Rörelsebolaget hit och Rörelsebolaget dit!

Hej från ett idag soligt och vårigt Stockholm!

Det händer mycket just nu i mitt liv, på precis alla plan. Det är saker som ger mig sjukt mycket energi, och saker som faktiskt också tar energi… Oavsett vilket så leder det till ett huvud fullt av tankar och sånt, och mindre fokus på vissa andra saker. Som att uppdatera här tex, men NU tänker jag att jag ska göra det. En liten uppdatering om oss, Rörelsebolaget!

SÅ, hur går det då, med företaget? Den frågan får jag (och jag kan nog skriva för Elin också) väldigt ofta. Det går framåt, sakta, men framåt. Vi fokuserar just nu främst på vår resa i maj till Italien, och mycket mer än så sker inte just nu, men det är mycket att tänka på. Så det vi jobbar med är alltså mest inför den resan, dvs skaffar samarbetspartners (tack Röhnisch och YR Skincare), ordnar inför infomöten, planerar övningar/träning och schemalägger dagarna där ner och allt sånt. Vi har även börjat planera nästa resa lite, som sker i höst troligtvis.

Nästa vecka åker vi på rek-resa till Italien för att kolla på hotellet osv, för att vara förberedda inför själva resan då vi har våra deltagare med oss. Och som sagt, den 10 maj drar vi till Italien tillsammans med ett gäng. Vi har 11 bokade platser och har 1 plats kvar, så står du i valet och kvalet om du ska åka så säger jag bara: ÅK, och boka nu, det kommer bli kul!

Mer info finns på vår hemsida www.rorelsebolaget.se, och vill man så går det också att följa oss på både Facebook och Instagram där vi kommer ut med diverse nyheter och statusuppdateringar!

I veckan fick vi en stoor leverans av våra alldeles egna tygpåsar!

JN

Vinterstaden – Östersund!

Östersund, Öset eller kanske Vinterstaden… Oavsett namn så är det min hemstad där jag alltså är både född och uppvuxen. Min hemstad som dagar som dessa förmodligen skulle kunna ta hem priset som en av Sveriges bästa städer. Varför…?

Jo, därför…

Mitt i stan ligger Badhusparken som (för er som inte varit i Östersund) är en stor mötesplats för verkligen alla. Det ligger 30 sekunders promenad från själva city och precis invid Storsjön och med utsikt över fjällen och Frösön. Där finns bland annat:

  • En 2 mil lång skridskobana
  • Ett 2 mil långt längdspår, eller ja, 4 spår…
  • En liten men alldeles duglig hockeyrink
  • En snöborg
  • Möjlighet till att grilla
  • Pulkabacke
  • Solstolar med filtar
  • Möjlighet till att hyra diverse utrustning som tex skridskor
  • Caféer och foodtrucks
  • Kolbullar 
  • Isexpressen, alltså en specialbyggd släde som går att åka med ut till Verkön
  • Häst och släde
  • Otroligt otroligt fin utsikt
  • PLUS en massa andra aktiviteter som skapar möjligheter för både barn och vuxna att vara ute och röra på sig, träffa vänner och nya bekanta samt hålla näringslivet i staden levande.

Det här är unikt för att vara en stad, och i helgen när jag var hemma var det verkligen helt fantastiskt att se det här. Så mycket liv och såna möjligheter! Själv hoppade jag på skidorna i Odensala och gjorde mitt egna spår eftersom det inte är draget där, åkte in till badhusparken, kollade läget för att sen hoppa på ett riktigt skidspår till Kunsgården.

Oavsett ålder, så skapar den här platsen glädje och liv! För de allra minsta är det kanske lek i snöborgen eller i pulkabacken som är det roligaste, för de lite äldre kanske det är hockey, sen blir det Medvinden (skridskobanan eller skidspåret) som är roligast. Eller som jag gjort miljoner gånger, suttit i en solstol och solat och bara njutit. Och för föräldrar och far/morföräldrar är det bara att haka på ungarna eller få lite egen tid medan de leker. Det finns något för alla!

Östersund – jo, Sveriges finaste vinterstad!

JN

Skidåkning, tinder-missions, Cool Cats och en jäkla massa snö – Hälsningar från Chamonix!

Bonjour!

Jag är precis hemkommen från Chamonix där jag varit i några dagar. Det har varit så otroligt skönt att bara få ta ett litet break från allt och komma dit ner, till bergen och till kompisar. Sist jag var där var i augusti (går att läsa om HÄR och HÄR) och redan då visste jag att jag skulle tillbaka, och det vet jag med säkerhet nu med!

