Vita fjäll och en blå sjö i Jämtland- Jag älskar det!

Alltså WOW, jag är så tacksam och så glad över gårdagen som spenderades hemma i Jämtlandsfjällen! Jag och en kompis som annars bor i Chamonix hade lyckats pricka in samma dagar hemma i Östersund så vi bestämde oss för att dra upp till mina fjälltrakter, Ottsjöfjällen!

Det är verkligen ingen sommarvärme som äntrat Jämtland, men just igår var det stålande sol och ändå 7 grader. För att maxa dagen bestämde vi oss för att gå uppför halva Ottfjället (det mäktiga fjället jag vaknar och somnar framför i stugan i Ottsjö) och därefter traska till Blanktjärn. Det har ju snöat i veckan så det var rätt lagom att gå halva Ottfjället och köra lunch där, sen gå ner igen. Ca 6 km tr. Till Blanktjärn är det 12 km tr så den vändan tog lite längre tid även om den mest är platt. Solen gassade och vi pinnade på bra hela dagen, så när klockan var 16.30 och vi kom tillbaka till bilen var vi båda sådär härligt trötta och mosiga som man bara blir av en heldag på fjället. Älskar älskar älskar den känslan!

”DET ÄR SÅÅ JÄVLA VACKERT” – Sagt säkert tusen gånger av oss båda och jag tror att jämtarna inom oss växte flera meter igår.

Uppe på fjället där vi stannade och fikade lunch!Mot Blanktjärn!

JN

Kategori

Måndagsklubben – Underbart kaos med Rörelsebolaget!

Igår var vi,  Rörelsebolaget, på ett lite annat uppdrag än vad vi är ”vana” vid. Vi hade ingen aning om VAD som väntade, hur många som skulle komma, vad de skulle tycka eller om de ens skulle förstå vad vi sa! Spännande va?

Vad gjorde vi då? JO Rörelsebolagets jobb började kl 11.30 vid fontänen på Rinkeby torg med en gemensam promenad till Spånga IP. En annan grupp startade från Tensta centrum och vid 12.00 möttes de två grupperna vid utegymmet på Spånga IP. Tanken var alltså att få dit seniorer och få dem att träna och röra på sig. Det här var ett samarbete med Akalla Run som är ett integrationsprojekt, de anordnar träning för de som inte kan eller vill springa och då fick vi möjligheten att vara delaktiga i projektet. Och det tackar vi för, för vilken dag vi hade! 

I just det här området bor det många som inte har svensk bakgrund eller levt i Sverige speciellt länge, vilket innebar att de dels kanske inte skulle förstå vad vi sa, eller ha vistats i träningsmiljöer förut (främst kvinnorna). Vi var redo med tolk (som var till hjälp) och hade så gott det gick försökt planera lite träning, även om vi planerade om allt se. Något annat som också är en ovana för oss är att instruera utan att kunna se (pga mängden kläder) om personen tex har knäna rätt i en knäböj eller känna att de trycker ihop skulderbladen i en rodd. Men det gick bra och det är bra för oss att få träffa på nya situationer där vi får lära oss! Vi fick också veta att ramadan började i lördags, de får alltså bara äta och dricka mellan ca kl 22-02 på natten, vilket såklart påverkar deras energi. Dagarna brukar därför vara något lugnare under den här perioden och att de orkade träna är vi väldigt imponerade av.

Totalt kom det 13 seniorer som i princip inte tränat alls förut. De blev som glada barn när de kom till utegymmet och ville helst göra allt på en gång. Väldigt härligt att se och min känsla av det hela var att det var väldigt uppskattat att vi var där och att det är något som flera av dom vill fortsätta med. Vi körde lite styrketräning, rörelse och balans samt lite stavgång. Vi hade en rolig dag och vi kommer med glädje hänga med på fler måndagsklubbar!

Det är ALLTID härligt att få väcka liv i någons träningslust, att se hur en AHA-upplevelse växer fram och att ett leendet kommer. Ett av Rörelsebolagets mål är att skapa rörelse bland seniorer, det här är ett sätt som vi jobbar på för att göra det!

Måndagsklubben kostar ingenting, så är du senior är du VARMT VÄLKOMMEN att träna på utegymmet på Spånga IP varje måndag kl 12.00.

JN

Så var den gjord, första träningsresan – Såhär har vi haft det!

Ciao ciao!

Veckan som vi jobbat inför sedan oktober 2016 då vi startade Rörelsebolaget är över, det var en lååång vecka som gick fort. Kan man säga så? Jag kan fortfarande inte fatta att vi gjort det här, och ännu mindre att allt gick så himla bra!

Innan avgång på Arlanda, något nervösa och med hela veckan framför oss!

Nog för att jag på plats upplevde att det konstant var full rulle, både i min hjärna och runtom, men det är nog först nu när jag kommit hem till Sverige som jag verkligen känner i mig själv att det varit mycket energi, anspänning och nervositet i kroppen. Med det menar jag INTE att det varit negativt påfrestande eller tråkigt, utan snarare en vilja från vår sida (talar nog för både mig och Elin då) att göra allt så bra som möjligt och även ha koll på alla 12 deltagare från morgon till kväll. Vilket inte helt oväntat tar på krafterna, samtidigt som jag upplevt stunder där jag mött Elins blick och bara inte fattat att det är vi som skapat den här stunden. Lycka helt enkelt.

