Ocean Clean-up Tromsö, Northern lights and epic times

I collaboration with Pukka Travels

I helgen var jag en snabbis över till Tromsö i några dagar. Det är pinsamt hur lite jag har varit i Norge med tanke på att det är vårt grannland och att det är så makalöst vackert. Norge hade verkligen tur när man ritade upp gränsen mot Sverige. Det är nästan som man taktiskt ritat gränsen så att vartenda häftigt berg ligger på Norska sidan.

Jag var där tillsammans med Pukka Travels som tog oss runt fjordarna kring Tromsö med en stor katamaran för att delta i ”Ocean Cleanup”. Ett globalt projekt där man försöker städa upp plast och skräp som hamnat i havet. Det var otroligt sorgligt att vi på bara några timmar, fick ihop  nästan 1,5 ton med skräp. På en enda strand bara i Tromsö. Helt galet!

Dagarna
efter clean-upen fick vi se oss omkring runt fjordarna, hikea, fiska, se säl, örn och en dubbel regnbåge och ha lyxen att få se ett fantastiskt norrsken!


Translation: During the weekend I was on a quick trip to Tromso for a few days. It’s crazy how little I’ve been to Norway given that it’s our neighboring country and that it’s so beautiful. Norway was really lucky when drawing up the border to Sweden. It’s almost like they tactically drew the border so that every awesome mountain would end up on the Norwegian side.

I was there with Pukka Travels who took us around the fjords surrounding  Tromsø with a big catamaran to participate in ”Ocean Cleanup”. A global project that tries to clean up the plastic and debris that have come to sea. It was incredibly sad that in just a few hours we got together almost 1500 K kg of trash. On a single beach only in Tromsø. Crazy!

In the days after the cleanup, we got too see more of the surrounding the fjords, hiking, fishing, watch the seals, eagles and a double rainbow plus have the luxury to see a fantastic northern lights! Really didn’t wanna leave yesterday to go back to Stockholm.

Testing Canon EOS R

Igår var en hektisk dag men mycket jobb som slutade i Danmark tillsammans med Canon för att, som en av de första i världen, få klämma, känna och testa Canons nya kamera EOS R. Jag har haft väldigt höga förväntningar på EOS R sen jag fick höra om lanseringen så jag var väldigt förväntansfull när jag landade i Köpenhamn.

Jag var där tillsammans med Hannes och Fabian och det var väldigt kul och intressant att diskutera och testa kamera tillsammans. Alla knappar utom tre på hela kameran går att skräddarsy funktionerna till och Canon har ändrat och tagit bort en hel del gamla knappar som har suttit som standard på de vanliga systemkamerorna. Vid första testerna kände jag mig lite lost, kunde inte ha samma arbetsflöde som jag är van vid på grund av detta men det är just precis det, en vanesak. Huset är annars mycket lätt (vilket jag fastnat mycket för för att kunna vinna vikt) men en av de coolaste funktionerna, utom att fokuset är löjligt snabbt på den, är de nya linserna som kommer till som har en extra ring längst fram på objektiven som även de går att skräddarsy inställningar på. Det innebär att du till exempel skulle kunna sätta ISO, bländare eller slutartid på linsen för att snabba upp arbetsflödet.

Utöver det presterade kameran fantastiskt bra i dåligt ljus. Bruset som skapades på mycket höga ISOn var nästintill obefintligt och utan färgbrus.

Det är ett grymt häftigt nytt system och kommer kunna förändra väldigt mycket. Jag hade först tänkt att den eventuellt skulle kunna ersätta min Mark 4 men tyvärr saknar den en del specifikationer som för mig blir väldigt avgörande. Det är mer en instegsmodell än PRO modell men skulle funka som en extrakamera för lugnare plåtningar där man inte behöver vara fullt så snabb i arbetsflöde och liknande och med det som mål är den väldigt bra. Men jag längtar tills de gör en PRO version av den!


Yesterday was a hectic day that ended in Denmark at an event with Canon where I, as one of the first in the world, got the chance too try out Canon’s new camera EOS R. I’ve had very high expectations of EOS R since I got hear about the launch so I was very excited when I landed in Copenhagen.

I was there with Hannes and Fabian and it was real fun and interesting to discuss and test the camera together. All buttons except three of the entire camera can be customized and Canon has changed and removed a number of old buttons that have been set as standard on the standard system cameras. At first tests, I felt a bit lost with the new system and the new body. I could not have the same workflow as I’m used to because of this, but that’s just a habit. The housing is otherwise very lightweight (which I stuck a lot in order to win weight) but one of the coolest features, except that the focus is ridiculously fast, are the new lenses that comes with an extra ring at the front of the lenses which can be customized. This means that you could, for example, set ISO, aperture or shutter speed on the lens to speed up the workflow.

In addition to that, the camera performed wonderfully well in low light. The noise that was created at very high ISO was almost non-existent and without color noise.

It’s a awesome awesome new system and will change a lot. At first I thought EOS R possibly could replace my Mark IV but unfortunately it lacks some necessary specs that I need. It’s more of a entry-model than PRO model and I would possibly be able to use it as an second camera at more chill shoots were
speed not is necessary. But the system is really cool and I’m really looking forward to the day they launch a PRO model of this! 

Hannes och Fabian diskuterandes kameran 

Foto: Hannes Söderlund

Foto: Fabian Wester

 

Kategori

Mt Blanc Part 1- Acclimatisation

Det var inte direkt någon rast och ro när vi väl kom till Chamonix där vi valt att utgå ifrån. Planen var som sagt att spendera 4 veckor i Alperna med målet att klättra Matterhorn, Eiger och Mt Blanc så det var bara att sätta igång med en gång med de nödvändiga förberedelserna som krävs för att klättra de bergen.