Dagarna har varit bra, fina och härliga, dock liiiite otur med vädret. Eller, det har väl iofs inte varit någon supervinter för någon där nere, men lite sol fick jag, och så en jäkla massa härlig snö att surfa runt på! Nästa gång ska jag försöka pricka in några fler soliga dagar också!

Dessa dagar har varit skidåkning, massa god mat och trevliga middagar, gamla bekantskaper, nya bekantskaper, prosecco som nog faktiskt är den enda alkohol som jag verkligen verkligen gillar, massa prat om livet, tinder-missions åt kompis, bokläsning och väldigt lite sömn. Helt fantastiska dagar alltså! 

Första riktiga dagen var i princip hela liftsystemet stängt pga vindar, så då blev det en löprunda (i den smoggiga dalen) och sjukt god lunch på ett ställe som heter Cool Cats. Kan jag varmt rekommendera om ni är i Cham! Det är ett ”lyxigt” korvställe. På bilden är det skagenröra, falafel och en lammkorv (under all sallad) och så en avokadomacka!

Morgon över Mont Blanc från balkongen!
Vi åkte upp till Le tour!

Under nästa natt kom det massa snö så vi gav oss ut tidigt för att få det bästa! Det var ingen sikt över huvud taget och lavinrisken var 4/5. Så vi höll oss innanför pisten men med tanke på all snö så var det offpist i pisten, så galet med snö! Här är tomtetrion, i väntan på mat från Cool Cats!

Fina dagar ger fina minnen som lägger sig i kroppen och kan plockas fram när det behövs!

JN

Annons

#Generationintegration

För precis fem år sedan var jag i Tanzania som volontär. En helt fantastisk och utvecklande resa på så sjukt många sätt. Varje dag var unik och lämnade en tanke efter sig, och när jag lämnade Tanzania så gjorde jag det med så otroligt många olika slags känslor. Jag vet att den resan har förändrat min syn på väldigt mycket och det är jag tacksam för. Något som ständigt finns kvar efter Tanzania är tankarna om att vilja engagera och bidra med det jag kan för att göra situationen bättre för de som inte det lika bra som vi som är födda i Sverige…

Stjärnan som sitter bredvid mig är en av initiativtagarna till att ungdomar med invandrarbakgrund på Lidingö integreras i olika event, som tex igår på fritidsgården!

Det här har jag gjort på olika sätt sedan resan och de senaste veckorna har jag, tillsammans med Nema Kids Foundation (<- länk), varit med och engagerat mig i olika integrationsevent där vi (svenskar och nyanlända) helt enkelt gjort roliga saker ihop för att det är kul och för att integrera med varandra!

Nema Kids har egentligen sin start sen flera år tillbaka och är ett initiativ som grundar sig på ett uppvaknande, ett genuint engagemang i andra kulturer och därefter viljan att bygga ett barnhem i Ghana. År 2014 blev Nema en ”riktig” organisation och barnhemmet som tidigare var en dröm står nu klart, nya projekt i andra länder är på gång och integrationsevenemang sker dagligen här i Sverige! Tex anordnar de ”integrationsbollen”, träningsevent och matlagnisngkvällar. Nema Kids vill genom idrott, glädje och arbete bli bäst i Sverige på integration! 

Det finns många saker att göra om man vill skapa en bättre livssituation för någon annan som inte har det lika bra. Det går att skänka pengar, skaffa ett fadderbarn/bli fosterfamilj, besöka ett land och arbeta för att tex bygga ett barnhem eller liknande. Men, det går också att bidra med sällskap och vanlig medmänsklighet här hemma i Sverige. DET behövs för att vi ska få ett fungerande samhälle och en snällare värld där utvecklingen går åt rätt håll!

Igår var jag alltså på en fritidsgård på Lidingö tillsammans med både svenskar och människor med invandrarbakgrund. Där fick jag förutom att lära känna massa nya människor också göra sånt som jag älskade som liten (okejdå, fortfarande går igång på) och sånt som man gör på en fritidsgård. Bygga pärlplattor, göra armband, hoppa till musik, dansa, sjunga?! och spela pingis. Jag var helt speedad när jag skulle gå hem och kvällen var så otroligt fin… Så mycket kärlek och spontanitet som inte riktigt ryms inom de ”svenska ramarna”, tex att gå från att en person sitter själv i ett rum och spelar trummor till att hela rummet är fyllt av folk som dansar, sjunger, spelar och skrattar. Det är fint!

JN

När lösningen är en sån här dag!