Vad har vi gjort då? Joo, vi har tränat både kropp och knopp. Alla dagar har börjat med promenad och rörelseträning, därefter frukost och sen någon form av workshop/föreläsning och sen ett träningspass. Några timmar under dagen har alla haft ”ledig tid”, och då fick även vi njuta av solen samtidigt som vi passat på att jobba och planera, likaså på kvällarna efter middagarna. På eftermiddagen har gänget tränat ytterligare en gång (korta pass) och sen har vi gjort något socialt innan middagen.

Lite såhär har veckan sett ut!

Morgonpromenad första dagen, och enda dagen som faktiskt inte var solig!Efter morgonpromenaden körde vi alltid rörelseträning!
Föreläsning av mig och Elin – hur det är möjligt att bromsa åldrandet med hjälp av träning!Cirkelträning i olivlunden, helt underbart!Tre av våra fina deltagare i matchande kläder från Röhnisch!Mellan 12-16 fick alla helt egen tid, och så även vi. Så vi passade på att förbereda inför kommande pass eller kvällsaktivitet! Men ett eller två dopp i poolen hann vi med!Musikquiz var en av kvällsaktiviteterna! 

Och ungefär såhär såg våra dagar ut!

Vi tränade oss själva också!Och en dag gick vi ner till Gardasjön för att hänga där istället för vid poolen, sååå himla vackert där nere!Vi drog även ner till hamnen en kväll för att äta lite glass och bara njuta av den varma kvällen!Sista passet!Jag och Elin fick sååå fina armband av deltagarna, började gråta när vi fick dom haha. Vi var inte alls beredda på det! TACK!Sista kvällen med den här grymma utsikten!Avresa och vi får hjälp med väskorna. Han hade gjort detta förr om man säger så!

SÅ, det här var lite från resan med oss, Rörelsebolaget! I höst har vi en till resa till Garda och mer info om den finns på vår hemsida HÄR!

Det absolut häftigaste med denna resa är att vi återigen fått insikt i att det ”aldrig är försent för att börja träna”. Flera av våra deltagare är 70+ och de har aldrig i hela sitt liv kunnat drömma om att de skulle göra sin första träningsresa (eller träningsresa över huvud taget) när de var över 70 år. Så coolt. Och såå inspirerande! Att bara på en vecka få se hur några av deltagarna förbättrat sin gång uppför en backe, lyfter en tyngre vikt eller faktiskt börjar älska morgonpromenader är lycka. Den här resan, vår första, kunde inte bli bättre och vi ska göra allt för att nästa ska bli minst lika bra!

JN

Annons

Vilken jäkla träningsvecka i Italien – känslorna bubblar!

I skrivande stund bubblar min kropp av blandade känslor. Att jag och Elin, Rörelsebolaget, faktiskt ordnat hela den här resan känns såhär i efterhand helt sjukt faktiskt!

Jag känner mig för det första väldigt väldigt glad över att den här resan blev så lyckad som den blev. Vad vi vet så är alla är så nöjda, träningen har gått bra, föreläsningarna och workshopsen har varit uppskattade och till och med vädret som var osäkert till en början har varit helt fantastiskt.

Jag känner mig lättad. Jo, det ÄR en anspänning i hela kroppen inför en sån här resa och främst under tiden vi varit i Italien. Hela tiden finns den där. Vad som ska hända härnäst och vad som ska fixas, hur alla mår, om alla är på plats, att alla trivs och främst att vi som är ansvariga levererar det våra deltagare vill ha.

Jag känner vemod. Att något som vi jobbat för i flera flera månader helt plötsligt är slut känns lite skrämmande. Det är som att mitt fokus mest varit på resan och nu när den är gjord blir det en sorts tomhet… Tur att vi har en till att planera.

Jag känner hopp. Visst, detta är slutet på just den här resan MEN det är förhoppningsvis även början på något nytt, och större. Det här var vår första chans att visa vilka vi, Rörelsbeolaget, är och hur vi jobbar. Har vi gjort det bra borde det visa sig!

Jag är så tacksam. Under resan har vi pratat om tacksamhet och jag har flera gånger nypt mig själv i armen. Några av sakerna jag tänkt på är: Att den här resan ens har varit möjlig att genomföra, att jag fått träffat och lyssnat till så många människors berättelser och att jag har Elin vid min sida. Sen såklart vädret, att jag kunnat springa igen efter uppehåll pga hälsenan, den goda frukosten och att allt gått så bra!

Och sist, jag känner mig så jäkla stolt! Tänk att jag och Elin har gjort det här. Vi har fått människor som aldrig träffats förut att bli ”vänner för livet”, vi har fått människor som hatat morgonpromenader att älska det och ta med sig den nya träningsvanan hem och vi har lyckats visa att träning är roligt och något som alla kan göra. Oavsett ålder!

Nu flyger vi strax tillbaka till Sverige och laddar om för nästa resa i oktober. Är du sugen på att haka så finns mer info på vår hemsida HÄR!

JN

Premiär-press för Rörelsebolaget och träningsmode i tidningen Sporthälsa!

Ciao Ciao, hej hej och i princip det enda jag kan säga på Italienska! Grazie också iofs, tack betyder det!