Planen blev att lägga en vecka på acklimatisering innan vi gav oss på Mt Blanc. Då skulle vi klättra varje dag på hög höjd och sedan sova nere i dalen. Under den veckan skulle vi också bli mer sammansvetsade som klättrare och bli snabba i replagen, allt för att vara så snabba som möjligt på bergen. Matterhorn visste vi sen tidigare att vi skulle behöva hålla högt tempo på för att klara.


There was no time for rest and chill when we arrived to Chamonix (which would work as our base the upcoming weeks). The plan was to spend 4 weeks in the alps with the aim of climbing Matterhorn, Eiger and Mt Blanc. So we had to start right away, when we arrived, with the necessary preparations required to climb the mountains.

The first week our plan was to acclimatise our bodies before we would go for Mt Blanc which would be our first mountain of the three. We climbed every day at high altitudes and then slept down in the valley. During that week we practised a lot of rope work to become faster on the mountain as well become faster climbers in all our rope teams. We knew that Matterhorn would require speed to be able to summit. 

Utsikten från utgången från lifthuset till glaciären. En otroligt vacker syn!
The view from the exit at Aiguille du medi before you enter the glacier. 

Första klättringsdagen tog vi liften upp till Aiguille du Midi (3842 möh) för att klättra en av de vanligaste acklimatiseringsturerna där i kring – Arete des cosmiques. Trotts det medvetna valet att så fort komma upp på höjd blev det en riktig käftsmäll för kroppen. Tur nog slog höjdsjukan till i slutet av dagen när vi började bli klara och det var dags att röra sig ner mot dalen igen.


On the first climbing day, we took the lift up to Aiguille du Midi (3842 m above sea level) to climb one of the most common acclimatisation routes – Arete des Cosmiques. The route is quite high up so it’s really heavy for the body, especially on the first day when you haven’t acclimatised. Fortunately, we didn’t feel the hight sickness until the end of the day wich was good, because then it came with all it’s powers. It was so nice to go down to the valley that day. 
Oskar och Gustav på väg upp för sista pitchen upp till toppen
Oskar and Gustav on their way up the last pitch before the summit.

Cosmiquen är verkligen en vacker tur. Destå sämre är det med antal personer på leden som är väldigt högtrafikerad av både erfarna och mycket oerfarna klättrare. Redan på denna tur fick vi assistera ett annat replag som verkligen inte visste vad de höll på med och det hade kunnat gå riktigt illa för de om vi inte hjälpt till. Sjukt nog var det bara försmak till vad vi skulle vara med om de kommande veckorna och jag kan ännu inte sluta förundras över hur mycket folk det är som rör sig på bergen i alperna som verkligen har noll koll på vad de håller på med och utsätter både sig själva och andra för livsfara i och med det.


Arets de Cosmique is a really a beautiful route. The downside is the number of people climbing the route every day. It’s really popular. Unfortunately it attracts all sorts of climbers, both really experienced but also a lot of inexperienced climbers. Already on our first day of this trip, we had to assisted another rope team that really did not know what they were doing and it could have gone really bad for them if we hadn’t been there to help. I tonight that was really scary but that would only just a taste of what we would experience a week later. I still can’t stop and wonder about how many people spending time in the alps and in the mountains who really don’t know what they are dealing with and risk both their own and the life of others. 

Uppe på toppen på Cosmiquen! Jag, Gustav, Oskar and Tobbe! Magisk vy!
Summit at the Cosmiq. Me, Gustav, Oskar and Tobbe
Väl tillbaka vid liften och lite kaffe och fika innan vi rörde oss ner mot byn. Haha här var jag lagom höjdpåverkad och ville gärna snabba på fikastunden lite men först, en bild!


Finally back at the lift station and time for a little coffee break before we headed back down to the village. Haha I did not feel good here, I was really affected by the hight.

Annons

Ibland tar det en utbrändhet för att lära sig bli lite snällare mot sig själv

Jag sitter på en stol på mitt kontor med blicken på min 27″ skärm. Ute skiner solen från en klarblå himmel. Jag startade morgonen med en löptur och nu flyger fingrarna över tangentbordet när mejlkorgen långsamt checkas av. Det är en bra morgon. Jag är inne i en riktig planeringsperiod just nu med många timmar framför datorn för att få ihop de kommande veckornas projekt och logistik. I rummet bredvid rasslar det och låter från målaren som precis börjat renovera vår lägenhet.

I ett års tid nu har jag haft en kreativ blockering. En blockering som kommit efter sviterna av att jag gick in i väggen för exakt ett år sedan. Det är inte så många som vet om. Jag har valt att inte prata öppet om det för att jag inte har velat, inte varit redo för det. Jag har behövt processa, läka och lära mig hantera en ny vardag utan intryck, tankar och åsikter från alla. Jag delar med mig mycket i sociala medier men håller de mest privata delarna för mig själv. För ja, liksom vänner och familj så är nog jag inte heller så förvånad att jag small in i väggen. Det har varit ett mycket turbulent år som varit fruktansvärt jobbigt. Hade det inte varit för all glädje jag också haft turen att bli pumpad med samtidigt i form av Gustav hade jag aldrig kommit tillbaka så fort som jag gjorde. Kroppen och hjärnan har inte alls fungerat. Jag har haft fruktansvärda migränanfall, varit otroligt kraftlös, haft svårt att formulera mig, tappat ord, inte alls kunnat skriva (det är som om jag glömt bort helt hur man gör) och haft ett minne sämre än en guldfisks. Jag har fått lära mig att bli betydligt snällare mot mig själv och jobba betydligt mindre. I det här har bloggen som en hel del andra, fått lida. Jag har inte uppdaterat lika frekvent och jag har hållit mig från att skriva för jag har liksom inte kunnat. Jag har inte fått ut några ord. Bloggat har jag bara gjort när jag längtat efter det och tyckt det varit kul för att få en bra, positiv  upplevelse till det och inte ett tvång eller måste.