Jag tycker att jag kan mig själv ganska bra. Jag kan rätt ofta, genom att lyssna på känslan i kroppen, förstå hur jag kommer att tycka, känna, må eller bete mig. Tex så vet jag att de dagar som jag känner mig lite down, trött eller bara som ”ett rakt sträck” som jag bruka säga, inte alltid men ofta beror på hemlängtan… Eller kanske snarare en längtan av att vara ute och se vacker natur. Igår kom en sån dag, och det var faktiskt himla bra tajmat för just igår var planen att spendera hela dagen på en is!

Jag vaknade trött igår, sådär jättetrött trots flera timmars sömn. Så jag kände redan när vi skulle åka till isen att jag nästan var sömnig och ville blunda. Det var dessutom väldigt grått (och fult) utanför fönstret när jag klev upp. Men när vi kom till isen började solen kika fram och SÅFORT skridskorna var på och isen låg framför mig så var tröttheten borta. Det var så sjukt jäkla härligt, och både jag och kroppen njöt av vartenda skridskoskär. Efter några timmar på isen, och efter en lunch på några stenblock (som är ett helt underbart sätt att inta mat på), så gick jag in i något sorts avslappningsmode och tillslut kändes det som jag bara gled runt på moln typ. Och liksom bara tog in allt.

Det är fint ändå, att på dagen kunna vara klädd i underställ, hänga på en is på landet och äta mackor på en sten för att sen på kvällen svira om till en klänning och dansa loss på ett dansgolv mitt i Stockholm. Kontraster… 

Att hänga med två fotografer… Många sånahär stopp blev det!

Igår var en sån dag som man kommer att minnas länge. Ni vet, när man liksom tänker tillbaka på ”just det” ögonblicket då det var si eller så… Igår var det spegelblank is och klarblå himmel. Min kropp reagerade så starkt på miljöombytet (från innerstan till landet) och själva grejen att få röra på sig utomhus, verkligen behövligt

 Erik Westberg, står för de fina bilderna i detta inlägg!

JN

Underställsmaraton och utsiktslycka!

Häj häj!

I onsdags och över helgen som var  förra veckan drog jag hem till Jämtland för att liksom ta till vara på de sista dagarna på ”jullovet”. Tiden mellan nyår och den här långhelgen har jag skrivit en essey och jobbat, men inte varit fysiskt på skolan så det har ändå känts som lov.

I alla fall, vilken helg jag haft, precis vad jag behövde. Jag och mamma i stugan. Jag har åkt massa längdskidor, hajkat på skidor uppför fjäll, åkt skidor i Åre, ätit massa god mat, läst och jamen typ ”bara varit”. Höjdpunkten var nog en sen eftermiddag då jag åkte längd i mörkret under stjärnhimlen med pannlampa, som jag då och då släkte bara för att se stjärnorna mer. Så jäkla fantastiskt, och så känslan av att liksom fara fram på skidorna och kroppen som jobbar och jobbar. Kom en tår där till och med….

Det är alltid en speciell känsla att komma dit, och ännu mer speciell känsla att åka därifrån för att efter ankomst mötas av ett smockat T-centralen här i Stockholm. Kontraster kan man kalla det, och jag gillar det också. Men… Det är som sagt alltid en speciell känsla att lämna något som ger en så starka känslor.

Lite såhär kan det se ut i Jämtland.

JN

Annons

2016 – Förändringarnas år, och vad händer 2017?

En liten årsresumé från 2016, bättre sent än aldrig…

I några år har jag gjort en nyårslista. En lista med frågor om året som gått och därmed också svarat på hur mitt år egentligen har varit, hur jag upplevt det, vad jag upplevt och också tankar om nästkommande år. En sån lista gjordes även i år, och det går inte att komma ifrån den röda tråden – 2016 har varit ett år med en massa beslut och ja, förändringar på många olika plan för min del. 

2016 i juni slutade jag på GIH och det var lite som att stå vid trappan på Wargentinsskolan i Östersund igen och sjunga om studentens lyckliga dagar, känslan av att inte veta riktigt vad som väntade efter den dagen var iaf densamma. Jag bestämde mig för att plugga vidare och byta skola. Jag, tillsammans med Elin, tog även beslutet att starta ett aktiebolag, Rörelsebolget, efter mycket om och men. Och det är något som fortfarande ger pirr i magen!