De senaste dagarna har jag ägnat mycket tid åt resan till Italien med Rörelsebolaget. Vi har jobbat med att få klart allt, och när jag tänker på det utifrån bara så är det så lätt att tänka att allt borde gå fort och att det inte kan vara så mycket. Men sen när vi suttit där och planerat så  har vi insett att det är så mycket mer än man kan tro som behöver fixas och styras upp INNAN avresa.

Förutom just jobb inför resan så försöker vi ständigt jobba med att marknadsföra oss som företag, vilket inte är helt enkelt då vår målgrupp inte är den primära gruppen som använder sociala medier. Därför blev vi extra glada när Länstidningen i Östersund hörde av sig till mig efter ett inlägg och ville göra en intervju, SJÄLVKLART sa jag och passade på att riva av den innan jag flög tillbaka till Stockholm efter påsken. Och resultatet blev så fint, texten speglar verkligen det vi vill jobba för: att få fler människor i rörelse och att få fler att förstå att det aldrig är försent att börja träna! 

Det är Rörelsebolagets första artikel ever, så det känns kul och pirrigt, självklart hoppas vi på flera till! 

Förutom artikeln om Rörelsebolaget så fick jag också äran att vara med i DNs bilaga ”Sporthälsa” denna vecka. Sportmode var det som plåtades då och mer om den plåtningen går att läsa HÄR

NU drar vi till Italien! Förstår inte riktigt än att det är JAG OCH ELIN som liksom dragit ihop allt det här. Lite småsjukt men så jäkla roligt!

JN

Kategori

What’s going on!?

Häj häj!

Sen jag kom hem från Ottsjö, som jag ju skrev var lugnet själv, så hoppade jag rakt in i ett Stockholm som i princip var raka motsatsen! Det började redan på morgonen påväg till flyget till Stockholm då jag (Rörelsebolaget) fick göra en intervju med en tidning i Jämtland. Sjukt kul och jag hade massor att säga om oss och om det vi gör, så vi får se hur resultatet av det blir sen!

Förutom jobb och träning och sånt vanligt så dök det upp två roliga plåtningar två dagar i rad. Den första var för Sporthälsa (bilaga till DN) och den andra var för Adidas. Det är alltid kul att bryta av vardagen med något sånt, lite lyxigt känns det nästan. Dock måste jag få flika in här att plåtningen för Adidas pågick mellan 05.00-08.00 i ett 4 grader kallt och FRUKTANSVÄRT blåsigt Stockholm. Jag tappade känseln helt i handen så jag inte kunde använda den och råkade dessutom ramla (när jag typ stod stilla) och slog upp knät som nu ser ut som en blå blodig tennisboll… Så, ja lyx och lyx vet jag kanske inte, men jäkligt roligt och det är alltid alltid en fröjd att höra Sophie Odelberg (fotograf, och vän) vråla något i stil med ”Jääävlar vad grymt det blir” fem sekunder efter en bild tagits. Så, jag är mycket tacksam för att jag fick möjlighet att fotas för både Sporthälsa och Adidas.

Här får jag trycka, eller hänga, på Sophie så hon kan fixa kameran utan att falla framåt. Haha

Jag har firat Mindclubs två-årsdag med ett stort event på Norrsken. Daniel som startade Mindclub är inte bara en härlig vän utan också en stor inspiration till, ja… till livet. Och själva Mindclub i sig har varit extremt givande för min del. Jag har skrivit om det förut och HÄR finns lite mer om själva Mindclub. 

Jag och Elin har jobbat med Rörelsebolaget. Om mindre än två veckor drar vi till Italien och vi förbereder för fullt med allt från musik till bokningar av utflykter och träningsscheman. Och nu är det klart, i och med att denna resa blev fullbokad tyckte vi det var läge att styra upp en till. Så, den 4 OKTOBER drar vi på ytterligare en träningsresa och då med 18 platser! Det här är vi sjukt glada för och det innebär också att vi inom loppet av ett år har hunnit med 2 resor (1 år firar vi den 10/10 då vi är på resan).Det var det roliga, det mindre roliga är nog att jag under 2017 dragit på mig fler besök hos kiropraktorn än någonsin tidigare. Jag rehabar just nu en axel, men heey igår fick jag göra ryck med stång igen, så den är snart helt bra. Även hälsenan har fått sig en törn och springa har jag inte gjort (förutom på plåtning) på tre veckor typ. Och ja, sen var det ju tennisbolls-knät, det är jag mest bara lite extra rädd om. Men annars så. Det fina är ju att jag verkligen får möjlighet att uppskatta kroppen såfort den är hel, mår bra och inte gör ont, för det är det som är det viktiga, att må bra!

Så, nu är det helg, SÅÅÅ trevlig helg!

JN

Annons

Vad som händer i mig…

Vad som händer i mig när jag kommer till stugan i Ottsjö är något som jag under en ganska lång tid faktiskt försökt att förstå. 

Det börjar med att jag blir alldeles ivrig i bilen på väg dit och liksom gång på gång ropar ”men guuuud vad fint det är” och ”JÄÄVLAR, kolla fjällen NU DÅ”. Mmm, ungefär så låter det ett tag och jag vänder och vrider mig åt alla håll för att se precis allt samtidigt. Sen när jag är framme, gått in i stugan och känner alla dofter och sen ställt mig i fönstret för att kolla på Ottfjället ytterligare en gång så försvinner ivern och ersätts av ett lugn. Här går det rätt fort för helt plötsligt finns det bara där. Det här lugnet får jag inte någon annanstans, jag kanske är i närheten av det, men aldrig så tydligt som i Ottsjö.