Idag mår jag oerhört mycket bättre och flowet i skrivandet börjar äntligen långsamt släppa liksom minnet som långsamt kommit tillbaka vilket gör mig så glad. Tanken var att jag skulle hållit bloggen betydligt mer uppdaterad i sommars när jag besteg Mt Blanc och klättrade i alperna men kroppen sa nej så den delen fick sättas på paus tills det fanns tid och energi vilket jag äntligen har nu så jag tänkte att jag skulle köra några blogginlägg de närmaste dagarna och berätta om veckorna i alperna och såklart bestigningen av Mt Blanc för ja jäklar, de va några mycket intensiva veckor med känslomässig berg och dahlbana. Så stay tuned!

BAMM2018 och när inget slutar som man tänkt sig!

Idag är det onsdag och jag har precis förflyttat mig från mitt skrivbord och stationära dator till balkongen med laptopen i knät. Vissa dagar har jag verkligen ett otroligt stillasittande jobb och andra dagar rör jag på mig betydligt mer än de flesta. Men idag är en sån väldigt stilla dag. Jag sitter  och jobbarmed alla bilder från i sommar (ni kan ju tänka er att det är en hel del) och rensar och uppdaterar olika saker som borde gjorts för länge sedan. Helt enkelt en såkallad ”admin dag”. Det kliar förvånansvärt nog rejält i kroppen som vill ut och röra på sig trotts helgens bedrifter på BAMM. Ja, jag kan faktiskt säga att BAMM blev allt jag inte tänkt att det skulle bli. På ALLA sätt.

Jag vet att jag skrivit lite om det tidigare på bloggen, att jag har en höftskada sen gymnasietiden som hela tiden gör sig påmind och har gjort att jag begränsats en del både i vardagen men framförallt i träningen då jag har haft mycket ont. Varje dag. Bland annat har jag inte kunnat springa eller åka längdskidor sedan gymnasiet utan att få brutalt ont efter 1o minuter och trotts operation har jag inte blivit bra. En enormt stor del av min tid har gått åt att söka hjälp för det här. Jag har varit hos naprapater, ostiopater, sjukgymnaster och akupunktörer. Ringt runt och besökt halva läkarsverige och träffat kirurger, nevrospecialister, höftspecialister, ryggspecialister och många fler och gjort av med tusentals kronor i behandling. Jag har fått kortisonbehandlingar, stötvågsbehandlingar, mobiliseringsbehandlingar, massage, bedövningar i ryggen och bäcknet, ja fasiken allt för att hitta vad som orsakar smärtan men utan resultat. Och vad gör man när läkarna säger att de inte längre kan hjälpa dig?

Jag har gråtit, känt förtvivlan och velat ge upp så många gånger men alltid fortsatt därför att ”tänk om” och jag försökt hitta nya vägar och hela tiden sökt ny motivation för att orka fortsätta. Jag minns i maj förra året, då hade det gått 1 år sedan operationen och min kirurg sa att jag måste låta det gå ett helt år för att låta höften läka helt efter operationen för att kunna säga om den varit lyckad eller inte. Jag kämpade så mycket det året och rehabbade 5 gånger om dagen de första 3 månaderna och sedan i stort sätt varje dag resten av året. Allt för att äntligen kanske kunna få gå en lång promenad, ett år efter operationen. Så kom dagen och jag gick 25 minuter och sen hade jag så ont att jag grät. Jag grät i 3 dagar, sen köpte jag min MTB cykel och jag fick upp gnistan igen. Inte heller den gången gav jag upp för drömmen och önskan om att en dag kunna få röra min höft utan smärta, att få kunna dra ett löppass eller gå en lång promenad var starkare.

Inför BAMM har jag varit väldigt nervös. Jag har velat springa ett Fjällmara så länge men det har inte ens varit en ide att försöka för det kostar mycket och de pengarna vill man inte direkt i första taget lägga ut  om man ändå kommer bryta efter 45 minuter. Men så frågade Haglöfs om jag ville springa BAMM och först tänkte jag nej. Men när jag fick höra att det var uppdelat på två dagar tänkte jag att ”man kan ju i värsta fall gå runt” så jag tackade jag. För det skumma med det här är att jag får mindre ont när jag gått i kuperad terräng och framförallt när jag har haft en tyngre ryggsäck på mig och det har man under BAMM så jag tänkte att vi kunde försöka.

När vi åkte upp till Riksgränsen hade vi väldigt låga ambitioner. Vi skulle ta det superlugnt och brydde oss inte alls om placering. Vi skulle umgås och sköta Haglöfs sociala medier. That was it. Men chocken som följde efter dag 1 när vi nådde nattens campingplats och vi fick vet att vi gått in på en 7e plats och att jag inte hade ondare var helt otrolig men jag var helt säker på att jag bara haft tur och att bakslaget skulle komma dagen efter. Jag visste ju att jag haft väldigt ont hela sommaren när jag klättrat i Alperna och att det inte hade blivit något bättre alls under året over all. Men när vi sedan gick i mål, dag 2, hade höften inte blivit värre och då hade vi gå/sprungit 4 ish mil på två dagar och vi slutade på en 9 (!!?) placering var jag var helt chockad. Det är 9 år sedan jag slutade springa. 9!!!! ÅR!

Jag vet inte säkert ännu men det är mycket möjligt att all tung klättring i sommar med ryggsäck och all jädra rehab och behandlingar nu plötsligt gett mig ett genombrott! Första gången på 9 år! Jag vet inte än om jag bara hade tur i helgen och om det kommer hålla i sig eller inte men när jag skriver det här rinner tårarna långsamt ner för mina kinder. Min lycka inombords är total och jag är så glad att jag aldrig gett upp på att jag en dag kanske bli hel för om det här håller nu så har jag fått en enormt stor del av mitt liv tillbaka.