2016 har jag även gjort en del förändringar som i grund och botten handlat om att lära känna mig själv, ännu mer än jag redan gör. Jag har haft ett år med massa nya insikter där jag verkligen fått känna och märka vad det är jag mår bra av, vad som ger mig energi och hur jag kan förvalta den för att sen ge energi till andra. Det har varit viktigt och är fortfarande viktigt för mig.2016 var ett år där det hände flera saker som inte alls fanns med som svar på frågan om ”förväntninga år 2016” på nyårslistan. Inte ens i mina tankar kunde jag gissa att året skulle bli som det blev. Men det gör mig inget, det blev ju bra, och trots att det inte alltid varit bra i stunden så har jag också under året börjat våga lita mer på mina egna känslor om att saker kommer bli bra. Även om de är jobbiga just där och då, så leder de till något som blir bra…

2016 har med alla dessa beslut också (såklart) varit ett år med ett jäkla massa grubblande och reflekterande, en massa tankar och velande. Jag har flera gånger velat dra på mig en osynlighetsmantel eller pausat tiden för att jag helt enkelt inte kunnat reda ut mina känslor. Samtidigt som jag haft stunder där jag varit och känt mig mer levande än någonsin. Gjort tvärtom när det gäller velandet och bara agerat där och då för stunden…

2016 har jag fått lära känna många nya människor som inspirerat och peppat mig. Jag har vågat mer och tagit mig för mer än jag tidigare gjort och jag har även unnat mig att ta mig tid till att må bra och bara göra det jag själv vill. 

2016 blev med alla nya insikter och tankar kort sagt ett år som jag uppskattat väldigt mycket och lärt mig väldigt mycket av, både om mig själv och om andra. Ett år där jag känt sjukt mycket tacksamhet och glädje till mina närmsta, det finns så mycket kärlek att hämta där. Tack för det!

Foto: @Sophie Odelberg 

Det var kort om 2016, kanske inte så konkret, exakt eller speciellt typiskt sådär månad för månad ni vet. Nog skulle en sån lista också kunna göras, men det blir det inte nu. Bilderna får ge en liten hint om året! 

Så, 2017 alltså. Precis som diskussionen gick där mellan mig och Elin en timma efter tolvslaget ”vad fan blir 2017 för slags år egentligen”?  Ja, jag har ingen aning! Jag vet inte alls vad som väntar. Men jag kan inte låta bli att vara lite pepp inför just det också!

JN

22 December!

Häj från Östersund!

Jag är hemma hemma, jag har saknat den här morgonsolen alltså. Det är ingen snö, men det är väldigt fin is, helt spegelblank och klar. Jag och mamma åkte någon timma och mjaa, vad ska jag säga, det var helt fantastiskt!

JN

En häftig känsla och en stor dag!

Just nu sitter jag på ett tåg upp till Jämtland. Sist jag åkte tåg var tillsammans med Elin och vi åkte från Jämtland till Stockholm. Vi satt och försökte få igenom vårt företagsnamn, som tillslut blev Rörelsebolaget Norden AB. Det har hänt lite saker sen dess iaf, även om det är små steg framåt…

Jag har pendlat i känslor kring företaget och skolan sedan båda startade tidigt i höstas. Vad vill jag göra? Just nu gör jag båda delarna och det gör inte att känslorna svajar mindre, kanske snarare mer… Företaget lockar med allt roligt som går att göra där. Alla samtal/mail/möten som, om de bara blev av, skulle kunna leda till massa bra saker. Samtidigt som skolan hela tiden finns i bakhuvudet och måste prioriteras. Även om jag sänkt min ambitionsnivå till den allra lägsta så måste ändå saker bli gjorda och det kräver lite tid. Dessutom tycker jag skolan är ganska rolig nu också! 

Det här har gjort att det känts som att företaget till och från stannat av i korta perioder, och sen tar det fart igen, och sen är det som att det inte finns… Vi vill att det ska finnas och därför är det häftigt när det kommer en sån våg av känslor: Att vi verkligen finns på riktigt!

Igår kom det en och det var en stor dag för mig och Elin, för Rörelsebolaget. Vi fick våra första bokningar till Italienresan i maj, närmare 6 stycken, på en dag! Vi vet inte vad som hände men vi är såå glada över det här. Självklart har vi iaf försökt att ha inställningen att vi kommer fylla alla platser, men… Man kan ju faktiskt aldrig veta vad som händer.

Nu känns den här resan mer verklig och att vi liksom är ännu ett steg närmare något som vi faktiskt drömt lite om och jobbat för! 

För den som vill läsa mer om Rörelsebolaget och resan finns vår hemsida HÄR!

JN 

Annons

Sista minuten bak- snabba saffransbullar utan vetemjöl!

Lusse lelle, imorgon är det lucia och här kommer ett snabbt recept till er som inte hunnit fixa saffransbaket!