Jag saknar ju dessa fjäll så oerhört jäkla mycket när jag bor i Stockholm. Jag saknar att ha en natur som ger mig en chock eller får mig att tappa hakan av beundran. Jag saknar att se solen gå ner över fjällen och jag saknar vindarna och underlaget som i takt med att vädret ändras också gör detsamma. Jag saknar en natur som så starkt visar att den är fullt levande och inget annat!

Därför… Med tanke på alla känslor och saknaden, så var det himla härligt att komma hem till Jämtland för ett tag. Påsken har väl inte precis bjudit på det allra ”påskigaste” vädret, men det har inte spelat någon roll.

Lite såhär har mina dagar hemma sett ut, imorgon bitti händer en sista rolig grej, och sen drar jag till stora staden igen, jag är redo:)

Jag fick ett superfint armband av mamma i mitt påskägg. Det är Jämtlandsfärgerna. Grönt, vitt och blått! Åre för en dag!

JN

Kategori

Jag nyper mig själv i armen!

10 oktober startade jag och Elin Rörelsebolaget med det primära målet att få personer över 55 år att använda kroppen till det den är skapad för; rörelse! Igår, alltså exakt på dagen 6 månader senare höll vi vår första infoträff inför vår allra första träningsresa som kombinerar fysisk och mental träning för personer 55+. Det var en stor dag för Rörelsebolaget, och ytterligare ett ”moment” där jag fick stanna upp, nypa mig själv lite armen och faktiskt suga in känslan av vad vi har skapat!

Det vi har skapat är en arena där personer 55+ får träna, träffa andra likasinnade samt få möjlighet att arbeta med sig själv. För Rörelsebolaget har det alltid varit viktigt att utforma en miljö som är specifikt anpassad för den här målgruppen. Det går inte riktigt att tänka att det som gäller för 25-åringar också gäller för gruppen 55+ när det kommer till syftet med träningen eller hur man vill att lokalen ska utformas. Prioriteringarna och behoven ser olika ut bland dessa grupper och en av våra grundstenar är att tillgodose dessa  behov som faktiskt inte alltid kommer i första hand hos många större gymkedjor.

Igår fick deltagarna träffa varandra för första gången, de fick information om upplägget och allt praktiskt inför resan och de fick goodiebags med diverse prylar från bland annat Röhnisch, YR-skincare, Sporthälsa, och så vår alldeles egna vattenflaska då! 10-17 maj är vi i Garda i Italien och det känns som det är ett jäkligt roligt gäng som ska med. Vi har en plats kvar, hittills är det 11 kvinnor som bokat och vi ha alltså 12 platser! För intresse så kika rorelsebolaget.se!

Jag längtar tillbaka till Garda, jag trivdes väldigt bra där bland de höga bergen och vattnet. Så nu börjar nedräkningen, mindre än en månad kvar!

JN

On the top of Monte Baldo – Italien!

Ciao!

Jag skrev ju HÄR om att jag tänkte bestiga ett berg här Italien, och det gjorde jag!

Efter lite research så föll valet på Monte Baldo, dock så hade jag ingen riktigt uppfattning om hur lång tid själva vandringen skulle ta. Tjejen i repan sa 30 min, och jag anade på en gång att vi missförstått varandra, medan killen som jobbade vid linbanan som man också kan ta upp sa mellan 3-4 timmar. Perfekt tänkte jag och började gå efter karta och utritade skyltar efter vägen.

Monte Baldo är ca 2000 m högt och ligger ca 40 minuters extremt vacker bussresa från Garda där jag är. Jag åkte till ett vackert litet ställe som heter  Malcesine och därifrån gick jag typ tre minuter till starten som är vid en linbana som går att ta både halva vägen och hela vägen upp. På toppen finns ett liftsystem som INTE var i bruk när jag var där, men snö var det!

Det har varit fint väder här, och som jag också skrev så hade jag varken packat för sån värme eller för vandring. Men, det gick ju så bra ändå! Jag gick i shorts och linne (och toksvettades) och tillslut bara shorts och bikiniöverdel. Jag mötte inte en enda människa på vägen upp men däremot på toppen var det full aktivitet av turister som tagit linbanan upp.

Vandringen upp tog ca 3 timmar och 15 minuter, inklusive fotande och fika efter vägen. Det var mycket skog en bra bit i början och först efter 2/3 var det en helt öppen utsikt. Men vilken utsikt, så sjukt sjukt vackert. Svårt att fånga på bild, men desto lättare att ta mentala kort och spara!

Resten av dagen spenderade jag med en glass i handen och, i väntan på att bussen tillbaka till Garda skulle gå, efter strandpromenaden längs med vattnet! 

JN

Kategori
Annons

Gardasjön Italien – jag stannar ett tag till!

Ciao från Garda i Italien!

Här finns berg, blått vatten, skog, total tystnad, lummiga gator, ett hamnliv, små butiker, sjukt fin utsikt och så italiensk glass. I princip allt jag vill ha!

I tisdags morse begav sig jag och Elin, alltså Rörelsebolaget, till Garda för att göra en rek-resa inför vår kommande träningsresa i maj. Det har känts viktigt för oss att veta hur hotellet ser ut, vart träningen ska vara och hur det fungerar med allt runtom INNAN vi kommer ner till Garda i maj med massa deltagare. Så vi hade i princip 24 inplanerade timmar att göra detta på.