I måndags när jag väl kommit hem från Riksgränsen kunde jag inte hålla mig utan drog ut och sprang. Tror det  blev 4 km totalt (2 mer än jag planerat) och det blev min bästa löprundan någonsin. Nu ska jag verkligen skynda långsamt!

Ett ENORMT TACK till Sara Ölvestad Naprapatkliniken Åre som hjälpt mig så mycket i att försöka hitta förståelse och lösning till min skada och till min sjukgymnast Jeanette Berggren som är hjärnan bakom det senaste årets rehab och behandlingar och alltid haft idéer på nya spår när inget funkat. <3

BAMM var för övrigt otroligt roligt! Helt underbara miljöer att springa i och jag kan verkligen rekommendera det till andra! Jag och Jennie sprang BAMM 30 K för er som undrar. I ryggsäcken hade jag med mig min Canon EOS M50 som jag fotade de mesta av bilderna med när jag inte använde min Iphone 7.

Jag och Jennie väl i tältet när vi nått nattlägret. Jäklar va kalla vi var när vi kom dit! Var så skönt att krypa in i en varm sovsäck och komma bort lite från regnet vi hade på eftermiddagen. Två riktigt blöta katter haha!

Tillbaka i Sverige och nu dags för nästa utmaning!

Jag har verkligen hållit nere aktiviteten på bloggen under sommaren och jag är lite ledsen för det men jag har verkligen känt att jag har behövt det. Det har varit en så otroligt intensiv vinter och nu, i och med all klättring har jag behövt zona ut för att kunna lägga allt fokus på klättringen. Därav varför ingen uppdatering om hur all klättring i alperna gått och såklart hur tusan det gick på Mt Blanc?! Jag lämnade er ju lite där, lite som en cliffhanger men för er som följer mig på instagram så har ni kanske sett att vi tog oss upp (yeey!!) något jag är väldigt glad över. Jag skriver inte mer än så för jag håller på att förbereda ett långt inlägg för att berätta om hela resan. Det kommer i dagarna.

Nu är jag i alla fall tillbaka i Sverige efter ca 5 veckors resande. Det är rätt skönt att få komma hem med men det är inte så mycket till vila. På torsdag packar jag väskorna igen och åker upp till Riksgränsen tillsammans med Jennie för att springa BAMM för Haglöfs! Jag har aldrig sprungit ett marathon, inte orienterat sen gymnasiet och jag är skadad så det kommer bli en rejäl utmaning men jag är väldigt peppad! Det kommer bli så kul! Jag och Jennie kommer att springa 30 km klassen. Loppet är ett orienteringslopp där sträckan är 30 km fågelvägen. Sträckan kan alltså bli väldigt mycket längre om man har otur och orienterar fel. Distansen är uppdelad på två dagar och man bor i tält på fjället på natten.

Dagarna innan loppet nu har jag vräkt på med rehab och rörlighetsträning (kroppen är rätt trött efter klättringen) och idag och i morgon ska jag till min sjukgymnast Jeanette som ska ge mig behandling. Jag ska erkänna att jag är lite nervös, men som sagt, mest taggad!

På Haglöfs hemsida kan ni läsa mer om mig och Jennie och om hur vi har laddat upp med träning inför tävlingen och hur vi kommer packa våra ryggsäckar! För att läsa hela intervjun tryck HÄR!


Jag och Jennie under resan i Alperna. Jennie är en av mina närmaste vänner som jag lärde känna för 3 år sedan i samband med att jag sökte modeller för en kund. Jag hittade Jennie efter ett tips på Facebook och sen dess är hon den jag troligtvis fotat mest och har också blivit en av mina närmsta vänner.

Annons

Summit Day Mt Blanc

Bloggen har legat lite på is de senaste veckorna. För ni som inte snappat upp det är jag nu i Alperna i 4 veckor för att klättra Mt Blanc, Matterhorn och Eiger och förberedelser och liknande inför det här har tagit tid från bland annat blogg och annat.

Nu har vi varit i Alperna i en vecka ungefär och acklimatiserat oss och i eftermiddag kommer vi ge oss upp på berget för att i morgon bestiga Mt Blanc. Logistiken kring vilket berg vi tänkt börja med och vilka rutter vi valt har ändrat sig mycket från vår originalplan på grund av logistik och väder. Från början hade vi tänkt börja klättra Eiger men nu blir det Mt Blanc istället. På Mt Blanc hade vi tänkt klättra leden Brenvasbur men på grund av de förhållanden som råder just nu med laviner och ras blir det för farligt och riskabelt. Istället kommer vi gå Troies Montes då de va de enda som hade plats kvar i deras refuge så vi hade inte supermycket att välja på.


På väg ner över glaciären under Aguille de Medi för att köra en acklimatiseringstur på Cosmiquen (ca 3800 möh)

Den här veckan har vi varje dag gjort dagsrutter upp på leder och berg runt kring Chamonix för att få våra kroppar att acklimatisera sig. Det har varit varierande turer med och utan steghjärn och isyxor, traddklättring, sportklättring och vandring över glaciär.

Det här blir ett lite snabbt ihopkastat inlägg (måste packa ihop alla grejer), lovar att göra ett mer utvecklat när vi är nere igen på torsdag!

Klättring på leden Arete de Papilion 

New Work for Redbull

Det är inte super ofta jag fotar event och tävlingar, men ibland händer det, som förra veckan då jag gjorde jobb för Redbull och fotade Redbull Neymar Jr’s Five i Stockholm. Här är några av slutbilderna!

Kategori

Från den ena staden till den andra!