Dessa bakade jag igår! Eftersom vi inte kunde enas om form på bullarna så blev det en blandning av allt tror jag, dock ingen ”traditionell” lussekatt! 

Är man van att äta bröd som är glutenfritt är man kanske också van att det ofta inte smakar riktigt samma sak som de bakverk som innehåller vetemjöl, och lite så blev det även denna gång. Bullarna blev goda tycker jag. Jag är inte så kräsen utan faktiskt mest bara glad att jag får äta något som liknar lussekatter. Men är man van de ”riktiga” bullarna så… Ja, det är en annan sak. Men som sagt, ett riktigt bra recept om man vill utesluta just vetemjölet. Och dessutom, de går fort att göra eftersom degen inte behöver jäsa! 

Ogräddade saffransbullar som ja, tyvärr kanske inte blev de vackraste… Men det är nog bagarnas fel och inte receptet! 

Här är receptet, för ca 10-12 bullar (eller 6 bullar och en längd)

  • 4 ägg
  • 1.5-2 msk honung
  • 2 msk lönnsirap
  • 1 g saffran
  • 1 dl mjölk
  • 50 g smör
  • 2 tsk bakpulver
  • 1 dl koksmjöl
  • 2 dl mandelmjöl
  • 2.5 msk fiberhusk
  • 1 äggula till pensling
  • Mandelmassa (om man vill)

Gör såhär!

  1. Vispa ägg, honung och sirap i en bunke i ca 5 min
  2. Smält smöret och blanda i saffran och mjölken, när det svalnat så blanda detta med nummer 1.
  3. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
  4. Tillsätt blandningen från 1 och 2 med de torra ingredienserna. Rör om.
  5. Låt stå i ca 10 minuter.
  6. Forma bullarna som du vill ha dom. En deg utan gluten är lite speciell i konsistensen och ofta lite kletigare och svårarbetad, därför kändes alternativet med bullformar väldigt bra!
  7. Pensla och toppa med mandelspån, kokosflingor eller pärlsocker.
  8. Grädda i ca 15 i 175 grader.

JN

Kategori

Veckan i två delar och status just nu – det blåser en storm!

Glad 1 advent!

Den här veckan har bestått av två block känns det som. Måndag-torsdag fullt ös och brinnande hjärna med allt. Fredag-idag har jag varit nästan helt bortkopplad från skola och jobb (för att sätta tänderna i en hemtenta imorgon). 

Förutom Rörelsebolaget, skolan, annat jobb och min egna träning så har jag blivit bjuden på lunch av mina fina 70+ som jag tränar. Jag har skrivit lite om mina träningsgrupper som skämmer bort mig HÄR. Nu frågade de mig förra veckan om de fick bjuda på lunch på Råkultur och självklart ville jag det. Råkultur serverar  japansk-inspirerad mat och mycket sushi, men att kalla det sushi känns nästan som att nedvärdera maten med tanke på hur extremt gott och exklusivt det var. Det kändes fint att få sitta där med dom, berätta mer om mig men framförallt få höra mer om dom. Dom är faktiskt helt otroliga på så många sätt!

img_1434img_1441

Jag har också, för första gången i mitt liv, varit på trav. Jag och fyra tjejer till som i princip var lika insatta som mig i sporten… Vann några pengar gjorde vi inte men det var en kul grej att göra. Jag valde hästar utifrån tips och finast namn! Dock hade jag mer än gärna vunnit lite eftersom jag haft spenderarbyxorna på mig i helgen… Kanske nästa gång.Idag har jag passat på att njutit av lugnet innan tentan imorgon och innan nästa kurs drar igång till veckan. Det är en lätt storm här på Gärdet, det snöar om vartannat och det blåser sjukt mycket. Ganska mysigt ändå tycker jag som faktiskt varit inne (förutom en snabb vända till gymmet) hela dagen framför artiklar (frivilligt pre-plugg) och en serie som jag äntligen fastnat för. Det händer sällan kan jag säga. Jag får ofta jobba hårt för att ens tycka det är värt att kolla klart på en hel film, och ännu svårare är det med serier.

Så, utsikten just nu. Adventsstjärna, lite snö som ju faktiskt bör finnas när det är första advent och så ett mörker som kommer allt tidigare för varje dag. Nu, en snabbvisit i stormen.

JN

Det HÄR är Rörelsebolaget!

Åh nu kan vi, jag och Elin som är Rörelsebolaget, äntligen känna att det vi gör är på riktigt. Och dessutom faktiskt mer konkret berätta lite om vår verksamhet! 

img_0769

Så vad är Rörelsebolaget?

