working on like 25 different projects at the same time right now but all are so much fun! Earlier today I went for a short walk to ICA, to clear my head and have a short break from work, to collect a page I’ve got sent to me. I had no ide what it was and that’s alway super exiting! The package was from Reebok with some new trainingcloths. Super perfect timing, last week I had to throw some of my favorit cloths in the bin after the Peru trip so this was really needed! Thank you Reebok and Sophie! 
This is not a sponsor post!

Annons

Vinn en resa runt jorden!!!

 

Ja, det är inget skämt och det är förmodligen en av de sjukaste tävlingarna på länge och det kliar i hela min kropp för jag får inte tävla, men du kan! Det är min sponsor Canon som just nu kör en ny kampanj som heter ” 365 Days of Summer” där vinnaren får en resa runt jorden helt betald (!!!!!!!!) Såhär tävlar du:


Tävlingen är skapad tillsammans med Zoe Kravitz (Lenny Kravitz dotter) och ni kan läsa om hela projektet och alla tävlingsvillkor HÄR


Well no, this is not a joke and I’m so bummed that I can’t participate in this competition cuz who wouldn’t?! But, it’s my awesome sponsor that hostest this crazy competition were you can actually win an entire trip around the world(!!!). The only thing you got to do is:

  1. Take a picture- capture your story!
  2.  Share the story behind the picture!
  3. Share it on Instagram and don’t forget to use the hashtag #LiveForTheStory and tag @canonnordic!

The competition is created together with Zoe Kravitz and you can read about the entire project HERE! Good Luck!! May the best story and picture win!!

Kategori

Peru del 1

17 dagar borta går fort men känns ändå som en evighet. Vi hann göra så mycket och se så mycket att det känns som vi varit borta betydligt längre! Jag tycker att det är ett väldigt bra mått på hur bra en resa har varit. Den här resen ligger lätt i top 3 av mina resor. Peru, vilket ställe!

Super synd att jag inte har kunnat blogga så mycket när jag väl var borta men det gick helt enkelt inte. Väl uppe i bergen var det total radioskugga och det enda kommunikation med världen som kunde ske var via vår satellit telefon. Efter att vi kommit tillbaka efter den andra vändan på leden så hade vi bara en dag i civilisationen och då var kroppen så slut att all prio gick till sig själv och ingen annan haha. Men nu är jag tillbaka i Stockholm, har vilat upp mig, fått känna på hur det känns att vara riktigt härligt höjddopad (svinbra kondis) och onda kroppsdelar börjar kännas rätt okej nu och alla intryck börjar landa. Vilken jäkla resa det har varit och vilka otroliga platser vi har fått röra oss i. Det är en fröjd att gå igenom allt material och se alla platser igen och igen. Att sitta med filerna i efterhand är magiskt och de är så otroligt roligt att jobba med.


These 17 days has gone by so fast but at the same time it feels like it’s been an eternity. We’ve done soo much and seen so much that it feels like we’ve been gone for a significantly longer time! I think it’s a very good measure of how well a trip has been. This trip is easy for the top 3 of my travels. Peru, what a place!

It was super sad that I wasn’t able to blog as much as I had hoped for but it just wasn’t possible. There was no connection at all up in the mountains and the only way to communicate with the world was trough a satellite telephone. When we returned to the civilisation from the second push on the track we only had one day of chill, and that entire day was well needed rest without computers and stuff haha. We were pretty tired! But now I’m back in Stockholm, I’ve had some well needed rest and got to know how it feels to work out after the body has been on high altitude (which is a very nice feeling!). What a crazy-amazing trip it’s been and what incredible places we’ve seen. It’s a pleasure to check all the material and see all places again and again. Sitting with the files in post-production is magical.