Så var det fredag igen! Wow veckorna bara flyger fram nu och nu är det bara två föreläsningar kvar på min föreläsningsturné. Det har varit fullt ös de här dagar och stor tack till all fin feedback jag fått hittils från er som kommit och lyssnat! Nästa vecka kör  jag i Stockholm och Oslo sen blir nästa vända först till hösten!

Just nu sitter jag med 10 bollar i luften, skriver reseräkningar, svarar på mail och planerar för plåtning i morgon med RedBull. Haha jag hade tänkt att det skulle bli en lugn dag idag men icke!

Vyn från flygplanet när vi flög in över Köpenhamn! Fasiken, jag måste bli bättre på att stanna kvar lite längre på platserna jag åker till. Det är oftast bara några timmar innan jag flyger vidare igen. Har tappat räkningen på hur många gånger jag har varit i Köpenhamn nu på jobb men jag har inte haft tid någon gång att utforska mer vilket jag verkligen skulle vilja göra!

Gänget som kom och lyssnade i Köpenhamn!

Annons

Föreläsningsanmälningar Sverige och Norge öppna!

Så, nu har anmälningarna för föreläsningarna i Sverige och Norge också öppnat. Platserna i Danmark fylldes upp väldigt fort så vill du säkra en plats gäller det att anmäla sig snabbt! Följ länkarna nedan för att komma till rätt event!

Göteborg 12/6 Anmäl här!
Malmö 13/6 Anmäl här!
Oslo 18/9 Anmäl Här!
Stockholm 19/6 Anmäl här!

Föreläsningsdags!

Foto: Fabian Wester

Det är många av er som har hört av sig med fråga när jag ska hålla föreläsningar igen. Det har varit ett tag sen senast men nu är det dags igen! Först ut är två föreläsningar i Danmark, 6e och 7e Juni. En i Köpenhamn och en i Århus. Det är limiterat med platser och tidigare har alla föreläsningar varit överbokade så det är först till kvarn som gäller!

Följ länken nedan för att registrera dig på eventet för att säkra din plats:
6e Juni Århus
7e Juni Köpenhamn
Föreläsningarna i Danmark kommer vara på engelska. Här kan ni också läsa mer om Danmarkseventet

Sen löper det några föreläsningar i Oslo och Sverige. Jag återkommer så fort anmälningarna har kommit ut men skriv upp följande datum i almanackan:
Göteborg 12 Juni
Malmö 13 Juni
Oslo 18 Juni
Stockholm 19 Juni

Det där med att varva ner

Det där med att varva ner är inte direkt min starka sida. Jag hade planerat att jag skulle jobba mindre efter jag kom hem från USA för att återhämta mig vinterns intensiva månader. Haha but well, inte lika lätt som jag hade tänkt!

Det är tur att jag har en person som är bra på att tvinga mig ta det lite lugnt ibland i alla fall. I helgen packade jag och Gustav ner tält och sovsäckar och massor med god mat och drog norr om stan för att klättra lite och ta det lugnt. Det var verkligen så skönt och stället var otroligt fint! Längre ledighet får vänta till mitten av juli då vi drar ner till Alperna för att klättra i 4 veckor! Det längtar jag verkligen efter!








Annons

On the other side of the camera

Det är inte super ofta jag hamnar på andra sidan kameran. Jag är inte särskilt bekväm där är nog det enklaste svaret. Men ibland händer det som här- Några bilder Matilda tog på mig med lite guidning i USA. Ljuset i grottan vi var i var så fantastiskt fint och jag gillar verkligen bilderna.


It’s not that often that I end up on the other side of the camera. The short answer is simply that I’m not comfortable with it. But sometimes it happens! Like here, some pictures Matilda took of me in the US. We were in a cave with amazing light and I couldn’t hold myself from asking her to shoot som snaps of me. Really happy I did!

 

Kategori

New Work For Adidas!

För några veckor sedan hade jag plåtning med Adidas. Vi hade en bra utmaning då alla bilder skulle fotas i solnedgång eller uppgång därför att deras nya sko Solarboost är kopplad till just det och vi hade som vanliga superlimiterat med tid och vi behövde ju också ha tur med vädret. Ni vet ju, vädret i april är inget att lita på. Regn ena sekunden för att sen komma snö och efter det 30 grader och sol. Men jag gillar ju utmaningar haha. Vi beräknade att vi max kunde 4,5 minut per bild för att hinna med allt. Här är några av de färdiga bilderna!


Some weeks ago I had a photoshoot for Adidas. We had a pretty god challenge while shooting this one. All pictures had to be shot in sunrise or sunset (and obviously we can’t decide what weather it’s gonna be) so we had very little time to get all pictures. But you know I like challenges haha. We planed that we had approximately 4,5 minutes to put into every picture to be able to make it haha. Here are som of the finished pictures!  

Här är några av slutbilderna från plåtningen!


Here are some pictures from the finished result of the shoots. 
Modell: Brita Zackari


Modell: Petronella Ekroth


Modeller: Elin Westlund och Bianca Salming


Modell: Odain Rose


Modell: Happy Jankell

Helger som man kommer minnas när man blir gammal

Alltså de senaste dagarna i Stockholm har verkligen varit helt fantastiska. Vädret glänser verkligen nu. Det gör att det också känns lite extra bra att vara hemma. Kommer bättre och bättre in i vardagslunket och tycker än så länge att det verkligen är skönt. Jag har också fått tillbaka rutinen på träningen och är verkligen förvånad över att jag inte verkar ha tappat så mycket i träningen de här månaderna på resande fot. Den lilla träningen som blivit av verkar jag ha skött bra och kroppen svarar fort nu så det är bra stegring. Igår körde jag ett rikligt jobbit pass med 4 minutersintervaller på assult biken (4 min aktiv och 3 min vila) och direkt efter 10 stycken Tabata Intervaller på samma cykel (20 sekunder maxa 10 sekunder vila) för att sen köra core styrka och rehab i 45 min och sen en promenad med en kompis i 1,5h. Puh, tror ni jag sov gott i natt eller? Jag boostar på så mycket jag orkar och kan nu. Om 1,5 månad drar jag ner till Europa för att klättra lite berg så gäller att ligga bra till i formen och jag har inte tid att förlora dagar.