Vi som grundat Rörelsebolaget är alltså inga mindre än jag och Elin. Vår målsättning är kort och gott sätta människor i rörelse. Vi vill öka människors intresse till att vara aktiva och låta kroppen användas till det den är skapad för; rörelse! Men, VI tror också på att människor utvecklas och mår som bäst i livet när både den fysiska och psykiska hälsan prioriteras. Vi kommer främst att fokusera på åldrarna 55+ och det här kommer så småningom att ske på flera sätt.

Ett sätt att göra detta på är genom en träningsresor där vi kommer att kombinera fysisk och mental träning. Och det är alltså detta vi jobbat på ett tag nu, fram och tillbaka med offerter från olika länder och olika hotell. Men NU är första resan spikad vilket känns helt sjukt. Den 10-17 maj 2017 befinner vi oss i Garda i Italien där det kommer vara fullt fokus på träning, gemenskap, inspiration, utveckling och såklart lite avkoppling.

Fortsättning på det här äventyret kommer…. 

Vill ni besöka vår hemsida klicka på -> RÖRELSEBOLAGET.SE

bild-3

JN

Annons

När energin kommer från frustation och extrem vilja!

Alla pass jag gör är inte JÄTTEroliga, det varierar mellan gångerna och går ofta hand i hand med dagsformen och allt som finns i livet runtom. Det vore ju faktiskt sjukt om det var så att mina, säg 5-6 pass i veckan, skulle vara en fröjd varje varje gång…  

img_1346Det finns de där passen som bara känns ”lätta” för att jag tex är sjukt glad eller för att jag längtat efter just det passet. Och så finns det de passen som är mitt emellan någonstans och jag inte reflekterar så mycket över. Och så de passen som liknar det jag gjorde idag. Passen som liksom går så bra för att kroppen har så mycket den måste få ut och det enda den vill är att bara kötta kötta kötta tills den är nöjd. Det låter kanske liite brutalt men jag tror en del känner igen sig i det. Det liksom växer horn i pannan, musiken är på ABSOLUT högsta volym i lurarna och fokuset är bara framåt. 

Jag har pluggat mycket senaste tiden (sitta/stå stilla och läsa artiklar) och nu senaste dagarna har det varit svårt och det har varit mycket av allt möjligt. Så idag, efter att jag försökt fatta en helt obegriplig text så fick jag nog och kände att jag bara ville ut. Det blev backintervaller (med inslag av skid-skatning uppför) vilket är perfekt för mig när jag bara vill köra och liksom känna hur kroppen verkligen får ta i.

img_1348Skid-skatesintervallerna kan jag varmt tipsa förresten om då det för det första är kul att kunna variera med det vanliga springet uppför. Men också ett bra sätt att jobba upp pulsen ännu mer, för jag jämförde pulsen vid vanliga intervaller och vid skatingen, och iaf min puls var flera slag högre vid skatingen. Sen brinner de bra i rumpan också.

Så, alltså inte ett pass fyllt av glädje och rosa moln, men ändå ett pass som gav massa sköna känslor och fyllde en bra funktion. Med detta sagt menar jag alltså inte att jag tvingar mig själv till att träna trots att jag inte känner glädje, utan bara att alla pass som jag gör inte är ”roliga” men de kan vara viktiga eller kännas bra av andra anledningar än att de är just roliga. 

JN

Kategori

Stockholm flirtar…

Jag har en tendens att vakna tidigt och det sker alltså i princip oavsett hur sent jag än lägger mig. Så, somnar jag vid 00.00 eller 04.00 så vaknar jag oftast alltid runt 07.00 ändå. Och det här kan jag ibland bli tokig på eftersom det innebär att jag ligger minus på sömn bara för att jag inte sover längre på morgonen. MEN, just idag, trots att jag knappt fått 5 timmars sömn, så var jag sjukt jäkla glad att jag vaknade kl 07.00 och faktiskt just då kände mig relativt pigg!

Och varför de då? JO för att imorse när jag vaknade så var himlen klar (anade en soluppgång längre fram) och spåren på Gärdet alldeles nypreppade! Jag fick ett mess som bekräftade detta och en förfrågan om att komma med ut precis en minut efter att jag vaknat, och ja, det är ju svårt att motstå alltså… Så jag hoppade ur sängen och direkt på med skidkläderna och 20 min senare stod jag i spåret. Det var en helt fantastiskt fin morgon och även om dagsformen inte var den bästa så var det en härlig mil jag lunkade fram där. Och sen frukost, det bästa!

img_1176

Jag är ju besatt av soluppgångar så den här morgonen var verkligen något extra. Stockholm lyckades mycket väl med sitt flirtande den här morgonen.