Igår när vi skulle åka hem så bestämde jag mig för att stanna kvar några dagar. Jag fick en sånär ”feeling” och tänkte att ”varför inte?”. Så, nu är jag här i Garda och min plan idag (trots en något begränsad packning haha, för typ en dag) är att ta mig uppför något berg… Vi får se hur det går med det!

Rörelsebolaget flyger till Italien!Framme i Garda!Vi tog en löprunda där det var ett spår med massa utplacerade övningar, som ett utegym! Och sen drack vi ett glas Prosecco för att fira vår första resa med Rörelsebolaget! Lite som Nangijala, här någonstans kommer vi ha morgonträningen! Dom kan sin glass, italienarna! Igår kväll, precis när jag insåg att jag tappat rumskortet till min dörr, var det såhär vackert!

Som ni ser, så är det väldigt fint här! Jag hade inte kunnat tro att det skulle vara såhär varmt så det var tur Elin packat med både shorts och klänning jag kunnat låna! hehe och fula linnebrännor har vi båda dragits på oss, orutinerat men…. Skyller på att vi fick sitta i solen alldeles för länge och vänta på lunchen!

Fortsättning följer…

JN

Rörelsebolaget hit och Rörelsebolaget dit!

Hej från ett idag soligt och vårigt Stockholm!

Det händer mycket just nu i mitt liv, på precis alla plan. Det är saker som ger mig sjukt mycket energi, och saker som faktiskt också tar energi… Oavsett vilket så leder det till ett huvud fullt av tankar och sånt, och mindre fokus på vissa andra saker. Som att uppdatera här tex, men NU tänker jag att jag ska göra det. En liten uppdatering om oss, Rörelsebolaget!

SÅ, hur går det då, med företaget? Den frågan får jag (och jag kan nog skriva för Elin också) väldigt ofta. Det går framåt, sakta, men framåt. Vi fokuserar just nu främst på vår resa i maj till Italien, och mycket mer än så sker inte just nu, men det är mycket att tänka på. Så det vi jobbar med är alltså mest inför den resan, dvs skaffar samarbetspartners (tack Röhnisch och YR Skincare), ordnar inför infomöten, planerar övningar/träning och schemalägger dagarna där ner och allt sånt. Vi har även börjat planera nästa resa lite, som sker i höst troligtvis.

Nästa vecka åker vi på rek-resa till Italien för att kolla på hotellet osv, för att vara förberedda inför själva resan då vi har våra deltagare med oss. Och som sagt, den 10 maj drar vi till Italien tillsammans med ett gäng. Vi har 11 bokade platser och har 1 plats kvar, så står du i valet och kvalet om du ska åka så säger jag bara: ÅK, och boka nu, det kommer bli kul!

Mer info finns på vår hemsida www.rorelsebolaget.se, och vill man så går det också att följa oss på både Facebook och Instagram där vi kommer ut med diverse nyheter och statusuppdateringar!

I veckan fick vi en stoor leverans av våra alldeles egna tygpåsar!

JN

Vinterstaden – Östersund!

Östersund, Öset eller kanske Vinterstaden… Oavsett namn så är det min hemstad där jag alltså är både född och uppvuxen. Min hemstad som dagar som dessa förmodligen skulle kunna ta hem priset som en av Sveriges bästa städer. Varför…?

Jo, därför…

Mitt i stan ligger Badhusparken som (för er som inte varit i Östersund) är en stor mötesplats för verkligen alla. Det ligger 30 sekunders promenad från själva city och precis invid Storsjön och med utsikt över fjällen och Frösön. Där finns bland annat:

  • En 2 mil lång skridskobana
  • Ett 2 mil långt längdspår, eller ja, 4 spår…
  • En liten men alldeles duglig hockeyrink
  • En snöborg
  • Möjlighet till att grilla
  • Pulkabacke
  • Solstolar med filtar
  • Möjlighet till att hyra diverse utrustning som tex skridskor
  • Caféer och foodtrucks
  • Kolbullar 
  • Isexpressen, alltså en specialbyggd släde som går att åka med ut till Verkön
  • Häst och släde
  • Otroligt otroligt fin utsikt
  • PLUS en massa andra aktiviteter som skapar möjligheter för både barn och vuxna att vara ute och röra på sig, träffa vänner och nya bekanta samt hålla näringslivet i staden levande.

Det här är unikt för att vara en stad, och i helgen när jag var hemma var det verkligen helt fantastiskt att se det här. Så mycket liv och såna möjligheter! Själv hoppade jag på skidorna i Odensala och gjorde mitt egna spår eftersom det inte är draget där, åkte in till badhusparken, kollade läget för att sen hoppa på ett riktigt skidspår till Kunsgården.

Oavsett ålder, så skapar den här platsen glädje och liv! För de allra minsta är det kanske lek i snöborgen eller i pulkabacken som är det roligaste, för de lite äldre kanske det är hockey, sen blir det Medvinden (skridskobanan eller skidspåret) som är roligast. Eller som jag gjort miljoner gånger, suttit i en solstol och solat och bara njutit. Och för föräldrar och far/morföräldrar är det bara att haka på ungarna eller få lite egen tid medan de leker. Det finns något för alla!

Östersund – jo, Sveriges finaste vinterstad!

JN

Annons

Skidåkning, tinder-missions, Cool Cats och en jäkla massa snö – Hälsningar från Chamonix!