För två veckor sedan var jag ute och klättrade och tältade och vi prickade verkligen in en perfekt helg att göra det med strålande sol. Hade från början ingen tanke på att gör något långt inlägg om det men jag hade med mig min nya kamera, en EOS M50 som jag kärat ner mig i totalt och bilderna som jag tog är jag så  nöjd med så kan inte hålla mig från att lägga ut en bildbomb. Det här stället var verkligen så fint och så mycket rolig klättring. Måste verkligen åka tillbaka och köra här igen. Jag håller på att lära mig börja tradda och det här stället var främst tradd vilket var schysst.








På kvällen grillade vi burgare fyllda med fetaost, drack öl och skumpa, pratade skit och spelade gitarr. Precis som det ska vara!







Tanken från början var att alla skulle sova i tält men vädret var så bra att vi körde direkt under bar himmel istället. Så otroligt mysigt!








Och världens bästa Jennie!

Annons

Adidas Solarboosevent!

Det kliar väldigt mycket i kroppen på mig och jag blir väldigt lätt rastlös men det är faktiskt otroligt skönt just nu att jag tycker det är kul att vara hemma. Jag har till och med längtat efter att få lite vardag och vardagsliv vilket typ aldrig har hänt. Normalt är annars att jag alltid funderar på vad som ska komma, vad jag ska göra och vart jag ska resa och blir väldigt rastlös och stressad om jag inte ser någon som ska hända i en snar framtid. Visserligen har jag saker som kommer komma upp om några veckor men jag är väldigt nöjd med att vara hemma just nu. Till freds liksom. Haha jag blev till exempel överexhalterad i söndags när jag och Gustav bestämde oss för att fixa lite på balkongen. Jag tyckte det var så sjukt roligt!

Igår var jag iväg med Adidas på ett event där skon vi fotade för några veckor sedan skulle officiellt lanseras. Det var supertrevligt, fantastiskt väder, god mat OCH vi fick bygga våra egna miniatyrer av de nya skorna. Haha pyssla är bland det roligaste jag vet så jag var i himmelriket! 

Vi åkte med båt från Strandvägen till Nacka och Delight Studios där middagen och eventet var.

Sen drog pyssel verkstaden igång!


Alla bilder fotade med Canon EOS M50 som för övrigt här min nya kamera och jag är helt kär!!

Kategori

Little Planet Tutorial

I samarbete med Wacom #Sponsoredpost


Tidigare i vintras
postade jag den här bilden på instagram som fick väldigt mycket uppmärksamhet och mycket frågor kring hur jag hade skapat den då jag inte använt en 360 kamera. Jag lovade då att jag skulle göra en tutorial på hur jag gjorde den, so here it comes!


Earlier this winter I posted this picture on Instagram that got so much attention and so many of you asked me how I created it because I didn’t use a 360 camera. I promised you then that I would do a tutorial and here it comes!

  1. Fota av en öppen plats 360 grader. Allra lättast är att sätta kameran du fotar med på ett stativ så att horrisontlinjen inte rör sig. Då vinner du väldigt mycket tid i efterarbetningen. Välj också ett objektiv som inte är för mycket vidvinkel om du vill göra det lättare för dig. Fota bilden en dag när det är klarblå himmel utan moln- det är allra lättast i redigeringen. Sen måste du fota objektet du vill klippa in i bilden ovanifrån.Shoot an open space in 360 view, preferred during bluebird and no clouds. Use a lend that is not to wide, that will make the post production way harder. Use a tripod while doing this. 
  2. Du börjar att pyssla ihop panoramabilden som kommer som kommer bli din bakgrundsbild. Öppna en av bilderna i photoshop och förläng sedan din arbetsyta genom att gå in i menyn under Image -Canvas Size (eller Bild-Bildstorlek på arbetsyta som funktionen heter på svenska) och förläng arbetsytan 400 % minst, det beror lite på hur många bilder du behöver använda för att pussla ihop din panoramabild. Sen är det bara att börja pussla. Eftersom bilden sen ska dras ihop så måste båda bildens ändar någorlunda matcha. Jag brukar därför dela bilden på två och byta plats på bitarna så att jag kan matcha skarvarna med varandra. Beskär sedan bilden så som du önskar den.Start stitching all the pictures together to one panoramic picture. This will become your background and what will become the little planet. When the stitching is finished, crop the picture as you want it to look. 
  3. Nu går du återigen in Image Size. Klicka ur ”Constant proportions” och skriv i samma antal pixlar som bilden är bred i bildens höjd. Detta för att vi ska skapa en fyrkantig bild av den rektangulära.Go to Image Size- un click ”Constant Proportions” and writhe the same amount of pixels as you have on the longest side, on the shortest so the picture will become a square.
  4. Gå in under Image-Transform och sen ”Flip Vertical”Go to Image- Transform and then- Flip Vertical
  5. Sen går du in under Filter-Distort-Polar cordinates och välj Rectangular to polar. Då ska din bild ha dragit ihop sig såhär.Go to Filter-Distort- Polar Cordinates and chose Rectangular to Polar. 
  6. Nu ska du börja lägga in objektet du vill ha med i bilden.  Frilägg bilden genom att använda banor. När du laggt en bana kring objektet duplicerar du grundlagret och lägger en lagermask på det. Det lagret drar du sedan in i din little planet bild och så kan du börja matcha in det mot bakgrunden. Lättast är om objektet är fotat på samma plats vid samma tillfälle så ljus och färger är lika dana.När jag redigerar sitter jag 99% av gångerna och arbetar med en ritplatta. Jag köpte min första ritplatta när jag va 17 och är helt fast sen dess och det är väldigt häftigt att se hur mycket de har utvecklats sen den allra första ritplattan jag ägde. Nu sitter jag och jobbar på en Intous Pro och det är som magi varje gång och gör arbetet mycket roligare, snabbare och bättre. Det värsta jag vet är att behöva redigera och jobba utan den så den åker med på alla resor alltid. Förut när jag ägde den tidigare versionen, en Intous 5 så var det lite bökigare då den var något större och inte fick plats i min vanliga datorväska, men nu är det supersmidigt. Har du aldrig jobbat på en ritplatta kan jag varmt rekommendera det. Det är guld!Now it’s time to place in the object you want in the picture. Clip it out from it’s original picture using ”Paths” and create a mask on a copy of the original layer. Now, drag this layer over to the ”Little planet picture”! Now you just have to check if you need to adjust the edges of you object against the background and trim colours and contrast in the picture so it fits in nicely. Always when I’m working I use a this sketching plate from Wacom, the Intous Pro which is my best friend. It makes my workflow way better, everything goes faster and easier. I’ve used wacom since I was 17 and I can highly recommend their products! I bring my Intous were ever I go or travel.