JN

Jag åker skidor, i november, i Stockholm!

Men hey, vad mycket snö det kommit. Jag har aldrig varit med om liknande förut i Stockholm. I Jämtland är ju det här lite av något som händer varje år, men inte här. Det verkligen dumpade ner och förutom att det varit liiite besvärligt att cykla så njuter jag mest hela tiden av det!

I förrgår när det verkligen kommit mycket snö så insåg jag att mina skidor skulle behöva preppas! Och tur som jag har så fick jag komma till en kompis här på Gärdet som bjöd på både vallatips och lingonbollar.

img_1143img_1131

Så med nypreppade skidor hade jag skidprimär igår här på Gärdet. Så underbar känsla att stå på ett par skidor igen, log mig igenom varje stavtag! Undrar dock hur många gånger till jag hinner åka innan snön försvinner… För tyvärr tror jag att den kommer göra det! Men ja, det är nice så länge det går iaf. Väldigt väldigt skönt sätt att variera min träning på, för är det något som längdskidor är så är det bra träning!

img_1166

JN

Annons

SNOW Hey Oh!

Och så kom snön, i år igen, och till Stockholm också. I söndags när jag klev upp kändes det som att det var advent typ, så himla himla härligt och trots att låset frusit på cykeln och växlarna helt stannat av så var det bara så härligt med allt det vita. Fram med alla vinterjackor och vinterskor trots att det säkert är bart om någon vecka igen! 

Och sedan i söndags har det bara fortsatt att snöa, så imorse när jag skulle till skolan var det knapp möjligt att ta sig fram på cykel utan att vurpa. Det var 25 vingliga minuter kan jag säga. Jag gjorde det inte men var sjukt nära flera gånger. Hur som, den här snön går ju att hata också, just för att det mesta stannar upp här i Stockholm när den kommer, och det blir brunt och fult osv osv. MEN, nu väljer jag att gilla den. Eller jag gillar den. Det är vitt och ljust och det känns som det ska när vintern närmar sig. Lite som hemma i Jämtland!

img_1049

JN

Hur nice är det inte att vara frisk?

Väldigt sällan, men inte ofta, när jag är frisk reflekterar jag och tänker på hur sjukt bra och lättsamt det är att vara frisk. Men när jag däremot blir sjuk, då minsann, då värdesätter jag mitt friska tillstånd nått så extremt! Som den här veckan som varit tex… 

Jag har varit krasslig, inte så så att jag legat däckad men inte heller så frisk att jag kunnat hålla samma tempo som jag annars gör, eller tränat för den delen. Nätterna har gjort att jag verkligen känt att jag varit sjuk medan dagarna nästan vissa gånger fått mig att känna att jag nog inte är så sjuk.

Men så iaf, i fredags så kände jag att jag fått nog av det här med att vara sjuk. Så jag bestämde mig för att jag nog var tillräckligt frisk och gick och tränade. Och det kändes SÅ jäkla härligt. Haha log när stången flög upp över huvudet.

Det är ibland komiskt att vi (jag) nästan alltid, oavsett situation, inte uppskattar saker lika mycket eller tänker på att göra det förrän de inte finns tillgängliga. Men det är väl lite så, ”för att uppskatta det roliga så måste man ha tråkigt ibland… ”

img_1018

JN

 

Glass och Prosecco – på en måndag?!

Två gånger i veckan tränar jag mina 3 smågrupper. Det är en grupp som är +70, en +50 och så en +30 ungefär, även om det ibland blandas lite. Men iaf, dom här personerna har jag tränat i snart ett år och även om vi mest tränar så hinner vi då och då med att lära känna varandra lite också… Tänk vad det går att lära av andra människor alltså, och återigen, fatta hur lite (!!) vi egentligen vet om en person innan den fått chansen att verkligen berätta om sig själv!

Mina 70 plussare säger att det är jag som tar hand om dom, fast så är det nog inte. Det är dom som ser till mig. Frågar alltid hur jag mår, vad som händer i mitt liv och i skolan. Dom berättar om sig själva och saker som hänt i deras liv, och det är både det ena och det andra kan jag säga. Dom ger mig bland annat tips på bästa restaurangerna, hur jag ska ta hand om min hud, hur jag ska välja partner (satsa på ung man eftersom män blir skruttigare när de blir äldre) och husmorsknep för sjukdomar. Och alltid med en blandning av skratt och allvar;)

Det andra gänget, 50+, fick mig att bryta ut i tårar igår. Vi avslutade en 12-veckors träningsperiod och trots att alla fortsätter ytterligare 12 veckor så hade de med sig en flarra Prosecco (favorit) och ett presentkort på en behandling som jag fick. Det gick liksom inte att hålla tårarna borta av denna gest och det som de dessutom sa till mig när jag fick presenten. TACK!