Bonjour!

Jag är precis hemkommen från Chamonix där jag varit i några dagar. Det har varit så otroligt skönt att bara få ta ett litet break från allt och komma dit ner, till bergen och till kompisar. Sist jag var där var i augusti (går att läsa om HÄR och HÄR) och redan då visste jag att jag skulle tillbaka, och det vet jag med säkerhet nu med!

Dagarna har varit bra, fina och härliga, dock liiiite otur med vädret. Eller, det har väl iofs inte varit någon supervinter för någon där nere, men lite sol fick jag, och så en jäkla massa härlig snö att surfa runt på! Nästa gång ska jag försöka pricka in några fler soliga dagar också!

Dessa dagar har varit skidåkning, massa god mat och trevliga middagar, gamla bekantskaper, nya bekantskaper, prosecco som nog faktiskt är den enda alkohol som jag verkligen verkligen gillar, massa prat om livet, tinder-missions åt kompis, bokläsning och väldigt lite sömn. Helt fantastiska dagar alltså! 

Första riktiga dagen var i princip hela liftsystemet stängt pga vindar, så då blev det en löprunda (i den smoggiga dalen) och sjukt god lunch på ett ställe som heter Cool Cats. Kan jag varmt rekommendera om ni är i Cham! Det är ett ”lyxigt” korvställe. På bilden är det skagenröra, falafel och en lammkorv (under all sallad) och så en avokadomacka!

Morgon över Mont Blanc från balkongen!
Vi åkte upp till Le tour!

Under nästa natt kom det massa snö så vi gav oss ut tidigt för att få det bästa! Det var ingen sikt över huvud taget och lavinrisken var 4/5. Så vi höll oss innanför pisten men med tanke på all snö så var det offpist i pisten, så galet med snö! Här är tomtetrion, i väntan på mat från Cool Cats!

Fina dagar ger fina minnen som lägger sig i kroppen och kan plockas fram när det behövs!

JN

#Generationintegration

För precis fem år sedan var jag i Tanzania som volontär. En helt fantastisk och utvecklande resa på så sjukt många sätt. Varje dag var unik och lämnade en tanke efter sig, och när jag lämnade Tanzania så gjorde jag det med så otroligt många olika slags känslor. Jag vet att den resan har förändrat min syn på väldigt mycket och det är jag tacksam för. Något som ständigt finns kvar efter Tanzania är tankarna om att vilja engagera och bidra med det jag kan för att göra situationen bättre för de som inte det lika bra som vi som är födda i Sverige…

Stjärnan som sitter bredvid mig är en av initiativtagarna till att ungdomar med invandrarbakgrund på Lidingö integreras i olika event, som tex igår på fritidsgården!

Det här har jag gjort på olika sätt sedan resan och de senaste veckorna har jag, tillsammans med Nema Kids Foundation (<- länk), varit med och engagerat mig i olika integrationsevent där vi (svenskar och nyanlända) helt enkelt gjort roliga saker ihop för att det är kul och för att integrera med varandra!

Nema Kids har egentligen sin start sen flera år tillbaka och är ett initiativ som grundar sig på ett uppvaknande, ett genuint engagemang i andra kulturer och därefter viljan att bygga ett barnhem i Ghana. År 2014 blev Nema en ”riktig” organisation och barnhemmet som tidigare var en dröm står nu klart, nya projekt i andra länder är på gång och integrationsevenemang sker dagligen här i Sverige! Tex anordnar de ”integrationsbollen”, träningsevent och matlagnisngkvällar. Nema Kids vill genom idrott, glädje och arbete bli bäst i Sverige på integration! 

Det finns många saker att göra om man vill skapa en bättre livssituation för någon annan som inte har det lika bra. Det går att skänka pengar, skaffa ett fadderbarn/bli fosterfamilj, besöka ett land och arbeta för att tex bygga ett barnhem eller liknande. Men, det går också att bidra med sällskap och vanlig medmänsklighet här hemma i Sverige. DET behövs för att vi ska få ett fungerande samhälle och en snällare värld där utvecklingen går åt rätt håll!

Igår var jag alltså på en fritidsgård på Lidingö tillsammans med både svenskar och människor med invandrarbakgrund. Där fick jag förutom att lära känna massa nya människor också göra sånt som jag älskade som liten (okejdå, fortfarande går igång på) och sånt som man gör på en fritidsgård. Bygga pärlplattor, göra armband, hoppa till musik, dansa, sjunga?! och spela pingis. Jag var helt speedad när jag skulle gå hem och kvällen var så otroligt fin… Så mycket kärlek och spontanitet som inte riktigt ryms inom de ”svenska ramarna”, tex att gå från att en person sitter själv i ett rum och spelar trummor till att hela rummet är fyllt av folk som dansar, sjunger, spelar och skrattar. Det är fint!

JN

När lösningen är en sån här dag!

Jag tycker att jag kan mig själv ganska bra. Jag kan rätt ofta, genom att lyssna på känslan i kroppen, förstå hur jag kommer att tycka, känna, må eller bete mig. Tex så vet jag att de dagar som jag känner mig lite down, trött eller bara som ”ett rakt sträck” som jag bruka säga, inte alltid men ofta beror på hemlängtan… Eller kanske snarare en längtan av att vara ute och se vacker natur. Igår kom en sån dag, och det var faktiskt himla bra tajmat för just igår var planen att spendera hela dagen på en is!