    Såhär blev slutbilden den ”Little planet-bilden” jag gjorde tutorial videon på. Vad tycker ni? Ja tycker de är rätt roliga! Är alltid kul med lite nytt och annorlunda. Men ja, det ska bli skönt i framtiden att skaffa en 360 kamera, då görs det av sig själv!

    So this is the finished picture of the ”Little planet” I did. Hope you liked it!

Secrets and Zion National Park!

Jag måste nästan börja med att säga att jag är lite chockad men otroligt glad att så många nya har hittat hit till bloggen! Fantastiskt roligt! Välkomna!

Jag slängde ut en fråga igår på Instagram om ni vill se lite mer och läsa mer om USA resan vilket blev ett rungande ja! Jag har ju laggt ut väldigt lite här på bloggen om resan men desto mer på Instagram på grund av att det är lite hemligheter kring vad jag gjorde där som jag tidigare berättat. Jag kan fortfarande inte visa så jättemycket men lite i alla fall!

Det känns lite tråkigt att först posta det här nu i efterhand istället för när vi väl var där men när jag är iväg på jobbresa prioriterar jag all vaken tid till jobbet. Det är bara om jag har några minuter över som jag har tid att uppdatera bloggen. Hinner jag inte får det vänta tills tiden finns- även om det innebär att jag är hemma igen eller på en annan plats. Förr försökte jag hinna med allt samtidigt men har insett att det är fullkomligt omöjligt om jag inte ska krascha rakt in i väggen.

Vi hade två väldigt intensiva veckor i USA och absolut helst av allt hade jag velat berätta på en gång vad jag gjorde där för att jag är så taggad på det och jag vill berätta hela storyn för att det var så jädra roligt men både ni och jag får hålla oss till tåls. Det kommer!

Våra dagar var väldigt långa och vi hade inte så mycket ledig tid vilket var väldigt slitsamt så en av dagarna tog vi ledigt och körde till Zion National Park, ca 2 h från där vi bodde för att få en lugn och skön dag och kika lite på omgivningen. Men denna dag blev inte riktigt som vi tänkt oss. Vi bestämde att vi skulle hika till en utsiktsplats vi läst om som hette ”Angels landing” för att få lite utsikt över parken. Men hiken vi trodde skulle ta någon timme tog absolut hela dagen och när vi väl var tillbaka i bilen så var vi så långt ifrån utvilade för de nästkommande dagarnas aktiviteter att vi inte visste vart vi skulle ta vägen! Haha rätt kul att tänka på i efteråt! Men själva hiken var superhäftig och väldigt luftig. Hade jag kunnat hade jag velat klippa in mig fler gånger påväg upp. Det var så mycket folk som gick leden som absolut inte bör ha gått där och vi blev inte direkt förvånade när vi fick höra att ett tiotal personer dött på när de fallit på leden. Så det var rätt obehagligt att passera folk som hade nära till panik då man ibland trodde att de skulle hugga tag i en och dra med båda i ett fall.


I have to start by saying that I’m a little shocked, but incredibly happy, that so many new readers have found their way to my blog! Welcome!

Yesterday I asked you on Instagram if you would like to see more pictures and read more about the United States trip which became big YES from you! I’ve posted a lot of pictures on Instagram from the trip but only one post on my blog because of the secrecy of why I was there so I thought it was time to show you a little bit more here. I wish I would have the possibility to publish posts like this while more often while  I’m still at the location but it’s really hard. When I’m away on business trips like this, the job is 100% in focus and everything else, like blogging, is secondary. So then I have to post everything afterwards instead when I have time.

We had two very intense weeks in the United States and, most of all, I would have liked to tell you what I was doing there because I’m so keen on it and I want to tell you the whole story because it was so much fun, but I need to wait a bit longer then I’ll promise I will show and tell you everything! 

We had very long days and not so much free time which was very tiring so one of the days we drove to Zion National Park, about 2 hours from where we were staying to have a peaceful and enjoyable day and check out the surroundings. But this day did not turn out as we thought.

We decided that we would hike to a viewpoint that was called ”Angels landing” to get some views of the park. But the hike we thought would take a couple of hours took absolutely all day and when we were back in the car we were so exhausted and far from rested as we hade planed! Haha, really funny to think about afterwards! But the hike itself was super cool and very airy. If this would have been a expedition climb I would have wanted bo be on belay some parts of the hike for safety. One fall and you would actually die. And a top of that there were so many people walking the trail that absolutely should not have gone there and we were not surprised when we were told that more than 10 people died on the trail. So it was quite uncomfortable to pass people who were in panic cuz you thought they would grab on to you and make you fall.  