Den här bilden visar den plats som jag anser vara den absolut vackraste platsen jag någonsin sett och som också var vår campingplats för kvällen. Den var helt makalös. En liten sänka i dalen mellan de höga bergen. Runt oss gick våra hästar mellan tälten helt löst och betade. En liten bäck fanns strax bredvid lägret där vi kunde ta friskt vatten och ovanför oss tornade det vackra berget Salkantay upp sig över oss. Jag placerade mitt och Melissas (en av guiderna) tält strategiskt riktat mot den utsikt jag ansåg var absolut finast så vi kunde få vakna med den här magiska utsikten. För wow vilken utsikt. Bättre än såhär blir det inte.


This picture shows the place that I consider to be the absolutely most beautiful place I’ve ever seen and that was also our campsite for the evening. It was completely mesmerising. A small flat area in the valley between the high mountains. All the horses that helped us carry gear was walking around, totally free, between our tents. There was a small rapid close to the tents as well were we could get fresh water. I placed my and Melissa’s (one of the guides) tents strategically aimed at the view I considered was absolutely finest so we could wake up with this magic view. Cuz, wow what a view! Hard to find something more beautiful than this!


Här är en bild till på samma magiska plats men kvällstid, strax innan alla lampor släcktes i tälten. Det var sån häftig stämning att få sitta där i mörkret och plåta med lite skön musik i öronen och titta medan alla kröp in i sina tält för att jag sedan, som sista person (minus bärarna) att gå och lägga mig.


This picture shows the same magic place but in the evening, just before all the lights were turned of in the tents. It was such a cool feeling to sit there, in the dark, listening to some nice music and watch while everyone crawled into their tent.


Fotat med Canon 5D Mark IV

Jag kan säga att det inte är det lättaste att fota på sånna här platser. Finns en miljon saker som kan gå fel. Fotoprylarna är konstant utsatta för fukt, kyla och stötar som kan paja grejer och att hålla reda på allt är fasiken inte lätt. Haha hjälper inte direkt att hjärnan blir mosig och seg på högre höjd. Var världigt frustrerande att inte känna att jag hade stenkoll på exakt vart alla batterier och minneskort tog vägen varje kväll när man gick och lade sig och vilken dry bag som innehöll vad när alla hade samma färg:P Var lite tålamodsprövande och lagom till att man började få koll på grejerna och hade skapat bra rutin på vad som lades var varje kväll så var vi klara hehe.


I can tell you that it’s not easy to shoot at these places. There are a million things that can go wrong. The equipment are constantly exposed to moisture, cold and bumps that can brake things, and keeping track of everything is not easy. The brain gets a bit weird at higher altitude, was less allert and focused which didn’t help! I had a hard time keeping track of all different stuff in the equipment which was a very strange feeling. Normaly I know exactly were I put my camera gear. Everything has it’s own place. But when you work at these places everything is different. To many small things that can dissapear if you don’t have a good system. And even duh I have a great system that worked fine at home, I had a hard time with everything haha.

Fotat med Gopro Hero 5

Fick vid ett tillfälle möjlighet att få rida en kortare sträcka för att få lite extrabilder. Var superläcker att få sitta på en häst i bergen på det sättet. Blir väldigt sugen på att komma tillbaka och rida mig genom Peru!


One time, got the opportunity to ride a shorter distance to get some extra pictures. It was super nice to get to do some horseback riding in that environment. I would love to come back and experience Peru by horse!

Fotat med Gopro Hero 5

Fotat med Gopro Hero 5

Jag och världens bästa Clas i början på andra vändans tredje dag.


Fotat med Canon 5D Mark IV
Utöver att vi gick genom helt makalösa landskap så var bland det häftigaste att vi inte träffade någon annan på vägen. Orginal Inkaleden besöks av 75 000 pers om året- man är helt enkelt inte särskilt ensam. Leden vi har gått är en oexploaterad led och på den går det omkring 75 pers om året totalt. För att vi ens skulle kunna gå där var de lokala guiderna tvungna att under några veckors tid jobba rent lederna på flera ställe med machete för att det ens skulle vara möjligt att passera.


The coolest part, besides the incredible landscapes, was that we didn’t meet one single person during the entire hike. The original Inka trail is visited by 75,000 people every year – simply not very lonely. This track that we hiked is an unexploited track that is only visited by about 75 people per year are in total. The local guides had to walk the track several weeks in advance to clear the path in the rainforest with machetes to make it even possible for us to hike there. 