Dagen i övrigt var bra och jag och Elin träffade Johanna, som är en sjukt duktig och inspirerande tjej. Hon driver Systrar i Bergen och henne hoppas vi ha mer kontakt med framöver för att få lite pepp med vårt egna företag. Efteråt tyckte vi att det var ett alldeles perfekt tillfälle att köpa glass eftersom vi var så nära 18 Smaker på Söder!

img_0999

JN

Annons

När jag får äta en macka på stan!

Jag äter inte mjöl, och har inte gjort det sen hösten 2009 då jag sprang fram och tillbaka mellan läkare som inte kunde säga annat än att det var IBS som var problemet. Och med det sagt, att det var IBS, så var det bara att försöka hitta på en egen lösning. För speciellt mycket info om just IBS fanns det inte då. Idag hoppas jag, och tror också av vad jag ser och läser, att det finns mer! 

Eftersom jag tränade mycket då, eller ja fortfarande gör, och alltid varit rätt liten så har det varit viktigt att alltid äta. Och det här var också i vevan då alltmer skulle vara gjort av fullkorn och mer fibrer, ju mer av det desto bättre typ. Så det åt jag massa av, fullkorn och fibrer, bröd, pasta, havregryn och frukt…

Efter flera läkarbesök utan positivt resultat för ”glutenallergi” så satte jag mig själv och började läsa på om olika orsaker till magont och valde därefter att till en början utesluta allt med gluten (trots att det inte var allergi) och sedan övergick jag till att bara hålla mig borta från vetemjölet. Åt alltså både korn och råg efter ett tag.. Jag minskade också rejält på alla dessa fibrer, plus att det blev lite automatiskt i och med att mycket pasta/bröd försvann.

Nu vet jag exakt vad jag ska äta för att jag, och magen ska må bra… Jag dör inte om jag får i mig mjöl, men jag väljer mina gånger. En annan sak som jag också lärt mig är att HUR jag äter maten spelar stor roll, tex har jag  jobbat med att käka långsammare. Vilket ibland är helt sjukt svårt och omöjligt då jag slänger i mig mat mellan tex jobb eller korta raster. Och då känner jag det på en gång. Men annars är det något jag märker stor skillnad på, hur maten intas. Har skrivit lite om mindful eating  HÄR,och det är faktiskt något som är rätt bra, även om man inte går så djupt in i det så kan det ge väldigt mycket!

Så, till det jag skulle komma till egentligen. Idag åt jag en macka på stan, det gör jag TYP aldrig för att det sällan finns sånt jag kan äta. Idag var jag lite seg sen gårdagskvällen och var sååå sugen på en riktig macka. Och så hittade vi det tillslut och det kändes sjukt lyxigt. En varm macka med kalkon, tomat och mozarella från Joe And the Juice, för den som inte äter mjöl! 

img_0991

JN

Helg, IGEN!

”Tiden går så fort”, men jaa den gör ju verkligen det! En vecka är sju dagar och sju kvällar, ändå så tycks den tiden flyga förbi. Och speciellt när jag har saker inplanerade så känns det som att veckan bara swischar.  

Jag har suttit med min hemtenta på dagarna sen i tisdags och igår blev jag ”klar” som planerat. Ska finslipa innan den skickas in bara. En lavinkurs, jobb, träning och kompisträffar har jag hunnit med också. Så tentan har faktiskt inte tagit så mycket tid som jag först trodde.

Igår var jag hos Oscar. Vi bodde grannar i Östersund och nu bor vi (nästan) grannar här på Ö-malm… Inte riktigt men det är iaf inte långt emellan. Han bjöd på fisktacos i sin nya läga och jag satt på flyttkartonger och han på en pall medan vi åt, precis som de ska va vid inflyttning. Jag har så mycket att tacka den människan alltså. Hade nog aldrig uppskattat eller klarat av min flytt till Stockholm om det inte vore för bland annat honom. Dels massa praktisk hjälp i lägenheten men också pepp och roligheter så att jag skulle börja gilla staden mer än vad jag gjorde just då. Och det lyckades! 

JN

Kategori
Ladda mer innehåll