Utsikten var verkligen värd det. Här är vi ungefär 25 min från själva toppen.

Längs den här kammen gick vi så det var bra stup på båda sidorna. På vissa ställen fanns det en tjock järnkedja att ta tag i men inget mer än så.

Men det var absolut värt det att få komma upp. Får ni en chans att åka hit och ni inte är höjdrädda så ska ni absolut ta er till Angels landing!

Annons

Svalbard part 2

I samarbete med Swarovski Optik
#Sponsoredpost

Det var några riktigt kalla dagar på Svalbard. Vi hade mellan minus 16 till minus 24 som lägst. Och då var det ovanligt varmt för årstiden där. Normalt brukar temperaturerna ligga stadigt på minus 30 eller lägre men sorgligt nog och som de flesta känner till så är inte inte riktigt så längre på grund av klimatförändringarna.

Vi landade på Svalbard på tisdagen och skulle åka tillbaka på torsdagen så vi hade egentligen bara en heldag på ön. På schemat stod skotersafari och vi hade verkligen makalös tur då en fjord, ca 14 mil bort hade fryst till is för första gången på tre år (på grund av det allt varmare klimatet) (!!?) som vi då kunde ta oss till. Platsen var makalöst vacker då en stor glaciär föll ned i havet längst in i fjorden och såklart blev det också vår lunchplats och mitt livs häftigaste backdrop med 40 meter höga ispelare precis bakom ryggen!


We hade some really cool days on Svalbard. We had between – 16 to – 24 at the lowest. And that was unusually hot for the season there. Normally the temperatures usually stay at – 30 or lower but sad enough, due to the klimate chanage, it gets hotter and hotter each year here.

We landed on Svalbard on Tuesday and were going back on Thursday so we only had one full day on the island. Wednesdays schedule was a howl day of scooter safari and we were really unlucky when a fjord, about 140 km away, had frozen for the first time in three years (because of the warmer climate) (!!?) so we would be the first persons in 3 years that would be able to visit the spot. The place was amazingly beautiful with a large glacier crashing into the sea at the far end of the fjord, and of course it became our lunch spot and the most amazing backdrop of my life with 40 meters high ice picks just behind my back!

Till lunch drack vi varm saft och åt frystorkat och spanade på omgivningen och fotade gärnet.


For lunch we had freeze-dryed, drank hot black currant juice and watched the beautiful landscape.

Jag försöker ta mig tiden när jag är iväg och också hinna lägga ifrån mig kameran för att bara hinna njuta själv. Ibland är det svårt eftersom det är så otrolig kul att fota men när jag väl har stillat det behovet så kan jag slappna av på riktigt. Jag passade på när jag ändå skulle äta. Det var så otroligt vackert!


I try to take the time when I’m away, visiting place like this, to leave the camera for a bit to remember to immerse the amazing landscape. Sometimes it’s hard because it’s so incredibly fun to shoot, but once I’ve gotten the pictures I want and need I can really relax. So, when I had my lunch, I took a moment for myself just looking at the amazing glacier. It was so incredibly beautiful!

Här i bakgrunden kan ni se vyn vi hade när vi körde in i fjorden. Ni kan ana att jag tog en hel del bilder! Haha men det var en bra utmaning att fota i 50 km/h i ojämn terräng. Helt galet fysiskt jobbigt och sviiinkallt!


Here in the background you can see the view we had when we drove into the fjord. You can imagine the amount of picture I shoot! Haha it was a good challenge to shoot at 50 km / h in uneven terrain. Absolutely crazy physically hard! I was so tired when we got back to the hotell!

Hela gänget som var med! När vi väl vände hemåt åkte gick solen långsamt ned och skapade ett fantastiskt vacker kvällsljus som färgade hela landskapet lila och orange. Tyvärr såg vi ingen isbjörn den här gången. Får hoppas att jag får göra det nästa gång jag reser hit, för hit måste jag tillbaka!


The whole crew that was on the trip! When we returned home, the sun was slowly setting and created a beautiful evening light that coloured the whole landscape in purple and orange. Unfortunately, we did not see any polar bear this time.  I hope I’ll se one when I get back here next time, because this won’t be my last time on Svalbard!

Från en kontinent till en annan- Hej USA!

Ja, som några av er kanske har sett på Instagram så är jag inte längre i Sverige utan är vips i USA (ja det är ett jäkla flängande just nu, hinner knappt med själv). Exakt vad jag gör här är hemligt men som ni ser handlar det om klättring och höga höjder. Precis i min smak!

Jag är här i ca 2 veckor innan det bär hem igen och är här tillsammans med Matilda och det är allra första i just Utah och jag börjar undra varför jag aldrig varit här tidigare. Vilket jäkla landskap och fotomöjligheter överallt! Jag älskar det! Sen ska jag medge att det kändes väldigt skönt att komma till lite värme. Det har blivit många dagar utomhus i kylan i vinter.


As some of you might have noticed at Instagram, I’m no longer in Sweden but in the USA (yes, haha it’s a lot back and forth over the world right now, even I have a hard time to keep up with myself at the moment and update the blog!). Exactly what my mission here’s is a secret, but what I can tell you and as you can see has to do with climbing and high altitudes. Just my cup of tea!

I’m here for about 2 weeks before returning home. I’m here together with Matilda and it’s my first time ever in Utah and I’m wondering why I’ve never been here before. The landscape is AMAZING with great photo opportunity everywhere! I absolutely love it! And I got to admit that it felt very nice to travel some warmth. It has been many days outdoors in the cold this winter.

Ladda mer innehåll