Fotat med Canon 5D Mark IV

Fotat med Canon 5D Mark IV

Peru- 5000 m above sea level, vomit, video production and epic views!

Just nu sitter jag i på ett hotellrum i staden Cuzco i Peru och försöker få så mycket vila jag bara kan innan vi drar upp i bergen igen. Jag är här med resebyrån Swett för att dokumentera deras vandringsresa till Machu picchu. Vi har redan gått hela vandringen en gång då vi som inte gått den tidigare skulle få möjlighet att göra det innan alla gäster kommer, plus att få lite fördel genom att redan vara aklimatiserade. Vi gick hela leden på den dubbla hastigheten än vad vi kommer göra med alla gäster sen och jag kan säga att det var jäkligt tufft att filma och fota lika effektivt som jag brukar på den höjden. Man får typ helt enkelt acceptera att det är omöjligt vilket är en helt ny upplevelse och en jäkla utmaning.

Bergen sedda från flygplanet när vi flög över Anderna. Det var otroligt vackert!

Här sitter vi i bilen på väg till byn där vi skulle utgå ifrån. totalt var vi 11 vuxna och typ 4 barn i den bilen. Det var inte alls trångt… HAHA


Första dagen på vandringen, Johan och Niklas passar på att spexa och bada i floden på väg upp genom regnskogen. 

Vi passerade alla klimatzoner på vägen vilket är en upplevelse i sig. Från varm och fuktig regnskog till snö och minusgrader på 5 000 meter över havet.

Vyerna var helt otroliga. Det är svårt att inte vara ödmjuk när man det fantastiska landskapet kring sig!

Den här dagen började vi vandringen supertidigt för att hinna fram till vårat nästa stop i tid. I bakgrunden ser ni det kända och mäktiga berget Salkantay som en av våra lokala guider bestigit.
Den här bilden tog jag på toppen av det högsta passet vi passerade- på 5000 möh, och med det satte jag också eget höjdrekord vilket känns otroligt kul!!

Jag kommer skriva en längre redogörelse när jag är tillbaka i civilisationen igen för i morgon bär det av igen och jag måste ut på stan och köpa de sista grejerna jag saknar så det är lite stressigt nu. Men det har varit helt galna dagar och det känns som jag redan har varit borta i 3 veckor. Jag har hunnit gå hela rutten i ultrarapid med gänget, jag blev höjdsjuk på 4200 och spydde som ett as på ett jordgolv, jag har blivit biten av amazonas elaka myggor som fick hela min hand att svullna till sin dubbla storlek i en vecka och jag har blivit magsjuk i Cuzco och spenderat en hel natt med huvudet i toaletten. Men nu är jag på benen igen och redo att gör allt igen haha. Wish me luck!! Hade!

Annons

Heading for a new adventure tomorrow!

Trött som ett as är jag just nu när jag ligger på sängen. Allt är packat utom själva datorn jag har i knät. Just nu längtar jag nästan efter 12,5 h flygning i morgon så jag bara kan få sova haha. I morgon går flyget till Sydamerika och Peru, en kontinent jag aldrig tidigare varit på och ännu ett nytt land det här året. Ska bli otroligt kul men jag är också väldigt nervös. Jag ska gå Inkaleden på jobb för äventyrsresebyrån Swett. Allt ska dokumenteras i både stillbild och film och vi kommer som högst ligga på kring 5 000 möh. Jag har aldrig varit på så hög höjd tidigare. Ni skulle se antalet alvedon och Ipren jag har bunkrat med haha. Inte nådigt! Det kommer bli en reäl utmaning, delvis är det såklart jobbit bara från början att gå Inkaleden men lägg då till all extrautrustning jag kommer bära på för att ta mig upp och att jag behöver jaga vinklar och bilder på vägen och de på upp till 5 000 m. Jag har väldig respekt för  höjden och jag hoppas kroppen kommer reagera bra och att alla pass med grisintervaller på gymmet och all styrketräning kommer hjälpa mig.