Jag vaknade trött igår, sådär jättetrött trots flera timmars sömn. Så jag kände redan när vi skulle åka till isen att jag nästan var sömnig och ville blunda. Det var dessutom väldigt grått (och fult) utanför fönstret när jag klev upp. Men när vi kom till isen började solen kika fram och SÅFORT skridskorna var på och isen låg framför mig så var tröttheten borta. Det var så sjukt jäkla härligt, och både jag och kroppen njöt av vartenda skridskoskär. Efter några timmar på isen, och efter en lunch på några stenblock (som är ett helt underbart sätt att inta mat på), så gick jag in i något sorts avslappningsmode och tillslut kändes det som jag bara gled runt på moln typ. Och liksom bara tog in allt.

Det är fint ändå, att på dagen kunna vara klädd i underställ, hänga på en is på landet och äta mackor på en sten för att sen på kvällen svira om till en klänning och dansa loss på ett dansgolv mitt i Stockholm. Kontraster… 

Att hänga med två fotografer… Många sånahär stopp blev det!

Igår var en sån dag som man kommer att minnas länge. Ni vet, när man liksom tänker tillbaka på ”just det” ögonblicket då det var si eller så… Igår var det spegelblank is och klarblå himmel. Min kropp reagerade så starkt på miljöombytet (från innerstan till landet) och själva grejen att få röra på sig utomhus, verkligen behövligt

 Erik Westberg, står för de fina bilderna i detta inlägg!

JN

Annons

Underställsmaraton och utsiktslycka!

Häj häj!

I onsdags och över helgen som var  förra veckan drog jag hem till Jämtland för att liksom ta till vara på de sista dagarna på ”jullovet”. Tiden mellan nyår och den här långhelgen har jag skrivit en essey och jobbat, men inte varit fysiskt på skolan så det har ändå känts som lov.

I alla fall, vilken helg jag haft, precis vad jag behövde. Jag och mamma i stugan. Jag har åkt massa längdskidor, hajkat på skidor uppför fjäll, åkt skidor i Åre, ätit massa god mat, läst och jamen typ ”bara varit”. Höjdpunkten var nog en sen eftermiddag då jag åkte längd i mörkret under stjärnhimlen med pannlampa, som jag då och då släkte bara för att se stjärnorna mer. Så jäkla fantastiskt, och så känslan av att liksom fara fram på skidorna och kroppen som jobbar och jobbar. Kom en tår där till och med….

Det är alltid en speciell känsla att komma dit, och ännu mer speciell känsla att åka därifrån för att efter ankomst mötas av ett smockat T-centralen här i Stockholm. Kontraster kan man kalla det, och jag gillar det också. Men… Det är som sagt alltid en speciell känsla att lämna något som ger en så starka känslor.

Lite såhär kan det se ut i Jämtland.

JN

2016 – Förändringarnas år, och vad händer 2017?

En liten årsresumé från 2016, bättre sent än aldrig…

I några år har jag gjort en nyårslista. En lista med frågor om året som gått och därmed också svarat på hur mitt år egentligen har varit, hur jag upplevt det, vad jag upplevt och också tankar om nästkommande år. En sån lista gjordes även i år, och det går inte att komma ifrån den röda tråden – 2016 har varit ett år med en massa beslut och ja, förändringar på många olika plan för min del. 

2016 i juni slutade jag på GIH och det var lite som att stå vid trappan på Wargentinsskolan i Östersund igen och sjunga om studentens lyckliga dagar, känslan av att inte veta riktigt vad som väntade efter den dagen var iaf densamma. Jag bestämde mig för att plugga vidare och byta skola. Jag, tillsammans med Elin, tog även beslutet att starta ett aktiebolag, Rörelsebolget, efter mycket om och men. Och det är något som fortfarande ger pirr i magen!

2016 har jag även gjort en del förändringar som i grund och botten handlat om att lära känna mig själv, ännu mer än jag redan gör. Jag har haft ett år med massa nya insikter där jag verkligen fått känna och märka vad det är jag mår bra av, vad som ger mig energi och hur jag kan förvalta den för att sen ge energi till andra. Det har varit viktigt och är fortfarande viktigt för mig.2016 var ett år där det hände flera saker som inte alls fanns med som svar på frågan om ”förväntninga år 2016” på nyårslistan. Inte ens i mina tankar kunde jag gissa att året skulle bli som det blev. Men det gör mig inget, det blev ju bra, och trots att det inte alltid varit bra i stunden så har jag också under året börjat våga lita mer på mina egna känslor om att saker kommer bli bra. Även om de är jobbiga just där och då, så leder de till något som blir bra…

2016 har med alla dessa beslut också (såklart) varit ett år med ett jäkla massa grubblande och reflekterande, en massa tankar och velande. Jag har flera gånger velat dra på mig en osynlighetsmantel eller pausat tiden för att jag helt enkelt inte kunnat reda ut mina känslor. Samtidigt som jag haft stunder där jag varit och känt mig mer levande än någonsin. Gjort tvärtom när det gäller velandet och bara agerat där och då för stunden…

2016 har jag fått lära känna många nya människor som inspirerat och peppat mig. Jag har vågat mer och tagit mig för mer än jag tidigare gjort och jag har även unnat mig att ta mig tid till att må bra och bara göra det jag själv vill. 