Vi flyger Stockholm-Amsterdam-Lima-Cuzco innan vi är framme så det är en bit. Jag kommer ha väldigt begränsad med uppkoppling under tiden men ska göra mitt bästa för att uppdatera så ofta jag kan! Kan meddela att både drönaren och gimbalen är med så stay tuned!

Kategori

Krönika: Vem gör bilden värdefull igen?

Så, då ligger min senaste krönikaör Kamer & Bild även ute på webben för er att ta del av. Jag har skrivit om något som berör alla med en kamera i handen. Både dig som privatperson men också du som fotar proffesionellt. Ni kan läsa den här nere eller gå in direkt på Kamera & Bild.

För 17 år sedan var det kaos i musikbranchen. Skivbolagen gick på knäna, olaglig fildelning var vardag för de flesta hushåll med en dator och artister låg på rygg. Ingen ville köpa skivor men alla ville ha musik. Piratprogrammet Kazaa blev 2003 det mest nedladdade programmet genom tiderna, The Piratebay lanserades och Boten Anna var en megahit på radio.

Tekniken rörde sig fortare än branschen hann med och plötsligt låg användarna ljusår före distributörerna. Skivbolagen förlorade intäkter men saknade kunskapen för att lösa problemet. Var och varannan person ägde en MP3-spelare och Apples första Ipod lanserades. Alla visste att fildelning var olaglig och otillåten användning av musik på nätet, till exempel när man musiksätter videoklipp, stoppas idag automatiskt vid uppladdningen på både Youtube, Instagram, Facebook och Vimeo om man inte kan bevisa att man besitter användarrätt för musiken. År 2006 kontrollerades 80 procent av den svenska musikmarknaden av fyra skivbolag. De stod enade kring samma mål – att rädda marknaden. Idag fotas det mer än någonsin. 2013 postades det 40 miljoner bilder på Instagram, varje dag. Siffror på hur det ser ut 2016 har inte släppts men antalet har med högsta sannolikhet ökat, då appen 2016 hade en halv miljard användare. I Sverige fanns det 2014 totalt 2300 registrerade fotografer hos Svenska fotografers förbund, men talet speglar inte det totala antalet verksamma fotografer i Sverige. Majoriteten av fotograferna är egna företagare, det finns inget fackförbund och de flesta jobbar enskilt. Foto är glödhett men ändå är branschen i kris. Precis som i musikbranchen för 17 år sedan så har fotobranschen inte hunnit med teknikutvecklingen. Annonsmarknaden har flyttat från tryckta medier till digitala och varje seriöst företag på marknaden har ett Instagramkonto, en Facebooksida och minst en anställd utbildad i digital marknadsföring. Men ingen kan lagen om bildanvändning.

Musikaliska verk är skyddande under upphovsrättslagen. Samma lag skyddar fotografiska verk. Men någonstans i internets framfart sänkte sig skyddande armar över musiken, medan fotografiska verk föll utanför trots att de enligt lagen inte skiljer sig något åt. Få känner till vad som gäller lagmässigt och de som gör tar inte hänsyn till lagen. Att använda andra personers bilder olovligt idag är lätt, som att ta godis från barn, och istället för att Facebook gör som med musiken (blockerar upphovsrättsskyddat material) så tvingas man skriva över äganderätt till bilderna som man publicerar på Facebook till Facebook om man vill ha ett konto där.

Räddningen för musikbranchen blev att lämna dåtidens sätt att sälja och konsumera musik och istället gå över till streaming.

Vi inom fotobranschen står nu inför vår övergång. Vi måste stänga ner skivbutikerna och anpassa oss till den nya tekniken och digitala världen. Men vem tar fighten i vår värld av enskilda aktörer, och vem övertygar Instagram om att lägga in en kodning som skyddar de bilder som vi önskar skydda? Vem blir den som gör bilden värdefull igen?

Kategori
Ladda mer innehåll