2016 blev med alla nya insikter och tankar kort sagt ett år som jag uppskattat väldigt mycket och lärt mig väldigt mycket av, både om mig själv och om andra. Ett år där jag känt sjukt mycket tacksamhet och glädje till mina närmsta, det finns så mycket kärlek att hämta där. Tack för det!

Foto: @Sophie Odelberg 

Det var kort om 2016, kanske inte så konkret, exakt eller speciellt typiskt sådär månad för månad ni vet. Nog skulle en sån lista också kunna göras, men det blir det inte nu. Bilderna får ge en liten hint om året! 

Så, 2017 alltså. Precis som diskussionen gick där mellan mig och Elin en timma efter tolvslaget ”vad fan blir 2017 för slags år egentligen”?  Ja, jag har ingen aning! Jag vet inte alls vad som väntar. Men jag kan inte låta bli att vara lite pepp inför just det också!

JN

22 December!

Häj från Östersund!

Jag är hemma hemma, jag har saknat den här morgonsolen alltså. Det är ingen snö, men det är väldigt fin is, helt spegelblank och klar. Jag och mamma åkte någon timma och mjaa, vad ska jag säga, det var helt fantastiskt!

JN

Annons

En häftig känsla och en stor dag!

Just nu sitter jag på ett tåg upp till Jämtland. Sist jag åkte tåg var tillsammans med Elin och vi åkte från Jämtland till Stockholm. Vi satt och försökte få igenom vårt företagsnamn, som tillslut blev Rörelsebolaget Norden AB. Det har hänt lite saker sen dess iaf, även om det är små steg framåt…

Jag har pendlat i känslor kring företaget och skolan sedan båda startade tidigt i höstas. Vad vill jag göra? Just nu gör jag båda delarna och det gör inte att känslorna svajar mindre, kanske snarare mer… Företaget lockar med allt roligt som går att göra där. Alla samtal/mail/möten som, om de bara blev av, skulle kunna leda till massa bra saker. Samtidigt som skolan hela tiden finns i bakhuvudet och måste prioriteras. Även om jag sänkt min ambitionsnivå till den allra lägsta så måste ändå saker bli gjorda och det kräver lite tid. Dessutom tycker jag skolan är ganska rolig nu också! 

Det här har gjort att det känts som att företaget till och från stannat av i korta perioder, och sen tar det fart igen, och sen är det som att det inte finns… Vi vill att det ska finnas och därför är det häftigt när det kommer en sån våg av känslor: Att vi verkligen finns på riktigt!

Igår kom det en och det var en stor dag för mig och Elin, för Rörelsebolaget. Vi fick våra första bokningar till Italienresan i maj, närmare 6 stycken, på en dag! Vi vet inte vad som hände men vi är såå glada över det här. Självklart har vi iaf försökt att ha inställningen att vi kommer fylla alla platser, men… Man kan ju faktiskt aldrig veta vad som händer.

Nu känns den här resan mer verklig och att vi liksom är ännu ett steg närmare något som vi faktiskt drömt lite om och jobbat för! 

För den som vill läsa mer om Rörelsebolaget och resan finns vår hemsida HÄR!

JN 

Sista minuten bak- snabba saffransbullar utan vetemjöl!

Lusse lelle, imorgon är det lucia och här kommer ett snabbt recept till er som inte hunnit fixa saffransbaket!

Dessa bakade jag igår! Eftersom vi inte kunde enas om form på bullarna så blev det en blandning av allt tror jag, dock ingen ”traditionell” lussekatt! 

Är man van att äta bröd som är glutenfritt är man kanske också van att det ofta inte smakar riktigt samma sak som de bakverk som innehåller vetemjöl, och lite så blev det även denna gång. Bullarna blev goda tycker jag. Jag är inte så kräsen utan faktiskt mest bara glad att jag får äta något som liknar lussekatter. Men är man van de ”riktiga” bullarna så… Ja, det är en annan sak. Men som sagt, ett riktigt bra recept om man vill utesluta just vetemjölet. Och dessutom, de går fort att göra eftersom degen inte behöver jäsa! 

Ogräddade saffransbullar som ja, tyvärr kanske inte blev de vackraste… Men det är nog bagarnas fel och inte receptet! 

Här är receptet, för ca 10-12 bullar (eller 6 bullar och en längd)

  • 4 ägg
  • 1.5-2 msk honung
  • 2 msk lönnsirap
  • 1 g saffran
  • 1 dl mjölk
  • 50 g smör
  • 2 tsk bakpulver
  • 1 dl koksmjöl
  • 2 dl mandelmjöl
  • 2.5 msk fiberhusk
  • 1 äggula till pensling
  • Mandelmassa (om man vill)

Gör såhär!

  1. Vispa ägg, honung och sirap i en bunke i ca 5 min
  2. Smält smöret och blanda i saffran och mjölken, när det svalnat så blanda detta med nummer 1.
  3. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
  4. Tillsätt blandningen från 1 och 2 med de torra ingredienserna. Rör om.
  5. Låt stå i ca 10 minuter.
  6. Forma bullarna som du vill ha dom. En deg utan gluten är lite speciell i konsistensen och ofta lite kletigare och svårarbetad, därför kändes alternativet med bullformar väldigt bra!
  7. Pensla och toppa med mandelspån, kokosflingor eller pärlsocker.
  8. Grädda i ca 15 i 175 grader.

JN

Kategori
Ladda mer innehåll